Lördag

 

Lördag här och gråmulet trist väder.  Min rygg /ben och jag är inte bästa kompisar just nu kan jag säga fy!!!  Nu gör det ont precis överallt i min kropp SJUK VÄRK!!  Skulle gå på toa nyss då dessa elektriska stötar går genom hela ryggraden och man känner att NU rasar några kotor samman helt så känns det i bröstryggen. Man får svårt att andas och en nervsmärta som inte kan förklaras i ord. Den är bara jävulsk.  Så ör dey när man lever med hypermobilitet  snäppet EDS. Jag har inte visat EDS på biopsi men 50/50 viljet innebär jag har liknande problem som någon med EDS. (Ehler Danlos syndrom) å som sagt syns intr detta på utsidan vilket gör att det är svårt att bli trodd . Det är ju först jag ligger ner och intf kan röra mig det syns och det har ju hänt X antal gånger förr usch!!! När det gör så ont att man inte ens kan vicka på tårna och benen klapprar som trumpinnar.  Men jag gjorde lite mycke i går 😢 Men kan inte se min dotter lida då hennes hjärta påverkas av all jävla skit. 

Ja ja vad vore väl en bal på slottet typ😜 Just nu skulle jag bara vilja sitta i en stuga vid en sjö långt upp i Norrland med en brasa och bara vara I tystheten och naturen. Åh vilken dröm🥰 En dag kanske 😊 

Här uppe var det lungt och tyst😜 Var en toppen mysig semester jag och dotra gjorde❤️  Tänk va 22 år sen😳 Min dröm är ju Abisko och uppleva de magiska Norrskenen 😍

Nåväl som sagt lördag igen . 

Ja så känns det ofta gällande både mamma och pappa❤️  Denna period 13 juli och 1 augusti är så tuffa trots att åren gott hugger det tag i en rejält. Om och om spelas filmen från dessa dagar så klar. Man tycker den borde blekna men icke glasklart. Vet inte om det beror på att jag aldrig tack o lov varit med om någon som avlider och i ögonblicket. Har tänkt förr just på den dagen hur fasen jag som är så känslig skulle palla den dagen manna och pappa går bort. Tänktcatt näe aldrig det klarar jag inte och så kom den dagen som en smäll på käften med mamma iallafall. Hon var ju inte sjuk så att vi ens tänkt ens den tanken. Så fann jag henne hemma i sängen på det sättet det var vilket blev ett trauma allt som hände resten av hennes sista 12 timmar. Så mycke vidriga fel, idiot personal mm Det blev så fel bara i det så katastrofala vi genomgick.  Med pappa var man beredd och hade aklimatiserat sig i att han komner inte klara detta  det blev hekt annorlunda om än lika sorgligt och tungt så.  

Min rädsla bottnade nog i när min mormor från en timma till en annan också blev svårt sjuk och dog ,allt gick så fort. Jag var 13 år och följde med och min mormor låg djupt medvetslös bortom all räddning men det värsta var kallbranden i båda benen upp till ljumskarna.  Kolsvarta isande kalla ben . Det blev en chock att se min älskade mormor på det viset.  Värsta jag sett och det att min mormor var näst intill min extra mamma  då jag bodde mycket hos henne i min uppväxt då min mamna var sjuk. Mitt första år i livet tog hon hand om mig och jag var där så ofta. Älskade bo där på landet. I stan var det stök och bök och alla kompisar pratade massa skit om varann och ljög minns jag. Jag avskydde sånt redan då. Jag gillade leka för mig själv  då slapp man skitsnack 😜

Ja ja det var tider det😅

Nu blir det lugna dagar så skönt och en huvudstadsresa det passar mig perfekt.  Men flrst åka ned dotra ikväll och förhoppningsvis göra det sista . 

Med det säger jag på återhörande och en fortsatt trevlig kväll 😘❤️