Söndag. Klockan 7 i morse vaknade jag flytandes ur min säng. Ett under att man ens kunnat sova nått🥵
30 ute och 26 inne redan då sen steg det till nästan 32 och strax efter 9 i morse var det 28 inne , vidrigt. Trots att jag har fläktar på och alla fönster öppna går jädrar inte graderna ner inne.
Det var tvättstugan idag vilket inte var nån höjdare i denna hetta men det talades ju om extrem oväder med blixtrar och dunder och att saker skulle flyga. EH???? Som sist likadant och det kom ett fint sommarregn knappt synligt på marken , inget mer. Så blev det idag med 🙄 Så någon luftrensnig kan vi glömma det är tropisk äcklig hetta. Ja man ska inte gnälla 😅 Men inget är ju normalt utan brutal hetta eller Antarktis kyla inget däremellan och då får man klaga😜
Så dagen har bestått i att äta isglass, kall melon, vatten, vätskeersättning odyl. Göra lite i taget sen sätta sig och pusta för man pallar inte köra på.
Jag börjar känna av 13 juli redan , mammas dödsdag😭 Trots att åren gått och vi är uppe i 9 år nu sen den dagen känns den inte alls så långt tillbaks. Lika med pappa det känns som bara ett år gått . Inte klokt att 9 år passerat och jag inte pratat med mamma helt galet. Jag tänker på henne och pappa varenda dag . Det finns alltid nått under en dag som gör mig påmind.
Det är så galet mycket jag skulle vilja berätta för dem. Hur allt blev och är😢 Det slog mig att det finns inte nån kvar i vår släkt nu av alla dem jag haft kontakt med och umgåtts med inte nån. Jätte konstigt att man blev ensam kvar liksom. Det är faktiskt en märklig känsla. Jag har ju haft turen att ha haft kontakt med många av mormors systrar, mammas bror fick jag jätte fin kontakt med efter mamna gick bort och vi hade massa goa samtal och skrattade. Likaså papoas sista syster som var kvar men tyvärr blev trist sista tiden pappa levde och de dissade honom. Det gjorde mig besviken när de kallade honom "koko" pga alzheimern på slutet. Han kunde inte ta in nya saker men allt det gamla mindes han och det ör inte att vara nått jädra koko. Min pappa var den snällaste som fanns och ville alla väl. Lite förvirrad i bland men gav man honom tiden i lugn och ro hade vi fina samtal ❤️ Visst mestadels om då tid och lite sånt som inte fanns men det var bara hänga med. Saknar våra samtal våra turer ute med honom i rullstolen och bara va.
Men det finns vissa saker jag bara skulle kunna berätta för mina föräldrar och det är tufft att bära på de ensam.
På nått sätt tycker jag tillvaron blivit så ytlig och energi sugande. Vet inte bättre hur jag skulle beskriva den men saknar det genuina , förtroliga, ärliga, djupa och förstående .
Nåväl, livet måste ju gå vidare och tyvärr är det samma samma slentriana och händelselösa. Vilket man så klart får ta tag i själv också. Men vart hittar man jämlikar i vardagen???
Satte mig en stund ute på balkongen och ser min granne 2 trappor ner sitter ute på sin helt ensam. Hon sitter varje dag där år it och år in och grejar med sina blommor . Hon är över 90 tror jag och åker in och ut på sjukhus men just detta att hon sitter där alldeles ensam. Är man i den åldern har man säkert förlorat alla sina vänner med, det är bara så sorgligt den där ensamheten . Jag är så glad att jag hade förmånen att vara med mina föräldrar och särskilt pappa som blev ensam 5 år efter mammas bortgång. Jag var med honom 6 dagar i veckan förutom tvätt och städdag söndag . Men vi hade det gott❤️ Minns vår sista middag hemma i hans hem så mysigt det va . Dagen efter hade han blodförgiftning och allt började.
I skrivande stund får jag veta att de är bråk i andra änden av stan. Fullt pådrag och ambulans på plats på sekunder då är det bråttom om de som bråkar tjaffsat med knivar och skit. Var och varannan kväll där men låt den göra upp och ta konsekvensen av det och nyttja inte vården när man själv väljer hålla på så. Nån annan stackare som får vänta som bättre behöver det. Vet en gång jag väntade i 3 timmar med full arytmi och operatören sa att det var mycke. När de kom frågade jag och de hade varit lungt likaså på akuten. Att sitta ensam med ett hjärta som löper amok och sky högt blodtryck och dödsångesten som kommer av väntan är ingen hit kan jag lova. Men jädrar när de bråkar om nätterna då är det akut, fan självalt🤬🤬🤬 Man blir så trött på det.
Nåväl somnade vid 3 då först var graderna nere i 25 inne, äckligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar