Allt är snurrigt nu 😢

Annandag jul snart förbi. Jag tillät mig en dag hemma idag för att få lite ordning här och vila min rygg som nu värkt ett par dagar precis som den gjorde innan jag brände den. Blev riktigt rädd i gårkväll då det värkte så jag visste inte vart jag skulle ta vägen och mina ben var sådär bort domnade som förr. Hemska tanke att få detta tillbaka och fattar inte hur jag stått ut tidigare med denna värk i över 20 år. Idag började den ge med sig tack o lov. Var kanske en varning att nu ska du vara hemma och tänka på dig själv med lite. Har ju varenda dag utom söndagar sedan 12 augusti varit med pappa trots att jag egentligen inte orkat och kroppen har skrikit av trötthet. Men har inte kunnat lämna honom ensam , så har det känts. Nu på nya boendet har jag fullaste förtroende och litar till 100 på dem att det tar hand om pappa på bästa sätt.  Men så är det alltid detta samvete. Jag vet att jag definitivt inte ska ha dåligt samvete för jag har funnits där 24/7 Men det gnager iallafall. Man vet inte hur lång tid man har kvar tillsammans det är nog det mest 😢

Sista dagarna nu sedan julafton har det skett en ganska stor förändring till det sämre. Flera små blodproppar i hjärnan  verkar det som . De slår ut honom och han faller i från och jag vet att jag inte ska läsa på nätet men det står faktiskt om denna vaskulär demens eller blodkärlsdemens som det också heter . Vidriga sjukdom.😠😠

Vanliga symptom är nedsatt initiativförmåga, svårigheter att planera och genomföra saker, personlighetsförändringar och gångsvårigheter. Medan många demenssjukdomar (se primärdegenerativa sjukdomar ») har ett smygande förlopp brukar symptomen vid vaskulär demens komma plötsligt och då upplevas mer påtagligt. Tillståndet kan sedan vara stabilt under en längre tid för att sedan åter försämras. Sjukdomen utvecklas med andra ord stegvis snarare än gradvis som vid t ex Alzheimers sjukdom. Både förlopp och symptom kan dock variera beroende på vilka områden i hjärnan som skadas.

Hjärnans nervceller är känsliga för brist på syre och näringsämnen. Därför bidrar långvariga eller plötsliga försämringar i hjärnans blodförsörjning till att nervcellerna går under. Särskilt känsliga områden är de mellersta delarna av tinningloben som bland annat styr minnesfunktionerna. Där behövs bara små försämringar av blodflödet för att nervceller ska förstöras. En hjärnblödning eller förkalkningar i blodkärlen ger syrebrist och nervceller kan skadas. Beroende på vilken del av hjärnan som drabbas får man olika besvär.

Personer med blodkärlsdemens lever inte lika länge som friska personer i samma ålder. Många gånger drabbas man av andra sjukdomar som hastigt kan försämra hälsotillståndet.

Förloppet med pappa har gått väldigt snabbt sedan han sjuknade riktigt allhelgona helgen. Innan där märkte man ingenting. Och nu sista 3 dagarna har inte varit roliga. Han ringde mig i dag och jag förstod knappt vad han berättade. Det var en salig blandning av förmodligen gamla minnen från förr. Han var på en båt i dag och skulle landstiga och frågade mig vad jag tyckte om det. Vad säger man. Så svårt att hålla med när allt är så fel men samtidigt måste man för det är hans värld nu. Efter några timmar ringde han igen. Då var han och rensade magen, han hade suttit i 1 timma och ingen kom och jag sa åt han, ring på larmet. Han hade kräkts och nummer 2 och killarna hade kommit in och frågat vad han ville och han skulle byta företag till att klä på sig och åka och köpa cigg men behövde legitimation. Allt är tillrört och man vet inte vad man ska svara. Efter man pratat med honom  blir jag så ledsen att jag bara gråter. Älskade pappa det var precis detta han inte ville bli 😢 Men tröstar mig med att han vet inget att det är galet utan lever i det i sin verklighet. Svårast är nog detta för oss anhöriga. Men jag vet ju att han inte vill vara så här usch. 

Lika vet vi inte om detta är det tillstånd som nu kommer bli och hur länge är man så här, hur många proppar klarar man innan det kommer nått värre? Det är läskigt tycker jag. Kommer de bara ringa en dag och säga att han somnat? Man vill bara vara med han så mycket det går då detta är vår sista tid kanske för alltid. Jag får nästan panik då jag tänker på det att en dag finns inte nån av mina föräldrar nånsin kvar 😢 Så fruktansvärt.   

Innan mamma dog tänkte man aldrig direkt på detta. Det drabbar andra men inte mina typ. Både mamma och pappa var ju alerta så och hade klarat av så mycket sjukdomar men aldrig varit nära att gå bort liksom.  Men slog nog bort den tanken tills det hände bara abrupt. Mamma vaknade inte den där morgonen bara. Men i efterhand tänker man att för henne var det det allra bästa . Är tiden uträknad så att få somna hemma i sängen som det nästan blev då. Ja 12 timmar sen på sjukhuset att vänta att hjärtat skulle sluta slå men hon var ändå i djupaste sömn.  Att se pappa så här, se han så orolig, må dåligt psykiskt och det är ett enda virrvarr i hjärnan av allt . Det är galet tufft att se.

Så just nu känner jag bara en enda oro som maler i kroppen och varje gång telefon ringer vänder det sig i magen på mig, tänk om. Och hur ska jag våga göra min operation nu den 8,de januari? Ska jag ytterligare skjuta på den? 

Jaja tur iallafall ryggen gav med sig lite under dagen. Jag hoppas på en bättre dag i morrn och att få höra pappa normal kanske igen. Hoppet är ju det sista så är det. Nu blir det lite mysa i fåtöljen innan sängen. Och förresten åkte julen ut i dag här hemma med buller och bång faktiskt 😉👍🏻 Stakar och julstjärnor packade ner i källaren så skönt. Denna jul blev inte som det nånsin har varit och jag vill inte minnas den ens 😩 Nu lyser mina ordinarie lampor, nya fräscha vita gardiner och jag räknar ner till nytt år . Må det bli bättre än detta säger jag .

Med det säger jag på återhörande 😙❤