Ännu en natt med knasig sömn. Är trött men det går inte att somna helt enkelt. så har vridit och vändit mig till halv 8 i morse. SEN slocknade jag som en klubbad minsann.
Låg och tänkte på hur lyckligt lottad jag är som träffat min J så där från ingenstans den där dagen och hur allt bara fungerat från dag 1 som vi var menade för varann. Galet gott är det! Jag är världens lyckligaste tjej, så är det *fniss*
Så jag somnade äntligen och sov som en stock till klockan 13 hualigen! Inte klokt. Men å andra sidan är det ju så mitt liv ter sig just nu. Kroppen havererar och det är ju inte konstigt att man är som man är.
Ja idag tog jag mig i kragen och ringde OCAB. Bära eller brista tänker jag men det har ju gått ett tag nu så det borde ju kunna ge en hänvisning till om det är nått här? Personligen känner jag att jag vill inte bo i mer mögel och är faktiskt lite skraj ifall det är det IGEN! Har stängt av denna maskin för att kolla hur jag reagerar och jag har svårt att andas här inne då på ett lustigt vis. Sedan denna starka lukt av blöt betong vart nu den kommer ifrån? Och jag är inte ensam att känna den.
Ja jag kom till en telefonsvarare så lämnade mina uppgifter och väntar nu om nån ringer tillbaka? Vi får se. Det är ju prestige i sådant här vet jag sedan förut med. att beställaren är den som ska få svar och sedan ge upplysningar vilket då blir bostadsbolaget. Detta kan jag tycka är lite löjligt så det faktiskt är jag som lever i skiten och betalar dyrt att bo. Men så är väl reglerna vad jag förstår. Men nån liten fingervisning tycker man ju att man kan få som boende med? Det är ju jag som mår skit här hemma liksom. Ja ja, jag väntar. Vänta är ju nått man lärt sig att livet går ut på tydligen. Man väntar i vården, man väntar på diverse svar hela tiden och det är en evig väntan Hehe!!
Just nu känns det som jag är satt i väntekö överallt snart. Jag väntar på PSR, på klagomålsansvarig, på remisser, på rehab, på att sjukhuset ska förklara hur det kunnat undersöka mig och gjort full diagnostisering av mig fast ingen gjort det? och på vad det är som gör mig sjuk här hemma. Ingen hör av sig Haha!! Så jag fortätter väl att vänta då *suck*
På eftermiddagen ringde min J och bara längtade lite mmmm! Han är väl för go och redan i morgon ses vi , så gott! Jag som möblerade om lite i går ska nog möblera tillbaka igen tror jag? får inget mys alls här hemma hur jag än vrider och vänder mina möbler. Så det lutar att dra sjoket tillbaka igen för detta blev inget mys alls.
Läser också i tidningen om den unge killen som klev av tåget här i stan nyårsdagens morgon och försvann som det inte hittat än. Otäckt! Man går bara till sig själv och tänker jösses om det vore mitt barn. Tänker på hur hans föräldrar måste må just nu fysjutton! Att människor bara kan förvinna på detta vis och om det nu går en galning lös här i vår stad? Jag hoppas verkligen det finner honom i livet och att han haft ett skäl att ta denna tid att inte höra av sig. Jag ryser verkligen och mina tankar går till hans nära och kära.
Vet så många gånger min egen dotter gått ensam hem sent på kvällarna och jag har varit vansinnig över detta . Vi lever i en värld idag som inte är riktigt som den ska. Våldet ute på våra gator är ju över allt annat och det räcker med ingenting för att nån idiot ska gå lös, skrämmande! Vart är vi på väg?
läser om denna hjälp organisation som verkligen jobbar järnet, Missing People och blir skrämd då man går in på deras sida och ser hur många som förvinner och hittas avlidna. Sa till min kära i går att gör det sökningar i helgen känns det nästan som man skulle vilja vara med . Hade det varit mitt barn hade jag velat att hela världen letade 24/7. Så får se om det görs några mer sök i vår stad? Tycker denna organisation är "one of a kind" när man läser att folk åker långväga helt ideelt för att leta efter försvunna i vårt lands. GULS STJÄRNA till dem säger jag, vilken insats!!
Näe möblera om står näst här nu. Lite bensin i form av kaffe först så ska det gå som en dans.
På återhörande!!