En intensiv dag med massa att göra plus att jag inte mått så vidare bra. Ont överallt och det känns allmänt jobbigt detta med att sluta röka. Tjafs med Telenor och mail till VD där då det inte verkar fatta ett domstols beslut och fortsätter kräva mig på pengar idi...rna. På det ringde rökavvänjningen om hur det gick och jag kände mig enbart jätte stressad. Känns som alla måste fråga och älta detta så man gång på gång blir påmind om det jobbiga. Hur går det osv. Jag det går skit för det är jätte jobbigt just nu och helst av allt vill jag inte ens prata om det. Vill bara försöka slå bort tanken att jag håller på. För vid varje förfrågan blir man påmind och det kan innebära att jag kanske inte tänkt på det på en stund och dessa små stunder man INTE tänker på det är guld värda och då vill man bara slippa tänka inte bli påmind. Ja jag känner mig kollad från alla håll och det är min känsla just nu som är skit jobbig. Låt mig vara!!! Jag känner mig grinig, lätt till tårar och helt noll ställd ärligt talat i allt. Usch det är ingen rolig känsla.
Jag strulade dessutom till det med min tid till sjukgymnastiken i dag. Pga att skallen inte är intakt just nu så hade jag tid klockan halv 2 i dag. Räknade ut att skulle jag gå in i duschen klockan 1 så skulle jag ha en timme innan bilfärd vilket var lite galet tänkt. Så 1 går jag in i duschen och mitt i den kommer jag på 1, herregud det är ju bara en halvtimme innan!!!! Så ut ur duschen på med kläderna, föna håret samtidigt som jag kastar på mig kläderna och springer till bilen. då var klockan 13,23. Har en halv mil att åka ca och det åktes kan jag lova. 13.33 är jag hos sjukgymnasten totalt slut som människa och så jäkla ont i benet att det finns inte. I med nålar i ett krampat knä och det kändes vill jag lova men jag hann Haha! Efter det hem för mamma och pappa ville ha pizza, så ner till pizzerian och köpte det och givetvis fick jag en pizza med och vi fick några timmars babbel och kaffe efter det.
Hem och fick se att det draggat en kropp i Fyrisån i dag och mina tankar gick till Emil som spårlöst försvann nyårs morgonen i vår stad. Mycket riktigt var det honom det funnit idag. Det lustiga var att jag i helgen sa till min J att vi borde cykla utmed ån precis där vid det övre föret det hittade honom men vädret var inte på topp så vi lät bli. Sedan nyårs natten har man ju följt detta drama och undrat vad som kunnat hända då han spårlöst varit borta. Man är förälder själv och tankarna går tänk om det vore jag osv och man inte skulle hitta ens barn så fruktansvärt att leva i ovisso. Om än det var fruktansvärt tragiskt så måste det vara en lättnad att äntligen få ett svar då det gått så lång tid. Lider och sörjer med de anhöriga denna dag men samtidigt skönt att det äntligen fann honom. ♥♥♥♥ Vila i frid Emil ♥♥♥♥
Efter det blev det att skriva denna promemoria till PSR i rasande fart då detta ska vara inne till den 20.de. Det gick på en timme i glödande fart och är också i vägskickat i kväll = Skönt! Började smått på handikapp ersättningen också men den är mastig att dra upp alla utgifter mm, alla diagnoser uhu! Det verkligen tar energi så jag lag det lite åt sidan efter ett tag. Tänk att de tär så svårt att göra det till sig själv men åt andra går det som smort, lustigt!
Och efter det blev det lite babbel i luren med J och sedan hamnade jag här .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar