Nåväl inte mycket att göra just nu ska få stötvåg i morgon igen och hoppas den stöts till fanders då Hehe!!
Har börjar med terapi mot min spyfobi sanna mina ord! 47 års lidande ska aveck moa ur min skalle typ *fniss* Ett trauma jag axlade som 5 åring då min mamma spydde varje dag flera gånger om dagen men aldrig förklarade varför utan jag såg hennes lidande hur tårarna rann, hur hon stängde in sig på toa och kom tårögd ut och lossades som ingenting. Jag förstod ju ingenting mer än det jag kunde avläsa i henne i ansiktet och det var ett fruktsansvärt lidande . så höll hon på i hela min uppväxt tills jag blev vuxen. Visserligen fattade jag ju då men då var det försent. Min spyfobi satt som ett skruvstäd i min skalle sedan många år. Så fick jag ett barn med allergier som innebär spyor och dagis tiden, skoltiden och allt ve och fasa. Det var ju magsjukor jämt konstant och jag hade ett rent helvete rent sagt att vi skulle klara oss undan detta. Jag överförde denna fobi på min dotter tråkigt nog vilket hon i dag har etter värre än mig. Och det förbannar jag. Men IDAG satte min psykolog igång med ögonterapi. ska vara en mycket bra metod.
Terapi med ögonrörelser dämpar skräckminnen
En behandling som bygger på ögonrörelser hjälper svenska tågförare att leva med traumatiska minnen av en olycka. Men forskarna är oense om varför metoden fungerar.
kallas eye movement desensitization and reprocessing (emdr). Ett udda inslag i behandlingen är att patienten ska tänka på ett traumatiskt minne och samtidigt följa terapeutens finger med blicken-
Svenska forskare har nyligen avslutat ett av de hittills längsta försöken med metoden. Deltagarna är tunnelbaneförare och annan trafikpersonal som drabbats av posttraumatiskt stress-syndrom. De hade antingen kört över en människa eller blivit överfallna och misshandlade på jobbet.
Direkt efter behandlingen blev åtta av tolv personer friska. Samtidigt tillfrisknade bara en av nio som hamnade på en väntelista. Senare fick även personerna på väntelistan samma behandling. Efter tre år var andelen friska 60 procent, alltså nästan lika hög som direkt efter behandlingen.
Ett psykiskt trauma kan störa de mentala processer som normalt bearbetar upplevelser och minnen. Bearbetningen flyttar händelsen från nutid till dåtid, till ett passerat stadium. Men ett trauma kan "frysa fast" i obearbetad form och bli en ständigt närvarande plåga.
En behandling med emdr innehåller flera steg. Den börjar med avslappningsövningar och tankar på en trygg plats. Patienten ska sedan plocka fram olika aspekter av det traumatiska minnet: intryck, känslan i kroppen, andra känslor, negativa självbilder samt en önskad positiv självbild.
Under själva bearbetningen fokuserar patienten på sitt trauma. Samtidigt viftar terapeuten med ena armen i sidled och ber patienten att följa handen med blicken. Efter ungefär en halv minut får patienten berätta om sina upplevelser. Samtalet kan leda in på associationer som påminner om psykodynamisk terapi. Proceduren upprepas tills patienten inte längre känner att tankarna på traumat är plågsamma.
När vi började tala om min fobi kom en stor sten i bröstkorgen och det blev jobbigt att andas. Ju mer vi pratade under tiden vi gjorde dessa rörelser ju mer illamående blev jag så pass att det började bubbla i magen och jag ville ge upp. Jag mådde verkligen illa. Men det vände och stenen i mitten av bröstet började luckras upp på ett egendomligt vis och jag fick en avslappnad känsla i bröstkorgen och det porlade likt sockerdricka upp i bakhuvudet så där som när man är riktigt avslappnad. Häftig känsla. Efter en halvtimme kände jag INGENTING då vi pratade om kräkor och när min psykolog sade att hon mådde illa hade jag ingen känsla alls i mig. Det var som raderat på ett lustigt vis i mig. nu får vi se hur länge detta sitter i . vissa kan bli av med det fort andra efter flera gånger. Jag blev behagligt avslappnad och behagligt trött men bara av att höra ordet magsjuk kände jag noll. Så spännande!! Hehe!!
