Mitt i den "låga" dagen damp det ner ett kuvert i min postbox idag. Tänkte vad nu då? Från sjukhuset? Har ju suttit och bevakat min remisser som bara ligger utan "svar mottages" men i dag fick JAG svar att jag får komma till Smärtkliniken yippiee!!! I grevens tid! Med ens kändes det lite lättare denna dag. Äntligen kanske jag kan få hjälp med allt som härjar i min kropp. Bena ut vad man kan och inte kan göra då det nu är rätt segt att ens existera vissa dagar känns det som. Krafterna och luften är tömd och jag går på reservernas sista droppar. Sista remissen som skrevs så otroligt dåligt blev jag nekad att komma- remissen skrevs mestadels om mina tarm och urin besvär och det var ju inte riktigt rätt då jag gick på utredning för dessa redan. Men NU!!! gud vad skönt det känns!
Dotra ringde och ville ha ett bord hämtat från loppis och jag var i koma och kände inte alls för att ens klä mig i dag. Men lite ork kom så jag for i väg och hämtade upp henne. Tyvärr fick hon nån form av ångest attack och skulle vips hem direkt, ögonaböj! Kändes ju sådär kul då jag släpat mig ut och attacken handlade om nått som inte alls var nån fara men det når inte jag fram till längre. Tänk alla år jag kunde trösta, stötta och puscha. Det går inte längre och jag känner en galen frustration då jag ser. Förbannat rent sagt känner jag FY! vi som gått igenom så mycket under våra 20 år tillsammans och inget varit omöjligt om än skit jobbigt. Men vi fixade det. Nu är jag bara en åskådare till allt och det är skit jobbigt då man inte är lagd åt det hållet att inte hjälpa till. Så väl hemma blev jag tom igen och man mår skit att se rent sagt. Men jag är ju inte förälder längre, inte mamma eller vad fasen man ska uttrycka det. Kan inte gå in detaljerat på skiten och det stör mig så stoppar här.
Nåväl, jag hittade i all brådrask i alla fall två överkast, skitsnygga a 50kr/st Rosa och vita = love it! Så dessa ska jag tvätta nu i kväll och göra mys i sovrummet alltid nått i gråvädret hehe!!
Men nu väntar hjälpen bakom hörnet på många fronter så jag ser fram emot denna vinter faktiskt. Jag ska lära mig acceptera min nya "underbara" NOT! Kropp haha! Vi får se hur det går men tyvärr ett måste nu. Sluta jaga hoppet om den där metoden som ska utrota MR Whiplash för i detta fall finns inte den att göra mig bra. Men genom att acceptera till fullo kanske det går lättare att elva med skiten, vad vet jag? Ska testa.
På återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar