Allt klart nu och jag är totalt slut 😩

Vilka dagar det varit usch. I går hade vi slit besiktningen på pappas bostad och den gick toppen, de var så nöjda. Tack o lov. Så o går måste jag pappas dörr för sista gången och det var med både stor sorg och lättnad.  Herreje vad vi skurat😩 Inte för att det var aktigt på något vis men man vill verkligen lämna allt tipp topp.
Fina köket där vi haft många fina middagar med mamma och pappa i alla dess år😢

Mammas rum❤

Å här där alla jular firades❤

 56 års minnen får nu finnas i mtt hjärta i stället och det bli massor 😜  Men det kändes som det är rätt personer som nu får ta över mammas och pappas fina hem❤ Jag personligen kommer nog inte gå upp i dessa krokar på ett bra tag känns det som nu.

Efter jag låste dörren och åkte hem var det som all luft gick ur mig lite till, den lilla som fanns. Jag är så urlakad hela jag efter allt som varit nu si jag vet inte hur jag ska hitta energin tillbaka😩
Var ner till pappa efter också och berättade hur det gått och möttes av en trött pappa och blev lite orolig faktiskt. Jan ben var 2 dubbelt svällda faktiskt det värsta jag sett sedan han blev sjuk.

 Det sipprade vätska ur huden nere på benet och jag gick och sade till vad är detta. Ja jag vet att min pappa har en allvarlig kärl sjukdom, kritisk ischemi. Jag vet att hans kärl går inte ens att spränga, det har försökt och blodet hittar snart inte väg ner i båda benen. Det kommer bokstavligen snörpas. Det gäller alla kärl i kroppen. Han har njursvikt,  hjärtsvikt, allvarlig osteit och vet inte vad men han har ju varit pigg ändå men inte i går . Jag är livrädd för vad som kan hända och jag skulle verkligen inte orka mer just nu😢 jag är bara så trött.  Samtidigt gör jag allt för att han ska vara glad och pigg vilket också drar mina sista krafter. Det få jag har.

Samtidigt ska man ändå vara glad som att det är bara påt igen. Efter åratal av kämpande och det tär så har jag kommit till botten av mig själv och just nu finns inget påt igen och jag vet inte när det kommer tillbaka och definitivt inte på en dag eller 2. Jag är trött på att förminskas,  försvara och förklara och funderar på att verkligen åka till psyket,  berätta mina år ALLT  jag gått igenom och jag spaltar det om och om igen. För att få klarhet i , är jag verkligen vek? Är det jag varit med om pice of cake? Är jag bara lite känslig och borde rycka upp mig?  Näe jag kan inte komma till den slutsatsen  ärligt talat.

Tar det från början. 2004-2010 min dotter var svårt sjuk i möglet i alla dessa år och skytteltrafik dessa år till läkare och akut in och ut med ambulans mm . Hemskola distans via nätet där jag var lärare hela högstadiet till henne pga av sjukdom samma tid. Plus 2 knä operationer.  Möglet tog sin rätt jag förlorade halva mitt hem då, 10 evakueringen in och ut, hotell, campingar, lokaler och  evakueringsbostäder . 2010- 2017 då däckade jag av möglet illa och 3 stora evakueringar, camping, hemlös och svårt sjuk. Samtidigt ca 25 operationer av staflokock aureus, 40 kurer heracillin i sammanlagt 3,5 år vilket gjorde mig ännu sjukare och otaliga closstridium turer, akuten med dropp, trocanterit i ländryggen flertalet gånger, 1 knä operation och  förlorade allt jag ägde och en cat fight med bostadsbolaget att få ersättning till nya möbler och allt. Leta ny bostad på egen hand då de inte hjälpte mig och ännu en flytt.  Min hudsjukdom eskalerade ännu mer och uppemot 50 skov av staflokocker överallt. Sen dog mamma pang på 12 timmar var hon borta och hela familjen i chock. Allt med hennes bortgång fick jag fixa då pappa inte klarade det, plus tömma mammas liv i bostaden.  När det var klart blev pappa svårt sjuk, blodförgiftningar, sjukhusvistelse, diagnostiserad med alzheimer , svårt förvirrad och sängliggandes i 7 månader ner drogad. Jag besökte han så gott som varje dag i 7 månader och mitt i detta opererade jag ryggen också. Samtidigt kämpande att få bort pappa från det hemmet, få in honom på äldreboende och peppa då han inte ville. Tömma bostaden hela hans och mammas liv i alla år, sälja bostaden och allt med det och samtidogt besöka pappa och peppa honom. På det 2 operartioner till i ryggen en i nacken och en i ländryggen.  Plis min nackskada sedan 21 år och allt den gör i min kropp med kronisk värk 24/7, nervskador i ben, tarm och urinblåsa  och mona galenskalle attacker 2-3 ggr per vecka då det är som värst å 15 timmar i stöten.  Där är jag nu.  Och för att inte glömma att jag haft en enorm sorg då mammas  död som för mig var ett trauma att uppleva den dagen hur allt gick till och en chock. Har jag då rätten att vara utmattad?  Ska jag få in allt på ett papper?

Ja jag är totalt slutkörd för ingenstans bland allt detta har jag kunnat hämta boost. Då jämför jag med nån som blivit utmattad på jobbet bara som en jämförelse för dessa utmattningar är helt acceptabla i omgivningen. Men det jag varit med om är lite påt igen. Så bäst att åka till psyket och berätta min story så får vi se vad de säger  om jag inbillar mig eller är bara lite känslig?

Ikväll tvingade jag mig ut med en värkande kropp för att få lite mat och hamnade på hemvägen på ett ställe där det kom så skön musik från. Dessa 1,5 timmar jag stod där och hörde musiken kände jag lite booost, vad mysigt.  Men att bli frisk bam, näe så går det inte till. Det var Lasse Lindbom och Dan Hylander som körde stört härlig musik. Riktigt så det kändes i mina gamla dans ben. Så gott.

Nu har jag bara suttit här och bokstavligen gråtit för det värker i hela min kropp efter all städ och flängandes. I morrn är det pappa igen, hinna fixa bilen i pappas tvättgarage innan nycklarna lämnas över på måndag och hur nu allt det ska gå till vette katten. Fyfan vad slut jag är😢😢😢😢

Älskade mamma vad jag skulle behöva sig nu😢❤ Bara få vara liten för nån minut och få lote boosta så där som bara en mamma kan ge❤ Men men så är det inte nu utan det drar bara ner mig mer och mer. 

Nåväl en dag i morrn med suck!!! Nu blir det sängen och sova om det går.

Med det säger jag på återhörande 😗❤