Onsdag. I går var en toppen dag utan ostadighet så skönt men man kan fortfarande känna det lite. Pratat med massor som haft kristallsjukan och det verkar vara ett segt skit uppemot månader att känna av. Verkar nästan som de flesta haft det nån gång så kan ju vara glad jag inte fick det förrän nu vid 62 års ålder om man ska se nått possitivt med det😜
Tänkte jätte mycket på min morbror här på morgonen. Saknar hans telesamtal och snack vi hade han och jag de sista 5 åren efter mamma dog. Som vi skrattade. Bara jätte jätte tråkigt att jag bara inte kunde gå på hans begravning efter det som sades dagarna innan den och dagen efter han dog. Skitprat om min mamma som inte ens fanns och kunde försvara sig att hon fejkat sin sjukdom i alla år för att bli daltad med av släkten VADAFAN🤬 Och besvikelsen att jag som litet barn var mer omtyckt än de andra barnen av min mormor SNÄLLA!!! Som att jag skulle be om ursäker eller för jag var ett litet batn släktingarna tyckte om??? Tänk om min morbror vetat detta.
Att ens entra samma rum, andas samma luft med en människa som säger så NEJ TACK!! Därav åkte jag till kapellet dagen innan och sa farväl utanför. Men samtidigt fick jag svar på det jag alltid kände som barn vid kalas att jag inte var välkommen av en viss person. Bitterhet, avundsjuka men mest av allt sorgligt att inte självinsikt fanns ? Kanske rannsaka sig själv när man känner att man inte riktigt kommer in i en grupp människor som i detta fall var världens godaste, gladaste, icke fördömande på nått sätt det fanns inte. Min mormor hade ALLTID sitt hus öppet för alla. ALLTID mat, dryck, hembakat på bordet till alla verkligen. Hon var en fantastisk människa som tog hand om ALLA och hade alltid gjort. Hon var äldst av 17 syskon . Känner man sig utstött där måste man verkligen ta en titt på sig själv vad man själv utstrålar. Inte skylla på ett litet barn som jag var och min mamma som var svårt sjuk nästan hela sitt liv men en sjujädra person att kämpa och se possitivt på tillvaron ändå. För mig var den diskussionen oförlåtligt där dagen efter min morbror dog. Tänk att det var precis då han inte längre fanns med efter 1 dag bara. FY!!!!
Men nu är de tillsammans alla i landet bakom molnen de goda och kan tro det har fester och mumsar gott🥰 Tänk hur livet kan va, vilken bitterhet och titalvavsaknad av självinsikt det finns hos endel. Fy!!!
Idag blev det en slappare dag, lite klippning som blev toppen och jag kände mig ens lite fräschare. Har ju börjat med ett serum .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar