Måndagen snart passerad och det blev en tung sådan. Efter att ha varit i farten flera dagar så kommer då betalningen i form av värk i hela jädra kroppen. Precis överallt. Dessa dagar är så mastigt att de t.o.m drar ner allt. Har suttit och rensat mina bilder och olika program och hamnade förståss bland mögel. Då jag har mil av filmer, dokument, telefonsamtal mm sparat. Bara att påminnas, se och höra om skiten så blir man så ledsen. Arg med för den delen hur det jävlarna gick fria från all skit va? Hur ska man nånsin komma över detta? Varenda dag gör sig skiten påmind. Man ska leta efter en sak och minns att nej just ja, det kastades . Eller göra nått pyssel så blir man varse att man har ingenting kvar 😢😢 det är varje dag.
Ja jag har fixat min fina bostad där jag mår bra men mitt bagage är fyllt av skit som inte går att rensa på egen hand. Vem rensar minnet? Tror folk har svårt att fatta vad man egentligen gått igenom. Detta är en sorg av dess like. Lika mycket sorg som när ,an skadade sig och den tiden efter skadan. Man skulle gilla läget, lära sig leva med och fan och hans moster. Det gör man inte i en handvändning. Bostads mässigt har jag fått en dröm men den drömmen var 1000 kr dyrare på en lön som knappt räckte innan, nu ännu värre. Jag kan inte göra nått, köpa det jag verkligen behöver som skor till mina onda ben och fötter ens och sen ska vi inte tala om allt annat man behöver mellan varven. Kläder som ska förnyad osv, glöm det. Alla extra ören går nu till vård och mediciner för det jag fått av mögel tiden. Och det är ju inte så trevligt att spendera krämer för att hålla min hudsjukdom i schack, sprayer för att andningen ska fungera mm mm. Allt detta skit har jag fått för jag bott i sjuka hus så många år!!!?
Näe denna dag blev tung på alla plan och jag förstår ju att det är sorgen som gör sig påmind. Sorgen har ju sin tid den går inte att påskynda. Ja ja, blir säkert en bättre dag i morrn. Ska försöka ta mig ner till macken här men har ingen lust då halva benet och fot knappt har nån känsel, det är så vidrigt och gör så ont då. Ner och se i post boxen om brev om operation kommit med, verkligen längtar nu. Vill så gärna börja gå utan smärtor precis varenda steg man tar, tänk så skönt att slippa det ojoj.
Ja hade jag haft råd hade jag tagit min bil och åkt ut bara men inte ens det har man råd med längre och frågan är om jag egentligen har råd att ha kvar min Fabbe? Det lutar år att detta kommer inte gå. Nu är skatt betald och försäkring men nästa gång??? Den dagen bävar jag för då Fabbe är allt som gör att jag kommer nånstans. Usch.
Ja det blev en klagan dag detta men sådana är nödvändiga också sägs det. Personligen vill jag bara ha en ny dag nu som blir bättre hehe. Så pallrar mig ner till macken här nu och sen en kopp kaffe för att piggna till kanske,
På återhörande 😚
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar