Torsdag och jag skulle varit i väg idag men 2 dagars full rulle och kliva upp i ottan gav betalning idag. Kroppen sa inifrån helt enkelt och då ska man lyssna. Jag blev hemma och det kommer fler dagar så är det.
Lille fladdermusen hittade ut till sist sent i går kväll . Hade koll på den och senare hade den förflyttat sig mot dörren jag ställt upp och hängde lite som ett paraply i taket😜 Var lite rädd den skulle flyga på mig för som barn hade vi massa fladdermöss på landet och nattetid dök det mot ljust och jag som var jätte blond satsade det verkligen på 😅 De dök mot huvudena på oss. Men skönt den inte var skadad och kom ut i luften igen.
Dagen I all ära lugn då. Solen lyser från klarblå himmel och det är en brittsommardag idag ca 18 grader. Snart står det väl inte på innan det riktiga höst rusket gör entré.
Annars löper väl livet på som vanligt. Blev rejält trött eftet samtalet jag hade i går på sjukhuset. Är ju en del att rodda i 🤪. Mycket som hänt, saker och ting. Jag har väl varit med om en hel del genom livet sen är ju saker och ting i olika karaktär. Fysiskt eller psykiskt jobbigt typ. Det fysiska går ju över oftast men det gör knappt det psykiska för det ger ärr på ett sätt beroende på vad och kan också förändra mycket hos en människa. Så känner jag iallafall. Man föds , växer upp och fostras och kanske saker händer redan tidigt som sen lägger sig kvar i cellminnet till senare i livet då det ploppar upp igen. Bara ett exempel så I min barndom hände några saker jag var med om, en bussolycka när jag var 5 år. Mamma satte mig på bussen ut till mormor 3 mil och vi kände ju chauffören . Bussen välte i halt väglag och vi var fast i en buss jag 5 år , 2 unga vuxna och chauffören. De hjälpte mig ur genom takluckan och jag åkte kana ut på bussens ena sida ner i djup snö. Minns så väl jag tänkte hur ska mormor hitta mig nu. "Mjölkbilen" på den tiden som häntade upp mjölk hos ko bönderna kom samtidigt och mig baxade de in i den som sen körde mig till min mormor jag måste ju ha vetat adress då hmmm. Tänk så mycket som hade kunnat gå helt fel bara det att kasta in en 5 åring i en stor lastbil med okänd person 😳 Ja 1968 kunde man det 😅 Men den händelsen kom tillbaks då jag var runt 30 och jag pang bara fick panik i en buss. Måste plinga och snabbt komma ur den. Efter de hade jag jätte svårt att åka buss i många år och faktiskt gillar jag det inte än idag. Ja händelser som sätter spår mer eller mindre. Mobbing är väl en sak många råkat ut för tex USCH!!! Ja saker sker i livet så är det och kan förträngas och dyka upp långt senare i medvetandet.
Sen att ha tillit till andra sin omgivning att kunna lita på , känna trygghet genuint har väl varit en bristvara genom livet särskilt i relationer, tyvärr. Ljug, svek mfl. Vilket jag tycker är värst och det gör att man drar upp muren runt sig och säkrast är att klara sig själv för där blir man ju inte sviken liksom . När man plockar upp allt på ytan , sätter ord och känsla på det blir mycket rätt makabert och tungt att minnas . Ja fy sjutton!!!
Livet är ju pågående och saker händer utmed tiden. Man är olika ärrad bakåt och med erfarenheter som gör en till den man är också. De krav man fått av erfarenheten att aldrig mer utsätta sig för en det ena en det andra för man vet. Mina sista år från när pandemin startade var bland det både finaste, viktigaste och vidrigaste i blandad kompott 😅 Jag som person fick slut på bränsle då helt och dundrade ju in i väggen. Det hade jag aldrig trott då jag varit med om mycket och upplevde mig själv som superstark. Men det sa pang då det kom och jag är inte 100 tillbaka än efter det samtidigt blev jag upplyst om hur jag fungerat på en negativt sätt mot mig själv. Jag pleasade alla utom mig själv. Röck ut som nån jädra brandbil till alla andras "bränder" men såg inte att de brann i mig för länge sen av allt. Gång på gång satte jag mig själv i sista rummet. Slut på det nu vilket ör toppen skönt att kunna säga ifrån och säga NEJ. . För summa sumarum vart var alla då jag föll??? Just det😅 Sånt är inte vänner överhuvudtaget fy!!
Det finaste var pappas sista år och att jag hade förmånen att spendera dem med honom hans sista tuffa år dock. Men han hade ju bara mig och dotra då mamma hastigt dog innan. Pga det också blev man varse att tiden var så viktig för i morrn kunde den vara slut. Men saker och ting hände och de satte djupa ärr till både tillit/genuint mm tyvärr . Jag blev varse om en vet inte hur jag ska beskriva det skenhelighet/ oärlighet ja nått sånt men på ett sätt jag aldrig nånsin känt innan. Många bäckar små blir till ett hav och nör man är i havet och inte orkar med mer av de tråkiga måste man tömma. Där är jag idag. Fightas också mellan den jag var som trodde gott om folk och trodde man kunde förändras om man bara kunde kommunicera. Men alla kan ju inte det vilket jag trodde 😅 kommunikation är ju A och O utan den ja då vette katten🙄 Men med det sagt förändrades jag dessa år att verkligen lyssnavin intuitionen jag alltid haft men puttat undan och att stå upp för mig den person jag är och inte gå emot mig själv för att göra alla andra nöjda. För rent sagt har jag inte varit snäll mot mig själv då det faktiskt gick så långt att min kropp sa ifrån från alla håll och kanter. Stor respekt för det säger .
Nåväl😁
Idag blev det lungt och blev uppringd att de kommer med värmekamera i morrn och ska mäta här pga vattenläckaget från taket. Blir ännu en morgon och stiga upp i ottan som jag hatar rent sagt🥵 Bara försöka komma iväg i tid så går väl det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar