Idag har vi haft strålande sol och klarblå himmel vilket man inte trodde i natt då snöstormen drog över oss som en isande tornado hela natten. Trodde ett tag att min balkong skulle flyga i väg så skakade väggarna och lät för jävligt. Men nu väntar några soliga dagar ser det ut som om än kallt men vad gör det bara solen lyser 😍 Idag blev det lite tvättstuga och städ, göra mys inför veckan helt enkelt. Men jag har en oro över mig rätt påtaglig och det är detta att båda jag och dotra ska läggas in på sjukhuset flera dagar för att sättas in på denna licens medicin fy!!! Jag med min mastocytos är livrädd och att jag vet hur illa jag tål mediciner över lag 😢 Finns ju knappt nått att läsa om denna medicin mer än att det är en lidokain likande drog bara det😲 Lidokain är ju bedövningsmedel liksom 🙄 Men de possitiva är att den ges till kroniska smärtpatieneter för just smärta vilket för mig då blir bonus med all värk jag har om jag nu kommer tåla den vill säga?
Men traumat att vara på väg att dö 2019 av just medicin det sitter berghårt i mig och kommer förmodligen aldrig gå bort. Jag var på väg till andra sidan i denna enorma ljuspelare och kunde inte kommunicera, inte röra mig ingenting . Allt var bara kritvitt ljust fy. Men mest av allt en läkare som bokstavligen "pissade" på mig när jag sa att jag inte tålde den medicin han skulle ge mig och moppsade upp sig mot mig och sa citat: Är det du eller jag som är läkare, idiot 😈 Så jag är faktiskt livrädd för läkarna lyssnar ju inte på VAD man säger längre 😢 Dotra läggs ju in före mig nu i början av april och jag kommer vara med henne. Varför kunde vi inte få göra detta samtidigt??? Dåligt. Nåväl. När jag blir obekväm så här och man känner sig ärligt talat skit rädd med all rätt efter allt vidrigt man upplevt på sjukhuset vill man bara ha mamma eller pappa vid sin sida. Mamma är mamma vare sig man är 6 år eller 60 😂 Det är bara så, den enda tryggheten man haft i livet ju iallafall jag.
Förövrigt då🙄 Dagarna löper på rätt lika, min rygg är inte helt ok efter skovet för en månad sen så bara väntar på min tid nu för blockader för att lugna inlammationer och smärtor överallt i ryggen. Dagarna ser rätt lika ut och så där allmänt trist mellan varven för det kryper i kroppen av att kunna göra nått. Sen mitt hjärtfel konstaterades i november 2022 vändes mitt liv upp och ner totalt. 1 år följde med helvetes panik ångest och ett evigt åkandes med ambulans i ett i ett pga hissnande arytmier så man trodde sin sista stund varje gång var kommen. Rent ärligt var det året det värsta jag nånsin varit med om , så fruktansvärt uttömmande av all energi och kraft som fanns. Dödsångesten varenda gång den går fasen inte beskriva i ord bara vidrigt. 1 år gick helt förlorat där man knappt vågade åka och handla. Bara gå mer med sop påsen kunde accelerera en arytmi och det var kört. Har nog aldrig varit så rädd, så liten som jag var då fy. Än i dag har jag min lilla ambulans nalle sittandes på sängen som jag fick av en ambulans man bland det första gångerna det kom med blåljus hit. Han frågade mig i ambulansen när det tog parametrar där som skulle skickas in till sjukhuset innan man for i väg. Det var ibland avgörande ifall jag kunde få stanna hemma och slippa åka in för att ligga 13 timmar om det inte var en farlig arytmi, om jag hade en nalle 😊 Var ju lite psykologiskt med då man låg där med värsta hjärt ångesten 😉 Att en nalle faktiskt kan bli en liten trygghet hehe!!! Ja han lyckades få mig lugn och jag fick denna lilla söta nalle 😍 Var ju lite gulligt. Just då när hjärtat löpte amok var och varannan dag sov jag faktiskt med den på min arm😁 Den blev en lycko maskot 🐹 så den får sitta där på gaveln så som mina ängla glaskulor också gör❤
Men jag vill så gärna åka till Ullared å bara få ett brejk i vardagen nu och se nått annat och jag känner ju mig🤣 Får jag en tanke står det inte på förrens jag är på väg tror jag .Men jag åker ju inte på nån helg odyl då halva jordklotet är där utan det får bli en vanlig vardag , bäst är tisdag vad jag kunnat räkna ut folk mässigt. Jag har ju mona resteiktioner att gå efter att hålla mig borta från sjukdom som kan ge feber så folkmassor, småbarn etc är då att undvika för mig hädanefter. Ja vi får se😉 Lite läskigt att dra ensam 57 mil genom landet men vad fan. Alla har ju sitt och sitter fast i massa vilket inte jag gör längre så min tid är här NU och man måste ju passa på för livet är inte för givet alls och man måste leva när man kan i den mån man kan och orkar inte vänta om man kan. Har ju haft så galet mycket på sjukhuset senaste 1,5 året att man nästan känner sig som nån gammal inventarie där🤣 Just NU har jag lite spejs förutom inläggningen nu med dotra och mig själv i april sen min armhåle operation som jag väntar på vilket kommer ge 6-8 veckors konvalesens sen och gå med öppna operations sår i armhålorna efter operation då det vid dessa Hidradenitis operationer inte syr igen. Då lär det bli omläggningar var och varannan dag i 2 månader ca. Livet har ju inte det sista 27 åren gått att planera alls för min del utan dra när det går och man MÅR bra helt enkelt. Semester vecka 28-31 det var urminnes tider sen ojoj. Man nyper semesterdagarna när man vaknar till en bra dag nu för tiden och så får det vara helt enkelt det är så MITT liv sett ut sedan 1997, inget jag kan ändra på tyvärr.
Ja det är så mycket som händer och lilla älskade mamma och pappa det är så mycket jag skulle vilja prata med er om💖 Våra underbara "skitsnack" som jag saknar dem😢 Våra telefonsamtal varenda morgon jag vaknade och 7 ggr till sen på dan 🤣 Era kloka och alltid lugnande ord, ja jag saknar min mamma och min pappa och mina allra bästa trognaste vänner så in i bomben 💖
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar