Trött, trött och trött 😩

Dagarna som går och jag med dem ungefär. Värk, värk och värk. Har nog aldrig haft sån värk i hela mitt liv. Idag fungerar inte ens benen. Så jag blir sittande denna dag.

Det är nått varenda dag känns det som. I går var jag och betalade den sista räkningen för älskade mamma ,Begravningen 😭 Den notan gick på 30.004 kr 😲 nu återstår bara bouppteckningen på allt. Jag är så galet trött av allt och så fort jag sätter mig ner i tysthet så väller sorgen över mig och man blir totalt förlamad. Men men det är faser man ska igenom enligt regelverket fy!  Snart 1 månad har gått och jag har inte pratat med mamma på 1 månad 😲 så ofattbart.

Var i allfall ner till VC i går med hopp om att få tala med verksamhets chefen vilket förståss inte gick. Man måste boka tid suck! Så det gjorde jag och 1 timma efter ringer hon. Blev ett långt samtal och jag gjorde klart att jag tänker dra detta så långt det bara går. Jag anser att vården gjort hysteriskt fel som nekat min mamma hjälp och hon kunde hålla med lite. Så  klart var inte inblandade personer på plats utan hade semester så hon skulle ta samtalen när de var åter och återkomma vidare.

Ja jag tänker göra allt i min makt för mycket har gått fel i min mammas omhändertagande. Prover som varit alarmerande, skulle ha kollat upp direkt efter hon skrevs ut osv. Min mamma hade inte behövt avlida om kontrollerna gjorts efter utsättning av livsviktiga  mediciner likaså att kolla upp varför hennes värden var avvikande. Fan också säger jag.

Nu sitter man här med en förlamande trötthet. Jag är så trött att jag vet inte ens hur jag ska få dagarna att gå, att umgås med folk, mm. Piss trött på ren svenska. Men läser man VAD sorg är så förstår man ju varför man mår såhär.

I chockfasen misstror vi informationen vi får eller det våra sinnen registrerar. Vi stänger av. ”Det här händer inte mig!” Vi befinner oss i en bubbla dit inga starka känslor når. Psyket skyddar sig, avvaktar och rustar sig inför smärtan som kommer. Den här fasen varar hos de flesta en kort stund i upp till några dagar medan somliga kan uppleva en längre period av avstängdhet. Efter ett dödsfall kan den till exempel sträcka sig fram till begravningen.

Reaktionsfasen kommer sedan med starka humörsvängningar: ledsenhet, tårar och ilska kan blandas med känslor av tomhet och apati. Ett ungefärligt riktmärke på hur länge reaktionsfasen varar är en månad, men stora skillnader inom det tidsspannet kan förekomma.
 
Så småningom kommer vi till fasen där vi börjar bearbeta. Vi tar in vad som hänt, vi accepterar det gradvis och sörjer det. Vi är fortfarande ledsna, arga och frustrerade men inte på samma intensiva och dramatiska sätt som tidigare.
 
Tröttheten, uppgivenheten och oron inför hur framtiden ska gestalta sig kan i den här fasen vara stor. Vi upplever en svidande, tung och plågsam ledsenhet och saknad efter den vi förlorat. Den här delen av sorgearbetet tar ungefär från några månader upp till ett år.

Sista fasen är nyorientering då vi börjar blicka framåt igen. Vi kan gå vidare och vi tänker mer sällan på vår förlust. Man börjar överlag se en ljusare framtid och sig själv i den framtiden.

Man pratar ofta om ett sorgeår, det vill säga att vi behöver ett år på oss att bearbeta en större förlust, men många skulle säga att det tar längre tid än så. Det första året är mest smärtsamt då till exempel födelsedagar, högtider och bröllopsdag ska passera och man för första gången ska fira dessa utan den man sörjer.

Åren som följer på det första blir gradvis lättare men det kommer fortfarande stunder då sorgen och saknaden blir mer intensiv.

Ja fysjutton säger jag om det mesta just nu 😩😢 å alla som säger att man ska påt igen??? Med det säger jag på återhörande 😚💖