Måndag morgon ligga på låset till Husläkaren. Har brännskadad min rygg med köra vetekudden (för kokhet) 😳 Glömde ju bort att jag inte har nån känsel så i övre rygg då jag är radiovågsbehandlad. Då försvinner ju känsel iom att nerverna är brända och jag har suttit rejält med kokhet vetekudde för den galna värken SUCK!! Det enda jag känner är att det kliar och när jag tog spegeln och kollade ryggen var den ilsket röd och svullen, ja jösses!!!
Annars då jo i slutet på juli redan, sommaren rusar förbi och man har inte gjort ett piss. Inte för jag glassat runt och semestrar de sista 30 åren men nått litet skoj har man väl ändå gjort. Men inte ett dugg detta år. Vill träffa folk så en liten tur står på agendan till huvudstaden iallafall. Näe rent krasst är det förbannat trist.
Kom upp ett Minne i dag😭
Dessa 17 timmar blev till 10 dygn 😢 Jag kan än idag känna exakt det jag kände där och då. Så brutalt tufft att vänta in att förlora min älskade pappa för alltid fy ❤️ Saknar dig galet pappsen❤️
Läste lite om denna Ilr loop jag haft implanterad för att övervaka mitt hjärta i 3.5 år. Hade ju en konstig känsla som gjorde ont/tröck i mitt bröst plus alla dessa galna rusningar från 58 till 140 på en sekund. När denna plockades ur mitt bröst var det som en befrielse på ett konstigt sätt även om den registrerade allt.
Kan vara lite av varje som orsakade. Å visst när jag fick min diagnos var det kaos och ganska så brutalt att ja du kan dö i sömnen BAM!!! Var ju inte så man hade lust att just sova första året nästan. Det gick rakt in. Detta kom i en tid jag precis suttit vid båda mina föräldrars dödsbädd varav den ena var rätt traumatisk. Jag tror eller VET att jag var rejält skör just då. Det var för mycket död helt enkelt och så får jag reda på att både jag och min dotter led av detta hjärtfel och hon ännu värre så det krävdes pacemaker och ICD. Plus att operationen gick snett och min dotter var på väg att dö på op bordet. OCH förbannelsen att både hon och jag sökt för våra hjärtan i alla år och fått höra "ångest lilla gumman" inte blivit tagna på allvar och att vi då är FÖDDA med hjärtfel. Vadfan liksom!! Så allt sammanlagt med denna åkomma blev droppen för psyket på mig och DÅ fick jag svår döds/ panik ångest hua!!! Å nån ångest innan denna det kan jag säga jag ALDRIG haft .
Men allt som skett de sista 10 åren nu har satt sina spår hårt . Jag är inte den jag var innan msmma dog och allt det tuffa tog över. Kampen att ta hand om psppa ned alzheimer, hans sorg efter mamma gjorde att jag gav allt till honom och glömde bort mig själv. Jag var så galet rädd att förlora honom också . Den enda jag hade kvar❤️ Så det blev kaklet rakt in i väggen för mig efter 6 blodflrgiftni gar med honom och varje gång bli i ringde att "din pappa kommer inte klara det här" Men sjutton han gjorde det😊 Han hade likt katterna 9 liv .
Som vi kämpade och hur jag fightas mot läkarna som redan vid första blidförgiftnigen tänkte lägga min papps palliativt. Kallade mig och dotra egoister då hon läkaren tyckte pappa hade levt ett fullt liv. Vem fan var hon och bestämma det? Både jag och dotra skrek och bad henne försvinna ur vårt synfält. Pappsen klarade 5 år till och ville leva för det uttröck han klart och tydligt att han skulle inte ge upp. Så länge han ville stod jag vid hans sida och fasen beordrade😅 vid 4.de blodförgiftningen var han helt okontaktbar, blodtryck på 60/30 och läkaren vägrade hjälpen mot amputationen som var orsak till blodförgiftningarna och skulle skicka hem honom till boendet för att dö över julen. Jag visste han skulle fixa detta med och fixa amputationen det hade han sagt. Åh jösses vad jag skällde ut denna läkare😅 Sa nog att han skulle krypa tillbaks till den sten han kom från typ mm 😅 När jag åkte hem den natten de fick upp parametrarna igen på honom ringde de mig och min Pappa skulle opereras på morgonen TACK❤️ Å han tog sig tillbaks efter det med ytterligare 2 år 110 % levnadsglad. Fasen vilken fighter han var💪 Ja det var tuffa år som förändrade mycket i mig.
Nu är jag tacksam varenda minut jag mår bra i hjärtat om än jag har helvetiska biverkningar av betablockeraren Seloken ZOC 🤮
Nåväl
Sommaren är som sagt här lite på ren svenska samma skit som de som varit kan man säga. Bara så förbannat trist att inte ha råd att kunna göra det där lilla extra och jag säger inte dra i väg 2 veckor och dyl för det kan jag inte med alla mina besvär. Jag är glad för en dagstur ut i skogen typ , till en vacker sjö, se fina miljöer och bara insupa goda energier. När man är tömd från botten på energi är det vara det där lilla lilla som fyller på som är viktigt. Klackarna i taket, fullt ös medvetslös klarar man inte Av när man är utbränd. Det finns helt enkelt inte resurser för det. Men Stockholm är alltid mysigt där har jag ju halva mitt liv från pga mitt jobb förr. Finns så många vackra platser där. Likaså ute vid kusten som är i mitt hjärta från barnsben.❤️ Önskade att min bästis i alla år H hade levt idag. Tror säkert vi hade kört nostalgi tripper ut dit❤️ Men 11 år sen nu hon dog😢
Näe lite less är jag ärligt talat .
Jo jag blev erbjuden åka ner till Västkusten första helgen i September. Åhhhh det hade ju varit perfekt men har tider 2 och 9.de sep hos min smärtläkare och avbokar jag dem för hag vänta flera månader så jätte trist. Ev skulle jag kunna luska tider när de öppnar efter semestern? Vore super att komma ner dit🥰
Men nu blir det TV som vanligt mer glamoröst blir det inte just nu😅
Med det säger jag på återhörande och natti natt 😘❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar