måndag 31 januari 2011

Vänner utan empati

Jag förundras över en del människor jag haft att göra med. Kan gå till det sista beskedet jag fått här nu att jag har något på min lunga. Självklart blir man helt förkrossad att det är något farligt. Man behöver prata om det och behöver kanske få gråta och vara rädd och allt det där. I vanliga fall är jag inte en sådana person att jag ber om hjälp eller visar min sårbarhet. Men denna gång var det ofrånkomligt. Det flesta har haft ett tröstande ord och varit goa men det finns vissa som man undrar om det verkligen står rätt till? När man måste kasta skit i stället och anklaga. Ja jag vet att jag har rökt ingen nyhet och jag vet också hur farligt det är. Jag har i omgångar slutat hållit upp men fallit tillbaka. Det är inget jag självklar velat att börja igen men det är en drog av dess like att kämpa emot.

Men min undran är vad en människa får ut av att vara nedlåtande mot någon som mår dåligt? För mig är det ren psykopati ursäkta det kraftiga ordet men hittar inget bättre faktiskt. Att klanka på någon som redan ligger, det är för mig sjukt!

Att framhäva att JAG minsann klarade det hit och dit, jamen FINE! Vad duktig du var men alla är inte lika! Och att efter ha varit rökare själv så tycker jag heller inte att man ska snacka så mycket! Finns inga garantier att man klarar att vara rökfri bara för man slutat. En gång alltid rökare likt alkoholism!

Men jag tröstar mig med att är man så empatilös så är det en fruktansvärd diagnos i sig att inte kunna känna medmänsklighet. Den diagnosen skulle jag inte vilja ha.

Nog om detta..så kom jag inte på någon drop in i dag. Självklart var det inte datortomografin som var drop in. Men jag var uppsatt på en tid på fredag morgon 8.15. Så det blir ytterligare en vecka till då och 4-5 dagar efter det innan man har ett svar *suck* Får försöka sysselsätta mig allt vad jag kan tills dess, vilket inte är så lätt. I morgon bär det av in till Enköpings lasarett för mitt knä iallafall. Få se om man kan få nån rätsida på detta?

Så kvällen i alla ära blir till att jobba, jobba och jobba med massa saker för att skingra tankarna =)

Motat ångesten med saker att göra hela dagen

Söndagen har gått fort förbi och i morgon är det måndag, yiipi! då får jag förhoppningsvis göra min CT på lungan och vi är på väg.
Idag har jag försatt mig i arbete hela dagen för att skingra mina tankar. Men har mitt i alltet varit tvungen att göra några stick kontroller med vår PEF mätare för att kolla lung funktionen.
Kanonvärden både vilande och uppvärmd..blåser 550 och ju mer jag ansträngt mig ju högre värde vilket det då inte talar för lungcancer????
Läst mig sönder och samman på denna jädra dator om världens alla lungsjukdommar FY! Tänk att man ska pina sig så? Man är ju sjuk! Men har väl lugnat ner mig lite i min oro. Men kan i ärlighetens namn säga att jag aldrig varit så rädd och gråtit så hejdlöst som denna helg. Efter denna pärs nu så fort jag får ett svar vad det nu blir blir det ett totalt rökstopp hur jävligt det än må bli. Jag vill aldrig mer röka, ALDRIG! Men innan jag gjort detta och fått ett svar har jag inte orken att sluta..det är en fruktansvärd drog men tyvärr en drog som lugnar hur sjukt det än låter. Att ta en cigarett lugnar otroligt fast den samtidigt långsamt dödar med..Läskigt!

Så i morgon bitti ska jag ringa röntgen och se om det fått remissen är det så åker jag på dropp in. Hjärn och lung röntgen har det på just drop in. Så mamma följer med mig som lite stöd ,det känns skönt =)

Något annat har jag inte att förtälja denna dag utan hoppas på god sömn och sedan åka till sjukhuset i morgon i Stockholm.

Natti natt!

lördag 29 januari 2011

Oron vill inte släppa

Lördag kväll och denna väntan nu på att få reda på vad jag har i mina lungor gör mig nervklen. Orkar ingenting förutom försöker hitta nått på googel som stämmer men inte ens det. Lungcancer är fläckar och massor står det men hittar inte något om sammanväxning i lungan. Men massa vidrigt finns det ju allt från fibroser till gud vet vad usch!!!

Näe detta var nog det värsta jag någonsin varit med om att det skulle hitta något på mina lungor.Det är massa tankar som far så jobbigt. Men så har jag ändå detta lilla hopp om min kraftiga lunginfektion i oktober. Det KAN vara ärr från den med vilket jag verkligen hoppas att det är. När jag går tillbaka i bloggen och läser var jag ju rejält sjuk där i nästan halva oktober månad då idioten till läkare bara vägrade ge mig antibiotika trots min höga CRP då.
Nåväl snart söndag och jag längtar enbart till måndag morgon klockan 9 så jag kan ringa Löwenströmska och ev få en dropp in tid. Mitt psyke klarar inte detta snart känner jag för jag är så vidrigt nervös.

Saknar min älskade skrutta med just nu och önskar hon hade varit här. Men vill ju inte ringa och störa henne med detta och göra henne orolig.

Så får försöka låta tiden gå nu fram till måndag bara *pust*

fredag 28 januari 2011

En natt med panik

Denna natt har det inte blivit mycket sömn alls. Tankarna har farit runt i huvudet och jag har nog gråtit litervis. Mitt i detta ska jag då sluta röka med och det går ju inte. Jag måste helt klart ha hjälpmedel för det. Orkar inte med både oron, nikotinabstinensen mm.

Men jag tog mig i kragen att nu på telefontiden ringa upp min läkare som då inte var där förstås för att få lite förklaringar på detta röntgen svar. Å givetvis började man böla igen i luren *suck* Men en annan läkare ska ringa upp mig i eftermiddag så jag får höra lite mer VAD detta kan vara.

Jag är så trött att det snurrar i huvudet och självklart förbannar man sig själv för alla år med dessa cigaretter, hur man kunde vara så korkad att en gång börja?

Men jag ska klara detta med..har klarat så mycket innan att vore väl sjutton om jag inte klarade detta med =) Självklart! Men just lungorna är en sak jag har starka minnen från när jag var 13 år och min kära farmor gick bort i just lungcancer. En sådan fruktansvärd sjukdom. Minns hennes sista dagar där på lungkliniken och hur fruktansvärt det var så självklart när man får ett brev hem att det är något fel på lungorna att man får paniken.
Har nog aldrig i mitt liv varit så rädd och känt mig så jädra liten.

Ringde till endel av mina vänner i går men det hade inte tid att prata och bara det gjorde ju inte saken bättre. Själv är jag en person som alltid ställer upp om inte jag kan "live" så finns min telefon lur alltid till förfogande och att man kan ge ett tröstande ord.

Jag har varit uppe hela natten och pratat i telefon med min väninnas dotter 17 år. Å det kändes så gott att bara ha någon annan i andra änden när paniken var ett faktum så TACK EMMA det hjälpte att skingra tankarna lite.

Så nu är det bara att vänta på doktorn som ska ringa.

Cancer?

Ringde idag angående min lungröntgen jag inte hört nåt tom för 1,5 vecka sedan. Men läkaren var ledig denna vecka och det kunde inte hitta något svar, som vanligt då. Men när posten varit här ligger ett kuvert från min läkare. Visste inte hur fort jag skulle få på mig glasögonen för att läsa.

Det står att man kan se lite stråkighet i lungorna och en liten sammanväxning och man föreslår en kompletterande skikt röntgen av mina lungor eftersom förändringarna är svårvärderade. VAD är detta? Jag fick panik! Började gråta hejdlöst och kände att jag orkar bara inte med mer elände.
Ringde min dotter och försökte låta tuff men hon hörde ju och så gjorde jag att hon fick en panik attack också. Men jag hade ingen annan att ringa till och jag måste också få gråta, vara ledsen och livrädd. Jag är verkligen livrädd nu. Försöker verkligen att stålsätta mig och ta det lugnt nu tills nya röntgen är klar..jag skulle få åka till Stockholm för att göra den för där gick det fortare skev min läkare. Bara det gör ju att man blir nervklen att det ska gå fort.

Jag har fått ett liknande besked en gång förut i livet och då var jag 28 år bara. Då jag rasade ihop, blev döv, balansen försvann och halvsides förlamad. Då fick jag gå hem med beskedet att göra mig inställd på att det kunde vara en tumör i hjärnstammen. Den sjukdom jag då plötsligt fick som hette Sudden deafness hade 20 personer om året drabbats av varav alla hade en tumör. Det var 2 helvetes veckor och dagpatient på sjukhuset. Massor av vidriga tester osv innan man faktiskt kunde utesluta tumör. Jag hade drabbats av detta ändå..ev en propp och att det slagit ut hörseln och mitt balans organ helt. Men med chock doser av kortison skulle det chocka binjurebarken tror jag det sa och faktiskt kom min hörsel sakta tillbaka iallafall på ett öre. De andra blev dövt. Likaså fick jag balansen tillbaka och slapp gå som ett fyllo utmed väggarna.

Men nu är det något på mina lungor..det jag mest fasar för av allt. Jag är rökare och jag hatar mig själv varje dag när jag tänder en cigarett. Jag har gjort långa uppehåll i min rökning men alltid fallit tillbaka. Nu är det sista gången!!!!! Jag slutar i morgon bitti!

Jag såg min farmor dö i lungcancer när jag var 13 år och jag önskar inte min värsta fiende det.
Jag var hos henne sista dagarna och det var fruktansvärt..ändå var man så korkad åren efter att man föll för grupp trycket att börja röka. HUR idiotisk är man inte då? Men man trodde att man kunde styra detta monster och sluta när man ville då. Vad visste en 14 åring`? Å farmor var ju gammal tänkte man. Så urbota korkat!

Nu sitter jag här med mitt brev där det står att det är inte okej med mina lungor. Nått är fel! Jag är vettskrämd, panikslagen och arg. Arg för att jag inte fattat bättre eller vad? Varför i all sin dar har jag fortsatt röka? Jag måste verkligen ta mig i kragen nu och inte helt flippa ur. Det kan vara spår, ärr efter min kraftiga infektion i september. Jag har nog aldrig varit så sjuk som då. Hostade konstant i 12 dygn utan att sova. Hög feber, hög sänka och jag t.o.m hostade sönder bindhinnan i ögat. Det kan vara ärr från då men det kan även vara nått annat.
Ingen har jag att prata med heller känns det som. Vill inte lasta min mamma som haft hjärtinfarkt nyligen och min dotter som haft sådan panik ångest förut. Men jag är så rädd, så rädd!
Tror jag bölat ur mig litervis i kväll i min ensamhet och jag får verkligen tygla mig så inte jag åker på en panik attack..minns min första och enda förra hösten då jag allvarligt trodde jag var på väg att dö. Men fyfan så svårt det är. Man är bara människa.

Får sätta på en kanna kaffe och stärka upp mig med tror jag och se sen om man kan somna.
Jag har klarat av det mesta elände vi haft senaste åren men detta som jag fasat för att min rökning satt spår i mina lungor det är nått jag är så rädd för.

Så bara vänta och se nu hur fort det går till Löwenströmska sjukhuset för en skikt röntgen.
Med det avslutar jag här för i kväll.

Natti natt!

torsdag 27 januari 2011

Energin som försvann igen

Idag har det varit en enda lång slappar dag känns det som. Blir galen att jag bara orkar saker en dag och är totalt slut dagen efter för det. Som att den lilla energi som finns där endast räcker till några timmar så måste jag vila. Det gör mig galen..för jag vill ju så mycket mer. Men denna värk i hela kroppen tar så enormt.

Inga svar på min lung röntgen heller har jag fått, skumt? Fast å andra sidan lutar det väl åt att det inga fel var då tycker man?
Funderar lite på en sak här..sedan den dag jag flyttade in här har jag hört mina grannar olika hosta nått så vansinnigt. Hostar så det kräks nästan. Det är ju så lyhört här likt vi skulle ha pappersväggar. Men varför hostar alla så i denna trapp? Likadant var det på vårat förra ställe. Det som bodde högst upp som mig hostade nå vansinnigt och jag minns båda min grannar olika hostade så det baxnade. Frågade min sista granne om det och hon sa att hennes astma blivit sämre sedan det flyttat in och att det valde att flytta. Då undrar man här, är det fel i hela huset mån tro?
Människor som inte upplevt eller varit med om osunda hus mm har ju inget att referera till men jag som har vanan inne kan man säga vet ju. Själv tycker jag hostan eskalerar då det blir kallare ute som idag över -10 då blir hostan sämre. Ja jag blir inte klok på detta.

Vidrigt trött är jag men värken är lite lugnare nu sedan jag började hos min braiga sjukgymnast, så det är stor lycka. På tisdag bär det av till Enköpings lasarett för koll av mitt ben. Det ska bli mycket intressant.

Helgen kommer bli lugn och jag har förmodligen en dejt på fredag =) Kul!!! Men den blir lugn den med ..bara sitta och snacka och ha det gott.

Ja nått annat har inte hänt av större vikt så jag avslutar för denna dag med ett Natti natt!

tisdag 25 januari 2011

Arbets och miljö medicin

En halv dag gick det åt att vara på Arbets och miljö medicin i dag. Har träffat helt otroliga människor där denna dag. Min dotter sa likadant. Det tog sig tiden, det förstod och inte alls som när man besöker sjukhus där allt ska gå så fort på minsta lilla minuter så inte ens hälften av det man behöver få säga kommer fram. Otrolig läkare och personal på detta ställe.

Vi gick igenom vår situation och speciellt T,s, hur vi haft det och vart vi hamnat nu. Vi har ju fått flytta och evakuerats mer än nån annan genom åren. Vi har haft en ohygglig otur med att få lägenheter med vatten skador, fukt, mögel mm. Otaliga saneringar har vi bott i där det bilats, rivits, byggts nytt osv. Det sätter sina spår! Det har gjort att vi fått en känslighet i våra kroppar och kan i stort reagera på vad som helst. Sista åren nu var väl droppen bara. Men nu mår vi ju inte alls bra här heller..vad det är vet vi inte förrän provsvaren kommer. Det kan vara något men det kan också vara så att denna lägenhet totalrustades 14 dagar innan vi flyttade in. Det fanns ingen ventilation i denna lägenhet när vi flyttade in då personen som bott 60 år innan inte valt att ha sådan. Detta är ett hus med självdrag från 50 talet. Helt friska kan må bra av det men vi som kom från massa elände och blivit känsliga kan behöva mer. När man rustat överallt finns fullt av emmissioner från limmer, spackel och målarfärg, Det kan ta upp till 1/2 år innan det lägger sig. Är det dessutom dåligt luftflöde inne så tar det längre tid och en känslig kan då reagera på detta.

Det kan vara så illa att detta hus inte är bra för oss att bo i. Att vi efter våra erfarenheter behöver mer luft som ett hus med mekaniska fläktar ger. Vilket då innebär att vi kanske måste flytta igen för att få må bra *suck* Jag vill verkligen inte det, jag orkar inte och jag vill inte!!! T bor nu hos pojkvännen och mår bättre där men det finns ju inga garantier att det så alltid kommer vara. Jag mår INTE bra här just nu. Jag mår väldigt dåligt i både hals, luftvägar, ögon och känner en vidrig trötthet och mycket huvudvärk. Precis som på förra stället.

Men det ska nu från Arbets och miljö medicin undersöka vår luft under 1 vecka. Hur pass mycket luft vi har inne och flödet. Om det går att tillföra mer luft genom att ev borra upp fler friskluftsintag etc. Så inte förrän alla prover är analyserade så kan man säga vad som är vad.

Klart man blir alldeles matt av att höra att man kanske måste flytta ännu en gång men samtidigt är det ju inte kul att inte må bra i sitt hem. Tänk att det skulle bli på detta vis. Hade vi blivit trodda i ett första skede kanske vi sluppit allt detta men det är ju som det är nu.
Så trots lite dåliga besked tyckte jag att mötet med denna enhet var mycket bra. Det var kompetenta människor som forskat länge i ämnet och som visste vad det talade om och som även kunde förstå vår sits.

Så den 4.de februari ställs apparat in här för att mäta flödet 1 vecka fram och om ca 3 veckor kommer luftproverna så det är bara att vänta och se vad allt kommer visa.

Båda jag och T är iallafall jätte nöjda med denna dag. Och idag visade det sig att det finns otroliga människor där ute i vården också synd bara att man stöter på dem så sällan när man väl behöver dem.

Behandlingar, Sjukhusbesök och Hospic. Det är mycket nu.

Idag har jag varit och fått min efterlängtade massage igen. Det har gjort gott i mina värkande muskler att få hjälpen att massera ut flera års kramper men det har gjort susen. Idag var det muskeln som sitter i höften. Den som kan ge så kallad falsk ischias och stråla och göra att benet inte fungerar, lårmuskeln mm


MY GOOD! Sa jag när min sjukgymnast tog sig in i ett totalt dödskrampat höft och rump parti. Där har ingen rört sedan min olycka 1997 fast jag sagt att jag rammlade också på höftens sida i fallet. Ingen har någonsin lyssnat vad man sagt. Men DÄR var det cement och superlim vill jag lova. En sådan galen smärta att jag var på väg av från bordet av smärta. Men hon är grym min nya sjukgymnast och gav sig inte och efter lång intensiv massage där så lättade det enormt. TÄNK OM!! Det är detta fastkläggade parti som ställt till med så mycket ner i mitt lår? Att min muskel i låret inte velat ta emot varken elstimulering eller nån form av träning??

Hon har fattat min problematik helt att jag har inte bara en whiplash..det är så mycket fler fel i min kropp som kommit till under dessa 14 år sedan olyckan. Jag hoppas hoppas att man kan få bukt med några av mina problem så att jag kan komma igång med någon form av träning i framtiden. Så nu känner jag mig rätt mör men på ett behagligt vis..i morgon vill jag inte ens tänka på hur ont det kommer att göra. Men det ska smärta för att det sen ska bli bättre.

I morgon ska jag med T till Arbets och miljömedicin. Hon ska träffa massa olika personer där. Av allt vad mögelboendet har ställt till med hoppas jag man kan få nån rätsida på hur man ska gå till väga att hon kommer igen och slipper allergi reaktioner av det mesta. Visserligen mår hon bättre nu sedan hon flyttat ut från denna vidriga lägenhet. Men att börja klia så fort hon kommer hem är ju inte kul. Så vi får se vad morgondagen ger.

Efter det ska jag ev åka till hospic. Om jag klarar det. Har alltid haft svårt för tanken att gå dit då man vet att det som ligger där inte har långt kvar. Jag är livrädd för det. Men en person som betytt mycket för mig när jag var yngre ligger där nu och jag vill så gärna gå och hälsa på men vet inte om jag klarar av det. Jag må vara tuff i många fall men just Hospic är något jag nästan får lite ångest av. Jag vet att det är ett fint ställe ,ett lugnt ställe för människor i slutskedet av livet och det är bara tanken att man faktiskt inte kommer därifrån som gör mig lite ångest benägen. Det är så sorgeligt. Men jag vill verkligen göra detta besök. Så vi får se hur pass stark jag är i morgon.

Nu är det lite pyssel kvar här sedan hopp i sängen.

Natti natt!

söndag 23 januari 2011

En utekväll och förvånar mig över män???

Jag har varit ute och svängt mina lurviga *fniss* Skulle faktiskt på en dejt i kväll som kom till hastigt och lustigt. Men så kom min magkänsla efter att ha pratat "live" i telefonen och den har jag lärt mig att lyssna väldigt noga på efter min sista relation som slutade fruktansvärt obehagligt. Ljug, alkohol, skyddat boende, vara livrädd, poliskontakter, kvinnojourer och år av rädsla. Så det har jag lärt mig att aldrig aldrig när magen säger ifrån tro att det blir något bra!! Men mitt i kvällens magkänslor mm ringer en go väninna på mobilen och är i närheten. Hon hörde att jag kände oro och velade och vet ju att jag har faktiskt levt ensam sedan den förra relationen alltså 7 år nu. Det är svårt att få tillit när någon en gång ljugit om hela sin identitet, spelat ett spel och fruktansvärda saker sedan dyker upp/visar sig som man inte ens i sin vildaste fantasi kunnat tro. En plåga att behöva vara rädd för nån man älskat och att denne person står för nått man avskyr...att man känt på sig men ändå inte osv.

Så hon kikade förbi och jag bestämde mig att dejta henne istället *fniss* Skämt å sido vi åkte dit i stället bara för att komma ut, babbla se lite folk. Väl där ser jag min dejt "my good" 10 meter ifrån vårt bord ungefär..samtidigt som han sitter där och ringer till min mobil, jösses alltså!
Men jag svarade inte så jag och min väninna käkade och babblade skit. Det tog nog 1 timme när han var på väg till toan som han fick syn på mig och jag sa som det var. Magkänslan sa att han redan var full och se en full karl på första dejten är inte min grej. Är värd bättre än så. Å tack alkohol har jag sett så det räcker och mer än så i min sista relation, så NEJ TACK till det.

Tycker också att går man ut på en första dejt med en tjej ska man farao inte redan vara packad innan.
Men vi snackade lite, dansade några danser men prisa singellivet säger jag och letar vidare istället efter han med stort H. Var ju inget höjdar ställe heller att gå till om man nu var ute efter att träffa en vettig karl men bara så kul att sitta ett par timmar och babbla med väninnan och faktiskt några andra jag också träffade.

Så lagom hemma igen 1.30 och känner ändå att det blev en rolig kväll, fick ju dansa lite iallafall.
Samtidigt glad att mina erfarenheter lärt mig att lyssna på intutionen. Så jag är glad och nöjd.


Vid 2 tiden ringer min mobil och det var då "dejten" som trots att vi inte dejtade undrade om han fick sova här??????????? Var vi back in tonåren eller? Vad är det med karlar? Trodde vi när vi närmade oss 50 hade lite mer stil, vett och etikett eller? Framförallt vad tänker man med vid denna ålder om man ska dejta någon första gången och kommer full? Själv tänker jag att man vill göra ett så gott första intryck. För det är ju det som avgör resten på nått vis. går ju inte att göra om detta första intryck liksom.Näe tack säger jag. Man slutar aldrig att förvåna sig.

Med en trevlig kväll med väninnan är det bädden som väntar och jag tror det går ett tag till innan jag försöker dejta igen. singellivet är toppen för det mesta faktiskt och är det detta som erbjuds så fortsätter jag med det *fniss*

Natti natt.

lördag 22 januari 2011

En lugn dag idag

Veckan som varit var lite för mycket för mig så gårdagen resulterade i denna skalle värk igen. Var ett tag sedan nu faktiskt sedan jag hade dessa ilskna attacker sedan jag börjat gå och få muskelmassagen. Men inte en dag förra veckan var ju lugn så inte alls konstigt att nacken strejkar till slut. Så i dag har jag tagit mig en lång sovmorgon ända till klockan 13 och det var välbehövligt. Känner lite tendenser till skallevärk ändå men jag hoppas det ger sig om jag börjar pyssla lite och får röra på mig.

Min gumsa var hem en stund i går kväll och hade lite spa här hemma. Det är mys då hon kommer men i går var det ju Lets Dance och för en dansgalning som mig är det höjdpunkten i veckan så jag hade lite fullt upp med att fixa till min egen lilla kväll då hon kom. Men bara vetskapen att hon är hemma är go.

Idag tänker jag inte göra många knop alls. Dagen efter skalleattack brukar gå i slowmotion. Man är bara så vansinnigt rädd att det ska sätta fart igen.

En uppgift har jag iallafall idag och det är att hitta mina fönster dekorer. Eftersom jag bor på botten våning ser man in bra här och jag har ju satt fönsterplast i mina köksfönster just för att slippa insyn men måste nu även ha in till sovrummet.




Och när jag gjorde köket så minns jag att jag lag denna plast på ett sådant finurligt ställe så den inte skulle veckas osv och att jag skulle hitta den, MORS!!! Den finns inte någonstans nu =) Trots mina minimala 56 kvm och inte alls så många skåp att titta i å finns den inte någonstans. Så ett mycket finurligt ställe har jag uppenbarligen lagt den på *suck*

Men till det bästa så har min hand blivit mycket bättre iallafall. Nerven verkar ha lugnat sig där inne i handleden tack o lov. Men är lite rädd att belasta för mycket då denna nervsmärta var bland det värsta jag varit med om. Så tar det väldigt lugnt med handen ett tag till så inte detta med blir nått bestående.

Med detta får jag säga på återseende för nu ska här letas dekorplast *fniss*

En underbar lördag önskar jag alla!

torsdag 20 januari 2011

Hemma igen!

Hemma i lägenheten igen, skönt! Men när jag kom in här var det ingen trevlig lukt. Det riktigt dallrade i luften av denna stickande lukt när det stått stängt och tomt här. Så det blev till att slänga upp fönstren och vädra för att kunna vara här inne. 4 timmar efter att jag kom till mina föräldrar började halsen bli bra och har inte hostat alls under den tid jag varit hos dem.Väl här hemma tog det 30 minuter så började det bränna i halsen igen och som små blåsor plus att hostan var ett faktum. Ögat blev irriterar direkt och rött och borta inte ett enda av dessa symtom. Så nu återstår då ca 1 månad tror jag det var förra gången innan vi får svaren på luftanalysen. Ska bli mycket spännande.

Denna vecka har varit späckad med saker och jag är helt slut. Kvar är nu en elevvårdskonferens jag ska vara med på som stöd åt en vän och hennes dotter idag. Vet ju att ensam går man inte på sådana, man ska ha vittne med sig. Så det blir det klockan 13 idag och efter det har jag lite jobb som jag ska göra 2 stycken. Sen är jag ledig i morgon och det behövs verkligen.

När jag flyttade ut här i tisdags morse hände nått med min handled igen som gjort så ont sedan jag ramlade. Det klickade till i nerven av att jag skulle bära en kasse och nerven kom i kläm igen 10ggr värre än det varit. Så jag har inte kunnat gjort ett dugg med min högra hand eller arm. Den smärtan som blir när en nerv kommer i kläm går inte att beskriva i ord. Det gör så vansinnigt ont att man tror man ska bli tokig rätt och slätt. Idag är den lite lugnare och jag hoppas hoppas att det fortsätter så.

Så nu blir det till att fixa sig ordning inför denna konferens, ryser lite inombords av bara tanken på sådana. Hade ju ett par sådana där på högstadiet då min dotter blev sjuk av inomhusmiljön i skolan och det är med kväljningar jag minns dessa EVK,er. Därav vet jag att man inte som ensamförälder ska gå ensam på sådana då skolans personal av erfarenhet verkar njuta av att göra ensamföräldrar till åtlöje och det speciellt när det själva är skyldiga till allt. Bättre kasta skiten på oskyldiga än att ta tag i sina egna problem och styra upp. Ja fy!!! Men blir det skitprat reser vi oss bara upp och går.

Nåväl, dags att plocka fram finkläderna så man ser lite proper ut ;) En underbara dag till alla och var rädda om er!

måndag 17 januari 2011

Klart för att evakueras ut ett par dagar

Allt som inte får vara i lägenheten under en mätning är nu tryggt förvarat i förrådet.
Sopor kastade, citrusfrukter borttagna så är det bara vattenlåsen som skall spolas i morgon bitti. Sen är det bara att köra igång mätningarna. Har stängt dörren till rummet stanken kommer från och det luktar fan där inne nu. Exakt den lukt vi hade på förra stället. När man kliver in i rummet känns det som man stryps, så kvävande luft. Så nu kan vi bara förlita oss på att maskinerna gör sitt och vi får ett svar.
Min magkänsla säger emissioner från golvet. ÄR det det så ska den dryge lille golvläggarsnubben som sa att jag hade thicks i näsan och hånflinade få, det lovar jag. Likadant kommentarer "släpp trollen i huvudet" Man snackar inte innan man har fakta och man hånar inte en människa som blivit sjuk av nått innan man faktiskt har fakta. Sådant skit rent sagt är jag så trött på vid det här laget. Min dotter skulle inte få sådana häftiga allergichocker om det INTE vore nått. Sedan hon flyttade ut nu har hon inte haft en enda allergireaktion.

Å denna lukt och det hur jag reagerar nu när jag går in i rummet är EXAKT som i vår förra. Tung, kvävande, stickande lite dammig lukt som nockar en direkt man sticker in huvudet där och som sätter sig på stämbanden och blir som blåsor i halsen. Som jag också sett vid tidigare golvinläggningar jag varit med om när man dängt på tjockt med betongliknande sörja vet inte om det är en typ av flytspackel,,men på förra stället torkade inte den det såg man tydligt och det slängde på en täckande plast ovanpå och över det golvet. Liksom förra stället där det inte heller sanerade ut gammalt klägg efter golvlimmer tjärpapp odyl.

Denna lilla svarta klägga var troligen dels det som gjorde oss tvärsjuka på förra stället plus allt mögel givetvis ..och samma gamla matta låg ju här..så kanske även det ligger sådant skit under spacklet, vem vet?


Ja man kan inte tro att man kan bli så sjuk av lite byggmaterial inte..men fyfarao säger jag. Tar hellre en redig influensa och rider ut den i 1 vecka än toxiner, gaser och mögel balandat med varann UHU!

Så nu ska jag försöka sussa lite innan jag beger mig i morgon bitti iväg härifrån.
så får vi se vad allt landar???

Natti natt!!

Nu ska det mätas här hemma , igen!

Idag bar det iväg på en lungröntgen på morgonen. Har ju hostat sedan jag var sjuk i september och det vill inte riktigt försvinna. Tycker mig bli bättre när jag inte är hemma och värre i lägenheten. Men för att få bort oron på saker man tänker på så skickade min läkare mig på en lungröntgen iallafall. Så nu är jag nervklen vad den kommer att visa om 1 vecka.

Jag röker och vi har bott med massa gifter i flera år klart man oroar sig. Hoppas det inte visar nått farligt bara.

Idag sa det pang i min fot precis som det sa pang i min handled för nån vecka sedan. så nu har jag så ont i foten att jag inte ens kan stå på den utan att det värker som sjutton.Fattar inte vad det är i mina leder som går runt sunt?

I morgon bär det av hemmifrån då det ska sättas in maskin här för att mäta luften vad som finns här. Precis som det gjorde i vår förra lägenhet. Det är skit jobbigt att packa sig ut när man inte är frisk och jag kan ju inte heller bara ligga hur som helst då min rygg värker sönder om det inte är ordentligt. Så det känns mycket jobbigt just nu att behöva packa sig ut igen. Har gjort det så många gånger sista åren att jag blir rent sagt depp av bara tanken nu.
Men vi måste få en rätsida på VAD det är som ger dessa vidriga allergichocker här. Likaså mina symtom som inte är bra heller.

Det typiska är att allt infaller inom loppet av några dagar. Så fort det är en sak som ska ske blir det 10 helt plötsligt. Så i morgon flytta ut, T ska in på tarmröntgen, lovat att ställa upp som stöd på en elevvårdkonferens. Allt på samma gång och mitt i allt detta blir jag svin trött och min fot börjar värka. Det är alltid nått.

Så nu i kväll är det en hel procedur att förbereda för dessa provtagningar. Massa saker får inte finnas i lägenheten, det måste bort, ut!! Så det ska jag sätta fart med nu.
Så nu blir jag även utan internet *suck* hur ska det gå??? "skojar" klart det går..huvudsaken är att vi får rätsida på denna lukt här hemma , vad det är som ger så kraftig allergi.

Så på återseende om ett par dagar.

söndag 16 januari 2011

En tung vecka kommer

Usch så var helgen över igen. Det går så snabbt på helgerna tycker jag. Men jag fick en fin kväll med min lilla gumma igår. Att få ha henne hemma ett par timmar och krama =) Tyckte hon gått ner i vikt och det gör mig orolig då det inte finns så mycket att ta på. Men en influensa sätter sina spår det vet jag.
Veckan som kommer kommer bli tuff. Återigen ska provtagningar göras. Jag blir alldeles matt och ställer mig bara frågan varför? Varför ska vi råka hamna i alla lägenheter som det är nått galet i ? visserligen kan vi inte säga varken bu eller bä än förens vi har fakta men kvarstår att dotra min mår bra när hon sover borta. Inte en enda allergichock. Och jag mår bättre om jag åker hemifrån ett par timmar men väl hemma sätter halsen igång, rösten försvinner, jag får attacker av dess like med snuva och mitt öga har sedan vi flyttat in här varit rött och irriterat.

Känsliga eller ej? Visst blir man känslig av att bo i flera år i så mycket mögel och bakterier som vi gjorde. Men det är ju knappast vårat fel? Vem som helst som bott där skulle förr eller senare bli lika sjuka. Så på tisdag morgon måste jag utrymma min lägenhet fram till onsdag kväll *suck* Det är jobbigt då jag inte är frisk. Är inte bara att slänga sig på en madrass nånstans med min rygg. Så jag fasar för det. Känns som det aldrig blir lugn och ro! Om det sen visar nått så innebär det en process..blir det saneringar igen och man ska må skit och massa byggjobbare hit och dit. Vet ju vilket helvete detta är. Jag som dessutom går hemma det är fruktansvärt! Men vi ska inte ta nått i förskott än.

Men denna vecka som kommer blev lite ihop körd. I morgon ska jag på lungröntgen vilket jag fasar för. Tisdag-onsdag får jag inte beträda min lägenhet, onsdag ska min gumsa in på röntgen av tarmen vilket jag givetvis följer med på, torsdag ska jag på en elevvårdskonferens med min väninna och hennes dotter som stöd och fredag hoppas jag blir lugn. Att ha så här mycket saker gör att min kropp orkar inte. För den friske låter det säkert jätte löjligt men det bryr jag mig inte i. Jag känner min kropp och det är huvudsaken.

Så låt denna vecka gå jätte fort.

Så får ladda nu dessa två dagar så man orkar med allt =)
nu blir det korvstroganoff med potatis sedan lite små pyssel här. Blev ju så fint med mitt nya bord som reste hela 100 mil i buss ner hit i fredags från Arjeplog. Tänk detta bord som jag i över 10 år gått och suktat efter men inte haft råd till. Så har min väninna köpt nytt och är på väg att göra sig av med det fick jag reda på när vi satt och pratade i luren.
Å innan jag än hann tänka så var bordet på väg ner genom landet till mig. Är så glad för det blev så fint!

lördag 15 januari 2011

Mys med min dotter

Jag har haft min dotter på besök i dag och vi har käkat och myst lite. Första gången sedan hon flyttade då hon legat nästan sedan dess i influensan. Så mysigt att ha henne här mitt hjärta =)
Känns som det var evigheter sedan hon var hemma här fast det inte alls gått så lång tid. Ibland kan jag vakna och tro mig höra att hon ropar från rummet å så vaknar man till och , visst ja hon är ju inte här.
Har väl vant mig hyfsat nu och sover lite bättre. I början sov jag inte alls då hon flyttat, bara snurrade fram till morgonsidan och kunde inte hur trött jag än var somna. Nu är jag tillbaka i mitt vanliga jag igen och sover som en gris =)

Så lite senare sen ska jag skjutsa hem henne. Men nu har hon i allafall ätit ordentligt. Tror det slarvats lite med det och hon har börjar få krångel med magen vilket inte är bra.
Med det gener hon säkerligen bär med sig har vi magsår flera generationer bort i familjen och det är inte att leka med, så såklart är jag orolig. Hönsmorsa eller ej..jag skiter i vad viktigpettrar säger och allra helst de som inte själva har barn. Jag bryr mig över min dotter och jag gör det HUR mycket jag vill! Man står sina barn närmast och bryr sig och det spelar ingen roll om de blir 40 år, hon är fortfarande min dotter. Det som alltid tycker kan dra nått gammalt över sig helt enkelt.

Med de avslutar jag för idag.
Var rädda om er och en fortsatt bra lördagkväll!

onsdag 12 januari 2011

En otursdag

Idag blev det en sådan där otursdag igen. Avskyr dessa dagar. T hade fått snabb tid hos läkare för en sak som måste kollas ordentligt och pga snöoväder lovade jag att skjutsa henne då hon nyss legat i influensan. Sista minuten som alltid och kör ut från parkeringen och bilen låter FAN. Det skär metall mot metall och låter över hela området. Precis som den gången min far blev akut sjuk och jag skulle hämta och hela Uppsala hörde min bils skärande så jag fick vända om. En sten mellan bromsskivan och nån damask var det då men det lät verkligen jätte jätte illa. Men jag hade inget val idag. Ut på E4,an och det skar jädrar i mig så jag trodde motorn skulle komma in i framsätet. Folk på trottoarerna bara vände sig om när vi dundrade genom stan. Men väl hos läkaren så var det så illa att det lät som det karvade in i skivan. Det blev att ringa mobilitetsgarantin, tack o lov att jag har den! Då är det fri bärgning iallafall. Men bärgning en sådan här dag, MORS!!

Vi fick tillbringa halva dagen i doktorns väntrum på bärgaren som hade massor i snö yran. Så åkte 12 och var hemma 17 härligt! Men det var en bummling som hoppat i kläm och skar när man körde och det är ett helvetiskt ljud..men lika väl hade det kunnat vara drivaxeln så inget att ignorera innan man fick det kollat. Men han kunde fixa det på plats tack o lov så jag fick min lilla Fabbe med mig hem =)

Värre var det för gums som ska gå igenom en lite läbbig undersökning..men det kommer gå kanon bra och jag ska vara med henne som stöd om hon vill.

Så nu är jag färdig för denna dag och ska fixa lite här. I morgon kommer skadekillen och det börjar igen, jakten på vad vi blir sjuka av *suck* Detta liknar mest en fars tycker jag men läget är som det är.

Så lite kaffe nu och pyssla lite.

tisdag 11 januari 2011

En heldag i vården

Idag har det varit en dag vigd till sjukvården i alla dess former =) Pricktester för att få fram varför jag har allergisymtom, sväller av viss mat osv, Efter det bar det av till sjukgymnasten för att få lite behandling och ev att hon kunde kika på min hand som värker så.
Och jag var då kraftigt allergisk mot timotej vilket innebär det flesta grässorterna. JAHA!! Vad kom allergi från? Jag har aldrig varit allergisk? Men det blev en rejäl blaffa och jag höll på krypa ur skinnet när det svällde upp, skumt!

Min hand har det blivit en svullnad likt en kudde i handleden intill benet som trycker på nerven som går ut i handen. Så min värk är ren och skär nervsmärta, inte lokaliserat från nacken tack o lov men kunde ha blivit av fallet. Så hon böjde runt och lirkade för att få nerven loss och det gjorde så vansinnigt ont. Men med lite laser sa hon att svullnaden hade lagt sig lite så vi får se nu då..skulle inte belasta denna handled nu och se vart det bär hän. Nu på kvällen värker det så det dunkar i den man inte så konstigt efter allt grävande kanske?

Så hämtade jag mammsen på samma ställe några timmar senare då hon trodde hon fått en propp i foten och i samma veva bokade jag också tid till T som blödit från tarmen nu ett tag, DET är inte okej. Så i morgon kör jag henne dit för koll. Kan ju vara alla allergireaktionerna här hemma som gjort att även slemhinnan i tarmen fått sår med tanke på hur hon sett ut i huden men en blödande tarm går man inte och drar på. Med tanke på det 3 års helvete tidigare då tarmen nästan lag av.

Ja vår familj är ett sjukt släkte känns det som nu...men men vi får se vart det bär hän med allt.

Väl hemma hade jag meddelande på min telefon och det var skadefirman Yiipiie!!! Så på torsdag kommer det hit . Så det känns skönt att det rullar på kan man säga. Men det innebär samma procedur som i förra lägenheten *suck* Man måste ut 2 dygn eller vad det var kommer knappt ihåg alla flyttar. Men man får inte vistas i lägenheten då det tar proverna som står liksom och tickar in i en maskin. Det var saker man måste plocka bort och man fick t.e.x inte ha citron i lägenheten ens i kylen..massa restriktioner så analysen blir sjysst och inte missvisande. Men det visar sig vilken typ av prover det blir..känns bara som en enda lång mardröm om det även här är skit. Men denna gång tänker jag INTE flytta..det får fixa bäst det vill för med min otur om det även är här så är det lägenhet nummer 5 *suck* Alla jädra lägenheter vi kommit till har det rivit och sanerat. Ibland önskar man att man inte hade förmågan att känna lukter av dessa mögel och likaså vore så hårdhudad att man inte reagerade på nått. FAST, ingen lägenhet ska ju innehålla mögel så är det ju!! Och å andra sidan har alla dessa lägenheter gett oss båda ett känsligt immunförsvar mot just mögel så inte fasen är det vårat fel:

Nu ska jag inte sitta här och skriva mer då min hand ska vila..så bäst att göra som det säger så det blir bra.

Allt gott till alla och var rädda om er!

måndag 10 januari 2011

Jag har fått nog nu!

Och som rubriken råder har jag faktiskt fått NOG!!
Jag slår upp dagens tidning och i den finns det olika artiklar man kan gå ut och kommentera varje dag. Saker som hänt osv. Jag tycker att det är kul att kommentera för ibland är det så knasiga inlägg att man blir alldeles matt. Visst det finns seriösa artiklar och det finns mindre seriösa som man tycker att varför skrivs det om detta. Då är det med ironi man kommenterar och för den som förstår ironi är det inga svårigheter.

Men idag läser jag ett personligt personangrepp på MIG! Detta är inte första gången jag namnges och det är ett personangrepp! Enligt lagen ska man inte offentligt fara med osanningar och definitivt inte namnge människor om man inte har grunderna för det.

Mitt barns far som vi knappt haft kontakt med på över 20 år har varit snabb att lägga ut rena personangrepp på just mig offentligt. Nu är jag less på detta och jag anmälde faktiskt detta till tidningen och funderar allvarligt att göra det även till polisen.

Dessa 20 år har varit en ren skitkastar tid och det verkar aldrig upphöra? Det blir sjukare för varje gång det kommer upp. Jag har försökt ignorera detta men det finns en gräns även för mig. Han kallar mig sjuk människa och anklagar mig att jag röker inomhus med min dotter som har svår allergi?????? Har aldrig i mitt liv rökt en cigarett inomhus då jag själv AVSKYR rök!
Han rent sagt personangriper mig med osanningar när det hela handlar om hans egna ruttna samvete rent sagt.

Det är sjukt om man inte kan resonera, lösa konflikter vuxna emellan och det trodde jag var gjort för ca 8 år sedan då vi hade en bra kontakt. Efter det var det bara tysthet och vips kommer en attack till min dotter efter ett par år även på mig. Jag är trött på detta nu allvarligt trött!!!

söndag 9 januari 2011

Influensa som inte vill ge sig

Så har det äntligen fått en febertermometer min dotra och pojkvän..och Influensa kan vi nog vara rätt säkra på att det är..ikväll kände hon sig rätt bra men hade då nästan 39 grader. Stackars liten =( Natten hade varit otäck med förmodligen vätskebrist pga ännu högre feber som hon haft. Med svår huvudvärk och konstiga synfenomen .Är ju inne på 6,e dagen nu så vänder det inte så får hon ta en kik hos läkare.
Jag hoppas verkligen jag slipper detta för med influensa värk på den värk jag redan har vette tusan om jag pallar just nu?

Dagen i all ära har varit galet lugn och jag har inte gjort många knop. Det värker så galet i min handled att jag kan inte använda handen alls längre. Men tisdag har jag min sjukgymnast så hoppas hon kanske vet VAD som hänt min handled???

Ny är det programmet Sensing Murder på TV sedan hoppas jag på att företaget som skall komma och ta prover här hör av sig i morgon. Det har redan gått för länge sedan vi även det blev lovade *suck* Så vi får se?

lördag 8 januari 2011

Influensan

Ja då har man utsatt sig för influensan med då eventuellt hu! Dotra blev sjuk för några dagar sedan och har inte mått bra. Var visserligen där hos henne den dagen det började men idag fick jag åka igen då hon tagit sig till ett köpcentra tvär sjuk för att handla i regnet med influensa och feber. INTE bra! Så jag beordrade henne sitta kvar på detta köpcentra så jag hämtade henne och körde henne hem. Influensa är ju inte att leka med då det kan få fruktansvärda komplikationer om man inte sköter sig. Jag hoppas ju nu för min gud att alla mina influenser jag haft genom livet gett mig en liten dust av vaccin som det säger att det ska. Jag har ju haft det flesta flunsorna med början med Hong Kong när jag var i 11 års åldern. Minns det som det var igår då hela familjen låg i galet hög feber och min mamma bokstavligen kröp runt på golvet för att vi andra skulle få i oss något HU! Efter det har jag haft influensa exakt vart annat år.

Alltid har det hänt massa saker med just då..ett år minns jag då min granne på nyårsafton satt eld på hela lägenheten och jag låg och skakade i soffan inlindad i täcken med 40 graders feber medan brandmännen klättrade utmed fasaden. Tänkte som så att jag skiter i detta för jag är så vansinnigt sjuk att jag orkar inte ens resa mig men kom ut på balkongen för att tala om att också jag fanns på 5.e våningen. Vilken mardröm =)

Ett annat nyår hade jag bjudit en kille på middag och timmen innan han skulle komma åkte jag på influensa med 40 graders feber. Tänkte att man kan ju inte sumpa en sådan chans att 1 timme innan ett nyår ställa in. Så när han väl kom var jag helt borta. skakade som ett asplöv och kunde inte äta en bit ens av maten. Brände fast en hel påse painrich i ugnsluckan så det var bränd plast i hela köket och mindes inte ett dugg från kvällen vad vi ens pratat om. Så fick ringa dagarna efter till killen och förklara att jag var svin sjuk och be lite om ursäkt. Ja jösses!!

Flertalet gånger vi på jobbet varje år vaccinerade oss mot influensa blev jag så galet sjuk i just influensa att jag var sjuk varje gång 1,5 månader med komplikationer. Så NEJ TACK till vaccin efter det.

En annan gång hade vi en vattenläcka i badrummet och allt skulle rivas och vi blev utan toa, bad mm och var tvungna att gå till en lokal på gården. Då däckade jag i flunsa och var tvär sjuk medan det bilade ut badrummet och höll på. Kunde inte ta mig till denna lokal så vi fick en baja maja i hallen..så vidrigt när man är svin sjuk.

Så nu hoppas jag verkligen att jag inte smittats för med den värk jag redan har från topp till tå tror jag fasiken inte att jag orkar med mer just nu.

Hoppas bara att gumsan kryar på sig nu och slipper massa efterföljder.

Jag har i kväll tagit upp mina pelargoner från källaren och klippt ner planterat om..så mycket vill jag ha VÅR nu *fniss*


Ute regnar det för fullt och är 1 grad varmt och med andra ord glashalt!!! Så regna på nu säger jag så all denna snö blir ett minne blott =)

Snart är det vardag

Äntligen är helgerna över och vi återgår till det normala, SKÖNT! Denna jul har varit den sämsta nånsin så jag vill inte ens minnas den. Vi blev utan pengar att överhuvudtaget fira nån jul och soc som jag vart tvungen att gå till räknade fel på flera tusen och avslog. När jag så ringde för att påpeka detta så skulle jag överklaga detta vilket kommer ta månader. Vad är det för nått? Hon har lagt till summor som inte ens finns och jag ska överklaga? Det är ju NU vi inte har pengarna *suck* Men det har man ju lärt sig att den lille individen har ingen rätt nån stans man ska tacka bocka och niga bara =( Men jag kunde inte vara tyst ;) Så jag var ner till detta kontor i går och var rätt arg. Jag ska inte behöva överklaga ett fel nån handläggare gjort om jag sitter under min norm. Då ska denne rätta till detta direkt, så får se i veckan som kommer.

Min lilla gumma ligger fortfarande i influensan och är inte piggelin alls. Det gör mig så ont =(
Men vet ju av erfarenhet att en flunsa inte går över på ett par dagar. Hoppas bara hon sköter sig nu och inte går ut så det tillstöter nått efteråt som det lätt kan göra.

Jag har fortfarande koma av att ha blivit singel alena..kommer mig inte för nått och dagarna bara går känns det som. Men inte lätt då man inga pengar har heller att ta sig nånstans . Får vänta in löning den 19.e.

Snöar gör det som aldrig förr och nu är vi nog snart uppe i metern av snö här. Vi har enorma vallar och det är rent farligt att vara ute i trafiken då man inte ser ordentligt.
Har försökt skyfflat lite på min terass men det ser mest ut som en snökoja =) Jösses vad med snö vi har!!
Nedräkning är det också till att få komma till sjukgymnasten på måndag och få tillbaka mina kotor som fick en rejäl smäll i fallet jag gjorde här på golvet. En nerv har kommit i kläm nånstans och jag kan inte använda min högra hand. Ringde faktiskt sjukhuset i går då det värkte så jag höll på att gå åt i handleden men det tyckte jag skulle ha ringt min husläkare på dagen så då sket jag i att ens diskutera. Har väl rätten att åka till akuten jag med eller?

Åh! Får ta det på måndag med sjukgymnasten. Ont gör det till tusen med det kan vara från nacken och bröstryggen med då det sitter väldigt illa fast där känner jag.

Så idag ska jag ta mig i kragen och styra upp lite här. Dags att sluta ha apati nu och få nått gjort *fniss*
Så avslutar med lite snödjup =)

torsdag 6 januari 2011

SNÖ!!!

Nu håller man snart på att bli insnöad här känns det som. Det snöar nått fruktansvärt och det redan på all den snö vi redan har!!!! Det räcker nu! Min terrass kommer snart att komma in i vardagsrummet ser det ut som ;) Å inte klarar jag av nån snöskottning phu! Kör med sopkvasten och motar det från dörren istället *fniss* Det går det med.

Sovit har jag gjort i dag med till 12 oj oj! Sover så oroligt på nätterna, jag som sovit som en stock alltid förr? Men sedan gums flyttade är det nån form av oro vet inte vad! Så vrider och vänder mig framemot 5 snåret sedan slocknar jag av ren matthet. Då sover jag som en stock sedan. Så jag får väl bli "nattarbetare" =)

Ringde och hörde läget hos gumsan och hon var lite piggare idag, SKÖNT!! Ja jag vet att jag är en riktig hönsmorsa men det bjuder jag på. Hon är allt jag har.

Jag som inte har nån koll alls på dagar efter julen här hade ju bokat tvättstugan i dag på självaste söndagen..men vem bryr sig...så den går för fullt nu. Å vaddå! Jag har all tid i världen och gör vad jag vill så =)

Eftermiddagen ska gå till att överklaga soc beslut att jag denna månad skulle ha haft 13800 kr i överskott *asgarvar* Undrar just vad det kontot finns????? Det är ju inte sanna. Så i morrn bär det av med den överklagan ner dit.

Tänkte jag ev skulle hinna över till lilla mamma och pappa med en sväng men får se hur det blir med det?

Klockan är nu nästan halv 4 här och det är så grått ute att det är kolsvart inne. Fy tusan vad jag avskyr denna vinter nu. Vill ha TÖ, sol, värme och se en skymt av gräsmattan =)

Men en fortsatt bra dag önskar jag !

onsdag 5 januari 2011

Influensa?

Det nya året rullar på och fick alldeles nyss ett samtal från min dotter som blivit riktigt sjuk. Låter som det skulle tänkas vara influensan. Frossa, svettas, huvudvärk, skär i kroppen och helt matt. Å det värker i en moders hjärta speciellt nu när hon alldeles nyss flyttat att hon ska ligga där och inte mammsen får pyssla om. Hon lät så ynklig när hon ringde lilla gumman. Ja lilla gumman kommer jag säga trots att hon är 20 det skiter jag i för hon kommer alltid att vara det =)

Så är detta flunsan nu lär ju jag som var där i går åka på det med säkert uhu!! Jag har ju det 2 sista dagarna varit så sjukt trött att jag inte orkat nått. Munsår har slagit upp runt hela munnen och känner mig lite tras aktigt. Så vi får se vart det bär hän.

I dag sov jag till halv 2 , inte klokt så nått i kroppen är det ju då man är så slut.

Annars har inte så mycket hänt mer än att det bara snöar och snöar. Men nu är det åt tö hållet så det blir så där tungt och blött, FY! Någon sa här idag att det skulle komma 2dm snö i natt och det får jag verkligen hoppas att det INTE gör! Vi har så det räcker och blir över redan.

Jag måste få handen ur arslet som man säger och verkligen göra nått här. Det går inte att bara sitta här apatisk. Men saknaden är stor efter gums och jag har ingen att passa på eller plocka efter, är så trist på nått sätt. Ja nu gnäller man för man INTE har nått att göra *skratt*

Men jag tror alla som har barn som flyttar ur boet vet vad jag pratar om.

Ska ge mig den på att pyssla lite nu och sedan ta en liten spa kväll och en film tror jag.

En fortsatt bra kväll och helg önskar jag er alla och på återhörande!

måndag 3 januari 2011

Här är så tyst nu

Så har min lilla lilla skrutta som jag fortfarande kallar min dotter för =) för det kommer hon alltid att vara, iallafall flyttat. Å visst hon blir 21 i sommar och det är alldeles alldeles lagom att fly boet om man säger så. Men ack så tomt det blev! En märklig känsla och som min egen mamma alltid sa, vi var alltid ovänner hon och jag när jag bodde hemma, som hund och katt. Men den dagen mitt flyttlass gick stod hon på trappan och grät och både hon och jag hade kunnat gjort vad som helst för att höra tjatet eller få bråka lite =) ( så där som man gör när man kommit en bit upp i åldern, normal bråk inte bråk i ordets bemärkelse)

Men som helt ensamstående mamma som jag varit i alla år utan just någon avslastning som det normalt sett ska vara om man har en far till barnet så har jag många gånger drömt om egen tiden just. För EGEN tid det får man inte som helt ensam förälder så är det bara. Nu när jag har fått den blir jag istället apatiskt trött och vet inte HUR jag ska orka ta mig tiden att faktiskt göra allt det jag inte gjort under alla dessa år och som jag nu har all tid till. Märklig känsla är det. Eller så är det bara så att när man inte har det saknar man det och när man väl får det är det inte lika värt att göra det.Skum känsla =)

Sovrummet gapar nu tomt och det ekar här hemma och det är alldeles alldeles tyst. Gillar det inte! Men jag vet ju att jag måste gilla läget för det är i sin gång helt enkelt. Har gråtit några skvättar för det känns lite bättre då och jag saknar min lilla skrutt eller stora skrutt så det gör faktiskt ont, det erkänner jag. Trodde från början att det skulle gå lättare då hon varit ganska mycket borta under en tid nu men det kommer liksom över mig att nu är det för gott kanske och de är en sorgelig känsla men fullt normal för ALLA som är föräldrar tror jag.

Livet har sina faser så är det ju vissa är roliga andra mindre roliga och man ska igenom dem
Så gjorde min egen mammma med när jag for också, grät så det stod härliga till när det blev som definitivt. Men jag tror någonstans att det känns lite lite mer då jag varit helt ensam och vi har haft det så tufft mellan varven och kämpat för så mycket hon och jag tillsammans.
Det vi gått igenom är saker det flesta inte går igenom under en livstid och det gör ju att man blir mer sammansvetsad på ett annat sätt mot vad jag hade det när jag var ung. Min mamma hade ju iallafall min pappa och luta sig på när tystheten infann sig. Ja ja jag får väl ha radion gå på dagarna i ända ;) Det lägger sig säkert när man blir van. Halva livet har ju jag och T bott tillsammans så det vore ju konstigt om man inte kände något.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer trivas, ha det gott, vara lycklig och allt det där. Jag hoppas att hon slipper fajtas mer för precis allt. Hon har verkligen fått ta så det blir över . Men jag vet och jag hoppas att allt detta istället gjort henne till en stark person..ofta är det ju så att motgång föder framgång i slutänden. Så kan nog jag summerar det i allafall. Allt ont skit har faktiskt nått gott med sig och framförallt har man lärt sig att inget är förgivet, inget av betydelse är egentligen gratis..är det gratis är det inte på riktigt men genom att jobba lite för det blir det mer äkta om jag säger det så. jösses jag har tagit skit genom åren i min kamp, jag har varit livrädd, förbannad men aldrig givit upp det jag trott på och jag har vunnit det..det är en styrka i slutänden som kan försätta berg.

Nu när jag har min "egentid" funderar jag starkt på att kanske jobba lite ideelt för just det frågorna jag kämpat så för i 20 år..detta med allergi, den allergiskes rättigheter men framför allt att det också är ett sjudundrande handikapp som måste tas på allvar av omgivningen och att det inte bara fnyser åt det för att på utsidan ser alla dessa så friska ut. Ja nog kan man aktivera sig om man vill =)

Var över i all hast med lite mattor jag tvättat åt dem i kväll och det hade fått så mysigt med det lilla det hade. Tycker det är fantastiska som får till det för ingen av dem hade så mycket möbler direkt i början. Önskar jag var rikare och kunde hjälpa men jag har ju knappt själv så det går runt. Men det är inte av det materiella man bygger lyckan, Oh nej! Lycka finns i själen, i omtanken och det man ger till den man tycker om. Visst en gnutta rikedom gör ju vardagen kanske lite lättare ibland men jag tror att lyckan sitter djupare än i en pappers sedel.

Så all lycka önskar jag dessa två ungdomar till att bygga sitt eget lilla bo.
Saknar i massor men jag vänjer mig såklart =)