Nu är allt klart efter det tragiska som hänt och med det slår det mig åter att mamma verkligen är borta för alltid 😢 Jaaa så är det. Gråter en skvätt till och förundras över hur mycket tårar det verkligen finns hos en människa. Som jag har gråtit dessa 3 månader. Likaså dotra min ringde idag och hade varit förbi minneslunden och pang slår sorgen och saknaden till och hon står där stor gråtandes. Det kommer liksom från ingenstans usch. Hon ringer mig och säger, idag är en sådan dag jag skulle behöva ringa mormor och berätta om allt som hänt...mamma säg nått roligt så jag slutar, lilla hjärtat. Å ja så var det ju verkligen, vi babblade ju med henne varje dag i alla dessa år. För mig fanns hon i 54 år och min dotter 27 så det är en lång tid.
Ja jag vet precis hur det är. Man nockas av det när man minst anar det och det spelar ingen roll om det är ute på trottoaren eller i soffan det väller över en.
Nu när jag sitter här med bouppteckningen så går det inte att stoppa man får bara rida med i känslor stormarna helt enkelt. Älskade mamma 😢❤
Ringde pappsen med och berättade och han kände också en på ett sätt lättnad att allt är avklarat. Det är ju massor som liksom bara måste göras hur ont det än är och varje gång inser man faktumet att hon är borta för alltid hmmm...
Ja ja påt igen heter det så vackert. Men glad jag lyckades med bouppteckningen och alla dessa papper, utgifter, inkomster, bostadsrätt och name it, i did it 👍🤗
Nu blir det lite vindruvor och det okända 😊
På återhörande 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar