En lite seg men solig dag. Hade lång start på denna dag och inte förrän vid 5 tiden kom jag utanför dörren. Haft så låg puls att jag inte orkat nått sen i går. Trots att jag rört på mig har pulsen legat på 58 och 49 vid vila. Känns rejält obehagligt men också det en form av arytmi kallad bradykardi. Takykardi är hjärt rusningar, ja många tjusiga namn på detta hjärtfel när man har problem med det elektriska impulserna hmm.
Att dagen även idag blev seg kan också vara kopplad till att det egentligen idag var mammas dödsdag då hon faktiskt dog 00.59 i natt dessa två dagar blir till ett då vi vakade hela dagen den 12 och när natten gick över till den 13,de slutade hennes hjärta slå. Rätt och slätt tunga dagar. Kände mig tom och gråtmild i dag och saknade så där så det kändes jobbigt😢 Så jag beslöt mig för lite nostalgi och fixade kaffe termosen och åkte ut där mamma växte upp så även jag ute hos mormor på landet. Där ute är det verkligen fridfullt och tyst. Inga bilar, mycket skog och mormor och morfars gamla hus som morfar en gång byggde med deras då enorma trädgård. Tänk att jag växte upp där vilken idyll. Morfar odlade alla grönsaker själv i sitt stora växthus han byggt. På gården fanns all frukt du ville ha att äta rakt från buskar och träd och till maten gick man ut i växthuset och hämtade ljuvliga tomater, gurka och sallad i alla dess sorter. Smaken av dessa tomater kan jag än i dag känna ibland ❤ Går inte att jämföra med de man köper i affären. Jag åt krusbär, röda vinbär, svartavinbär och saft mormor gjorde av dessa, hallon äpplen i olika sorter mm. En dröm för ett litet barn😍
Vägen till mormor gick i kringelkrok vägar genom skogen minns jag och det var knappt bilar kunde mötas så smal var vägen . Jag åkte ofta med bussen själv ut från jag var riktigt liten runt 4-5 år. Busschauffören var en gubbe som bodde där ute så jag kände honom och mamma följde med i stan upp till bussen och satte mig på den och mormor väntade där ute vid änd station där de bodde. En vinter sladdade bussen av vägen pga halkan och bussen välte ner i ett dike med dörrarna neråt . Minns det så väl jag var 5 år och tänkte att nu var chauffören död för dör gör man ju när man krockar trodde man då vid den åldern. Jag for runt inne i bussen och det var 2 andra med passagerare en kille och en tjej. Jag minns så väl hur rädd jag var att vi var fast inne i bussen då dörrana låg ner mot marken Chauffören rörde sig inte i sin stol minns jag och helt säker på att han var död. Killen löft upp mig på sina axlar efter att ha sparkat och öppnat takluckan på bussen och jag fick klättra ut på taket och åka kana ner i den djupa snön i diket. Det var så klart jätte läskigt för jag hade ju åkt själv och 5 år gammal bara. Mjölk bilen kom efter ett tag och kände igen mig och visste vem mormor var så jag fick hoppa med i hans lastbil och åka med fram till där mormor väntade. Hon blev chockad då jag klev ur där men sen minns jag inte så mycket mer. Jag tror i ärlighetens namn jag förträngde den bussresan där och då som litet barn och vid 20 års ålder en dag när jag åkte buss hem där jag bodde fick jag en panik attack på bussen och var tvungen plinga för att snabbt kliva av. Kom från ingenstans och jag mådde jätte illa, skakade i kroppen och fattade ingenting. Jag som rest till Norrland flera gånger med långfärdsbussar, åkte till vårt land vid kusten i alla år åkt tusentals gånger, buss fram till då utan några problem men BAM!!! kom minnen från den där dagen upp då jag var 5 år och bussolyckan. Efter detta kunde jag inte åka buss på många många år utan att verkligen må riktigt dåligt, känna mig fast liksom. Lustigt. Men bearbetade detta senare men kan ärligt säga att jag inte är nått fan av att åka buss än i dag😉 Tänk vad cellminnet registrerar allt, hur man kan förtränga och lika snabbt få det kastat tillbaka i minnet utan förvarning känslorna man varit med om massa massa år tidigare, facinerande.
Idag åkte jag förbi och kunde inte låta bli fota där det hände, typ memory lane😉
Sedan vägen från bussen till mormor som man då 5 år gammal tyckte var flera mil att gå. Idag en pyttesträcka ju 🤣 Å mormor och morfars fina hus som jag bara älskar om än lite ombyggt och med ny färg. Men lidret och morfars stora garage där jag lekte att jag hade bilverkstad för mig själv och reparerade bilar. Jag snickrade och fixade och älskade leka för mig själv. Trädgården ser inte alls ut som då när mormor och morfar bodde där men i det stora hela finns helt underbara minnen där ute❤ Det var där mamma växte upp. Åh just idag när allt kändes så där sorgligt och saknaden var så där jätte jobbig kunde jag ändå känna en slags närhet då jag var där ute att mamma på nått vis fanns med❤ Det kändes bara gott att vara där ute en stund.


Åkte förbi och stannade en bit ner på vägen där jag kunde köra åt sidan och kliva ut, ta mig en kopp kaffe och bara lyssna till tystheten. Detvär så magiskt tyst där. Se huset och ladugården rakt över mormor dit vi alltid gick varje morgon och hämtade färsk mjölk direkt från kossorna. Så fantastiskt vackert där är❤ Detta är verkligen på LANDET😍
Åkte också för där mamma bode då hon var pytte liten och kunde inte ens hitta huset. Det var helt igenväxt från vägen så man knappt såg det. Så sorgligt. Också det en gång en idyll nån ägare bara lämnat att växa igen.
Får några år sedan var vi där och man kunde faktiskt gå in i huset då och orginal tapeter och saker var kvar från förr plus att det såg ut som nån börjar rusta innuti. Trädgården gick då att gå i vilket det idag inte gick . Lustigt att bara lämna så🤔
Men till det mest galna denna dag är väl ändå denna😂 En väska från Louis Vuitton my lord!!!
VEM köper nått dylikt för det priset???😲🙄😩
Ställa i från sig denna dyrgrip på en badstrand 😂😂😂 Eller slarva bort den i hemmet jösses säger jag. Ett saltkorn stor man tror fasen inte det är sant, det är ju sjukt av högsta rang.
Slutligen glukoset för dagen i fasta 5,9 vilket är under referens värdet som det ska vara👍🏻 Andra dagen i rad med normal värden vilket känns bra😊
Nåväl nu har det blivit mitt i natten och jag ska sussa så säger på återhörande och natti natt😚❤