Äntligen fredag om än det blev en stressig morgon. Iväg till läkare IGEN! Känns som ja ginget annat gör än att vara till läkare just nu. Är det inte det ena så är det de andra. Idag var det knölen i all ära och det är en godartat hudtumör troligen men den ska tas bort och analyserar och det blir den 23.de. Skönt! Har sådan tur att min kära är ledig då så han följer med, han är ju för go han. Å då känns det extra tryggt att ha honom med också. Det gånger han är med är min läkar skräck bortblåst och jag har en puls och ett blodtryck som är helt normalt, lustigt va.
Så detta jäktade jag upp till i morse och ett annat litet ärende men kände att min knopp denna dag efter behandling inte var tipp topp. Lite lätt vingelkantig men inte ordinarie yrsel tack o lov. En sväng hem till mammsen blev det med och vi bestämde oss för pizza kväll, mums!! Så givetvis träffade jag på min älskling med och fick mig en liten puss haha!! Han såg så slut ut att jag blir alldeles orolig! Tur det är ledigt för honom i morgon. Både han och jag har så mycket i våra bagage och liv men jag ligger några år före i erfarenheterna med det vi har. Så har fixat lite "boost" till honom i nästa vecka att orka det han går igenom. Jag har ju vanan inne med eländen jag så jag kan lite *fniss* Sen är vi kvinnor nog mer för oss att söka hjälp om det blir tungt osv än vad män är. Å nått ja glärt mig genom åren som skadad/ ensamstående mamma till sjukt barn osv osv är att man har en botten och när den är nådd finns inte mycket mer då måste man få hjälp. Hjälp är inte att vara en dålig förälder eller människa snarare tvärtom. Alla människor har en gräns och ingen är bättre att klara sig än nån annan och man är INTE svag då man söker hjälp i en tuff situation, tvärtom då har man huvudet på skaft! så jag fixade och trixade lite så detta kommer förhoppningsvis bli kalas i slutänden.
Vi ensamma föräldrar är inge veka personer fyfan vi gör x 2 i föräldrarskapet. Vi är både mamma och pappa i ett. Testa det ni som har nått att gnälla över säger jag och efter det kan vi diskutera typ. vi gör ett sjuhelvetes jobb som axlar båda rollerna då den andre parten valt att skita i allt. DEN som valt det är den som är den svage/veke och dåliga kan jag bara upplysa om. Ja så mycket jag gått igenom sedan jag blev dels skadad och ensam förälder så har jag lärt mig massa massa nyttigt och framförallt att vara stolt över det enastående jobb jag gjort alldeles på egen hand. Nu sitter vi båda i liknande situation men jag ligger 2 år före så jag har redan avverkat vissa saker för att styra upp osv och delar med mig av det jag tagit till hjälp osv. Men vet at tman mår så in i bomben dåligt så ens barn drabbas av nått och har det svårt. Det är det värsta man nånsinn kan uppleva tror jag. speciellt då det klivit över stegen till myndiga så har man ju ingen rätt till nått längre. Man får bara se på och gilla läget fast man kanske vet en himla massa bra saker så är det bara knipa käften för ingen vill ta del av det längre då.
Så tillsammans är vi starka och kan vrida vända och babbla om våra "vuxna" barn. Stötta varann osv. Det kommer bli bra är mitt måtto och det tror jag på.
Men nu blir det lite kaffe här för min hjärna är på lågvarv och mattheten av flunsan är total bara man gör det minsta lilla känns det som UHU!!
I morgonbitti kommer min älskling och jag längtar så!!!
En underbar helg om jag inte hinner in och skriva mer innan den sätter fart... å så är det ju LETS DANcE med , bästa programmet *fniss*
på återhörande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar