Har landat lite i allt och fått pysslat lite så det känns okej. Trött som en vet inte vad och det värker i nacken men GLAD att det inte var vad det sa oj oj!! många många tankar for genom skallen där på natten. Herregud om proppen smäller, vad händer, tänk om jag dör osv. Å jag som precis träffa tmitt livs kärlek ska jag gå och dö eller få konsekvenser av detta..ja jösses det malde verkligen på i huvudet. Försökte där på natten innan jag fick åka upp på neurologen att andas och andas för att totalt inte flippa ur där i sängen. Såg på min kära att han var lika förvirrad han och när han skulle ringa sitt jobb att han inte kunde jobba på natten kom han inte ens ihåg telefonnummret stackaren. Min dotter som bara skrek i luren och fick ett panik ångest anfall med allt det innebär och mina mamma som nyligen haft hjärtinfarkt nummer 2. Det var ju flera som blev drabbade av att det var lite väl snabba med att diagnostisera innan det til 101% visste med säkerhet. Bara facinerande att det så detaljerat beskrev proppen på natten där på akuten??
Sedan en annan sak jag märkte var att när man kom in så var det ingen som brydde sig alls, som vanligt om man säger så. När jag sa att min temometer visade 38 graders feber så suckade det då deras visade 37 som att jag var nån jädra fjant. Jag vet att min temp fungerar korrekt men när det tar tempen i luckan som inte ens går in i örat så visar den alltid på feberfri har jag märkt. Men när det blev lite status på diagnosen var det genast gull i gull vilket jag tycker är lite lustigt. Som att svår värk eller name it inte är nog så slår det bättre att få nått saftigt..då är det status. Lustigt beteende tycker jag då all respekt borde ges vad det nu än är om man är sjuk och mår dåligt. Alla har rätt till samma bemötande vare sig det värker järnet i en rygg, propp i skallen eller vad det nu månne vara. Man är liten i varje läge man blir sjuk så enkelt är det.
Var samma med lilla mamma för bara några veckor sedan då jag blev beordrad att tappa henne och sköta henne på akut rummet, bara det för det hade inte tid sades det. INTE TID? Å jag var heller inte anställd att vårda min svårt sjuka mamma där, jag var en orolig anhörig enbart och hade inga förpliktelser att vårda henne när vi inkommit med ambulans. Men när hon visade symtom på hjärtat och jag sa till fick man blicken suck ungefär och inte fasen gick det undan för att få ett EKG direkt. Så visade det sig sen att det faktiskt var en infarkt.
Ja hade man sjukhus skräck innan lär man ju inte direkt bli av med den. Om än det var otroliga på avdelningen jag hamnade så finns det andra ställen de borde ta sig en funderare på om det är rätt man på rätt plats tycker ju jag.
Nu hoppas jag verkligen jag slipper bli sjuk mer på ett tag uhu!! Nu har det varit lite mycket och massa konstigheter i ett. Nu vill jag bara ha det bra, leva mitt liv och mysa med min kära. Framförallt ha det lugnt. Ska fixa till min nacke i veckan då jag tror det är en hel del låsningar som åstadkommer mina smärtor nu. Känner när det värsta intensiva släppt att det sitter i kotorna igen helt fel. Så det blir att gå till min kära kiropraktor som är den enda som kan fixa mig och jag ska enbart hålla mig nu till honom så kanske det lugnar ner sig i min kropp. För efter hans behandlingar mår jag alltid bra.
Men mest av allt är jag så glad att jag är frisk i den bemärkelsen om än mina ordinare saker i kroppen finns men det är inte dödliga. Gång på gång får man sig tankeställare som förändrar ens tänkande. När jag kom hem i går var det med en enorm glädje. Min kille kom och hämtade mig och hade köpt med sig en underbart god chai latte i bilen som jag fick bara det fick mig att bli så rörd av den fina tanken. Chai latte är himmelskt och vad kunde vara bättre när man väl var utskriven än att få mumsa på en sådan på hemfärden. Bara få ha honom vid min sida, vetskapen att jag är så galet kär och det är besvarat fyfan vad lycklig jag är rent sagt *fniss*
Har städat lite och gjort mys här hemma och ska nu ta en lång dusch och gå och sussa gott i min underbara säng. Bara det.
Var rädda om er och varann för livet är inte förgivet minsann. Man ska njuta av varje sekund av det och lära sig se det små små sakerna för det behöver inte vara under för att njuta av livet. Man ska vara tacksam att man finns idet helt enkelt och göra det bästa möjliga av det om än det är micro saker.
På återhörande!
söndag 30 september 2012
Vilka dagar det varit!
Det har varit det värsta dagarna i mitt liv här! Åkte in i torsdags kväll efter att onsdagens behandling av nacken blev så konstig i mitt huvud. Det sa pang i vänstra halvan av ansikte/huvud. En fruktansvärd värk i käkarna och bakhuvudet och isande känsla i mitt huvud och 38 grader i feber. Min kille åkte med mig in sedan på torsdags kvällen och det blev en lång väntan på akuten. Men vid 23 tiden beslutade det att jag skulle in på en datomografi med kontrast av skalle för att utesluta att inte några kärl brustit i hals eller skalle. Ingen höjdare med denna röntgen då man känner en enorm hetta skälja genom kroppen av kontrasten och det känns som man kissar ner sig plus att de tkommer ett tryck upp i halsen av en lustig metallsmak så det känns för ett par korta sekunder som man skulle kvävas men det gick ju bra trots allt ändå. Hade min älskade med mig hela tiden och det kändes enormt tryggt.
Efter nån timme kommer så ortopedläkaren och har med sig en läkare till. Kände direkt att detta var inget bra. När det kallat på en till är det oftast något. Det förklarade att det tagit hjälp av neurologen i detta då det funnit en propp i min hjärna. Det beskrev detaljerat var den satt i nått hål rum och att det nu inte ville att den skulle bygga på sig. Vad som sedan sades efter det minns jag knappt, jag fick nog en chock. Det snurrade massor i min skalle och jag blev alldeles matt och började stor gråta. Problemet var nu att det var tvugna att invänta expertis i detta då jag hade blödningar i underlivet och man kunde inte sätta in blodförtunnande pga det. Men lugnade mig med att jag var i goda händer och skulle läggas in på neurologen. Jag på sjukhus UHU!!! Började skaka i hela kroppen och mådde definitivt inte bra. Det fanns ingen sal till mig där på natten utan jag lades i ett rum utan fönster i väntan att under dagen efter få komma till sal. Jag skulle ta det lugnt, observera minsta förändring och då ringa på klockan. Jaha! där låg jag ensam efter att mina nära och kära åkt hem 2 på natten och jag har nog aldrig varit så jävla rädd. Sov inte en blund den natten och mina tarmar löpte amok. Herreje vad jag fes hela natten av ren skräck *fniss* Inte kul för den som kom in vid 6 tiden på morgonen och skulle ta prover Haha!! För när jag blir nervös blir mina tarmar helt urflippade.
Min dotter fick panikångest anfall och skulle ju prompt upp till mig på natten och min älskling fick åka för att hämta henne mitt i all hysteri. Inte nog med det hade inte han heller sovit på 1 dygn då han jobbat både natt och dag pass stackaren. Jag bad honom åka hem flera gånger då han var vit i ansiktet men förstår ju att han inte ville för det hade ju inte jag heller gjort. Han är sänd från ovan kan jag säga.
Väl på morgonen fick jag komma till sal. Det kom in och förklarade läget att jag hade en trombos i hjärnan men det var tvugna att rådgöra med fler angående medicineringen pga mina blödningar. Låg stilla och vågade nästan inte ens kissa ifall det skulle säga pang i skallen. Timmen efter kommer det in igen och säger att det är glädjande besked, det är nog inte en propp. Nähe! Vad är det då man hittat tänkte jag? Ja då skulle jag vidare för finare röntgen, en MRT av hjärnan så jag ställdes på vänt med denna och den kunde bli när som helst sades det. Det gick så ett dygn till i väntan och oro.
I går morse kommer läkaren in och då hade erfarna läkare kollat och uteslutit propp att det tagit det säkra före det osäkra typ??? Personligen kan jag tycka att man kanske inte säger sådana saker innan man VET då det rör igång fruktansvärda saker hos en människa att få ett sådant besked. Det var ju inte en snorkråka i näsan eller en halsfluss liksom utan en propp i hjärnan!!!!!
Jag gick igenom alla helvetes kval, mina anhöriga likaså. Kanske borde man varit tyst och sagt att vi gör mer utredande åtgärder för att kolla vad detta är tills vi vet 100%. Inte stå på natten detaljerat och beskriva denna så kallade propp, var den satt hur när var. Jag är totalt slut efter dessa dagar och den nervpress det gav likaså mina anhöriga och framförallt min dotter som inte mår bra psykiskt och min kille.
Men i går mitt på dagen blev jag utskriven tack o lov frisk förklarad iallafall från propp. Kan ha varit så att behandlingen gav nån kärl klämmning att det såg konstigt ut i ett kärl , ja det vet man inte. Manipuleringar kan ge propp men den behandling jag fick var inte en manipulering då man inte gör det på min nacke utan endast stretchar den och ger signaler till den att ändra läge då det låst sig.
Vi fick så en lugn men alldeles matt lördag jag och min kära och vi somnade ovaggade efter allt i går kväll rätt tidigt. Den enorma tröttheten sitter i än och jag ser på min älskling att han är slut efter allt. Tackar min stjärna att han finns för han är "one of a kind" Det bästa som hänt mig.
Så nu blir det till att återfå¨vardagen igen och vila ut efter allt. Det kommer nog ta ett tag nu känns det som. Många tankar kom upp till ytan dessa dagar att jösses så snabbt allt kan vända egentligen.
Jag tackar också en super personal på avdelning 85D spinal och PRIMA enheten. Helt underbart go personal. Å är så tacksam att jag är hemma igen så det är inte klokt!!!!
Efter nån timme kommer så ortopedläkaren och har med sig en läkare till. Kände direkt att detta var inget bra. När det kallat på en till är det oftast något. Det förklarade att det tagit hjälp av neurologen i detta då det funnit en propp i min hjärna. Det beskrev detaljerat var den satt i nått hål rum och att det nu inte ville att den skulle bygga på sig. Vad som sedan sades efter det minns jag knappt, jag fick nog en chock. Det snurrade massor i min skalle och jag blev alldeles matt och började stor gråta. Problemet var nu att det var tvugna att invänta expertis i detta då jag hade blödningar i underlivet och man kunde inte sätta in blodförtunnande pga det. Men lugnade mig med att jag var i goda händer och skulle läggas in på neurologen. Jag på sjukhus UHU!!! Började skaka i hela kroppen och mådde definitivt inte bra. Det fanns ingen sal till mig där på natten utan jag lades i ett rum utan fönster i väntan att under dagen efter få komma till sal. Jag skulle ta det lugnt, observera minsta förändring och då ringa på klockan. Jaha! där låg jag ensam efter att mina nära och kära åkt hem 2 på natten och jag har nog aldrig varit så jävla rädd. Sov inte en blund den natten och mina tarmar löpte amok. Herreje vad jag fes hela natten av ren skräck *fniss* Inte kul för den som kom in vid 6 tiden på morgonen och skulle ta prover Haha!! För när jag blir nervös blir mina tarmar helt urflippade.
Min dotter fick panikångest anfall och skulle ju prompt upp till mig på natten och min älskling fick åka för att hämta henne mitt i all hysteri. Inte nog med det hade inte han heller sovit på 1 dygn då han jobbat både natt och dag pass stackaren. Jag bad honom åka hem flera gånger då han var vit i ansiktet men förstår ju att han inte ville för det hade ju inte jag heller gjort. Han är sänd från ovan kan jag säga.
Väl på morgonen fick jag komma till sal. Det kom in och förklarade läget att jag hade en trombos i hjärnan men det var tvugna att rådgöra med fler angående medicineringen pga mina blödningar. Låg stilla och vågade nästan inte ens kissa ifall det skulle säga pang i skallen. Timmen efter kommer det in igen och säger att det är glädjande besked, det är nog inte en propp. Nähe! Vad är det då man hittat tänkte jag? Ja då skulle jag vidare för finare röntgen, en MRT av hjärnan så jag ställdes på vänt med denna och den kunde bli när som helst sades det. Det gick så ett dygn till i väntan och oro.
I går morse kommer läkaren in och då hade erfarna läkare kollat och uteslutit propp att det tagit det säkra före det osäkra typ??? Personligen kan jag tycka att man kanske inte säger sådana saker innan man VET då det rör igång fruktansvärda saker hos en människa att få ett sådant besked. Det var ju inte en snorkråka i näsan eller en halsfluss liksom utan en propp i hjärnan!!!!!
Jag gick igenom alla helvetes kval, mina anhöriga likaså. Kanske borde man varit tyst och sagt att vi gör mer utredande åtgärder för att kolla vad detta är tills vi vet 100%. Inte stå på natten detaljerat och beskriva denna så kallade propp, var den satt hur när var. Jag är totalt slut efter dessa dagar och den nervpress det gav likaså mina anhöriga och framförallt min dotter som inte mår bra psykiskt och min kille.
Men i går mitt på dagen blev jag utskriven tack o lov frisk förklarad iallafall från propp. Kan ha varit så att behandlingen gav nån kärl klämmning att det såg konstigt ut i ett kärl , ja det vet man inte. Manipuleringar kan ge propp men den behandling jag fick var inte en manipulering då man inte gör det på min nacke utan endast stretchar den och ger signaler till den att ändra läge då det låst sig.
Vi fick så en lugn men alldeles matt lördag jag och min kära och vi somnade ovaggade efter allt i går kväll rätt tidigt. Den enorma tröttheten sitter i än och jag ser på min älskling att han är slut efter allt. Tackar min stjärna att han finns för han är "one of a kind" Det bästa som hänt mig.
Så nu blir det till att återfå¨vardagen igen och vila ut efter allt. Det kommer nog ta ett tag nu känns det som. Många tankar kom upp till ytan dessa dagar att jösses så snabbt allt kan vända egentligen.
Jag tackar också en super personal på avdelning 85D spinal och PRIMA enheten. Helt underbart go personal. Å är så tacksam att jag är hemma igen så det är inte klokt!!!!
torsdag 27 september 2012
Torsdag
Äntligen torsdag och snart helg *fniss* Sovit så där i natt då skallen inte gått att vrida alls till höger. Käkvärken har släppt iallafall men en intensiv värk i hela vänster nackesida som om nått slitits sönder där inne. Lymfkörteln fortfarande stor och ömmar bara man tar på den. Pratade med en vän sedan länge sedan som också är skadad och fick veta att jag är inte ensam om mina problem med inkontinens utan snarare vanligt vid dessa skador.
Fick även min operations berättelse angående knät och jag blir inte klok på vad som skrivs. Enligt MRT röntgen hade jag en genomgående ruptur alltså spricka genom min mediala menisk men enligt operationsberättelsen bara i bakre hörnet??? Jag stod ju själv med då professorn visade mig röntgenbilderna och såg sprickan som gick tvärs igenom och såg hur brosket var uppluckrat i framkant..enligt denna berättelse var allt toppen eh? Har ju arthros och brosk degenerationer som var nere i botten 2008 vart tog dessa vägen då? Sådant läker ju inte ihop sig och återbildas?
Å kvarstår att jag själv sett mina plåtar.
Sist jag var på detta sjukhus hade jag en livlig diskussion med en läkare då han sa att jag inte var jag Haha!!! I min jornal hette jag Anna-Lena och hade varit med om en bilolycka vilket jag aldrig varit. Det var mitt personnummer och ett annat namn. Karln trodde inte på att jag var jag utan litade mer på pappret han läste från än på mig livs levande Haha! Jag fick slita upp mitt körkort för att han skulle tro på mig. Så det får mig att undra om det verkligen är jag i denna berättelse?
Ja vad säger man?
Idag blir det hjälpa mamma med försäkringarna efter skadan hon var med om. Och förövrigt lite vanligt pysslande hemma och räkna ner till helg igen.
En underbar dag önskar jag!
Fick även min operations berättelse angående knät och jag blir inte klok på vad som skrivs. Enligt MRT röntgen hade jag en genomgående ruptur alltså spricka genom min mediala menisk men enligt operationsberättelsen bara i bakre hörnet??? Jag stod ju själv med då professorn visade mig röntgenbilderna och såg sprickan som gick tvärs igenom och såg hur brosket var uppluckrat i framkant..enligt denna berättelse var allt toppen eh? Har ju arthros och brosk degenerationer som var nere i botten 2008 vart tog dessa vägen då? Sådant läker ju inte ihop sig och återbildas?
Å kvarstår att jag själv sett mina plåtar.
Sist jag var på detta sjukhus hade jag en livlig diskussion med en läkare då han sa att jag inte var jag Haha!!! I min jornal hette jag Anna-Lena och hade varit med om en bilolycka vilket jag aldrig varit. Det var mitt personnummer och ett annat namn. Karln trodde inte på att jag var jag utan litade mer på pappret han läste från än på mig livs levande Haha! Jag fick slita upp mitt körkort för att han skulle tro på mig. Så det får mig att undra om det verkligen är jag i denna berättelse?
Ja vad säger man?
Idag blir det hjälpa mamma med försäkringarna efter skadan hon var med om. Och förövrigt lite vanligt pysslande hemma och räkna ner till helg igen.
En underbar dag önskar jag!
Det värker järnet
Dagens behandling resulterade i att galenhuvudvärken den värsta gav sig men i stället har en intensiv värk utmed hela vänster undre käke slagit till. Lymfkörtlarna på den sidan har svällt upp rejält och jag har svårt för att öppna munnen. Alla tänderna i nedre käke värker som jag skulle gått en tuff boxningsmatch och fått tänderna inslagna. Framsidan på vänster i hela halsen känns som något gått av och jag kan inte ens ta med fingrarna på halsen så värker det innuti. Som en intensiv galen influensa är på väg att bryta ut i hela vänster sida med en diffus bortdomning i halva ansiktet. Har legat halva kvällen och är inlindad i mina back on track för värme.
Innerligt talat känns det som jag skulle stukat nacken igen rent av brutit nått.Ny smärta är alltid värre än den ordinarie. Och den nya smärtan är också mer intensiv har jag märkt med åren..den blir som galensmärta milt uttryckt.
Ja lättar man på det ena kommer den andre fram och värker..det är nog rent krasst så att det är ju inte för inte det krampar. Det skyddar ju nått som är inte okej. Släpper man på det skyddet så känner man huvudskadan om man säger så. Utmed nacken har man ju en salig massa joks. Muskler, senor, tjocka sådana, ligament och gud bevares ..det är som lager på lager där inne, en hel utrustning. När så en skada uppstår längst in börjar ju dessa lager att anpassa sig för att skydda. Det krampar om, stelnar till och har sig. Allt för att skydda det skadade området. Gnussar man då i detta som är ett rent försvar så är det kört. Men även detta försvar gör ju att det uppkommer diverse symtomer som inte är nådiga. Så det är pest eller kolera man har att välja på helt enkelt. Får se hur natten blir? Just nu är jag rejält svullen i hela vänstra delen av nacken och lite facinerande att lymforna börjar engagera sig med? Men mest av allt trist att inte behandlingarna längre gör nytta utan tar det ena och ger det andra helvetet bara. Så hur man än vänder så är rumpan bak ungefär *fniss*
Fick iallafall beröm idag av min sjukgymnast att jag alltid alltid är så glad trots allt helvete jag har i min kropp. Att jag med ironi kan skämta om rätt otrevliga saker ändå..men det tror jag är min överlevnad. Hon sa också att hade du inte varit den du är med den positiva andan är frågan om jag överlevt allt detta? Jag tackar ALFTA REHABCENTER på 1999/2001 talet för det. Hade jag aldrig fått ligga inlagd där och fått hjälpen att acceptera detta helvete då är frågan hur jag mått eller varit idag? ALFTA gav mig verktygen att överleva denna vidriga skada och dess symtom som tillhör den. Deras tjat att rummla runt i hålet för att klättra upp på den andre sidan gav frukt. När jag var mitt i tyckte jag det var helt skruvade men i efterhand var det nog min räddning till att jag är den jag är idag. Och faktiskt dagen efter en svår skalleattack eller annat vidrigt som är kan skrata åt eländet, skämta om det och ironisera det hela.
Men visst finns det stunder man gråter en skvätt, förbannar och tycker det är skit men dessa är korta för det ger inget alls bara en tömmning brukar jag säga, av skit. Att få gråta ut ibland gör att man rensar ryggan lite från dynga och kan ta nya friska tag och orka.
Livet är för värdefullt för att inte levas om än man har svåra smärtor och annat. Smärtorna ska inte ta mitt liv från mig och inte styra det heller. Så är det!!!! Jag äger det, förvaltar det och lever det vare sig smärtorna alltid ligger i grunden och tror det ska vinna över mig, men näe näe! glöm det! *fniss*
Så håller mig uppe ett tag till. Jag tycker inte om nya symtom till natten och särskilt inte upp i skallen uhu! så en balja popcorn blir det och nedbäddad i min fotölj under filten och se en film.
Innerligt talat känns det som jag skulle stukat nacken igen rent av brutit nått.Ny smärta är alltid värre än den ordinarie. Och den nya smärtan är också mer intensiv har jag märkt med åren..den blir som galensmärta milt uttryckt.
Ja lättar man på det ena kommer den andre fram och värker..det är nog rent krasst så att det är ju inte för inte det krampar. Det skyddar ju nått som är inte okej. Släpper man på det skyddet så känner man huvudskadan om man säger så. Utmed nacken har man ju en salig massa joks. Muskler, senor, tjocka sådana, ligament och gud bevares ..det är som lager på lager där inne, en hel utrustning. När så en skada uppstår längst in börjar ju dessa lager att anpassa sig för att skydda. Det krampar om, stelnar till och har sig. Allt för att skydda det skadade området. Gnussar man då i detta som är ett rent försvar så är det kört. Men även detta försvar gör ju att det uppkommer diverse symtomer som inte är nådiga. Så det är pest eller kolera man har att välja på helt enkelt. Får se hur natten blir? Just nu är jag rejält svullen i hela vänstra delen av nacken och lite facinerande att lymforna börjar engagera sig med? Men mest av allt trist att inte behandlingarna längre gör nytta utan tar det ena och ger det andra helvetet bara. Så hur man än vänder så är rumpan bak ungefär *fniss*
Fick iallafall beröm idag av min sjukgymnast att jag alltid alltid är så glad trots allt helvete jag har i min kropp. Att jag med ironi kan skämta om rätt otrevliga saker ändå..men det tror jag är min överlevnad. Hon sa också att hade du inte varit den du är med den positiva andan är frågan om jag överlevt allt detta? Jag tackar ALFTA REHABCENTER på 1999/2001 talet för det. Hade jag aldrig fått ligga inlagd där och fått hjälpen att acceptera detta helvete då är frågan hur jag mått eller varit idag? ALFTA gav mig verktygen att överleva denna vidriga skada och dess symtom som tillhör den. Deras tjat att rummla runt i hålet för att klättra upp på den andre sidan gav frukt. När jag var mitt i tyckte jag det var helt skruvade men i efterhand var det nog min räddning till att jag är den jag är idag. Och faktiskt dagen efter en svår skalleattack eller annat vidrigt som är kan skrata åt eländet, skämta om det och ironisera det hela.
Men visst finns det stunder man gråter en skvätt, förbannar och tycker det är skit men dessa är korta för det ger inget alls bara en tömmning brukar jag säga, av skit. Att få gråta ut ibland gör att man rensar ryggan lite från dynga och kan ta nya friska tag och orka.
Livet är för värdefullt för att inte levas om än man har svåra smärtor och annat. Smärtorna ska inte ta mitt liv från mig och inte styra det heller. Så är det!!!! Jag äger det, förvaltar det och lever det vare sig smärtorna alltid ligger i grunden och tror det ska vinna över mig, men näe näe! glöm det! *fniss*
Så håller mig uppe ett tag till. Jag tycker inte om nya symtom till natten och särskilt inte upp i skallen uhu! så en balja popcorn blir det och nedbäddad i min fotölj under filten och se en film.
onsdag 26 september 2012
Så kom journalerna med intressant läsning minsann
Strax innan avfärd för behandling sätter migränen fart rejält. Jag som var tvungen att cykla med i regnet fyfarao! Höll på att kräkas väl framme och var på väg att vända hem igen. Fick en sådan kramp i vänster sida att det finns inte men kämpade mig kvar och min sjukgymnast kunde luckra upp allt så det släppte lite. Satt fast i käkarna, i halsryggen och in under skalpen och vid mina kotor C5-C6 ska vi inte ens tala om. Då tappade jag färgen i ansiktet och var på väg nån annanstans sa min sjukgymnast fy! Men jag tror hon fick bort den och nu blir det sängen resten av denna dag.
Fick mina journaler för min tarmutredning idag som jag ska ha med mig till Stockholm där jag läser att utredning visar på ett litet rectocele = Lindriga fall kan bara ge en känsla av tryck eller framskjutning i vagina, och en tillfällig känsla av att rektum inte har tömts helt efter en tarm-rörelse. Måttliga fall kan innebära svårigheter som passerar avföring (eftersom försöket att evakuera puttar avföring till rectocele istället för ut genom anus), obehag eller smärta vid evakuering eller samlag, förstoppningoch en allmän känsla att något är "falling down" eller "falling out" i bäckenet. Svåra fall kan orsaka vaginala blödningar.
Framfall är när stödjevävnaden blivit svag så att slidväggen börjar bukta. När den främre slidväggen börjar bukta (cystocele) så kan man få symtom från urinblåsan eftersom den är den som ligger närmast. Är det den bakre slidväggen som blivit svag (rectocele), då kommer eventuella symtom från ändtarmen istället. Ibland är det själva livmodern som ger upphov till symtom (uterusdescens) då stödjevävnadsfunktionen som försämrats gör att livmodern glider neråt ut mot slidöppningen. Ibland förekommer alla dessa tre typer av framfall tillsammans och ibland förekommer de var för sig. En lite ovanligare typ av framfall är då livmodern redan opererats bort av något skäl och där hela slidtoppen börja komma fram genom slidöppningen. Detta brukar kallas vaginaltoppsframfall.
Vaginala blödningar läser jag???? Det är ju just det jag har och har haft nu i 3 veckor uhu!! Läser också vidare om diverse stödinsatser jag skulle ha nu??? Eh! Vart är de då? Mediciner står det också att jag skulle ha nu..vart tog dessa vägen då? Likaså en biofeedback träning...den har jag heller inte sett till? Det enda jag fått är ju 365 lavemanger att köra med årets alla dagar vilket inte går längre då jag läcker efter dessa med och får jätte ont i tarmen.
Ja ja..1 månad kvar till Stockholm får väl härda ut. Men jag har ju detta ihop med alla vidriga symtom och detta kan man ju faktiskt operera så jag slipper gå med blöjja för fasen. Varför får man inte hjälp här då?
Kom också från Patient försäkringen idag om att det tar upp mitt ärende , igen! för trots allt har jag nekats vård från 2008 till 2012. Hemskickad varje gång med "lilla gumman" "finns inga fel" å blablabla. Suttit i vårdgarati köerna åratal och väl framme så hemskickad inte ens en röntgen. Det är fan inte okej för i slutänden krävde ju detta en operation igen nummer 3 och visst fanns det fel. Så sorgligt att man ska behöva hålla på så här och lägga så mycket energier på skrivelser och anmälningar. Men å andra sidan utan dessa blir man som sjuk ruinerad att inte bli tagen på allvar och kvarstår skadorna som ställer till det.
I Sverige betalar vi så höga skatter och bland annat landstingsskatten då ska man också få RÄTT vård och hjälp. Vare sig man har diagnos whiplash, är kvinna eller name it! Det ska inte anta saker om det inte gör en utredning först. Man går inte till doktorn och säger att man är sjuk om man inte är det ska det vara så svårt att fatta?
Så iallafall, nu rullar det på *fniss* nu ska jag sussa några timmar så avslappningen i min nacke för gosa in sig riktigt och kanske bli kvar några timmar iallafall.
Natti natt!
Fick mina journaler för min tarmutredning idag som jag ska ha med mig till Stockholm där jag läser att utredning visar på ett litet rectocele = Lindriga fall kan bara ge en känsla av tryck eller framskjutning i vagina, och en tillfällig känsla av att rektum inte har tömts helt efter en tarm-rörelse. Måttliga fall kan innebära svårigheter som passerar avföring (eftersom försöket att evakuera puttar avföring till rectocele istället för ut genom anus), obehag eller smärta vid evakuering eller samlag, förstoppningoch en allmän känsla att något är "falling down" eller "falling out" i bäckenet. Svåra fall kan orsaka vaginala blödningar.
Framfall är när stödjevävnaden blivit svag så att slidväggen börjar bukta. När den främre slidväggen börjar bukta (cystocele) så kan man få symtom från urinblåsan eftersom den är den som ligger närmast. Är det den bakre slidväggen som blivit svag (rectocele), då kommer eventuella symtom från ändtarmen istället. Ibland är det själva livmodern som ger upphov till symtom (uterusdescens) då stödjevävnadsfunktionen som försämrats gör att livmodern glider neråt ut mot slidöppningen. Ibland förekommer alla dessa tre typer av framfall tillsammans och ibland förekommer de var för sig. En lite ovanligare typ av framfall är då livmodern redan opererats bort av något skäl och där hela slidtoppen börja komma fram genom slidöppningen. Detta brukar kallas vaginaltoppsframfall.
Vaginala blödningar läser jag???? Det är ju just det jag har och har haft nu i 3 veckor uhu!! Läser också vidare om diverse stödinsatser jag skulle ha nu??? Eh! Vart är de då? Mediciner står det också att jag skulle ha nu..vart tog dessa vägen då? Likaså en biofeedback träning...den har jag heller inte sett till? Det enda jag fått är ju 365 lavemanger att köra med årets alla dagar vilket inte går längre då jag läcker efter dessa med och får jätte ont i tarmen.
Ja ja..1 månad kvar till Stockholm får väl härda ut. Men jag har ju detta ihop med alla vidriga symtom och detta kan man ju faktiskt operera så jag slipper gå med blöjja för fasen. Varför får man inte hjälp här då?
Kom också från Patient försäkringen idag om att det tar upp mitt ärende , igen! för trots allt har jag nekats vård från 2008 till 2012. Hemskickad varje gång med "lilla gumman" "finns inga fel" å blablabla. Suttit i vårdgarati köerna åratal och väl framme så hemskickad inte ens en röntgen. Det är fan inte okej för i slutänden krävde ju detta en operation igen nummer 3 och visst fanns det fel. Så sorgligt att man ska behöva hålla på så här och lägga så mycket energier på skrivelser och anmälningar. Men å andra sidan utan dessa blir man som sjuk ruinerad att inte bli tagen på allvar och kvarstår skadorna som ställer till det.
I Sverige betalar vi så höga skatter och bland annat landstingsskatten då ska man också få RÄTT vård och hjälp. Vare sig man har diagnos whiplash, är kvinna eller name it! Det ska inte anta saker om det inte gör en utredning först. Man går inte till doktorn och säger att man är sjuk om man inte är det ska det vara så svårt att fatta?
Så iallafall, nu rullar det på *fniss* nu ska jag sussa några timmar så avslappningen i min nacke för gosa in sig riktigt och kanske bli kvar några timmar iallafall.
Natti natt!
Riktigt höstrusk
Vilket väder!!!! Vaknade klockan 8 i morse att det lät som någon slog på mina fönsterbläck, det vräkte ner bokstavligt talat. Det är så grått ute att det är svart inne och huvuvdvärken blev ett faktum även denna dag. Nu är det 3 dagar sedan jag hade tokskallevärken och så kommer den igen *suck*
Blödningarna ser ut i dag att ha klingat av lite och jag hoppas verkligen att det är så. Har börjat känna mig lite matt efter dessa 3 veckor nu så dags att inhämta nya krafter om det ger sig nu. Värken i buken känns lite mindre med tycker jag och man undrar har denna cysta spruckit eller? Ja får se vad dagen har att ge. Had eju tänkt ringa gyn i dag för jag orkar verkligen inte blöda mer men just nu ser det ju bra ut så jag avvaktar.
Ska till min sjukgymnast om några timmar och jag hoppas att hon kan mota denna skalleattack så den backar idag. Känner att jag orkar inte med en sådan igen.
Så det blir att fixa sig ordning för att bege sig ut i det underbara regn vädret då uhu!! Inte har jag råd denna månad att tanka bilen så jag får ta cykeln vilket inte lockar denna dag kan jag säga. Så undrar man vart tog försäkringsbolaget vägen då? Alla mina utlägg nu sedan 2008. Men jädrar i mig då det ska ha IN premien. Surt då man blivit skadad i vården att man ska behöva vänta på allt man fått lägga ut pga det. Men som liten individ är man ju bara en fis i universum, vem bryr sig liksom.
Så på med det glada sinnet även denna dag och det bästa med denna dag är att det just är onsdag = halvvägs till helg Haha!!! Helg innebär mys med min älskling igen och det är en morot guld värd.
Blödningarna ser ut i dag att ha klingat av lite och jag hoppas verkligen att det är så. Har börjat känna mig lite matt efter dessa 3 veckor nu så dags att inhämta nya krafter om det ger sig nu. Värken i buken känns lite mindre med tycker jag och man undrar har denna cysta spruckit eller? Ja får se vad dagen har att ge. Had eju tänkt ringa gyn i dag för jag orkar verkligen inte blöda mer men just nu ser det ju bra ut så jag avvaktar.
Ska till min sjukgymnast om några timmar och jag hoppas att hon kan mota denna skalleattack så den backar idag. Känner att jag orkar inte med en sådan igen.
Så det blir att fixa sig ordning för att bege sig ut i det underbara regn vädret då uhu!! Inte har jag råd denna månad att tanka bilen så jag får ta cykeln vilket inte lockar denna dag kan jag säga. Så undrar man vart tog försäkringsbolaget vägen då? Alla mina utlägg nu sedan 2008. Men jädrar i mig då det ska ha IN premien. Surt då man blivit skadad i vården att man ska behöva vänta på allt man fått lägga ut pga det. Men som liten individ är man ju bara en fis i universum, vem bryr sig liksom.
Så på med det glada sinnet även denna dag och det bästa med denna dag är att det just är onsdag = halvvägs till helg Haha!!! Helg innebär mys med min älskling igen och det är en morot guld värd.
tisdag 25 september 2012
En sak jag kom att tänka på
Kom på en sak som jag hörde om för ett tag sedan. Citat: Vet du om att hon är sjukpensionär, sa en person till min kille då vi nyss träffats. OCH! Tänkte jag då och undrar om det har någon betydelse? Är jag sämre värd kanske? eller varför överhuvudtaget tar man upp en sådan sak? Sådant där kan jag gå och störa mig på det är så lågt tänkt att man ens spekulerar om det. Jag hur är det att vara ihop med en brunett eller nån med eksem eller vad? Tror det på fullaste allvar att en människa med sjukpension är annorlunda som människa eller? Ja vem vet vi kanske är helt "out of space" så akta er Haha!!!
Sjuk eller skadad som i mitt fall kan vem som helt bli när som helst. Är olyckan framme kan man inte stoppa den, det kunde iallafall inte jag den dagen jag kraschade in i refugen på min cykel i halt vinterväglag. Fanns inget i hela världen som kunde stoppa det som hände. Visst jag hade kunnat legat kvar och invänta en ambulans och kanske blivit fixerad i nacken osv osv. Men chocken av att rummla runt i refugen och stolpen tog överhand och jag ville så fort försvinna där från gatan så ingen skulle se mig där jag låg. Jag plockade vackert ihop mina cykeldelar som var en hel del och slängde upp resterna över min axel, det som var löst bråte och bar ömsom släpade sedan cykeln det som var kvar av den ända hem. En sträcka på ca 3 km. Jag var tok chockad och halvt förlamad i min vänstra nackesida ner i hela vänstra sidan ner till foten. Men aldrig nånsinn trodde jag att jag var skadad i det skedet. Cyklat omkull hade man väl gjort massor av gånger i livet.
Det var inte förrän dagen efter jag förstod och kände att detta var inte bara en vanlig vurpa. Nått hade hänt i min nacke och med tanke på smällen som orsakde t.o.m friktionskador genom min dunjacka, tjock tröjja och t-shirt så var den rejäl.Då först tog jag mig till akuten för att göra en koll varför jag var som halvt bortdomnad i min vänstra sida. Idiot till läkare redan då avfärdade han större skada och gjorde heller ingen röntgen utan bad mig avvakta, mjukdels skada sades det. Efter det bröt helvetet lös i form av diagnos whiplashtrauma som jag fick långt senare..efter X antal läkarbesök för att förstå VAD som löpte amok i min nacke och mitt huvud.
1 hel månad låg jag i sängen och kunde inte lyfta på huvudet. Jag kunde inte ens balansera min skalle på mina axlar utan fick knyta stora badlakan runt halsen för att staga upp mitt eget huvud. Men alla läkare sa att det var inget. Jag jobbade det dagar sedan som gick men sjukskrivningarna blev mer och tätare då huvudet höll på att värka sönder. Jag tappade synen av att bara bära min väska över axeln och en dag kunde jag inte ens komma in genom min egen dörr då jag inget såg och fick inte ens in nyckeln i låset utan blev ståendes i trapphuset helt blind. Jag såg inte heller min dotters ansikte mellan varven, kunde inte ens urskilja öga, näsa mun då allt var en dimma. Inte förrän lång tid (år) efter fick jag en röntgen då jag av ren tur träffade min underbara privata ortoped läkare T.A av en slump då han vikarierade för min husläkare. Då först rullade allt i gång men tyvärr för sent för att få mig tillbaka. Detta helvete hade blivit kroniskt pga att ingen tog tag i mig från början.
Men det räckte inte med en bra läkare jag fick hota mig till rehabiliteringar genom att hota med att gå till pressen och jag lyckades. Hade inte under dessa år ens en handläggare på FK..sjukskrivningarna bara löpte på och ingen brydde sig tills den dagen jag stegade upp på FK och krävde en rehab på ett rehabhem. Det hänvisade till att så kan man inte göra men jag stod på mig och gjorde klart att jag tänker inte ens gå härifrån förrens papper är skrivna om så ni stänger i kväll. Och döm om min förvåning hasplade det fram en handläggare bakom skynkena där som skrev på för rehab i Alfta 1 månad
Det trodde jag skulle bli min räddning och min återgång till ett normalt liv och tänk så fel jag fick. Jag skulle aldrig kunna bli den jag var, aldrig! Jag fick i stället ta till mig att säga hejdå till mitt gamla jag, genomlida den sorg det gav och lära känna mitt nya jag med all skit det gav med sig. Acceptera var ordet! Hur nu man accepterar det jag hade fått i min kropp som höll på att ta livet av mig i form av allsköns värk och symtomer. Jag hade fått en svår whiplash skada och denne skulle jag aldrig bli av med..jo själva namnet whiplash är ju skadan i sig då det händer. Det läker ju ut med tiden men för vissa olyckliga blir skadorna efter detta våld aldrig bra och det slår sig på precis allt i nacken. Ligament, muskler, det blir ärrbildningar efter stukningen som blir av ett whiplash våld osv osv. Det i sin tur gör att övriga kroppen måste kompensera för att hålla dessa i schack och vips går det kota för kota ner genom ryggraden. 15 år senare som idag är hela min ryggrad påverkad av det våld min olycka orsakade denna hemska dag då jag dundrade in i refugen i halt vägglag.
Under min rehab grät jag mig igenom det mesta. Det var ett rent helvete och jag visste inte hur jag skulle kunna komma hem och vara dels ensamstående mamma och mig själv?
Jag var helt slut..inte av depression eller sådant men av sorg. En sådan grotesk sorg att få acceptera nå så vidrigt som detta ändå var och är. Jag gick igenom halvsidesförlamningar där på rehaben, jag kunde varken äta eller ens svälja min egen saliv, jag hade sådan yrsel att jag fick hålla mig i väggarna för att gå frammåt, galen värk i mitt huvud och massa vidrigheter. Allt detta skulle man välkomna tänkte jag då? Min läkare sa till mig att du har två vägar att gå. 1, du besegrar detta genom att acceptera och gör det bästa av det möjliga eller 2, skadan tar överhand och du blir slav under den. Jag valde 1. Men det tog ÅR att acceptera, sammanlagt 8 år.
Det jag gått igenom genom dessa år är ett marathon av besvikelser, sorg, hat, helvete och mer därtill. Jag har aldrig bett om att bli som jag är, kunde inte undvika det heller. Kanske hade jag blivit lite bättre om vårdapparaten gjort lite mer lite tidigare, vad vet jag?
Så står folk och säger..vet du att hon är pensionär? som att jag skulle vara nått från "out of space" eller?
Jag säger som så...efter allt jag gått igenom efter min olycka har jag blivit en människa full av empati för andra, full av livslust, full av positivitet och jag tar vara på varenda sekund av livet..för jag vet att det inte är förgivet längre. Jag är rädd om det människor jag har nära mig och jag vårdar dem ömt. Jag tar aldrig saker förgivet och jag njuter av det lilla i tillvaron om det så är en vattendroppe på ett blad en solig morgon efter regnet. Jag har lärt mig ta vara på det lilla i tillvaron och jag är en betydligt mycket ödmjukar människa än innan min olycka. Det är synd att säga att många är. Speciellt det som antar att alla sjuka simulerar och gnäller och allt vad det är. Säger som så jag, kom igen när ni drabbats själva att ta diskussionen och låna gärna en dag i mitt liv så kan vi snacka sen. Men förfasen döm aldrig innan ni vet vad ni snackar om!!!!
Träffa nån som gått igenom massa tuffa saker i livet kan snarare vara till sin fördel. då är man inte så jädra dryg rätt och slätt. Framförallt är man så tacksam för att man fortfarande håller huvudet upprätt och man njuter av varje sekund med glädje för man vet att i nästa kan allt slås i spillror och man kämpar med sin sjukdom eller skada.
Jag kan säga att jag är glad i dag att jag gått igenom det jag gjort alla dessa år för det har gjort mig till en mycket bättre människa. Rent krasst borde fler drabbas för att vakna upp i sina beteenden!
Ja fy så trött jag blir på drygt folk! Men ingen ingen går fri att vara med om en olycka eller drabbas av sjukdom. Sug på den!
Sjuk eller skadad som i mitt fall kan vem som helt bli när som helst. Är olyckan framme kan man inte stoppa den, det kunde iallafall inte jag den dagen jag kraschade in i refugen på min cykel i halt vinterväglag. Fanns inget i hela världen som kunde stoppa det som hände. Visst jag hade kunnat legat kvar och invänta en ambulans och kanske blivit fixerad i nacken osv osv. Men chocken av att rummla runt i refugen och stolpen tog överhand och jag ville så fort försvinna där från gatan så ingen skulle se mig där jag låg. Jag plockade vackert ihop mina cykeldelar som var en hel del och slängde upp resterna över min axel, det som var löst bråte och bar ömsom släpade sedan cykeln det som var kvar av den ända hem. En sträcka på ca 3 km. Jag var tok chockad och halvt förlamad i min vänstra nackesida ner i hela vänstra sidan ner till foten. Men aldrig nånsinn trodde jag att jag var skadad i det skedet. Cyklat omkull hade man väl gjort massor av gånger i livet.
Det var inte förrän dagen efter jag förstod och kände att detta var inte bara en vanlig vurpa. Nått hade hänt i min nacke och med tanke på smällen som orsakde t.o.m friktionskador genom min dunjacka, tjock tröjja och t-shirt så var den rejäl.Då först tog jag mig till akuten för att göra en koll varför jag var som halvt bortdomnad i min vänstra sida. Idiot till läkare redan då avfärdade han större skada och gjorde heller ingen röntgen utan bad mig avvakta, mjukdels skada sades det. Efter det bröt helvetet lös i form av diagnos whiplashtrauma som jag fick långt senare..efter X antal läkarbesök för att förstå VAD som löpte amok i min nacke och mitt huvud.
1 hel månad låg jag i sängen och kunde inte lyfta på huvudet. Jag kunde inte ens balansera min skalle på mina axlar utan fick knyta stora badlakan runt halsen för att staga upp mitt eget huvud. Men alla läkare sa att det var inget. Jag jobbade det dagar sedan som gick men sjukskrivningarna blev mer och tätare då huvudet höll på att värka sönder. Jag tappade synen av att bara bära min väska över axeln och en dag kunde jag inte ens komma in genom min egen dörr då jag inget såg och fick inte ens in nyckeln i låset utan blev ståendes i trapphuset helt blind. Jag såg inte heller min dotters ansikte mellan varven, kunde inte ens urskilja öga, näsa mun då allt var en dimma. Inte förrän lång tid (år) efter fick jag en röntgen då jag av ren tur träffade min underbara privata ortoped läkare T.A av en slump då han vikarierade för min husläkare. Då först rullade allt i gång men tyvärr för sent för att få mig tillbaka. Detta helvete hade blivit kroniskt pga att ingen tog tag i mig från början.
Men det räckte inte med en bra läkare jag fick hota mig till rehabiliteringar genom att hota med att gå till pressen och jag lyckades. Hade inte under dessa år ens en handläggare på FK..sjukskrivningarna bara löpte på och ingen brydde sig tills den dagen jag stegade upp på FK och krävde en rehab på ett rehabhem. Det hänvisade till att så kan man inte göra men jag stod på mig och gjorde klart att jag tänker inte ens gå härifrån förrens papper är skrivna om så ni stänger i kväll. Och döm om min förvåning hasplade det fram en handläggare bakom skynkena där som skrev på för rehab i Alfta 1 månad
Det trodde jag skulle bli min räddning och min återgång till ett normalt liv och tänk så fel jag fick. Jag skulle aldrig kunna bli den jag var, aldrig! Jag fick i stället ta till mig att säga hejdå till mitt gamla jag, genomlida den sorg det gav och lära känna mitt nya jag med all skit det gav med sig. Acceptera var ordet! Hur nu man accepterar det jag hade fått i min kropp som höll på att ta livet av mig i form av allsköns värk och symtomer. Jag hade fått en svår whiplash skada och denne skulle jag aldrig bli av med..jo själva namnet whiplash är ju skadan i sig då det händer. Det läker ju ut med tiden men för vissa olyckliga blir skadorna efter detta våld aldrig bra och det slår sig på precis allt i nacken. Ligament, muskler, det blir ärrbildningar efter stukningen som blir av ett whiplash våld osv osv. Det i sin tur gör att övriga kroppen måste kompensera för att hålla dessa i schack och vips går det kota för kota ner genom ryggraden. 15 år senare som idag är hela min ryggrad påverkad av det våld min olycka orsakade denna hemska dag då jag dundrade in i refugen i halt vägglag.
Under min rehab grät jag mig igenom det mesta. Det var ett rent helvete och jag visste inte hur jag skulle kunna komma hem och vara dels ensamstående mamma och mig själv?
Jag var helt slut..inte av depression eller sådant men av sorg. En sådan grotesk sorg att få acceptera nå så vidrigt som detta ändå var och är. Jag gick igenom halvsidesförlamningar där på rehaben, jag kunde varken äta eller ens svälja min egen saliv, jag hade sådan yrsel att jag fick hålla mig i väggarna för att gå frammåt, galen värk i mitt huvud och massa vidrigheter. Allt detta skulle man välkomna tänkte jag då? Min läkare sa till mig att du har två vägar att gå. 1, du besegrar detta genom att acceptera och gör det bästa av det möjliga eller 2, skadan tar överhand och du blir slav under den. Jag valde 1. Men det tog ÅR att acceptera, sammanlagt 8 år.
Det jag gått igenom genom dessa år är ett marathon av besvikelser, sorg, hat, helvete och mer därtill. Jag har aldrig bett om att bli som jag är, kunde inte undvika det heller. Kanske hade jag blivit lite bättre om vårdapparaten gjort lite mer lite tidigare, vad vet jag?
Så står folk och säger..vet du att hon är pensionär? som att jag skulle vara nått från "out of space" eller?
Jag säger som så...efter allt jag gått igenom efter min olycka har jag blivit en människa full av empati för andra, full av livslust, full av positivitet och jag tar vara på varenda sekund av livet..för jag vet att det inte är förgivet längre. Jag är rädd om det människor jag har nära mig och jag vårdar dem ömt. Jag tar aldrig saker förgivet och jag njuter av det lilla i tillvaron om det så är en vattendroppe på ett blad en solig morgon efter regnet. Jag har lärt mig ta vara på det lilla i tillvaron och jag är en betydligt mycket ödmjukar människa än innan min olycka. Det är synd att säga att många är. Speciellt det som antar att alla sjuka simulerar och gnäller och allt vad det är. Säger som så jag, kom igen när ni drabbats själva att ta diskussionen och låna gärna en dag i mitt liv så kan vi snacka sen. Men förfasen döm aldrig innan ni vet vad ni snackar om!!!!
Träffa nån som gått igenom massa tuffa saker i livet kan snarare vara till sin fördel. då är man inte så jädra dryg rätt och slätt. Framförallt är man så tacksam för att man fortfarande håller huvudet upprätt och man njuter av varje sekund med glädje för man vet att i nästa kan allt slås i spillror och man kämpar med sin sjukdom eller skada.
Jag kan säga att jag är glad i dag att jag gått igenom det jag gjort alla dessa år för det har gjort mig till en mycket bättre människa. Rent krasst borde fler drabbas för att vakna upp i sina beteenden!
Ja fy så trött jag blir på drygt folk! Men ingen ingen går fri att vara med om en olycka eller drabbas av sjukdom. Sug på den!
Min nya sida
Så där ja! Äntligen fixat till en jysst bloggsida tror jag. Känns behaglig med dova färger som är jag *fniss* Fanns ju massor att välja på men denna var nog behagligast.
Så kul att fixa och trixa lite i sitt bo.
Har haft min väninna här på lite fika och babbel, kul! Ikväll måste det bli tidigt sänggående då jag har min sjukgymnast i morgon. Inte har jag tränat speciellt heller då det ständigt är nått som pågår i kroppen känns det som. Å med detta som råder nu är det enbart en total matthet som råder, FY! Är så trötter att jag vet inte till mig snart.
Pratat med min kära med i kväll och längtan blir enorm efter. Vill ha fredag hela veckan just nu *fniss* Men, den som väntar på nått gott sägs det ju...vet inte om jag håller med hehe!! Det är galet jobbigt att vara kär och inte få ses på 5 dagar varje vecka. Men kvalitets tid blir det då vi ses iallafall så det är ju toppen.
nu ska jag gå och se till min kära kladdkaka som jag skulle göra och tyvärr glämde bort i ugnen i 45 minuter *suck* Kladd var synd att säga att det blev av den snarare skorpkaka. Men det går i det med..det smakar ju choklad iallafall.
En fortsatt kanon kväll önskar jag.
Så kul att fixa och trixa lite i sitt bo.
Har haft min väninna här på lite fika och babbel, kul! Ikväll måste det bli tidigt sänggående då jag har min sjukgymnast i morgon. Inte har jag tränat speciellt heller då det ständigt är nått som pågår i kroppen känns det som. Å med detta som råder nu är det enbart en total matthet som råder, FY! Är så trötter att jag vet inte till mig snart.
Pratat med min kära med i kväll och längtan blir enorm efter. Vill ha fredag hela veckan just nu *fniss* Men, den som väntar på nått gott sägs det ju...vet inte om jag håller med hehe!! Det är galet jobbigt att vara kär och inte få ses på 5 dagar varje vecka. Men kvalitets tid blir det då vi ses iallafall så det är ju toppen.
nu ska jag gå och se till min kära kladdkaka som jag skulle göra och tyvärr glämde bort i ugnen i 45 minuter *suck* Kladd var synd att säga att det blev av den snarare skorpkaka. Men det går i det med..det smakar ju choklad iallafall.
En fortsatt kanon kväll önskar jag.
sovit halva dagen igen
Vaknat sent även denna dag och till min förtjusning ser det ut att ha stoppat lite mina besvär? Hoppas det håller i sig bara. Gör fortfarande lite ont i buken men så länge det finns en cysta där så kanske det känns, vad vet jag? Har aldrig haft nå dyligt förr.
Känner mig lite matt i kroppen och det är nära till att huvudvärken ska bryta ut känner jag. Denna luftfuktighet är inte nådig. Har lagt ut auktioner för kung och fosterland på tradera för att få denna månad att gå ihop. Som jag avskyr sådana här månader Phu!! Men som ensamstående mamma ialla år med en läcker pension ha rman ju lärt sig leva på så gott som ingenting så det ska väl gå även denna månad kan jag tro. Bara så trist att det inte finns ljusning. Men men "thats life"
Idag kommer en väninna hit och ska kolla på en grej hon ev ska köpa. Har ju ett gediget utbud i mina förråd av saker. Annars blir det lugnt så inte Mr Whiplash tar över dagen, det ska jag inte bjuda på *fniss*
Lite tvätt och små pyssel står på agendan plus den konstanta längtan efter min kära Hihi!! Den är inte nådig kan jag säga men ack så gott att längta på nått gott om man säger så.
Inväntar alla journaler på min knä operation och min tarm utredning främst som jag tänkte kan vara bra att ha med sig till huvdstaden för min second bedömmning. Min kära har tagit ledigt denna dag och åker med mig och det känns väldigt väldigt gott. Känns som man blir mer trodd på om man har med sig anhöriga som kan styrka det man säger vilket egentligen är sjukt. Inte för jag tror det blir så i Stockholm men HÄR är det oftast så. Är man kvinna och sjuk innan med andra diagnoser och speciellt whiplash trauma då är man en simulant innan man ens öppnat munnen tråkigt nog. MEN icke att förglömma!!! Det finns ett fåtal BRA läkare också som lyssnar och framförallt SER.
Ingen ingen vettig person sitter ju och berättar "sagor" om man inte har besvären. Den som utgår från det är ju sjukare än sjukast i sådanafall..men tyvärr finns det allt för många av den sorten trist nog. Så att ta med sig nära anhörig är inte så dumt och det känns mycket gott att han följer med mig. Han har sett min förtvivlan över detta, tröstat mig då jag gråtit och bara varit så less på detta skit jag fått som ingen här ens vill göra nått åt? Jösses jag är 49 år och har gått med blöjja senaste 8-9 åren DET är fan inte okej!!!! Så jag hoppas verkligen på hjälpen borta i Stockholm. Neurologiskt eller ej det måste gå och göra nått åt???
Eftersom jag nyss vaknat har inte så mycket hänt än så jag får avsluta med att gå och dricka en kopp kaffe till så jag får upp ögonen denna dag lite till, det är segt!
På återhörande!
Känner mig lite matt i kroppen och det är nära till att huvudvärken ska bryta ut känner jag. Denna luftfuktighet är inte nådig. Har lagt ut auktioner för kung och fosterland på tradera för att få denna månad att gå ihop. Som jag avskyr sådana här månader Phu!! Men som ensamstående mamma ialla år med en läcker pension ha rman ju lärt sig leva på så gott som ingenting så det ska väl gå även denna månad kan jag tro. Bara så trist att det inte finns ljusning. Men men "thats life"
Idag kommer en väninna hit och ska kolla på en grej hon ev ska köpa. Har ju ett gediget utbud i mina förråd av saker. Annars blir det lugnt så inte Mr Whiplash tar över dagen, det ska jag inte bjuda på *fniss*
Lite tvätt och små pyssel står på agendan plus den konstanta längtan efter min kära Hihi!! Den är inte nådig kan jag säga men ack så gott att längta på nått gott om man säger så.
Inväntar alla journaler på min knä operation och min tarm utredning främst som jag tänkte kan vara bra att ha med sig till huvdstaden för min second bedömmning. Min kära har tagit ledigt denna dag och åker med mig och det känns väldigt väldigt gott. Känns som man blir mer trodd på om man har med sig anhöriga som kan styrka det man säger vilket egentligen är sjukt. Inte för jag tror det blir så i Stockholm men HÄR är det oftast så. Är man kvinna och sjuk innan med andra diagnoser och speciellt whiplash trauma då är man en simulant innan man ens öppnat munnen tråkigt nog. MEN icke att förglömma!!! Det finns ett fåtal BRA läkare också som lyssnar och framförallt SER.
Ingen ingen vettig person sitter ju och berättar "sagor" om man inte har besvären. Den som utgår från det är ju sjukare än sjukast i sådanafall..men tyvärr finns det allt för många av den sorten trist nog. Så att ta med sig nära anhörig är inte så dumt och det känns mycket gott att han följer med mig. Han har sett min förtvivlan över detta, tröstat mig då jag gråtit och bara varit så less på detta skit jag fått som ingen här ens vill göra nått åt? Jösses jag är 49 år och har gått med blöjja senaste 8-9 åren DET är fan inte okej!!!! Så jag hoppas verkligen på hjälpen borta i Stockholm. Neurologiskt eller ej det måste gå och göra nått åt???
Eftersom jag nyss vaknat har inte så mycket hänt än så jag får avsluta med att gå och dricka en kopp kaffe till så jag får upp ögonen denna dag lite till, det är segt!
På återhörande!
Gnäll från en pensionär som jag bjuder på med ironi
Kan inte sova då jag sovit bort halva dagen redan. Har ont i magen och får focusera bort detta här på datan ett tag tills det lättar.
Kollade mitt konto idag och såg till min fasa att denna månad kommer bli en helvetes månad. Pensionen räcker inte alls och det gör mig nervös. Räkningar vräker in samtidigt och den spott styvel man har räcker inte långt. Nu kommer summan av alla sjukbesök jag fått göra senaste halvåret känns det som. Allt från tarmutredningen, blodförgiftningen, alla urinvägsinfektioner mina behandlingar hos kiropraktor för att över huvudtaget stå upprätt och mitt knä som jag åkte livet ur mig för , för att få rätt att det faktiskt var trasigt, mina tänder som jag slog sönder då den förbaskade torkställningen for ner från väggen i min skalle och nu dessa blödningar. Varenda lite krona som möjligtvis skulle blivit över till nått som var kul åkte in till vårdkontot. Sådant gör en föga less! Jo jag har försäkringar oja!!! Men se dessa täcker inte för nått då det väl kommer till kritan.
Finns alltid en liten finstilt klausul eller son min sista tur att när jag övergick till nytt bolag glömde det bort mig och tog inte med min olycksfalls försäkring så jag var oförsäkrad utan att veta det över 1 år. Tack Folksam för det! Rätta till det kunde det heller inte göra utan önska mig lycka till Eh? Ja det lycka tillet resulterad ei nu 1,5 års tandvärk då jag inte har råd att gå till tandläkaren för den konsultation det skulle kosta hos bettfysiologen efter remiss från käk kirurgen på ala 2800 kr. Vart tar man 2800 kr för på en pension? Just nu känns det skit men jag vet at tjag på något vis knåpar i hop denna månad med..det gör man ju alltid med andan i halsen och har gjort det senaste 15 åren. Men det tär kan jag lova att varje månad vända, räkna, ta bort hit och dit.
Man gräver igenom vind och källare för att hitta nått att sälja och snart är allt sålt typ. min enda önskan är att bli frisk och få ett jobb med en lön man kan leva på. Nu är väl det en utopi och jag lär få leva på detta vidriga vis ständigt vändandes på sedlarna och bort prioritera roliga saker framför den förbannade sjukvården rent sagt.
Men jag betalar fint mina olyckfallsförsäkringar osv som borde täcka upp sådant här när man skadar sig och blir sjuk, BORDE ja! Vad hände då vi fick hela bohaget skadat av mögel? INGET! Se just mögel täckte inte försäkringen och man fick kasta rubbet bara sådär. Nytt som värdefullt. Ja det är underbart *fniss* Men jädrar när det ska ha in räkningarna va..då har man bödeln med hot om inkasso om man inte får in dem..men vad betalar man för? En bra fråga.
Nåväl man ska inte klaga..har ju tak över huvudet och ett mysigt hem om än allt är köpt på loppis sedan skadorna i vår förra lägenhet. Så jag ska ju vara tacksam för det. Jag kan ju betala så att andra får ut typ. I.o.m att man inte blir galen så skickar nån däruppe på en saker hela tiden tydligen. Denna nån ser att jädrar denna kvinna går inte att knäcka så på med mer dynga Haha!!! Börjar tro att det är så faktiskt. Vad kommer näst tro?
