Kämpiga dagar igen😢

Dagarna nu förtiden känns som det är ett marathon att hitta det små ljuspunkterna för att orka. Det är tungt, tungt och tungt just nu😢 Pappa blir svagare och svagare i rösten när man pratar med honom. Och nu finns det nästan ingen klar stund kvar. Jo han kommer ihåg mitt ben som jag skadade vid havet. Men det är det enda. Det är svårt att prata men jag ringer morgon och kväll.  Hoppet är ju det sista som lämnar en att han ska bli piggelinare. Åh jag vet att vid 86 år och svår kritisk ischemi, kärlsjukdom blir det ju inte så även om jag inte ger mig att hoppas..  Glad för varje dag som går och han minns mig .  Sen har jag mailat hemmet om mer besök men ingen svarar, det gör mig vansinnig. Snart är det höstrusk, kallt och man kan inte sitta ute på gården. Jag vill fan få träffa min pappa ❤   Hela sommaren har gått med fin väder och de inte lyckats få till mer besök det är ruttet värre.  Det finns inga ursäkter för det. Det är våra älskade gamla som tiden rinner ut från och man inte gör sitt yttersta att fixa besök så mycket det bara går. Jag säger som så, skit i dessa jävla lekstunder,  präster och körer och fan och hans moster  och ge besök istället Näe detta är fasen inte lätt kan jag lova fy.  Tror jag gråtit nu den sista månaden varenda gång jag pratat med honom efter vi lagt på. Näe detta är väldigt tungt 😢

Det är tur jag har en väninna som gått igenom exakt nästan lika och hon är suverän att prata med, så förstående i allt detta. Både hennes mamma och pappa vanvårdades in i det sista, svalt mm fyfan 😠😠  Namnet på det hem de låg på är samma som pappas fyfan😠😠😠
Det är FÅ faktiskt som fattar att man mår skit av detta. Ändå är vi i  åldern  när många förlorat sina föräldrar osv men de jag känner har fortfarande turen att ha dem kvar, friska någorlunda och klara om man säger så. Kanske svårt då att fatta inte vet jag men jag tycker ju att man borde kunna förstå att man är ledsen.  Men dessa torra fraser "ja usch ja" "fy vad jobbigt" och man verkligen hör ointresset . Svårt detta att ta andras sorg uppenbarligen hmm??? Ja sen är vi väl olika känsliga, haft olika relationer till våra föräldrar mm visst.  Alla har ju det olika men just detta att acceptera att man kan och får må dåligt, vara ledsen, orolig och inte bara slå bort det med en jädra klackspark. Livet är fan inte ett enda gapskratt tycker man det gosh!!! Då är man sjuk.😲😲

Å som att eländena inte räcker har nu dotras kille sjuknat i vad vet, corona??  😲 Då lär ju hon också åka på skiten med sin astma och alla allergier ,  herreje. Jag hoppas verkligen inte. Vore förödande då hon som mig inte tål mediciner mm. Så snälla NÅN där uppe ge oss inte mer eländen nu det räcker så bra. Vi har fått vår beskörda del gånger 7 livstider.

Ute öser regnet ner från en totalt kolsvart himmel och har gjort nu i flera dagar. Inte mycket uppmuntrande. Men enligt väder prognosen ska det bli sol i morrn, det hoppas jag VERKLIGEN🤗🤗 Ute vid havet kunde det i veckan bli uppemot 19 grader och strålande sol. Åh vad jag skulle vilja åka dit och strosa,  sätta mig på stranden i en stol och bara ta in sista solen och värmen. Vi får se kanske drar jag😜 Är visserligen livrädd att dra på mig nått nu då nästa läkartid och test är måndag och måndagen därpå.  Men man får klä på sig varmt, inget bikini väder längre 😜😜

Idag satt jag och rensade massa filer på min telefon och kom till ljudfilerna. Mammas och mina sista telesamtal som jag skickat från appen då allt hände för att spara. Jag kunde inte låta bli att lyssna, självklart inte kasta dem.  Det är jätte länge sedan jag gjorde det för man blir alltid så ledsen . Men idag lyssnade jag på 2 av dem det sista 2,  dygnet innan hon dog. Så gott att ha mammas röst och jag tänkte mig tillbaka faktiskt inte bara med tårar utan mer glad att jag har alla fina minnen ❤ . Jösses som vi babblade varje dag flera gånger om dan. När man tänker att 3 år gått och man inte pratat alls usch ja då blir det tungt men så glad att jag hade denna app då som bandade alla tele samtal. Hon är visserligen borta långt härifrån men jag kan lyssna ibland.  Låter säkert crazy men alla har vi våra sätt att sörja, ha kvar vissa saker för att minnas osv.  Jag har hennes t-shirt hon hade på sig innan hon gick och lag sig den sista natten i tryggt förvar i min byrå och den luktar mamma än i dag lustigt nog.  Och den lapp hon skrev att hon hade fått läkarsamtal som hon kämpat så att få där dagarna innan.  Där hon skrivit datum och klockslag och det var datumet jag fann henne och exakt klockslaget läskigt nog. Som hon skrev sitt datum hon skulle fara till landet bakom molnen ja hu😢😢

Nu blir det lite pyssel här, har haft pyjamas dag i dag då jag hade så galet ont i ryggrn i mprse så jag lyckades somna om och vakna 11.30. Sen har ryggen värkt nått så in i bonbem . Men jag blev tvungen ut vid 19 tiden till apoteket  och skaffa batterier till min våg som lag av bam!!! Så precis tryckt i mig lite kladkaka, kaffe och tänt ljus här så fått upp ångan lite.
Nu pyssla, se på TV innan sängen igen . Med det säger jag på återhörande och natti natt😚❤

Älskar denna bild❤ Mamma och jag ute på havet 1970❤

Jobbigt efter möte med pappa😢

Mötet med pappa gick jätte bra och jag hade sådan tur att jag fick nästan 1 timma denna gång. Solen bröt upp bakom kolsvarta moln och det blev riktigt varmt och gott utomhus. Jag satt nere i källartrappen och han uppe på gården.   Men jag märkte att när timman var över var pappa rätt trött i hjärnan. Det blir ju så mycket intryck då vi inte setts på så länge.  Han försvann lite i stunden och satt mest och stitrrade in i husväggen, lilla pappa😢❤ Usch så fort det gått.

När jag skulle gå frågade han hur han skulle ta sig hem och jag pratade lugnt med honom att han var ju hemma och det var jag som skulle behöva ta mig hem  hehe.

Mot kvällen sedan hade hans kompis ringt och jag ringde upp och han sa att pappa var helt förvirrad, inlåst på nått ställe och kom inte ut och fick inte tag i mig. Jag ringde upp honom och han var verkligen förvirrad.  Han hade blivit bortförd och var inlåst, hans systers barns man hade varit med och det var en salig röra. Han satt i ett tomt rum osv. Jag försökte verkligen med att be honom titta i rummet om han inte kunde se sina saker, foton mm så han skulle känna igen sig men nej han blev arg och sa jag är väl inte dum i huvudet.  Det var bara att hänga med  för inget jag sa var verklighet för honom. Usch det är så svårt att höra honom på detta vis och han som lite sista åren förlitat qsig på mig då jag alltid varit med på sjukhus och fightats där för honom och när han är på alla dessa platser han ser i sin värld så kan jag inte lugna honom, det är det svåraste. Efter varje sådant samtal sitter man bara och gråter för det är så tungt.  Han var så arg att han skulle raffsa ihop saker och tända eld på sa han vilket jag verkligen fick säga till på skarpen att DET GÖR DU INTE!!!  Då ryker dina möjligheter att ha dina cigaretter, tändare och gör du nått sådant lär du bli nerdrogad av lugnande så du sover dig igenom dagarna. Minns hur det var på första stället.  Lustigt nog mindes han det och lugnade ner sig. Jag sa att den gången kunde jag hjälpa dig men nu är det corona och jag får inte komma om du blir nerdrogad av mediciner. Så jag fick honom lugn tack o lov.  Vi sa natti natt hörs i morrn och jag tänkte då är det ny dag och han glömt .

Ringde i morse och det var värre än värst😢 Då var han på sjukhuset, skit arg för det fanns ingen läkare förrän på måndag och han irrade i korridorer och hade åter igen fått ett tomt rum som han inte fick lämna .  Han ville hem men de vägrade köra honom och han var riktigt arg.  Han bad mig hjälpa honom hem och jag försökte förklara att han nog var hemma  och att han skulle lugna sig lite så skulle allt bli bra. Men han sa att jag är väl inte puckad jag vet ju var jag är  sen gick det bara inte att prata mer. . Kontakt personen ringde upp mig och sa att han åter matvägrade , var alldeles vilsen och vi rådgjorde,   vad göra.  Hon berättade också att han älskade steroe , förmodligen hade han knappt sönder den och musiken är ju hans allt, det som gör honom lugn. Han har ju 100 tals inspelade kassettband . Jag åkte direkt ut för att köpa en ny i dag självklart men det var inte det lättaste.  Bergssprängare var så gott som ett minne blott😲 Men jag lyckades hitta den sista i stan jösses med kasset. En sådan himla tur.  Så den fick han innan kvällsmaten och jag hoppas han förstår sig på den. Så svårt då man inte får komma in där. Jag ringde senare för att höra om han gillade den men då gick det inte prata alls. Allt var snurrigt.

Detta är så fruktansvärt tufft,  så svårt att se sin älskade pappa försvinna in i en helt annan värld. En värld där vi inte längre kan kommunicera. Min stora starka pappa, min klippa 😢😢😢 Det känns som nu har jag inte nån kvar fy. Mamma och pappa är ju de som man kan prata med om allt och det stöd man får från dem är oersättligt så är det ju. Men mest hemskt att jag förlorat så viktig tid med pappsen för denna jädra corona. Kanske hinner vi inte ens få tid pga den? Tid som inte går att ta igen och det skrämmer mig man blir bara så ledsen.  Ändå får man tänka mitt i allt detta att jag ändå haft enorm tur som fick ha min mamma i 54 år och hittils pappa i 57 år. Det får inte alla,  jag har haft tur❤❤ Jag pratade med pappas bästa vän idag och jag sa att demens/alzheimer kommer ju inte så här fort pang som jag upplever det gjort varvid han säger att han i samtal på telefon sedan länge länge hört konstiga saker pappa skulle ha sagt.  Jag upplever ju inte det mer än att han varit lite glömsk mellan varven och nån enstaka gång sagt nått lite tokigt men det kanske är så att jag står så nära att jag inte sett  och hört ? Eller så har jag inte velat ta in det  jag vet faktiskt inte.  Det har ju varit så många kritiska vändor sista 3 åren sedan mamma dog. Så många blodförgiftningar vi trott att nu orkar hans kropp inte mer och vi ställt in oss mentalt  på att detta kommer inte gå vägen och så pang har han återhämtat sig.  Så många turer på sjukhus, vak över honom och jag har vrålat mig till åtgärder  för jag vet att pappa velat kämpa. Redan första blodförgiftningen föreslog ju läkaren palliativ vård innan de ens undersökt honom  för han var borta varvid båda jag och dotra blev vansinniga. Hade vi inte varit med den natten  hade pappa inte levt i dag så är det. 3,dje gången likaså då en idiot till läkare förklarade för pappa som precis vaknat upp från näst intill medvetslöshet att skulle han dippa kommer det inte försöka hjälpa honom. Då blev jag också tokig och han kom tillbaka igen.

  Jag kanske inte sett denna demens på det viset för jag har haft fullt upp att rädda honom så många gånger att hans tillfrisknande varje gång blivit en seger och jag har missat det små knasigheterna, jag vet ärligt inte.  Men jag vet att pappa har en allvarlig kritisk kärlsjukdom och att det kan snörpa sig var som helst i hjärta, i hjärna osv.  Så tanken far i bland att just få detta samtal att nått hänt och det inte finns nån återvändo.  Den dagen kommer ju så är det ju. Med mamma var vi inte förberedda alls och det blev ett trauma iallafall för mig som fann henne. Nu är man lite mer förberedd då döden för mig innan mamma var rejält skrämmande, rent av fasansfullt. Jag hade inte ens kunnat drömma om att jag skulle palla se nån av mina föräldrar dö. Näe det händer andra inte oss typ.  Tills den dag man stod där och var tvungen fejsa det. Ja sanna mina ord jag har nog fasen inte kommit över den dagen än till 100%  Saknaden är fortfarande grymt tuff och mellan varven så jobbig att tårarna bara trillar när jag tänker på mamma😢❤

Men att höra honom så här nu är så grymt tufft och han är min älskade pappa den enda jag har kvar så klart man gråter , jag vore väl psykopat annars om jag inte brydde mig.  Så finaste lilla pappa jag hoppas verkligen du slipper alla jobbiga och kämpiga vendettor i din lille värld.  Ja vad kan man säga😢😢

Hemska tanke den dan man står där ensam sen. Det jag också mår dåligt av är hur ensam pappa verkligen är förutom mig då som varje dag pratar med han och alltid funnits där.  Tänk i alla år fram till han var 78 år höll han på med fotbollen.  Tänk alla ungdommar, vuxna han coachat i alla dessa år som tränare,  lärare i fotboll, föreläsare mm . Han vigde ju sitt liv till fotbollen och alla de som spelade . Var är alla dessa nu? Ingen från fotbollen knappt har hört av sig till pappa.  Alla hans polare? Var är alla? Pappa var trots allt en ikon inom fotbollen fram till han var 78 år.  Där ser man hur livet blir när man blir gammal,  det är faktiskt läskigt. De är få som varit och hälsat på och de som gjort det vet vilka de är . Fint gjort av er❤ Men resten??

Det är verkligen sorgligt  för många sitter där på hemmen och får jätte få besök vissa inte alls usch. Det de inte verkar hajja är att de hamnar där själva en dag , icke att förglömma 😠  På ett sätt är jag glad att mamma slapp detta och fick fara till landet bakom molnen innan. Somna i sin säng hemma som hon i princip gjorde när hennes dag var kommen. Att hamna på ålderdomshem idag är fasen inte roligt.

Nåväl,  ska glo lite på TV . Haft en bra dag ändå då vi var barnvakt åt lill killen i dag❤ Han fick köra traktor hihih,  vi käkade på restaurang mm och hade en så bra dag det bara går i corona tider.  Jag umgås ju inte med nån inomhus då jag går under tester för operation och har tider nu framöver och vill inte drabbas av nått elände. Så håller oss utomhus med spejs. Men i dag var det svårt då regnet stått som spön i backen hela dagen. Det har verkligen varit oktober väder i dag fy.  Riktig vidrig höstkänning usch.😩

Så nu lite TV serie tror jag Morden i Sandhamn låter bra 😜 Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤

Fruktansvärda smärtor 😢😢

Testdag 2 också gjord i går .  Och tvi vale så dåligt jag mått efter nu. Dels jätte illamående av bedövningen som kanske blev lite för mycket för mig 2 dagar i rad bästan , som inte tål nått? Mått räv🤢 I går bedövades S1 leden på vänster sida och då försvann värken någorlunda ett tag men det sa pang i min kollapsade fot som jag inte känt av på länge och i min skada i underbenet sedan jag kraschade ner på stenblocket i havet. Jösses vilka smärtor jag haft i hela benet sedan i morse fy!!!  😢😢Ryggvärken kom åter då bedövningen släppte och idag har det kännts som hela bäckenet på vänster sida är ett stort krossat öppet sår. Har aldrig varit med om en sådan gräslig smärta och inget tål jag att ta mot det. Idag har det varit en kämpig dag sanna mina ord, vet inte hur många gånger jag gråtit av smärtan idag och det gör jag sällan kan jag säga.   Försökt nu på kvällen att stretcha ut ryggslutet för att se och det trycker in mot tarm och underliv så det värker där med. Näe detta var verkligen ingen höjdare.

Om denna blockad inte skulle hjälpa skulle han testa nått annat, nån annan form av blockad och vet att han pratat om att blocka nervsystemet i min kropp då jag har så många olika skador från skallen ner till fotsulorna. Så få se vad det blir ? Då startar man om nervsystemet liksom med alla dess trista minnen typ av smärta. Långvarig smärta kan ju också bli smärta som strålar, sätter sig på ställen som egentligen inte ska värka och liksom bli kvar som nån rest för att det är så stört och värkt på så många olika platser. Jag har ju en salig massa skador och fel. Men jag litar på dem de kan sitt. Så bara härda ut nu till den 7,de då det blir test 3.  Men jag kan ärligt säga att nu är det tufft. Varje ny smärta man inte är van vid gör så galet ont. Och när man levt med konstanta smärtor 23 år är det svårt att orka ännu mer nysmärta. Man är på kanten hela tiden som smärt patient för man kämpar nått så in i norden att leva med skiten 24/7. Jag säger som så till den friske som ofta är de som klagar och bara inte vill fatta.  De gnäller när det stukar till foten, slår i skallen lite eller klämner sig typ. Då ärvdet mest synd om dem i hela världen. Ta då denna jädra stukning och simulera in den i varenda millimeter av kroppen gånger 100. Så är det att leva mec långvarig svår smärta. En stukning går bort ellervett klänt finger odyl. Det gör inte långvarig smärtproblematik. Man kan heller inte sova bort skiten, ta semester eller ens helg ledigt . Inte heller föravinner det av soliga dagar och att man gör nått kul.  Den värker ALLTID vare aig det är kul eller inte. Men ack så svårt att få folk att fatta det😩 Minst sagt ett facinerande fenomen.

I morrn är det träff med pappsen ❤ 30 minuter. Han har varit så förvirrad 24/7 att man  efter varje samtal 2ggr per dag bara sätter sig och stor gråter. Älskade pappa ❤ Det gör så ont att höra honom så vilsen😢😢😢 Vissa dagar går det nästan inte att föra ett samtal. Min stora starka,  beskyddande pappa som man kunnat prata med om ALLT. Usch det är så tufft med detta också. Och jag oroar mig hrla tiden  att det ska hända han nått. Han är ju den enda jag har kvar,  min älskade pappa❤😢 Och att jag inte ska få vara med honom  kanske den sista tid han har kvar här på jorden så jävulskt vidrigt det är. De gör ju fan inga ansatser att få till mer besök så ruttet när andra har  det.

Dotra får inte följa med i morrn  då de båda fått förkylnings symtom nu😲 och enligt 1177 ska man ju betrakta varje symtom som ev covid tills motsattsen visat sig . Så hon sitter i karantän just nu både hon och pojkvännen.  Så jag åker själv i morrn då.  Ringde till pappas kompis  ifall han ville åka med men han hörde aldrig av sig. Hmmm? Hade ju kunnat vara skoj för pappa tänkte jag men men. 😩 Man ser ganska snart vilka som är ens  riktigs vänner då man blir sjuk fyfan😠😠

Nåväl jag får härda ut här  så är det men man känner sig väldigt liten och ensam då det värker på detta vis. Få som fattar, det fanns bara en som kunde förstå hur jävligt det är och det var mamma❤ Saknar henne kopiöst då man känner sig liten hon var alltid bara ett samtal bort😢😢 Å rycka upp sig, påt igen och sånt skit snack  är jag piss less på.  Just nu är det timma för timma som gäller för att orka och så får det bli.

Annars börjar höst skiten , ja jag säger så för jag hatar hösten hehe. Då är det 1 år till sommarn så oändligt långt och man vet att skit vädret kommer i flera månader fy!!! 2 mornar i rad har vi haft 5 grader fyfan. Än, fortfarande sol på dagarna men det väntas oväder till helgen sägs det 😩 Å börjar det regna i detta land då regnar det i månader tvi vale.  Jag går i ide och vaknar upp i april typ😜

Nu blir det en dusch och lägga mig ner platt på rygg och hoppas man kan få sova lite. Hoppas att all den värk som är nu är en reaktion efter blockaderna och att de släpper. Jag har ju alltid mått toppen av dessa förr så vad har hänt liksom😲 Klart man blir orolig att tänk om det inte går mer att bränna bort, hemska tanke. Vi får se den 7,de.

Med det säger jag natti natt och på återhörande 😚❤

❤Mamma❤

Testdag 1 inför radiovågsbehandling

Idag bar det av och jag hade tid 17.40 men de ringde vid halv 12 och frågade om jag kunde komma kl 15.  Jösses kände jag som tog det väldigt lugnt och hade tagit lång sovmorgon. Men jag hann bra. Jag fick en annan läkare i dag. Intressant blev det då jag fick berätta massor och analys på det tidigare radiovågsbehandlingarna.  Varvid han frågade mig hur min förlossning var. Ja just det, det som kom efter den😲 hujedamig. Enorma ryggproblem hade jag ju fy. Han undersökte mig noga och fann lite avvikande men samtidigt andra som haft lika att min smärta svarade till motsatt sida i ryggen hmm??? Beskrev mina enorma ben som de känns. Ja det är spinkiga men jag upplever dem som ballonger fyllda med bly och kan ju inte ens böja mig ner. Likaså värken i dem samtidigt som det känns som jag håller på bli förlamad idem.

Han ville testa bedöva sacroiliacaleden/bäckenleden/fogen. Den kan ha att göra med förlossnningen nått. Och där går det ut massa nerver i bäckenplattan liksom.  Så det blev bedöva där och det kändes kan jag lova, tvi vale på ren svenska vad svetten rann hehe. Men till det lustiga släppte bensmärtan/förlamningen ganska pronto i höger ben likaså trycket från ländryggen rakt ner i slidan och trycket på blåsan. Men mest facinerande var att jag hade början till min galenskallevärk idag och DEN släppte också😲😲 Jag som skämtat att vissa har skallen nere i arslet 😂😂😂😂 Jodåsåatt det har jag tydligen också då😲😂 T.o.m min bröstryggs smärta släppte av att bedöva nere i bäckenet. Så galet lustigt. Men de berättade att en annan haft förlamad tunga och när man bedövade bäcken leden kom känseln . DETTA är så facinerande.

Denna läkare beskrev så bra att man kan aldrig göra en dålig grund då fallerar allt över tillslut.  En dålig botten på ryggraden likaså det krackelerar uppåt så sant så sant.  Jag är så facinerad vilka enorma kunskaper dessa på denna klinik besitter. Kunskaper vårat sjukhus är ljusår efter och inte heller verkar vilja ta till sig skamligt nog. Jag är så glad att jag hittade dem och fick privilegiet att bli patient där för oj vad de vill hjälpa en på bästa sätt ❤❤ Så med bedövade nerver i rumpan nästan släppte skallevärken och lite annat med 😜 Nu har det gått 7,5 timmar och mitt högra ben är nästan normalt det vänstra fortfarande lite tjockt och förlamat men inte lika mycket. Bröstryggen känns inte av inte heller höger nackesida eller skallvärk.  På onsdag är nästa test dag i gen så spännande. Likaså fanns en studie eller forskning som görs på patienter som varit utsatta för psykisk/ fysisk misshandel, hot, sexuella övergrepp mm även om man har nära anhörig som varit utsatt.  Att man där också kan se långvarig smärt problematik vilket jag mycket väl kan förstå.  Jag blev överfallen som 13 åring inte fullbordad våldtäkt men så pass att jag trodde jag skulle dö pga våldet han utsatte mig för idioten, hemskt var det.  Trotsvatt jag var 13 bara hann han inte fullfölja hela våldtäkten den fan då jag fick oanade krafter och slogs för mitt liv så jag kunde fly. Även varit i relation med psykisk misshandel, hot mm så pass att vi bodde på skyddat ort ett tag då jag fick reda på att han var fd dömd våldtäktsman som jag inte hade en aning om, fyfan! Och min dotter som även hon utsattes som barn för sexuella övergrepp av närstående för henne ej nån i vår familj men annan närstående då. Så nog har det varit mycket tuffa år av detta med ojoj.

Jag körde sen hemmåt men halvvägs blev jag lite matt i huvudet mycket pga att nervositeten släppte, smärtan av nålen ner i nerverna och att nackesidan helt slappnat av. Så jag fick stanna bilen ett tag, ta lite kaffe och resorb och pusta lite så släppte det. Ringde J om vi kunde äta nått men han hade ätit och sa vi hörs sen varvid jag ringde min väninna.  Kändes som jag inte ville vara riktigt ensam efter då min mastocytos även kan kan reagera långt efter och bra att ta nått ute och mumsa för det var jag värd👍🏻

Vi drog till hennes och hennes mans restaurang och käkade gott och babblade ett par timmar det kändes så gott. Då small det till i benet så jag tappade kraften. Detta skulle ha hänt på op bordet  men jag är ju inte som alla andra så mina reaktioner kan komma långt efter hehe.  Men det kom och gick liksom så nu får vi se när ordinarie smärta problematik kommer åter? Jag tar det bara  jätte lugnt just nu.  I morrn blir vilodag för sen på onsdag är det dags igen.

Nu blir det en dusch och hopp i säng. Dessa dagar är mycket krävandevdå det gör hiskligt ont att ta dessa tester även mentalt då man är så rädd att mastocytosen ska slå till i form av livshotande anafylaxi chocker. Sen reser jag ju en bit och kör ensam. Lite läskigt om man skulle få reaktion ensammen. Men men så är det. Nu är jag skapligt trött så sängen är välkommen nu😜

Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤

Testerna inför operation 👍🏻

Söndagen här och dagen före jag ska in för testerna inför radiovågsbehandling igen. Det är nu 1 år sedan fast gått över 3 månader pga corona då. 1 år sedan jag hamnade på sjukhuset och höll på att dö. Då de trodde jag hade spondylosdiskit fast det var resorbtionsfeber bara.  Och att idioten inte visste vad jag gått igenom med denna radiovågsbehandling så sket han i att ens lyssna vad jag sa och gav mig intravenöst utan att ens röntga. Mitt liv rann ur mig och 3 dagar på intensiv och avdelning. Detta var ju inte fel på operationen  utan bara min kropp som reagerade med feber efter men så olyckligt att de på sjukhuset inte ens fattade vad jag pratade om och bara antog. Så i mitt minne blir det ju lite traumatiskt nu fast jag vet att jag kommer må toppen efter denna gång så klart. Men jag åker ensam som alltid och det är lite läbbigt. När de ska ta stora hjärnnerven ska min väninna köra mig. Jag gjorde ju den förra året också och de var lite läbbigt att köra hem. Jag var så klart inte påverkad mer än halva skallen bortdomnad så känslan var lite scary så därför väljer jag att nån annan kör mig nu då jag ska göra den.  Så i morrn startar test dagarna vilka nivåer som skall brännas, spännande.

Är orolig för älskade pappa med som blir bara mer och mer förvirrad. Nu är det värre än nånsin och konstant hela dagarna. Idag riktigt illa det gick nästan inte att prata då allt var galet. I natt hade nån stått vid hans sängkant och tagit hans alla strumpor. En man från där han bodde i alla år, älskade pappa 😢😢 Så får han se honom nu efter ska han fråga vart han fått sina strumpor från,  hmmm. Så ledsamt. Mot kvällen var han hos sin syster och måg utanför stan på deras veranda. Han hade cyklat dit men de var inte hemma så han satt och väntade där. Och inget är ju sant 😢😢 Sen frågade han mig hur han skulle cykla hem vilken väg som var bäst,  lille❤ Jag försökte lirka att han skulle komma tillbaka liksom till verkligheten men det gick inte. Åh det är så svårt att se honom bli så här😢😢 Finast lilla pappa❤ Min hero genom livet, ja tänk hur det kan bli va.  Jag som är super känslig mår så dåligt att höra hur han förändras samtidigt som jag knappt fått se honom sedan i mars.  Man tänker hade detta gått att undvika om han blivit stimulerad av det normala, vi som alltid träffades flera dagar per vecka liksom. De han haft att göra med är ju svårt dementa och de var ju inte pappa. Så att umgås med svår demens och bara höra rappakalja hela dagarna. Ja det är tufft att se sin älskade försvinna fy😢😢😢 han är ju den enda jag har kvar. Men det värsta är att denna pandemi satt stopp att vi får ses och det görs få insatser för att få det att funger där pappa är. Hatar detta att min pappa försvinner från mig utan att jag ska få vara vid hans sida,  det är fan inte okej. Sedan  hade det blivit stopp i hans kateter i förrgår natt vilket är ett jädra skämt att de ens blir. Alla blodförgiftningar innan var ju pga slarv med katetern, vad fan gör de??

Näe tänk om jag hade kunnat ha pappa hemma. Men hans vårdbehov pga amputerade ben är ju 100% de klarar man ju inte ensam. Jag är ju slut i hela min kropp och kan ju knappt bära 1 liter mjölk längre utan att bli dålig själv.  Men jag lider varje dag att ha honom där, det gör så ont ont.

Nu har jag gjort allt klart inför operationen. Städat, tvättat och bilen tipp topp till i morrn. Doftgran med bubbelgum lukt insatt hehe och bilen  den blänker ren och fin.
Köpt med mig lite go dricka sådan där resorb aktig så man får energi efter och frukt och kaffe ska med👍🏻 Men i ärlighetens namn känner jag mig lite ensam att dra själv men men bra kvinna reder sig själv 😜

Nu ska jag duscha, fotspaa så man är fräsch i morrn men kan inte låta bli att gråta lite då jag bara tänker på pappsen just nu.

Det var iallafall skönt att babbla lite med min väninna i dag. Hon har gått igenom snarlika liv som mig,  också förlorat båda föräldrarna under tragiska omständigheter och vanvård mm.  Hon är den enda som förstår  så väldigt gott att prata med, en sådan där riktig vän verkligen ❤. För man blir väldigt ensam i detta då inga vill prata om det. Det är en jädra ytlig värd vi lever i mellan varven 😩 men men alla kommer gå igenom sorgen att förlora sina älskade föräldrar, ingen går fri från det förutom de självgoda egoisterna som enbart tänker på sig själva då.😠😠

Nåväl, dags att göra klart allt. Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤

Till mamma uppe i himlen så tror jag att hon är med mig i morrn på nått vis från den andre dimensionen. Vet att du finns där.😉❤❤❤❤❤ Men så saknad här på jorden😢😢😢

Sista sommarvärmen?

Vilka dagar vi har❤❤ Uppemot 30 varje dag är härligt men inte nattetid då värmen inte går ner inne. I mitt sovrum är det mellan 27-28 grader och trots att jag har öppet hela natten hela fönstret går det lägst ner till 26,5. Det är vidrigt att sova i 26 grader. Man vaknar varje timma och är sjö blöt 😩 

Igår hade jag tänkt åka till havet men stoppades av att bilen var död😲 Stendöd!!!! Inte en milimeter ström vilket visade sig att mina lysen stått på😲 Hur gick det till liksom? Bilen släcks ju alltid sekunderna efter man låst men inte denna gång tydligen.  Så det blev starta upp med kablar  och köra en sväng för att ladda batteriet.  Då kom min magkänsla att detta var nått som sa att jag ska inte åka morgonen därpå.  Jag brukar få sådan magkänslor och har då ställt in och man sen kunnat läsa i media att det faktiskt hänt nått där jag skulle åka. Så också igår.  En bilolycka just vid den tid jag skulle åkt som blockat båda körfälten hmmmm. Tur jag inte åkte.  Sedan känns det inte okej att åka ensam längre så långt då vi förra helgen då vi trots var 2 stycken råkade ut för en blottande man i 5 timmar där på stranden. Ihärdigt stirrade på oss, satte sig ner och drog i könsorganet och sedan ställde sig upp för att visa resultatet, fan så sjukt 😠😠 5 jävla timmar höll han på och flera flyttade på sig jag vägrade. Idiot säger jag. Men lite läbbbigt då att åka ensam tjej. Är ju nån kilometer man går ut på stranden och ensam där ute vem fan hör mig då om nått händer liksom. Näe bara gilla läget idag att man går inte ut själv längre  och det gör mig förbannad.
Satt på fb i en grupp där nån började skriva ikväll att vi har aldrig haft det så tryggt i Sverige😂😂😂ELLER HUR? Att våldet minskat  och det är så tryggt därute. Frågade karln vilken sten han krupit upp från? Men han bara malde på och jämförde 1700 talet och 70 talet jösses vilken fossil. Att vi skulle ha haft det värre då.  Å på riktigt vem farao bryr sig om 1700 talet idag? Det är väl inte den tidens problematik vi ska stävja år 2020  herreje😩😩 Ja vad säger man? Krya på dig😜

Och just som jag tyckte älskade pappsen blivit så mycke piggare i 2 dagar ringer han i kväll och är borta igen 😢usch det är så jobbigt att höra.  Man vill så gärna han ska få må bra men vet ju att hans kärl sjukdom är av allvarlig art. Att han har en demens som inte kommer bli bättre utan sämre men så svårt att ta in bara. Å värst då man inte får träffa honom och han får stimulering. Tycker det låter som han mest är på rummet ensam och jag lider och blir förbannad att vi inte ska kunna få träffa våra kära mer. Snart är sommaren och värmen över och då kan vi inte sitta ute och de har fanimig snålat med dessa tider enbart fredagar så jädra ruttet . Detta stör mig verkligen och gör mig piss förbannad på ren svenska. Jag har träffat pappa 3 ggr sedan 15 mars så illa😠😠😠

Annars gick dagen till behandling  igen och nu räknar jag timmar och minutrar till min operation och på måndag börjar testerna,  vilka nivåer.  Detta skulle jag ha gjort i maj men blev ju uppskjutet pga corona och att jag var i riskgrupp. Samtidigt är jag lite rädd då jag förra året blev så dålig efter den operationen.  Det var då jag var och vände uppe landet bakom molnen isch.  Men denna gång ska gå bra👍🏻

Annars känns det mest trist att vi redan är i slutet av augusti REDAN. FY, hösten i antågande 😩 Vart tog denna sommar vägen ? Mestadels karantän  och rädslan för covid19 har dominerat denna sommar.  Vi som skulle till Ullared och ha det gott. Istället fick man pga av corona  välja det gånger man skulle ut och vart man kunde åka där det inte var mycket folk. Detta är nog ett år som går till historien som det tristaste nånsin. Vår stad har iallafall en kraftig nedgång på smittan  och tror 1 död på nästan 1 månad nu, ingen på intensiven just nu och 15 inlagda.  Det är bästa sedan skiten startade i mars. Hoppas det så förblir med nu.   Men dystert när man ser att få håller avstånden längre. Skamligt att vi inte ska kunna ens göra det va. Hur tänker man då året varit så tufft redan?

Ja jag fortsätter iallafall med munskydd och kommer så göra länge nu. T.o.m min dotter har tacklat ner det vilket jag blir förvånad över. Och då kan jag ju inte träffa henne heller i såfall. Jag är ju fortfarande i riskgrupp.

Tog en sväng till inrednings butiken utanför stan innan stängning för att bara gå och kika av allt fint där.  Jösses vore man miljonär  fanns där masssa fint ❤  Jag köpte endast dessa härliga som jag letat efter tidigare  .  Men inte riktigt listat ut vart det ska stå  än 😜

Nu väntas ytterligare 2 dagar med uppemot 30 grader  men på lördag lite lägre 23.  Vi hoppas kunna åka en sista gång till havet och sola och bada då. Sen på måndag börjar jag mina tester med hål i ryggen och då är inte bada nått att tänka på.

Mitt ben är likadant sedan olyckan och jag pratade med min kiropraktor som jobbat inom akut vården och han sa 6-8 veckor😲 Dessa inre blödningar i benhinnan och muskler tar tid . Och att när det blir inre djupare blödningar  så blir det inte blåmärken odyl då dessa ligger på djupet.  Och att minsta lilla bloddroppe från benhinna gör hiskligt ont. Jo tack det vet jag nu fy!!!  Min böld i ögat som aldrig spricker är nu uppe i över 1 månad😩 Den irriterar skapligt i ögat och är blod röd och svullen i ögonlocket.  Dessa har ju alltid brustit på ca 1 vecka så vad är detta?   Blir väl att boka ögon läkaren snart. Nu är jag så kladdig och varm att jag måste ta mig en dusch innan sängen.

Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤

Dagar har rullat på.

Dagarna bara försvinner känns det som.  Samtidigt som inget händer händer massor.
Pappa mår allt sämre  och förmodligen är det demens nu. Han är jätte förvirrad varje dag nu och som förr var han pigg på mornarna men det är han inte längre.  Han är orolig och vet inte vart han är riktigt. Ringer mig och frågar när han skall skrivas ut . Han är på hotell och han är med fotbollen som han arbetat med förr . Än så länge kan han ringa mig iallafal och minns mig tack o lov. Jag är livrädd om den dagen kommer då han inte minns mig usch.
 Kvinnan han hållit i hop med i flera månader , det eskalerade till massa tråkigt på slutet och pappa blev både ledsen och mer förvirrad. Ena dagen gjorde hon slut nästa inte och därefter slut igen. Han mådde jätte dåligt och jag var ärlig och sa att detta kommer aldrig bli bra, tänk på dig själv istället.  I torsdags flyttade hon och personal undanhöll det för pappa och han vet inget mer än att han saknar och fattar ingenting för de har inte varit ärliga. Han fick heller inte ett avslut på sjysst vis och efter det blev allt virrigt för honon. Så jävligt allt. Som det omyndig föklarar honom. Sen ringer de till mig och vad kan jag göra som inte ens får gå dit och trösta honon. Näe detta börjar gå överstyr. Först supportade de deras relation det byggde upp och tyckte det var så gulligt.  Sen smusslar de bort henne och han körs in på rummet för att inte se flytten osv, vad fan är det???? Bars för man är på ålderdoms hem är man inte dum i huvudet och utan empati och känslor för bövelen.
Men denna snurrighet är jätte tuff att höra.  Lilla pappsen❤ Detta är jätte tufft nu som anhörig att höras endast via telefon. Och bokad övervakad tid har inte jag fått förrän 28 augusti helt sinnessjukt. Bara det, ÖVERVAKAD????  Som nått jävla fängelse.

Jag har också råkat ut för en olycks förra fredagen när vi var och badade. Då jag rasade på stenblocket med hela min tyngd och slog båda smalbenen illa.  Vänster ben har bara blivit värre och värre och svullnare och svullnare. Så pass att jag blev tvungen att uppsöka akuten i torsdags. Har jätte dålig känsel och styrsel i det benet plus rejält svullen och än idag ont till tusen. De påstod att inget kan vara brutit för då skulle jag inte kunnat gå. Men har blödning i muskeln plus blödning i benhinnan vilket gör att benet känns som det ska sprängas 😢 Men bara vänta ut det.
Men vi åkte i fredags till havet och tillbringade hela dagen där så skönt. Lördagen blev det grillning hemma hos J vilket var magiskt gott

Graderna har legat på 27-32 grader och i gårnatt vid midnatt var det vindstilla och 21 grader. Vi satt ute till 01.00 så ljuvligt.

I morrn börjar väl det flesta jobba igen och sommaren vankas mot höst tvi vale.  Får nästan panik att sommaren snart är över😩 Vill INTE 😢 Detta år har minst sagt varit det värsta i mitt liv pga covid. Och att se pappa sitta där ensam och detta jädra
besöksförbud. Pappa  ringde dessutom sin syster i går som svarade att hon inte kände nån med hans namn och lag på luren , förmodligen drog ur hela jacket med flr man kan inte ringa dit. Om jag är förvånad? Nöe, det gjorde lika förr då pappa blev snurrig att det bestämde sig för att inte ha kontakt mer med honom pga snurrigheten då. Jag blev så arg att jag blockade dem ett halvår. Man gör inte så och då kan man heller inte ringa mig och höra hur han mår. NIX! Ett val de gjorde och det blev konsekvens. RUTTE minst sagt 😩😩
I går var jag ut och handlade lite nya fräscha t-shirtar år pappasen så läckra färger. Och i kväll har jag bara slappat , vilat mitt värkande ben som inte ser så roligt ut. Det ser verkligen ut som det är ett benbrott. Men men vi får se, tiden får utvisa.

Sängen väntar men svårt att sova då det är 26 grader inne i sovrummet konstant. Värst mornar då det är uppemot 27,5 inne phu!!!
Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤

Brev till mamma❤

Dagar, månader rullar på. Det börjar bli tungt att vara i denna pandemi då man är i riskgrupp. Tungt detta att inte kunna träffa folk som förr, umgås endast utomhus med 2 meters spejs. Och denna rädsla för det. Nåväl det har väl gått an nu när det är varmt och gott ute men sen då när det försvinner. Kommer det komma nya utbrott? När vågar man leva normalt igen eller är det så att vi aldrig kommer kunna göra det? 😲

Jag är i riskgruppen med min blodsjukdom, allergier  och min överkänslighet med risk för anafylaxier mot massa massa läkemedel.  Och att jag haft otaliga lunginflammationer. Plus blodgrupp A som de säger kunna bli allvarligt sjuka i covid. Så jag törs inte slarva, chansa osv. Det är jätte jobbigt att inte få vara med pappa med nu då han mår dåligt av och an, är snurrig och orolig.  Att inte få se han hur pass det är är skit tufft. Vill ju inte förlora den dyrbara tid som är kvar för honom att umgås med han. Detta tär enormt och stressar mig. Allt stressar mig just nu.

Uppskjutna operationer och min kropp är i så dåligt skick nu och inte en enda tablett tål jag för att kunna lindra all smärta i kroppen som är överallt. Mina ben är rejält bortdomnade och verkligen jätte jobbiga att gå och stå på.  Min utmattning börjar kännas av igen då det är få positiva saker som händet just nu.  Känner mig ensam och rädd inför hösten hur allt ska bli mest för min stora axel operation som måste göras under sträng bevakning pga min blodsjukom.  Och denna operation då de sågar av nyckelbenet mm är en tuff operation och långvarig rehab uppemot 6 månader. Och den gör jävligt ont efter sa läkaren. Och VAD ska jag kunna smärt lindra med😲 och VAD kan hända om jag inte tål sövningen, tänk om jag dör i en anafylaxi? Var ju bara ett år sedan jag var på väg till andra sidan pga en medicin jag inte tålde.  Detta enorma ljus som höll på att rycka bort mig, Jag är fasen livrädd för denna operation. Då det är ortopeden på de stället där de höll på att ta mitt liv sist. Jag är livrädd för dem där efter det.  Inte heller får man ha nån med pga corona.

Näe känner mig rätt liten faktiskt och skulle göra vad som helst för att få ha dig här nu. Mamma är mamma och den enda man känner sig trygg med.  Den enda som aldrig skulle svika vare sig eller, ställa krav eller misstro en. Saknar dig varenda dag och filmen från den dagen varje gång saknaden gör sig påmind på det sätt som gör så ont går allt  i repris i min näthinnan. Inget känns riktigt roligt längre sedan du for i väg 😢😢 Så ensamt att inte ha dig här och kunna ventilera alla bekymmer med och bli förstådd så som du bara alltid förstod. Jag mår skit mamma mellan varven😢😢 Få fattar detta och få vill prata om eller förstå att man kan faktiskt må dåligt efter allt jag gått igenom.  Näe det är som folk är så upptagna med deras egna egon att de inte kan ens förmå försöka förstå att det kan vara jobbigt perioder i livet.  Jag har ju haft åtskildliga år i helvetet egentligen sedan år 2004 då allt mögel bröt ut som värst  och alla dessa år sjuk som attan av det plus allt annat skit som följde med i dessa turer. I ärlighetens namn tror jag få skulle palla dessa helvetes år överhuvudtaget utan att bli rejält knäckta.  Men där återigen det som aldrig drabbats de kan heller aldrig ens försöka förstå hur det känns , trist nog😩

Idag,  just i kväll  saknar jag dig så det gör ont❤😢 Vill INTE känna detta, att aldrig mer. Lilla mamma var är du nånstans?? Du ska ju vara med oss. Jag pratade med din väninna idag och det rev nog upp lite igen. Hennes man gick bort nu i juli , sommade in där borta där pappa bor. Jag misstänkte det då jag inte sett han med på bilderna de lagt ut på FB därifrån då de ätit osv . Men han hade fått en långt liv 97 år så nu befriad från all sjukdom och får vila❤
Jag är så rädd att få detta telesamtal att det hänt pappa nått. Demensen har blivit mer konstant nu och är varje dag och jag är livrädd att det är nu kärlen drar i hop sig i hans hjärna och han en dag inte ens minns vem jag är usch. Han är ju den enda jag har kvar här nu och jag vette katten om jag skulle orka med en sorg till just nu. Känner mig alldeles för klen för det.  Vill bara ha dig tillbaka om än bara för en dag till. Detta att det gick så fort från ingenstans är fortfaramde som ett trauma i mig.  Som om halva mitt hjärta är borta sen den dagen,  orken ja allt. Du var min mamma men du var även min bästa vän i alla väder och framförallt den enda som kunde förstå utan massa frågor hur jag hade och har det innuti min kropp.  Det värker precis överallt och det blir svårare och svårare att hantera utan nån form av smärtlindring. Och utanför allt detta ska man vara till lags, glad och pigg fasta tårarna alltid bränner bakom ögonlocken.  Jag tycker ärligt talat det mesta är skit nu och jag avskyr denna stad med allt den för med sig just nu. Skjutningar, rån, misshandel, våldtäkter och jädra grinigs hetsiga och hatiska människor många där ute. Varenda dag är det ju nått skit här nu.  Vart fasen tog mänskligt beteende vägen? Vart tog vårt land vägen? Den trygghet vi hade?  Näe fyfan säger jag om det som sker.

Om jag bara fick en enda dag till med dig skulle jag tacka dig för den du alltid var, vad du betydde för oss, hur mycket jag älskade dig❤ Visst tror jag du visste det men kändes som vi förlorade det där den där sista dagen på nått sätt. Att åter säga det till dig innan du for. För vi fick ju inte det avskedet då du redan sov den djupaste sömnen då jag kom hem den där morgonen.  Allt efter det blev bara en hemsk film. Vi fick aldrig mer kontakt utan bara väntade på det lilla hjärta skulle sluta slå . Det gick för fort för mig och det var det värsta jag varit med om att se dig ta det sista andetaget och sedan lämna dig där mitt i natten och inte bara ta dig med hem igen frisk och pigg. Så overkligt nått😢 Dessa 12 timmar rasar i mitt minne varje gång det blir en jobbig  saknar dag. Hur ska jag nånsin få bort den filmen? Jag vill ju minnas det bra inte detta.  Om jag fick bestämna skulle jag här och nu åka och hämta pappa,  flytta till ett hus där han kunde få det bra med bra hjälp  vid havet den tid han har kva/r här på jorden.  För tänk om jag inte kommer få träffa honom mer som förr utan 1 gång var 3,dje vecka, 30 minuter  för detta corona helvete . Livet går ju inte i repris och man kan göra om liksom. Näe älskade mamma nu blir det försöka sova,  det brinner i ögonlocken av alla tårar, dessa kvällar då saknaden kommer inpå så starkt gör så ont ända in i själen.   Och jag vet att i morgon är en ny dag igen och det rullar på som vanigt i smeten. Men ingenting kommer nånsin bli sig likt mer och det är jobbigt. Vill inte vara här där alla tråkiga minnen finns. Jag vill vara vid havet där det blåser bort, nytt kapitel liksom.

Med det säger jag på återhörande, natti natt 😚❤  Älskade mamma så du fattas oss😢❤

Benet gör lika galet ont idag.

Söndag och ny vecka väntas. Natten som var blev inte så rolig med mitt kära ben. Tvivale vilken smärta jag har i benet 😩 Det går inte lägga benet rakt, inte böjt, inte högläge ingenting det gör så in i bomben förbannat ont. Kan inte ens ta på det med fingertopparna.  Frågan är om det är krossat där inne?  Det strålar ner mot utsidan av foten. Har aldrig varit med om en sådan skärande smärta Ärligt talat fy!!!! Så idag har jag varit hemma och inne hela dagen.  Får se om jag inte måste åka till ortoped akuten i morrn för att få benet röntgat?

Pratade med pappsen i dag och det var rejält snurrigt.  Usch det var så snurrigt att jag grät efter vårt samtal. Det är så jobbigt att se pappa bli sämre och sämre  och man inte får vara hos honom😢😢 Tror inte nån som inte gått igenom detta kan förstå  hur över jävligt det är att se sin nära och kära liksom falla ifrån. Jag vet att tiden är dyrbar nu och att det när som helst kan ta slut som det blev för mammsen❤ Från ena dagen till den andra fanns hon inte mer.  Den tanken gör mig vettskrämd för jag vet att pappa med kommer dithän. Och att man då på nått sätt är helt ensam kvar.

Idag hade han varit på jobbet lille och blev kvar och var så orolig att han inte skulle komma hem. Han hade ringt och ringt taxi men inte kommit fram och när personalen sa att han var hemma blev han arg att de inget fattade.  Usch vi pratade länge och han var så orolig för det var så tokigt allt.  Han är ju medveten också mitt i att det är tokigt i huvudet.  Han hade träffat en ny tjej sa han , jätte trevlig men mindes inte förra tjejen  och det var ju samma. Och han hade varit i kolonin som farmor då hade bara det att det var på 60 talet. Och att han hittat ett kort utanför grindarna där , ett foto där han var med på. Ja vad svarar man? Det gör bara så ont allt. Gårvju onte längre att prata som vi alltid gjort  utan ni blir drt mest att jag får hånga med bara och svara på det han berättar . Vissa saker kan jag rätta till och han känner sig lugnare då att det inte är så snurrigt. Ja älskade pappa 😢😢❤❤ Är bara jätte rädd att dagen kommer då han inte känner igen mig. Att han slutar svara då man ringer och inte själv kan ringa. Näe fy det är tufft 😢😢 Att vara anhörig till dement är skit tufft och man behöver själv prata mellan varven.  Ja det är minst sagt en tuff tid just nu när man heller inte få vara med honom.  Jag tycker bara det mesta är jätte trist just nu. Så tungrott allt att ord saknas. Och att man inte har nån att prata med så man kan få boost . På det corona och massa skit. Jaja så är det.

Idag är det 15 dagar till operation,  äntligen ser man ljuset i tunneln. Hoppas också axel operationen kommer snart så man får 2 armar nån gång. Skit jobbigt att göra allt med en arm och på det då ska man slå benen sönder och samman suck!!!

Det fina vädret håller i sig om än inte med 30 grader och det är jag glad för. Min bostad blir en bastu då dessa grader uppnås och man går konstant och svettas. I morse då jag vaknade hade jag 26 grader i sovrummet.  Det är ingen höjdare kan jag lova men jag har fått ner det nu till 23,8 vilket är stor skillnad.

Nåväl, en dusch nu, glo lite på TV sen försöka sova, frågan är bara hur med detta ben?

Så på återhörande och natti natt 😚❤

Underbar dag som slutade med tråkigheter 😩

Idag drog vi, jag och J i väg i på morgonen till kusten och havet❤ Försov mig efter en natt i hetta igen inne här. Det är vidrigt att sova när det är ca 25 grader och mer inne i sovrummet isch. Dyngsur skulle jag vilja säga varje timma så man måste ut på balkongen och lufta.  Men jag hann till 8 i allfall.
1 timma senare var vi där och det var ALLA andra också😲 Idag skulle det
/ bli över 30 grader så alla tänkte väl samma att vi åker tidigt då parkeringarna lär ta slut.

Här kl 9 i morse mega kö in till parkeringen

Detta är kön efter mig samtidigt 😲

Klockan 12 kom inga fler bilar in då var det fullt och kilometer långa köer. När vi åkte sen vid 17 tiden var skogarna utanför knök fulla med bilar ÖVERALLT. Där hade lapplisa tjänat storkovan idag ojoj😜

Men vi kom in och fick avnjuta en hel dag vid havet igen. 30 grader och det blev bra mångs dopp idag.  Sista innan vi skulle hem.  Hoppade jag omkring där i vattnet för att svalka av mig inför en svin varm hemresa. Men se hoppa skulle jag inte gjort. I ett hopp med benen vikta och fötterna under rumpan typ hoppar jag rakt ner ,ed hela min kroppstyngs på ett stenblock långt och vasst. Båda benpiporna mitt på underbenet slog i kanten av stenblocket och jag trodde fasen jag hade slagit av båda benen 😲 Jag bokstavligen vrålade och kände hur det isade i båda benen.  Vågade knappt ställa mig på botten i fall benen var av.  Jädra i mig vilken smärta och innan jag kom upp ur vattnet och kunde se vad som hänt. Näe fyfan det gjorde så ont. Hade slagit hål på ena benet så bloden rann. Och tur nog jag som har ALLT med mig då jag beger mig i väg sådär, hade plåster massor och alcogel. Så lindade direkt ett badlakan  för att stoppa att det skulle börja tok blöda kanske.  Sedan på med plåster.  Skulle sen gå ca 1 km på sten stranden med dessa ben 😢😢 Köra 10 mil med ett ben som inte gick att böja på och så klart kopplingsbenet. Näe fyfan så ont drt fjorde och väl hemma i stan igenblev det ordentlig onplåstring och sårrengöring.  Nu sitter jsgbhär med benet i högläga för det gör så sjukt ont att jwg knappt kan gå.  Såchircdenna natt ska bli lör bli intressant . Var länge sedan jag hade en sådan galen smärta kan jag säga.  Mest rädd att nått där inne i benet är krossat??

Vi får se om jag kommer ur sängen i morrn eller måste åka in och röntga detta 😲 Vill inte till detta sjukhus i pandemin. Läste i dag hur de lagt in smittsamma och icke smittade i sw6mma rum på akuten. Hur smart ät inte det va😲 Jag hoppas verkligen denna smärta är bättre i morrn 

Och appropå pandemi tror man ju svensken är helt bakom flötet ärligt talat.  Kolla bildena från olika bad ställen

Här nånstans i södra Sverige i dag😲

Mitt i en PANDEMI  ja då jäklar trycker  svensken in sig så gott det går. Man slutar aldrig att förundras.  I jänförelse med utlandet nedan. 

Vad säger man?

Här nedan är ett foto från stranden där vi var och zoomar man bilden ligger de fan ovanpå varann 😩

Vi var INTE ens i närheten där utan gick 1 km ut på stenstranden där det var långt mellan  filtarna tack o lov.

Ja nu återstår natten med detta ben😢 se hur benet,ser ut i morrn om jag måste in och röntga det? Så typiskt med då det är mitt ben där jag har knäskadan och arthrosen. Detta gör ju inte smärtan som redan fanns där bättre.  Och jag hoppas verkligen inteag behöver in och röntga. Skulle behöva detta då som vi fick ha i går då vi träffade pappsen.

Å appropå pappsen  fick vi träffa honom en hel timma i går , så gott❤ Vi var siste man ut på besökstiden och de hade gått över tiden med de innan  och lika sist i juni fick vi bara 20 minuter så jag sa till att nu klockar vi minutrarna då pappa sitter på plats och inte innan.  Men var så gött att se honom , skulle bara vilja krama om honom.  Vi hade köpt med en megs räkmacka och en kall öl i värmen som han fick mumsa och en kasse med godsaker för utom det. 

Han satt uppe på gården och vi nere i en källatrapp i sol gasset. Kan lova det blev svettigt bakom visiret isch. Men vad gör det när man fick en hela timme att ses❤

Nåväl, nu ska jag försöka sussa lite, hur vettekatten då jag inte vet vart jag ska göra av benet? Alltså det värker nått så in i bomben så ingen ställning är okej.  Det lår bli en pissig natt 😩 Elller så somnar jag av ren matthet efter denna dag.  Hoppas så.

Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤

Det blev loppis och goa skratt.

Idag skulle det bli en dag hemma och slappa, vila benen och ryggen. Det skulle ju bli molnigt och regnigt sades det hmmmm. Så blev det inte och pratade med min väninna på eftermiddagen som också egentligen borde vara hemma och vila sina ben.  Ja vi är lite i samma sits hon och jag med krämpor i så gott som hela kroppen. Är gott att ha väninnor som förstår,  där man inte behöver göra sig till,  förklara  och ursäkta sig att man har det jobbigt. Man bara förstår varann.  Så vi bestämde loppis sväng  med munskydd 👍🏻😜  Men lite senare inte under värsta ruschen.   Så vid 16 tiden träffades vi utanför Röda korset.

Tänk jag som tänkt garderob från ikea till min klädkammare. Sådan där man hänger in kläderna i med blixtlås  så inte allt hänger löst och blir dammigt där inne. Å vad hittade jag det första, jo 2 sådana👍🏻 I oöppnad förpackning a 30 kr .  Plus en tunika/klännig  där baksidan var i mocka liknande material och framsidan ett tynnre material.

Sedan åkte vi vidare till nästa och där hade de så mycker roligt att jösses. Blev 2 till tunikor för min del och min väninna hitta massor. En sprittans ny pälsjacka svart bla. Så vi gjorde massa fynd. Var ju ett tag sedan man var på loppis nu, närmre bestämt mars månad 😲 Då corona startade blev det slut med loppis för min del.  

På det åkte vi till hennes restaurang och mumsade härlig sallad.  Det är så bra där att man kan sitta ute med bra spejs från andra. Faktiskt det enda stället jag går och käkar på. Där blev vi sittande ett tag i den sköna sommarkvällen som det faktiskt blev.  

 Men allt har en baksida.  Att man alltid ska få dåligt samvete 😩 I dessa corona tider kan man ju inte umgås som man gjorde förr. Jag kan inte det med tanke på att jag är i risk grupp. Jag måste ständigt tänka på hur jag umgås och med vem, vilka om de har potentiell smittrisk.  Vilket innebär att är folk ute mycke bland andra,  åker runt, vistas med andra inomhus som kan vara potentiell smittrisk , små barn som kanske går på dagis osv osv. För mig blir allt sådant farligt och jag får tänka vilka eller vem jag umgås med och hur. Detta måste jag göra då jag inte vill riskera nått.  Men det är svårt om man gång på gång måste förklara detta. Likaså få dåligt samvete om jag umgås med så kallade säkra kort som vissa är mer än andra.   

För mig är riskgrupp att vara i det helt nytt, jag håller själv på aklimatiserar mig till att jag fått en blodsjukdom som ställer till det enormt numer.  Plus att jag redan innan hade massor i bagaget med skit i kroppen så även detta. Det är mycket som har förändrats i mitt liv sedan 31 maj 2019. Mycket IGEN att acceptera, gilla läget osv. Vilket i sin tur är väldigt utmattande.  Jag kan när som helst av mycke  bli livshotande sjuk. Bär med mig ett apotek i väskan av sprutor och mediciner ifall att. Jag har en utmattning på detta med sedan november  och alla min värk i hela kroppen. Plus att jag gått nu 2 månader över tiden med mina operationer då dessa sköts upp pga corona. Vilket det gett mig enorm mervärk  som i sin tur tar det mesta krafterna nu. Så ja mycket för mig är förändrat och till det tuffare.  Jag blir lätt väldigt trött med hjärndimma.  Jag måste välja vad jag gör för att orka och jag behöver en hel del vila just nu. Och detta är ju nytt för min omgivning. Jag som alltid gått och gått som en jädra duracell kanin liksom. Ja nu är det inte så och jag kan inte göra nått åt det utan bara följa med och se vart allt landar själv. Men jag måste hela tiden förklara detta gång på gång och det blir utmattande, trist och ledsamt. För mig är denna pandemi ett val hela tiden vilka jag kan eller inte träffa. Jag kan inte chansa , tänker inte föra det för att vara nån annan till lags för drt handlar faktiskt om mitt liv som jag ibte vill riskera. Det hade inte nån annan gjort heller om det levt med mitt bagage.. Men trist att detta påpekas som att jag gör fel, sårar andra typ.  Ja så känner jag. Som sagt allt jag tar mig för har en baksida😩😩  Den baksidan gillar inte jag för jagvharcibte fjort bått fel, jag har inte köpt mina sjukdommar för att jag vill ha dem och frossa i tråkigheter. Inte ett piss av detta jag valt. Det jag valt är att försöka ha det så bra så gott det går med det förutsättningar som är just nu i en världsomfattande pandemi. Och jag tänker inte chansa som sagt för det är MITT liv för dyrbart för

I morrn ska jag få träffa älskade pappsen ❤ Jag och dotra❤ var länge sedan nu och jag skulle bara vilja krama honom riktigt. Men det är 2 meter spejs.  Men så gott att äntlogen få ses om än bara ynka 30 minuter 😩  men bättre än ingenting. 

Men min dag i dag blev fylld av många skratt,  jösses vi skrattade så tårarna rann och det är gott,  positiv energi👍🏻 Det har inte varit mycket av den varan på länge känns det som. 

Nåväl, dags att ta en dusch, planera inför i morrn vad vi ska överaska pappsen med för gott.  Så jag säger på återhörande och natti natt😚❤

GRATTIS älskade pappa på 86 års dagen❤❤

Idag var det min pappas födelsedag. 86 år fyllde han idag  älskade pappa❤ Och vi fick inte komna dit 😢 Det är första gången i mitt liv 57 år jag inte får fira min pappa,  den enda förälder jag har kvar. Det är fan rent sagt att man på boendet inte kan lägga ner lite empati när det fyller år.  För träffas ute kan man med avstånd så jätte dåligt.  Men jag åkte ner utanför. Jag och J sjöng på trottoaren utanför mitt i all trafik.  Och jag hade med mig en kasse med lite godsaker. Trist är förnamnet. 

Annars i dag har vi rensat lotten här utanför från allt ogräs i världen känns det som. Det tar aldrig slut  och får mig tänka att jag säger upp skiten. Kan ju inte stå på huk och ens böja ryggen för att i ett i ett renss ogräs bara. Det blir liksom inte roligt och inte värt dessa hallon, smultron och sallad jag bara hunnit få till. Ryggen är för kass för sånt just nu 😩 Ja få se vad som händer? 

Jar har suttit och sett filmen "Min såkallade pappa" med Micke Nyqvist. Så bra men tragisk.  Påminnde om mitt liv på ett sätt. Lämnad ensam gravid, föda barnet utan en far vid sidan och sedan min dotters uppväxt utan en pappa. Många likheter så pass att man blev lite ledsen att se. Jämför jag med min uppväxt som var med trygga 2 föräldrar som alltid fanns där och hur jag varit helt ensam med min dotter. Inte så det gick nån nöd på oss så men man är ju faktiskt 2 om att skaffa ett barn och 2 som borde ta ansvar för det vilket detvi mitt fall inte varit alls. Men men onte min förlust utan hans och en bit av min dotters uppväxt. Denna fråga alltid varför dög inte jag då hon visste att det kom 2 barn till i hans liv. Ja ruttet värre men han som kommer få lida i slutänden hoppas jag. 

Livet är fasen inte lätt att leva.  Så mycket hela tiden och mitt liv har ju inte varit det enklaste.  Så mycket eländen man måste ha gått igenom. Så mycket psykiskt tunga saker som man tragglat sig igenom i alla år och som gjort en till den man är.  Motgång föder framgång sägs det men också en mental trötthet in i själen. Det har varit så mycket sista åren att ibland undrar man när ska man få lugnet? När ska JAG kunna få njuta utan att ha en ständig oro runt mig.  Och hur många gånger ska jag förklara varför jag mår som jag gör och när ska alla andra förstå det? Hur många gånger ska man repetera detta som hänt allt? Livet är tufft så är det. Och den eller de som inte carit i mina skor hur ska de nånssin förstå? Och kan man förstå om man aldrig kämpat mot massor på det jobbiga planet?

Jist nu hqr min böld sjukdom av nån anlednibg blossat upp i full kaliber.  Böld i armhålan, i ögat och nu i munnen. Summan av det blir en influensa liknande känsla där man mår rätt dåligt.  Staflokock  aureus är inte små potatis kan jag lova.  När dessa blossar påverkas hela kroppen.sen qllt annat akit man jar i kroppen.  Och på tal om det är det nu 19 dagar kvar till operation ochvjagvhoppas vid mon gud denna inte ställs in som sist pga covid 19.  Mina ben är verkligen inte ok nu, kan knappt gå utan denna märkliga värk,  uppblås känsla, stelhet i hele benen. 

Nu blir det sängen och med det säger jag på återhörande 😚❤

Jag fick rätt och Telia som vägrat mig hjälp 1 år😩

Dagarna går och man läser i media varenda dag nu om rån, knivskärningar och varenda jädra natt hör man bombliknande smällar över stan. Vad fan rent sagt händer? Inte heller grips nån för det och om de görs så släpps de fria samma dag. Vad är vi för ett jädra land egentligen??  Hur kan vår regering tillåta detta?? Sist nu mord på en 12 åring, skjuten bara så där då hon var ute och gick med hunden.  Och innan det sköts det med automatvapen i en lekpark mitt i ett bostads område under tidiga kvällen . Folk flyger ur bilar mitt på gatan, knivskär och misshandlar. Detta är fanimig inte längre okej. Man hör blåljus varje kvart  vissa dagar och polis  helikoptern ses hovra över staden var och varannan dag nu.  Man törs för fan inte gå ut efter mörkrets inbrott längre.

Likaså den aggresiva bil trafik man ser nästan varje dag. Dårar som kör slalom i 100 km / tim på tungt trafikerade leder här.  Inte heller vågar man tuta eller säga ifrån för då riskerar man  livet fasen.  Verkar som många går med vapen på sig idag. Jag har aldrig varit rädd att ryta till och har flertalet gånger legat på tutan och markerat idiot. Sista gången jagvfjorde drt flög en karl ur bilen bakom mig, pekade fuck you och vrålade som en tok, då tänkte jag fattas bara han drar fram ett vapen med. Näe bäst är att hålla käften på sig och det stör mig.  Sverige har blivit rent sagt bedrövligt med all kriminalitet nu. I går ett rån med vapen, i morse ett rån med vapen och så här fortsätter det och ingen gör ett dugg åt det.  Bedrövligt 😠😠😠

I kväll var jag över till J ett tag och vi satt ute. Åkte hem strax innan midnatt och det kändes inte okej ensam kvinna i denna stan ute mitt i natten. Blåljus blinkade längre fram på leden jag körde  och förbi mig kommer en idiot i 100 knyck hoppas idioten åkte fast, jag tog en annan väg då vissa delar av stan är fasen no go zone nu och där kör man inte i närheten längre.  Näe detta är bedrövligt.

Nåväl, jag har fått ett böld skov igen först armhålan förra veckan nu ena ögat och så börjar det komma i läppen. När jag kom hem här i kväll började jag känna mig konstig i halsen 😲 och lite snorig på g känns det som.  Blir ju livrädd 😲 Tänk om man fått covid😲 Testade febern men 36,8 . Näe nu får verkligen inget hända då jag ska opereras 24,de. Som jag väntat då de ställde in i juni pga pandemin. Och att känna minsta symtom nu gör ju en nervklen. Men så är det ju så att man kan faktiskt bli vanligt förkyld också, allt är inte covid måste man ha i beaktning. Men just i en pandemi så blir man ju rädd om man känner nått.  Vi får se vart det bär hän?? Kanske blev kall i lördags då vi badade för det var svinkallt i vattnet faktiskt. För jag har ju verkligen inte träffat folk sen mars månad. Handlat med munskydd innan stängning och hållet mig på flera meters avstånd från människor. Så vart skulle jag fått det ifrån??

Idag hämtade jag ut min telefon från Telia, REDAN😩  Den hade varit ända bort i Danmark på reparation. Och trot eller ej den var rejält trasig. Moderkortet bytt och flera fel. Jag som åkte till huvudstaden till Samsung verkstad då Telia butikerna helt har vägrade hjälpa mig då jag klagade på denna redan från början att den överhettades, bröt samtal varje dag och massa annat skit . Ingen ville hjälpa mig trots att jag har abonnemang hos Telia och avbetalar ett jädra måndags exemplar. Likaså kostat på pengar att själv få åka flera mil och de sa att den hade inga fel, vilket skämt. Mest förbannad över den nonchalans på Telia butikerna jag fått ett helt år😠😠  Nu gick det så långt att jag blev tvungen köpa en ny och casha den för att ha en telefon fungerande.  Så jag hade rätt, telefonen var skapligt trasig. Så nån kompensation borde de ge mig för allt åkande jag gjort pga denna skit telefon. Lösa mig sista tiden typ för avbetalningen på denna skit. Får ta tag i detta i morrn ev. Men att nå Telias ledning är som att klättra upp till månen eller spotta snus i motvind. De Telia jag känt är inte de Telia som var förr ONEJ!!! Går ju knappt att nå nån högre upp i hiarkin där SUCK! Men jag tänker inte ge mig då jag fick rätt HA!!!

Nu hoppas jag bara att detta jag känner här i kväll är ev en vanlig bonn förkylning och inget annat. Jag har ju som sagt inte varit i närheten av nån sedan 15 mars i år. Bär munskydd då jag handlar och oftast handskar och om  inte det spritar jag händerna efter allt jag tagit i som är utanför mitt hem. Så ber till mina skyddsänglar att detta ger med sig redan i morron.

Å i morrn eller i idag som det faktiskt blivit fyller min älskade pappa 86 år❤❤ och på fredag ska vi få träffa honom 30 minuter, observera 30 suck!!! Vad hinner man på det 😩😩 men då gäller det också att jag inte har NÅGRA symtom. Hoppas hoppas.

Nu ska jag ta mig en dusch, smörja mig och hopp i sängen. Med det säger jag på återhörande😚❤

Efter galenskallevärk kom solen och värmen❤

I torsdags var jag på behandling men i fredgs morse redan vaknade jag med galenskallevärken. Denna gång blev en av det värsta. Mådde så illa och det bokstavligen kändes som hela hjärnan skulle värka sönder. Yr och skakig och inget av det jag tog hjälpte ens ett uns. När det värker av den kalibern blir man nästan osäker i bland om man inte har nått annat allvarligt på g så ont gör det. Och jag och J som bestämt havet ,sol och sandstränder dagen efter😢 Hur skulle detta gå? Denna sort brukar vara ett dygn. Så 02 somnade jag på fredag natten och 6.15 ringde klockan. Men huvudvärken var borta tack o lov så vi kunde åka till havet.

Så strax efter 9 var vi där på morgonen och det var redan fullt av folk på stranden. Denna lördag skulle ju bli kalas å så blev det, 25 grader❤  Vi fick en toppen dag på stranden, badade och solade tills ett gäng på ca 10 personer dyker upp. Ett jävla vrålande,  satte på musik så vi knappt hörde vad vi sa och självklart provocerade de och satte sig bakom våra stolar trots att det fanns kilometer med strand. Idioter.  Tur vi var där på morgonen så vi hade redan förbrukat 5 timmar. Vi packade ihop direkt och jag hade god lust att idiot förklara dem innan jag gick men i dagens samhälle är det bäst att hålla käften så man inte blir nedslagen, skjuten etc,

Å appropå skjutning gick 2 amok kvällen innan här med automat vapen och sköt i en lekpark och skottskadades en person. Bandningar folk gjorde just då så lät  det som ett jädra krig. Så stort på drag och helikoptern hovrade i timmar.  Sen har de smällt överallt nu sist här strax efter 02.00 en rejäl expolsion i närheten. Folk skriver men inget i media än. Vad är det som händer i vårt stad/ land???  I går sköts en 12 åring på en bensin mack, hon kom i vägen för en drive by  skjutning fyfan. Makthavare VAKNA, ändra strafflagarna och annat 😠😠😠

Nåväl, lördagen avslutades inte vid havet vi drog till havet ert annat  även vid kvällen till J,s dotters svärföräldrar som campade på en helt underbar plats här nära.  Det var live musik där gamla covers från min tid. Riktiga dans dängor. Så där blev vi sittande , grillade, lyssnade på go musik i en underbar solnedgång😍😍

Helt magisk himmel❤

Så halv 1 på natten var jag hemma efter en dag som startade 6 på morgonen efter bara få timmars sömn. Så jösses så trött jag var men nöjd efter en toppen dag.

Idag blev det slapparedag med lite tvättande och pysslande . Dagen i dag var också 3 års dagen då vi begravde mammsen😢❤ 2 augusti 2017, älskade mamma❤❤

Men nu blir det sängen så säger på återhörande och natti natt 😚❤