Torsdagen snart passerat och i morrn helg igen. Inget planerat as usually. Men i morrn är det äntligen sjukhuset till specialist för mitt kära ben. Jag hoppas verkligen de kan finna en orsak till varför jag inte kunnat gå på 1.5 år utan denna jädra värk. Ingenting hjälper ju😢 Det sitter så i kläm i ljumsken nånting. Min enda önskan är att få kunna promenera igen❤️ Utan att hela benet domnar ner i foten, inte går att böja ens och värker så man blir galen. Min enda önskan🙏
Dagen i stort har varit lugn och det behövde Min kropp. Pysslat lite och inga måsten så gott🥰 Babblat med några väninnor ett par timmar om ditt och datt vilket alltid är gott. Är ju min familj numer. Igår pratade jag med en vän sen länge tillbaka och vi konstaterade att vart fasen har våra liv tagit vägen? Nästan alla mina väninnor säger likadant. Total tristess , händelselöst, inget att se fram emot och att vi alla känner oss helt blazé. Var ju inte så man trodde livet 50-60+ skulle vara🙄 Så jag är inte ensam och man undrar ju hur blev det så här? Vi alla har ju varit sprudlande glada och sociala tjejer . Men livet har kanske inte varit så snällt mot oss. Mycket kämpande, stort ansvar, sjukdommar/skador inte direkt glidit i gräddfilen om man säger så och lite mer där till av annat skit. Vi har kämpat så länge att bränslet en dag tog slut bara. När det tagit slut vart sjutton fyller man på?? Och vi alla hade nog liknande drömmar om hur livet skulle bli och vara och blev käftsmällda att icke. Japp så tror jag att det är😜 Men vi är fighters så en dag hittar vi rätt i tillvaron tror och hoppas jag.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar