Ja då har nästan en vecka till gått och igår fick jag ringa IGEN till min hyresvärd om var är min rustning??? Kliver nu in i 8 de månaden. Nu börjar detta bli mer än patetiskt. Krävde pengar tillbaka faktiskt för nån måtta får de vara. Så nu lovade de IGEN att de skulle ringa i går förmiddag. Ingen har ringt 😈 Med vetskapen att andra på 2 veckor fått rustat och klart så undrar jag.
Jag letar ny bostad för fulla muggar för detta skit vill jag inte ha i mitt liv mer. De har gett mig ett rent helvete ärligt talat genom alla år och nu räcker det. Hela denna stad och dess styre är jag rätt less på faktiskt. Har alltid sagt att den dagen mina föräldrar inte längre är kvar drar jag. Född och upp vuxen här, sett hur denna stad förändrats till det mycket sämre. En stad som inre alls har så mycket kvar av vad den en gång var. En mentalitet att inte synas och höras men snacka skit bakom gardinerna går bra typ. Men att stå för nått, kämpa för rättigheter och säga ifrån när det görs fel, näe det finns inte . Inte heller nån gemytlig social kompetens utan mer aggresivt. Det är inget för mig. Näe en sak är säker det var bättre förr.
Till det possitiva så har vi haft strålande sol i 2 dagar nu, underbart. Men detta ser ut att vara lungnet före stormen för i morrn kommer snö, regn och gråväder som ser ut att stanna till nästa vecka tvi!!!
Och jag beställde kristall knoppar till min svarta byrå för att pimpa den lite. De svarta knopparna syndes ju inte och jag älskar coola knoppar på möbler det gör så mycke.
Såg ett foto på ett rum på nätet som var så vackert gällande färger 😍

Vilka fantastiska färger alltså😍😍 så skulle jag lätt kunna ha det hemma. Detta sterila med vitt, grått som existerat ett tag nu tycker jag inte om. Finns inget liv, inget personligt i det utan mer att för att modet är så så ska alla ha det typ. Visst lägger man till kanske lantligt, industri, chabby odyl så det får ett liv är det fint. Men tvi vale för det sterila som inte säger nått . Varit en trend länge känns det som med dessa gråa soffor på det också. Alla hade samma lika gråa stora soffa hemma🤣 Jag avskyr grått har aldrig gillat det och bytte vid ett tillfälle min vita soffa då med dotras gråa för att se men usch den åkte ut direkt. Jag älskar färger och har alltid gjort. Har aldrig följt detta med vad alla andra har utan köpt både gammalt och nytt, gjort om etc för att få det personligt i mitt hem. Den jag är och det jag gillar inte som alla andra har. Min rustning nu är mörkblåa tapeter i vardagsrummet så najs och det blir stenvägg i köket😍 Om nu målaren nån gång dyker upp vill säga??? Men rummet ovan är i mina ögon magiskt, så härliga färger ihop😍 Sen är det ju så att man blir glad av färger. Turkost som ovan på bilden skulle jag kunna tänka mig i sovrummet när de ska fixas🤗
Denna långdragna pandemi och isolering har också gjort sitt. Vi diskuterade det jag och en vän att man varit hemma hela tiden och som hon jobbat hemma nästan 3 år. Man går i samma samma liksom vilket lett till att man ständigt vill förändra på nått sätt. Sa just det att jag har ju gått hemma 27 år🤣 inte konstigt jag målat om, bytt ut och ändrat. Men färg gör en glad så är det. Minns min hallonröda hall i ett av mögel rucklena jag bodde i, så grym😍 Näe in med lite färger odyl så blir folket gladare säger jag 😉
Satt och lyssnade på podden Nemo möter en vän som är så bra och i dag var det skådespelaren Maria Lundqvist. Hon berättade lite om rädslan för att mista sina föräldrar, själv dö osv. Att hon skulle bli förkrossad när hennes föräldrar gick bort och vikten att berätta för dem när det fortfarande är i livet hur tacksam man är för det de gjort för en och hur mycket man älskar dem❤. Så att de den dagen när de inte längre finns fyllde man dem med kärleken. Jösses mina tårar forsade här😭 Men samtidig kände jag att det var precis det jag gjorde med min mamma och pappa. Speciellt pappa som jag fick 5 gedigna år med då han blev svårt sjuk. Mamma försvann på en natt och då blev det på nått sätt så viktigt att få all tid med pappa den tid han hade kvar. Allt blev så definitivt då jag inte innan mammas död ens tänkt tanken knappt att de en dag inte skulle finnas här. Båda mina föräldrar var sjuka länge och min mamma var alltid sjuk sen jag var barn. Men de tog sig igenom det mesta och kom igen så man slog kanske bort dessa tankar på gott och ont. Varför ska man ens tänka på sånt känner ju jag. Men samtidigt då den dagen kom och jag fann min mamma livlös i sängen så blev det för mig ett trauma. Att jag inte kunde göra nått för att få henne tillbaka ja det blev en chock. Så efter det blev det så viktigt att alltid finns där för pappa och ta vara på varje minut liksom vilket jag gjorde dessa 5 år 6 dagar i veckan. Jag hade turen att kunna det om än det var enormt jobbigt att se han så sjuk och alla turer till sjukhus som varje gång var livshotande. Klart det tärde på mig och resulterade i en gå in i väggen story. Men nånstans var det värt det. Det var farsan och jag ❤💙 så glad att jag fick dessa år. Men saknar mammas och mina samtal varje dag flera gånger om dan, att bara dra dit och hänga med dem, fika, käka ihop som vi alltid gjorde. Mammas och mina spontan bilturer när det var tråkigt härs och tvärs över landet. Det var mina bästa vänner också ❤
Men tillbaka till podden jag gillar verkligen Maria en klok och jordnära människa❤ Men ämnet det var in på japp det gav mig rejäla ögon sköljningar denna morgon i form av tårar 😉 Känns alltid starkt när andra pratar om sina föräldrar de har turen att ha kvar i livet. Åh tänker jag då, ta vara på varenda sekund med dem för en dag är de borta och då går inget att göra om.
Nåväl, till denna dag! Ska banne mig söka upp de som ska rusta här😈 sen har jag några samtal till att få undan . Njuta av sista solstrålarna innan ovädret igen. Känner i varenda led och muskel att skitväder är på ingång 😣
Så med det säger jag på återhörande 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar