Dagarna går 😢😢😢

En otroligt tung helg börjar gå mot sin ände 😢 Det är så svårt att koppla ner, sova ja att bara vara just nu. Så mycket väntar och jag och dotra ska få till en begravning i veckan med allt vad det innebär. Vi har tid med begravningsbyrån på tisdag kl 10.  Vi är helt ense både pappa, jag och dotra hur det ska vara, vilka sånger mm och hur allt ska gå till. Pappa orkar inte med detta och väl förståeligt så vi tutar och kör dotra och jag. Men mellan turerna är det otroligt tungt. Jag som har förmågan att "känna av" som man säger och som många säger är hokus pokus. Nja vad säger man om det? Jag tar det som känner man så gör man gör man inte så gör man inte, så enkelt.

Men jag kände i hissen ner på natten att mamma var med mig redan då. Som ett runt moln i bröst höjd som luktade som mamma luktade där på natten. En väldigt speciell lukt, lite socker söt och varm. Den energin har kommit och gått sedan onsdag natt. När vi var i skogen på promenad, när vi var ut och handlade jag och dotra dagen efter varenda gång jag klev ur bilen klev denna energi ur baksätet också och lukten är så nära att man kan inte ta miste på den. Idag stod jag i pappas hall och den kom varvid jag ropade på både dotra och min J som också kände den så starkt och vips var den borta.  Lite nära är det då jag blir ensam hemma och känner den då det är så nära inpå allt. Vet inte hur jag ska förklara det men lite skrämmande på nått vis samtidigt gott. Är nog bara det att det gått så kort tid att man fascineras av att känna det just nu så starkt.

Men helgen i stort har varit både enorm sorg, massa tårar, enorm trötthet och på det var vi barnvakt ett dygn. Det hjälpte mig att inte bryta i hop då vi hade lille Liam. Hans goa lilla väsen gör en hjärte varm💖

Så fredagen började jag att hämta honom kl 11 sedan hade han,jag och svärmor en dag för oss själva innan J kom vid halv 6 på kvällen. Jag var ut i skogen med både Liam och lille vovven och tog en lång skogspromenad.

Vi var ut till sjön och promenerade vid vattnet med både Liam och vovven.

Vi var hem till pappsen och monterade ner säng stommen och pappa tog gaveln. Blev för mycket för honom att se sängen stående där, där allt hände. Vi möblerade om lite bara så där så det inte skulle bli så jobbigt för han. Lag in saker i skåpen tills den dagen vi tar tag i allt men det får pappa bestämma. Vi har pratat i massor om mamma💖 om hur den sista tiden varit med hennes hälsa, vilken krigare hon var ialla år då hon så gott som alltid varit mycket sjuk men alltid påt igen. Den sanna fightern. Jisses hon blev sjuk redan som 16 åring sedan löpte åren på .

Ja trots det sorgliga som hänt gick helgen om än man mellan varven knappt orkade titta då tröttheten när chocken släppt var gränslös. Fascinerande att man verkligen kan bli så enormt trött men ändå lunka på. Själslig trötthet  tror jag man kan beskriva det. Men så mellan allt kom denna lilla energi boll eller moln, vet inte hur jag ska beskriva det men denna socker söta varma lukt och den var uppemot ansiktet på ett lustigt vis. Och precis då man kände den försvann den hmmm😊💖

Idag firade vi också dotra som fyllde i måndags och vi som skulle firat i lördags både jag, mamma,pappa, J och hennes kille. Ja så blev det inte och pappa orkade förståeligt inte komma men vi kom till han efteråt hehe. Med massa gosaker som dotra bakat. Så var vi hos honom till kvällen och nu vid 20.30 ringde pappa mig och tankarna var jobbiga. Kunde vi gjort nått?  Kunde vi sett att detta skulle ske mm, NÄE!!! Detta hade inte kunnat gjorts ogjort och vi kunde inte agerat annorlunda att få tillbaka henne än det vi gjorde. Det var hennes tid att lämna jordelivet den dagen. Den dagen var förutspådd. Inte ens om vi alla suttit intill när struken kom hade vi kunnat gjort den mindre, förhindrat den. Den var massiv och det gick på sekunden. 

Men självklart tänker man massa men inget hade kunnat gjort detta annorlunda eller förhindrat det. Ville lilla pappa komma hit skulle han få sussa här och slippa vara ensam men förstår att det är jobbigt. Tycker så synd om han då han är ensam där och i deras hem också som varit deras så många år. Självklart känns det. Men vi åker till han varje dag , jag ringer varje morgon  och han vet att han när som helst på dygnet kan ringa mig. Jag somnar om ifall det skulle vara så ingen fara.

Så i kväll är första kvällen jag är ensam hemma det har varit fyll rulle sedan onsdags natt och jag känner mig rejält slut. Chocken har gjort mig näst intill smärtfri dessa dagar , lustigt. Kan tro det kommer tillbaka när allt är klart 😩 Men man måste få allt klart först innan man kan lägga sig ner och pusta känns det som.

Jag ska skriva ett tal om lilla mamma vem hon var, hur hon var mm en resumé om  hennes liv inför begravningen💖💖 Dotra och jag ska kanske sjunga vi får se men det skulle vara så fint att få göra det en sista gång.

I morrn ska vi ha lite snack pappa, jag och dotra så vi alla är ense innan vi far till begravningsbyrån.  Hur döds annons ska vara, vers mm. Även om lilla pappa inte orkar ska han vara delaktig i den mån han orkar och vill. Men vi står varann så nära alla så det är ganska lätt allt. 

Ja tänka sig att aldrig mer nånsin få prata med mamma . Det har vi gjort alltid sedan jag flyttade hemifrån, varenda dag och ibland flera ggr per dag. Jag har haft den förmånen att ha en sådan bra mamma som alltid funnits där, ALLTID💖 Bara det att nu blir det inte så, det är över vidrigt jobbigt 😢😢😢

Men vi ska minnas lilla mamma med ljus och värme, ha henne i våra hjärtan vart vi än går för alltid💖 Å jag tror hon är med de sina nu, alla det som gick tidigare. Och det är en hel del. Mamma hade massa mostrar, morbröder och min mormor och morfar självklart.  De gänget gick inte av för hackor kan jag lova . Var det nånstans det alltid var ljus och värme med massa skratt var det med dem då de begav sig. 

Så än en gång kära, älskade lilla mamma.....din dag var inne och jag har hört nu av pappa att du orkade inte mer, du hade levt klart och du ville fara . Det hade du uttryckligen sagt sista 2 månaderna. 82 år var klara här på jorden. Du hade kämpat mot så mycket och din lilla kropp orkade inte mer nu. Även om man som anhörig är egoist då det gäller sånt här så måste jag nog säga att detta var det alla drömmer om den dagen det är dags att fara till landet bortom molnen, att få somna en sista sömn och att det går fort. Det fick du 💖💖💖💖   jag tänker som så att bara om en dag till hade gått och man hade fått veta vilket det givetvis inte går till så men bara en liten stund till hmmmm. Men vi skiljdes i kärlek, vi fick ett halvt dygn i stillhet, ta farväl, säga hur mycket vi älskade dig, vad du betytt för oss, vi fick faktiskt ett så otroligt bra avslut , bara det.

Nu ska sorgen ha sin tid och det tar den tid det tar, olika för alla. Vi ska ta hand om lilla pappa på bästaste vis💖

                                   💖💖Så vila i frid älskade lilla mamma💖💖