Efter det blev det mys med hamburgare på MAX med dotra, lite loppis och sedan ICA Maxi. Var inte hemma förrän vid halv 10 i kväll. Och nyss ringde min J som inte kunde sussa och vi pratade ett tag. Han är för go han.
Jag ska ta mig en dusch och sedan se Paradise Hotell innan sängen. I morgon opereras min mamma och jag hoppas allt går toppen.
På återhörande!
kallas eye movement desensitization and reprocessing (emdr). Ett udda inslag i behandlingen är att patienten ska tänka på ett traumatiskt minne och samtidigt följa terapeutens finger med blicken-
Svenska forskare har nyligen avslutat ett av de hittills längsta försöken med metoden. Deltagarna är tunnelbaneförare och annan trafikpersonal som drabbats av posttraumatiskt stress-syndrom. De hade antingen kört över en människa eller blivit överfallna och misshandlade på jobbet.
Direkt efter behandlingen blev åtta av tolv personer friska. Samtidigt tillfrisknade bara en av nio som hamnade på en väntelista. Senare fick även personerna på väntelistan samma behandling. Efter tre år var andelen friska 60 procent, alltså nästan lika hög som direkt efter behandlingen.
Ett psykiskt trauma kan störa de mentala processer som normalt bearbetar upplevelser och minnen. Bearbetningen flyttar händelsen från nutid till dåtid, till ett passerat stadium. Men ett trauma kan "frysa fast" i obearbetad form och bli en ständigt närvarande plåga.
En behandling med emdr innehåller flera steg. Den börjar med avslappningsövningar och tankar på en trygg plats. Patienten ska sedan plocka fram olika aspekter av det traumatiska minnet: intryck, känslan i kroppen, andra känslor, negativa självbilder samt en önskad positiv självbild.
Under själva bearbetningen fokuserar patienten på sitt trauma. Samtidigt viftar terapeuten med ena armen i sidled och ber patienten att följa handen med blicken. Efter ungefär en halv minut får patienten berätta om sina upplevelser. Samtalet kan leda in på associationer som påminner om psykodynamisk terapi. Proceduren upprepas tills patienten inte längre känner att tankarna på traumat är plågsamma.
När vi började tala om min fobi kom en stor sten i bröstkorgen och det blev jobbigt att andas. Ju mer vi pratade under tiden vi gjorde dessa rörelser ju mer illamående blev jag så pass att det började bubbla i magen och jag ville ge upp. Jag mådde verkligen illa. Men det vände och stenen i mitten av bröstet började luckras upp på ett egendomligt vis och jag fick en avslappnad känsla i bröstkorgen och det porlade likt sockerdricka upp i bakhuvudet så där som när man är riktigt avslappnad. Häftig känsla. Efter en halvtimme kände jag INGENTING då vi pratade om kräkor och när min psykolog sade att hon mådde illa hade jag ingen känsla alls i mig. Det var som raderat på ett lustigt vis i mig. nu får vi se hur länge detta sitter i . vissa kan bli av med det fort andra efter flera gånger. Jag blev behagligt avslappnad och behagligt trött men bara av att höra ordet magsjuk kände jag noll. Så spännande!! Hehe!!
Efter det blev det mys med hamburgare på MAX med dotra, lite loppis och sedan ICA Maxi. Var inte hemma förrän vid halv 10 i kväll. Och nyss ringde min J som inte kunde sussa och vi pratade ett tag. Han är för go han.
Jag ska ta mig en dusch och sedan se Paradise Hotell innan sängen. I morgon opereras min mamma och jag hoppas allt går toppen.
På återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar