Veckan har rullat i väg och det är mestadels bara eländen just nu. I går kväll bröt min mage i hop totalt av allt negativt som är precis hela tiden. 😩
Jag är orolig för pappa och han blir bara sämre i sin demens. Och den ter sig så att han är väldigt vilsen, vet inte vart han är och orolig. Läkaren ringde i veckan och det misstänkte depression. Han mår akit efter att denna realtion han haft under corona tiden med denna kvinna där på hemmet. Trots att man inte får utveckla relation så så supportades detta i nästan ett halvår. När vi inte fick ses blev hon hans livlina där inne i lockdownet . Sen en dag kommer drt bara och säger att så här får det inte vara, drar dem isär och det mest abrupta tar hennes aöner henne dörifrån på 15 minuter, pappa hålls på rummet då och de fick inte ens göra ett avslut på deras relation som varat så intensiv. Hur fan kan man göra på detta vis???? Klart de båda mår dåligt av detta. Och gränsen depression eller sorg ör ju hårfin men att böfja medicibera pappa med psykofarmaka sa jag nej till. Sorg botas inte av det och jag vet hur illa pappa tål mediciner, precis som mig. Fan ta reda på röran ni ställt till i stället och ge honom stöd i detta😠😠😠 Allt tas inte bort av tabletter!!
Jag känner min pappa bäst och han har väl aldrig varit deprimerad. När mamma dog på 12 timmar som var ett trauma för oss så inte sjutton blev han deprimerad men sorg självklart. Men då hade vi ju varann och kunde trösta varann. Nu sitter han inlåst på ett hem och ingen av oss får knappt komma dit. Näe fy så överjävligt detta är.
Jag mår så in i bomben dåligt av att jag inte kan få vara hos honon, ge han nån trygghet i allt detta han går igenom. Detta tär nått så in i bomben att det näst intill är outhärdligt😢😢 Förbannat för denna pandemi säger jag. Jag går med en ständig oro i kroppen hela tiden och mitt i detta ska jag opereras och tider skjuts upp för jag lyckade dra på mig en mega urinvägsinfektion och med antibiotika får man ju inte opereras. Nu går min remiss snart ut också och ingen jävel vill skriva en ny vilket innebär att jag inte kommer få operera mig om jag inte hittar en läkare son skriver remissen. Och i det stora sköts ju all min behandling upp från maj till slutet av augusti också det pga corona och att jag var risk patient. Så förlorade massa månader på min remiss. Precis ALLT går som vanligt emot mig 😩😩 Är så less på att alltid behöva kämpa för precis allt här i livet usch. Inget kan gå i gräddfilen en endaste gång.
Så nu bröt min kropp ihop igen i går kväll och jag fick sitta på en stol mitt på vardagsrums golvet till halv 6 i morse i plågor och illamående. Sålde ju soffan så allt skulle vara klart tills jag får min nya jag köpt. Å så klart kommer den 1 dag EFTER operation, bara det😩 När jag inte kan göra nått och fixa suck!!!
Tänkte som så att denna oro och pappas liv som sjuk nu pågått i 3,5 år i princip konstant. Konstant oro och alla turer som varit då man trott att han knappt skulle överleva till nästa dag. Detta har verkligen tagit på mina krafter som inte ens det är fulländade då jag också är sjuk i tamigtusan det mesta. . Inte nån gång på dessa tuffa år har det komnit nått positivt, nått som gett en energi att orka utan bara tagit energierna. Och nu är det slut igen som i vintras då det fick hämta mig i ambulans då kroppen och allt bara lag av , av totalt utmattning. Fasen det tog tid att hitta tillbaka någorlunda då och vill inte hamna där nu då jag ska opereras. Behöver mina små krafter då. Inte har jag någon jag kan prata med om sånt här heller jo förutom min ena väninna. Men just nu är hon bortrest.
Näe det är överjävligt tufft nu. Jag skulle bara vilja dra från ALLT!!! Få komma bort, se nått annat, uppleva nått som ger energierna tillbaka inte bara tar och tar. Har ringt pappa idag 30 gånger tror jag och han svarar inte längre heller så jag vet ingenting hur han mår. Var ju där i går 30 minuter, hatar dessa jävla 30 minuter de klockar på sekunden. Han såg dämpad ut, ledsen, uppgiven och så jävulskt svårt när man inte bara får krama honom, vara med han 😢😢😢 Så less på att gråta varje dag hur allt är usch.
Inte heller har jag kunnat träffa dotra då det varit sjuka och hållt sig i karantän nu snart 14 dagar. Men det är bättre och har bara lite hosta så förmodligen var det bara en vanlig bonn förkylning. Men inför en operation håller man sig borta från allt nu. Räckte bra med denna UVI jag åkte på dagarna innan testerna.
Näe just nu är livet minst sagt piss på alla fronter. Men har en liten ljusglimt på tisdag min soffa som var som att sitta på molnen i himmlen i ❤ Med el drivna säten så man kan fälla ner ända till liggande och dessa dynor var som en korsett runt min skröppliga ryggrad. Har nog aldrig suttit i en sådan skön soffa nånsin.
Det är t.o.m usb i soffan man kan ladda telefon/paddan vilken grej. 😜
Båda det yttre sittdynorna är på el så man kan ligga önsom halv ligga också. Så tisdagen ser jag fram emot om än jag inte kommer må så bra då dagen efter men men.
Mest av allt skulle jag bara vilja ha mammsen här nu❤
Å pappa får jag inte tag i idag han svarar inte och bara det gör mig skit orolig
Men i med lite novalucol i magen så den lugnar sig och bita ihop i allt😢
Tänk om du vore här mamma så mycket lättare allt skulle vara. Den enda som kunde förstå att livet kan vara helsike tufft mellan varven. Den enda som lyssnade och kunde vända skit till guld i princip 😜 Framförallt en person med en enorm empati och dessa växer inte på träd. Nått jag tack o lov fått ärva av henne som oftast kan utnyttjas också. Men men man blir klokare av erfarenheterna i livet och en sak kan jag säga att det är slut på allmoser av empati inför andra. Behöver mina krafter själv👍🏻 När allt är bättre ska jag ta hand om MIG och komma igen Jag har mina drömmar tack o lov och en dag👍🏻😊
NU blir det lite pyssel här fast oron gnager hur pappa mår idag.
På återhörande 😚❤