En helt otrolig helg är över och vädret har varit på topp med hela 32 grader i lördags. Minns inte när det var så varmt sist faktiskt? Vi var ute hela dagen och cyklade, satt vid ån och filosoferade och bara mös.
På kvällen var vi ut och käkade med J,s dotter och hennes kille. Jätte mysigt! Men värmen ger sitt och väl hemma var man näst intill medvetslös, då började skådespelet på himlen. Det blixtrade av dess like men tur nog låg det utanför stan och kom inte in över här så man kunde i lugn och ro somna.
Något gjorde mig väldigt illa tillmods i helgen och jag har nog aldrig varit så ledsen i hela mitt liv efter det jag fick höra. En bekant till oss hade frågat J om han verkligen tänkt sig för då det gällde mig med motiveringen "hon är ju sjukpensionär" Där satte den mannen sin spik i kistan kan jag säga, direkt!!! Har nog aldrig blivit så ledsen i hela mitt liv då jag i alla dessa år fightas SÅ med just det att det satte sjukpension på mig utan att jag fick någon ordentlig hjälp efter min olycka. Eller rättare sagt hjälp i tid så jag kanske hade kunnat bli bra/bättre. Trots att det gått 15 år snart så har jag aldrig till 100% förlikat mig med mina skador som gör att jag inte kan arbeta mer. Än i dag hoppas jag att det en dag kan vända och hoppet är det som gör att man faktiskt går vidare med detta helvete i kroppen.
Å ja!!! Jag har hört dessa kommentarer förr och kan endast beklaga det människor som inte förstår eller ens vill fatta för att det har helt enkelt inte den genen i emaptin kanske, vilket i sig är ett väldigt illa handikapp i sådanafall som det borde tänka på? Sådana människor är för mig som jag brukar säga "vad katten skiter" Men så är det ju så att får man höra det flera gånger så har man en gräns att tolerera skit snack. Kan säga att min gräns är nådd nu och den mannen när jag får tag i honom ,vill jag ska förklara hur han ser på det hela och vad det är han undrar över. Vad är hans problem angående mig?? Framförallt ska jag be karln dra åt helvete och göra klart för honom att "gosse lilla" du har ljusår kvar tills du entrar min kompetens frisk som sjuk *fniss*. Att nervärdera någon för man har fått sjukpension, att jag inte skulle ha ett värde, vara en människa som nån kan älska pga mitt handikapp eller vad? Med sådana trångsynta tankar hoppas jag verkligen den karln får vad han ber om vad det lider. Enligt talesättet "what goes around comes around"
Sist jag såg denna man var på en gemensam väns fest för ett tag sedan. 62 år gammal och dyngrak bokstavligt talat. Brölade om hur han lyckats i livet med perfekta barn, bra jobb osv i dödagar. Bara patetiskt att ens sitta vid en ålder av 62 och göra sig så till åtlöje och framförallt dricka sig så full då vi andra inte var i närhetens ens av berusning. Bara den missbedömningen i sammanhanget? Att inte ens kunna föra sig så välartad som han framställde sig Haha!!! När man måste hävda sig så och bara skryta om precis allt, att ha gjort allt i livet perfekt och inte ens se att man "failat" emellan nån gång det är då man har en massa skelett själv i byrån anser jag och dessutom ha väldigt dålig själv insikt. Då har man stora problem själv när man måste skryta så det ryker ur öronen och framförallt är det nog så att den egna självkänslan och insikten och för att inte tala om den sociala kompetensen är långt ute på semester nånstans??
Det är just sådana människor tror jag som är minst sagt ensamma, bittra , avundsjuka och hela det paketet, patetiska eller misslyckad rent sagt . Kan säga att hade den karln ett uns av det jag har skulle han tacka gudarna av lycka. För inte sjutton har jag suttit på mitt arsel i 15 och varit handlingsförlamad eller rullat mina tummar inte. För att man har ett handikapp innebär det inte att man är dum i huvudet eller en sämre människa, snarare tvärtom. I den resa jag gjort i mitt liv sedan olyckan har jag vunnit massa positiva erfarenheter jag aldrig skulle fått om det inte vore för att jag just blev sjuk. För den trångsynte eller okompetente kan jag säga att jag är fanimig glad att jag fått gå igenom det jag gjort för det har gjort mig till en bättre människa med en helt underbar syn på livet än jag hade då jag var frisk helt.
Nu är jag ju sådan att jag kan inte släppa sådana saker då jag hör om det. Jag ska konfrontera denna man och verkligen fråga vilka problem han lider av och framförallt ge honom en läxa han sent ska glömma i ord!!!
En olycka kan hända på en sekund! På en sekund kan livet förändras och allt blir aldrig mer som förr. Det kan hända honom, hans underbara döttrar som lyckats med allt och gud vet vad. Men med den rustningen han bär idag lär han inte klara av en olycka eller sjukdom kan jag säga. Näe det behövs en man för det och det är det minsta han är och kommer bli med en sådan trångsynthet i sinnet. Tvi vale!!
Hans uttalande gjorde mig så förbannad att jag blev ledsen och J förklarade att inget i världen skulle förändra hans syn på mig för han älskar mig trots mina handikapp. Men det hugger i hjärtat av att höra sådana saker för jag har inte bett om det liv jag fått utan har bara kämpat att leva detta liv så bra det bara går med det förutsättningar jag har och mitt i det är jag , JAG vare sig jag är handikappad eller har ett arbete att gå till!!! Jag vore inget MER om jag var arbetsför. Tror man det så har man lång väg kvar i utvecklingen uhu!! Nog om patetiska äldre män hehe!!!
Så förutom massa korkade kommentarer blev det en underbar helg med min kära men orden mal i mig, sån är jag och jag hoppas bara jag får se denna "underbara" karl (ironi) och ge honom vad han tål *fniss* Underskatta inte en handikappad säger jag!
I morgon blir det följa med J,s dotter till skolan för att reda ut hur skoltiden kommer bli framöver. Känns gott att kunna vara ett stöd och jag gillar hans döttrar stenhårt. Efter det fyller lilla pappsen år hela 79 så dotra och jag ska möta upp och gå över en sväng på eftermiddagen.
Mamma mår inte så bra efter denna pärs med käken och alla antibiotiker och har rasat i vikt till 35 kg. Hon är väldigt nere nu och jag hoppas hon hittar vägen upp igen. Idag började en diaree som gjorde henne livrädd. För ca 13 år sedan drabbades hon av en tarmsjukdom som heter clostridium en sjukdom som kan variera från mycket lindrig diarré till svåra, vilket lyckligtvis är sällsynt, en stormande sjukdomsbild med hög feber och blodiga diarréer. I det sistnämnda fallet kan man se mycket uttalade skador på tarmslemhinnan. Dödligheten här anges vara cirka 20 procent.
Hon fick den svåra varianten då och har med det inte kunnat äta vilken antibiotika som helst med risk för nya skov. Plus en saligmassa problem att tåla mat efter det. Så med dessa diareer nu efter kurens slut är hon med sin vikt nu givetvis livrädd. Jag hoppas verkligen inte detta är det igen utan att det var en engångsgrej men hon var rejält orolig i dag. Lilla mamma! Hon har verkligen fått fightas mot precis allt sista åren och jag beundrar henne att hon inte flippat ut totalt. Hon får ju aldrig vara riktigt vara frisk.
Så vi ska hem dit och hoppas det blir lite glada.
Med det avslutar jag för denna gång och ser fram emot att få tala med den trångsynte mannen och fråga vad hans problem verkligen är? Haha!!!
på återhörande!