Fejk.

 Mycket är fejk eller skådespel i livet. Detta gedigna, trygga eller hur man ska säga det det finns inte. Mycke ord eller skitsnack för att flyta med  och de enda trygga gedigna empatiska är ju ens föräldrar och barn. Det är äkta kärlek❤ De enda man kan lita på, man kan känns sig trygg med som aldrig sviker en vare sig eller. De man kan säga allt till tokigt som slut för de dömmer inte,   inte heller sviker eller känner sig kränkta för att man har olika värderingar i livet. Allt detta har jag förlorat nu förutom min älskade fina dotter❤ Den enda jag har kvar som aldrig skulle svika  hur olika vi än tycker osv. 

Så mycker falskhet man gått igenom, blivit utnyttjad i vissa lägen men när man själv behövt stödet det där genuina  näe då är det borta lustigt nog.  Så mycket jag ställt upp för människor  men det är sällan det räknas riktigt mer än för stunden  har jag märkt.  Det är liksom att jag ska bara finnas där som nån jädra gammal möbel som alltid funnita där man tar förgivet och blir det inte så är man inget värd. Svårt att förklara men ofta glömmer man de jag gjort.   Börjar rannsaka mitt liv och så jädra less på skit säger jag för jag hittar inte orden. Var länge sedan den riktiga jag existerade så känns det. Den glada dansälskande tjejen som älskade åka på dans. Visst livet har varit tungt under flera år nu, oroligt och dant då pappa var väldigt mycket svårt sjuk. Och min mission var att alltid finnas där för honom och peppa han att orka. Han var ju min älskade pappa❤ Som själv alltid fanns för mig 24/7 ❤ Både han och jag gick igenom samma enorma sorg efter att mamma hastigt dog och vi hittade varann på ett djupare plan än då mamma levde. Så glad att jag fick denna tid med pappa  och vet också att han var så tacksam för allt jag gjorde för honom. Sådant får man inte annars i livet, ganska lite av  genuin tacksamhet.  

Men nått som sårade mig mest sista tiden var när jag fick höra att jag inte gjorde mer än jag gjorde  denna sommar. Att jag i princip inte bara borstade av dödsvaket och gick på rond 2  och gav ännu lite mer av mig själv. Som att det inte var nog för mig att sitta vid min pappas dödsbädd. Och att den kollaps jag hade  innan eller rättare sagt total utmattning som jag inte heller kunde rehabilitera mig alls mer än 12 timmar för sen var det på nästa vak då pappa var nära döden x antal gånger då.  Den vill ingen ens förstå hur jag mådde efter det  utan det förväntades också påt igen.  Men när andra åker på utmattning/går in i väggen/ depression jösses så allvarligt det är då.  Säger jag att jag är totalt slut  blir det mest ett jädra frågetecken  som att vad snackar jag om jag måste ju ta hand om resterande också för annars är man en dålig skit.   Och är det nån i min omgivning sedan pappa dog som geniunt frågat mig, hur mår du?   Just detta på riktigt HUR MÅR DU? Näe! Nu har det gått lite över  2 månader sedan den dagen och hur fan kan jag sitta här och sörja är väl det som tänks.   Ja så kan livet vara minsann  och på sånt är jag bara skit less.  

En person som verkligen varit go under denna tid  är mammas bror. Fast han är 90 år fyllda så är han alltid så omtänksam alltid då vi pratar.  Han frågar alltid hur jag mår och ringer ofta och vi pratar. Pratar och minns  tider som varit. Pratar om mamma och om pappa,  fina minnen ❤ 

Så gott att ha den kontakten  då den är en del av mamma också på ett sätt.  Jag ser så mycket av mamma i honom ❤

Näe om folk bara visste hur ord kan såra, hur onda ord kan vara usch. Sånt vill jag inte ha i mitt liv nu. För första gången i mitt liv på mycket länge kan jag få bestämma över mig själv. Jag behöver  inte ta order hur jag ska vara, vad jag ska göra eller hur.  Näe jag gör vad fan jag vill hädanefter. Det som känns bra för mig inte för nån annan för ingen annan skulle offra sitt för mig genuint till 100% så då behöver inte jag heller göra det för nån annan än mitt eget kött och blod . Tills motsatsen visar sig👍🏻

Idag var vi upp till Minneslunden jag och dotra. Tände ett ljus för mamma och pappa❤❤ Strosade runt där och undrade var nånstans i denna lund ligger de. Men konstaterade att det är endast skalen då själarna finns i den andra dimensionen.  I landet bakom molnen som jag kallar det.  Men vi tände ljuset, sände en tanke av kärlek och tacksamhet till dem att vi hade förmånen att ha dem i våra liv så länge som vi hade❤ Tacksamhet att just de var mina föräldrar och min dotters mormor och morfar❤ Det är tack vare dem jag är jag och min dotter är den hon är❤ Två individer med enorma portioner av empati och respekt inför andra det är inte självklart att man får eller kan förvalta rätt.  Egengod och utan respekt är motsattsen och det är jag glad för att jag inte fått. 

Nåväl,  annars var det toppen väder i dag ca 14 grader och strålande sol ❤ Och jag fick en hel eftermiddag  med dotra❤ Sen blev det hem och skruva sängbord jag köpte i går. Fick ju ihop det förata i gårkväll men paket två innehöll samma ben vilket ibte skulle gå att bygga i hop. Var fel lagt i paketet så jag fick åka och byta i dag. Men nu i kväll står de båda borden där 👍🏻 Jag som haft svårt efter min utmattning att läsa instruktioner och att ha tålamod att fixa och trixa sådant här . Hade i dag ett otroligt lugn i mig trots att det var MASSOR att skruva och massa instruktioner. Kanske kanske är jag på väg tillbaka till den jag egentligen är 💪 

Nåväl summa sumarum av detta  vill jag avsluta med att säga  att jag haft några enorma stötte pelare denna tid sedan pappa gick bort. Ni vet vilka ni är och jag är så tacksam att ha er som mina vänner ❤ Tack för att ni funnita denna tuffa period, att ni lyssnat till min sorg utan att säga att det räcker , påt igen och sån smörja.  Det är ni som fyllt på energin att orka ❤

Nu blir det lite TV sen sussa på det. Med det säger jag på återhörande ❤😚