Näe man ska inte vara bitter eller sur..man lever bara en gång och då ska livet levas med att vända sedlar och räkna pengar typ Haha!!! Kommer ju få råd att åka till Stockholm om 1 månad för att även där gå till doktorn..så två flugor i en smäll. Läkare och se huvudstaden, vilken grej! Å jag ska inte klaga jag fick ju åka 24 timmar på Cinderella i sommar till Åland. Visserligen resulterade det i storköp nudlar efteråt men det var ändå mat det med. Näe pensionär är inget jag kan rekommendera ..det är ett h...vete att överleva som sådan varje månad ärligt talat.
Men å andra sidan blir amn proffs på det om än det innebär några losec kuret per år för att stilla magens nerver lite och boosta krafter till att orka vara just pensionär.
Har magvärken släppt tro? Tror bestämt det så ska försöka hoppa i säng.
Natti natt!
Kollade mitt konto idag och såg till min fasa att denna månad kommer bli en helvetes månad. Pensionen räcker inte alls och det gör mig nervös. Räkningar vräker in samtidigt och den spott styvel man har räcker inte långt. Nu kommer summan av alla sjukbesök jag fått göra senaste halvåret känns det som. Allt från tarmutredningen, blodförgiftningen, alla urinvägsinfektioner mina behandlingar hos kiropraktor för att över huvudtaget stå upprätt och mitt knä som jag åkte livet ur mig för , för att få rätt att det faktiskt var trasigt, mina tänder som jag slog sönder då den förbaskade torkställningen for ner från väggen i min skalle och nu dessa blödningar. Varenda lite krona som möjligtvis skulle blivit över till nått som var kul åkte in till vårdkontot. Sådant gör en föga less! Jo jag har försäkringar oja!!! Men se dessa täcker inte för nått då det väl kommer till kritan.
Finns alltid en liten finstilt klausul eller son min sista tur att när jag övergick till nytt bolag glömde det bort mig och tog inte med min olycksfalls försäkring så jag var oförsäkrad utan att veta det över 1 år. Tack Folksam för det! Rätta till det kunde det heller inte göra utan önska mig lycka till Eh? Ja det lycka tillet resulterad ei nu 1,5 års tandvärk då jag inte har råd att gå till tandläkaren för den konsultation det skulle kosta hos bettfysiologen efter remiss från käk kirurgen på ala 2800 kr. Vart tar man 2800 kr för på en pension? Just nu känns det skit men jag vet at tjag på något vis knåpar i hop denna månad med..det gör man ju alltid med andan i halsen och har gjort det senaste 15 åren. Men det tär kan jag lova att varje månad vända, räkna, ta bort hit och dit.
Man gräver igenom vind och källare för att hitta nått att sälja och snart är allt sålt typ. min enda önskan är att bli frisk och få ett jobb med en lön man kan leva på. Nu är väl det en utopi och jag lär få leva på detta vidriga vis ständigt vändandes på sedlarna och bort prioritera roliga saker framför den förbannade sjukvården rent sagt.
Men jag betalar fint mina olyckfallsförsäkringar osv som borde täcka upp sådant här när man skadar sig och blir sjuk, BORDE ja! Vad hände då vi fick hela bohaget skadat av mögel? INGET! Se just mögel täckte inte försäkringen och man fick kasta rubbet bara sådär. Nytt som värdefullt. Ja det är underbart *fniss* Men jädrar när det ska ha in räkningarna va..då har man bödeln med hot om inkasso om man inte får in dem..men vad betalar man för? En bra fråga.
Nåväl man ska inte klaga..har ju tak över huvudet och ett mysigt hem om än allt är köpt på loppis sedan skadorna i vår förra lägenhet. Så jag ska ju vara tacksam för det. Jag kan ju betala så att andra får ut typ. I.o.m att man inte blir galen så skickar nån däruppe på en saker hela tiden tydligen. Denna nån ser att jädrar denna kvinna går inte att knäcka så på med mer dynga Haha!!! Börjar tro att det är så faktiskt. Vad kommer näst tro?
Näe man ska inte vara bitter eller sur..man lever bara en gång och då ska livet levas med att vända sedlar och räkna pengar typ Haha!!! Kommer ju få råd att åka till Stockholm om 1 månad för att även där gå till doktorn..så två flugor i en smäll. Läkare och se huvudstaden, vilken grej! Å jag ska inte klaga jag fick ju åka 24 timmar på Cinderella i sommar till Åland. Visserligen resulterade det i storköp nudlar efteråt men det var ändå mat det med. Näe pensionär är inget jag kan rekommendera ..det är ett h...vete att överleva som sådan varje månad ärligt talat.
Men å andra sidan blir amn proffs på det om än det innebär några losec kuret per år för att stilla magens nerver lite och boosta krafter till att orka vara just pensionär.
Har magvärken släppt tro? Tror bestämt det så ska försöka hoppa i säng.
Natti natt!
måndag 24 september 2012
Sovit halva dagen
Måndag och jag har sovit som en stock och vaknade då telefonen ringde halv 2, inte klokt! Jag är helt slut av dessa blödningar. Är inne på min 3,dje vecka nu och det blöder konstant hela tiden. Är så less! Vore en sak om det bara var det liksom..men med allt annat man har i kroppen är detta bara ren och skär överkurs, FY!
Vädret är halvdant och gör inte saken bättre heller då musklerna i kroppen har allergi mot just sådant här väder. Men det är bara att hänga med och njuta av det som går att njutas av *fniss* Det små små positiva sakerna Hehe!!!
Ska försöka ta det lugnt idag och se om det kan hjälpa. Men så är det mitt tålamod Hmm!
Nåväl, halva denna dag har gått med andra ord jag sov bort den..men kanske inte så konstigt med allt detta blödande att man blir lite trötter? Får mugga i mig mina blod mediciner och käka spenat och broccoli för kung och fosterland så man ersätter det som går förlorat.
Satt och kollade in mina naglar här..naglar som jag aldrig ägt under hela mitt liv *fniss* Den dagen jag träffade min kära lag jag av med mitt nagelbitande som jag sysslat med i hela mitt liv. Var så less att alltid behöva skyla mina fula naglar men likt förbaskat kunde jag inte sluta bita på dem. Men sedan 12 maj är det slutbitet och resultatet är detta. Är så nöjd.
Men , dags att få dagen att gå på återhörande.
Vädret är halvdant och gör inte saken bättre heller då musklerna i kroppen har allergi mot just sådant här väder. Men det är bara att hänga med och njuta av det som går att njutas av *fniss* Det små små positiva sakerna Hehe!!!
Ska försöka ta det lugnt idag och se om det kan hjälpa. Men så är det mitt tålamod Hmm!
Nåväl, halva denna dag har gått med andra ord jag sov bort den..men kanske inte så konstigt med allt detta blödande att man blir lite trötter? Får mugga i mig mina blod mediciner och käka spenat och broccoli för kung och fosterland så man ersätter det som går förlorat.
Satt och kollade in mina naglar här..naglar som jag aldrig ägt under hela mitt liv *fniss* Den dagen jag träffade min kära lag jag av med mitt nagelbitande som jag sysslat med i hela mitt liv. Var så less att alltid behöva skyla mina fula naglar men likt förbaskat kunde jag inte sluta bita på dem. Men sedan 12 maj är det slutbitet och resultatet är detta. Är så nöjd.
Men , dags att få dagen att gå på återhörande.
söndag 23 september 2012
En underbar helg över igen
Söndagen är ett faktum och tomheten enorm då min kära åker och så kommer dessa sega långa veckor. Men vi har haft en jätte mysig helg om än jag vaknade med galenskallevärken i lördagsmorse så typiskt. Men kanske inte oväntat efter veckans bravader. Nåväl, jag kunda mota olle i grinden med tabletter så det inte stegrade till vansinnes skallevärken iallfall. Vi hann med en del iallfall. En sväng på IKEA och en tur ut till min väninna utanför stan på en fika. Efter det bjöd han på Kina och vi mumsade buffen där. Då var skallevärken som värst och för några minuter trodde jag att jag skulle baxna av smärtorna men så vände det och släppte. Så på kvällen blev det mys i soffan med gott och en bra film, tyvärr halv sov jag sista delarna av filmen helt matt efter dagens jädra skallevärk. Idag hann vi med en härlig promenad mellan regn skurarna innan han åkte hem igen.
Jag fick en burk chai latte också av min älskade och jösses säger jag om den drycken. den är himmelsk. Så nu står den här i mitt skåp och skall bara njutas då vi är tillsammans.
Vi har också börjat fundra på vart jag vill åka då den stora dagen kommer i april 50 års dagen hualigen säger jag *fniss* Jag har ju inte varit utomlands mer än i London då min kräk fobi hindrat mig från de länder där man faktiskt kan bli just kräk sjuk. Men jag tänker nog bearbeta den rädslan för med min älskling kan jag besegra berg känns det som. Jag vill verkligen resa iväg 1 vecka till sol och hav, så vi får se.
Ska ju iväg till huvudstaden för en second oppinion på min tarm problematik med om ca 1 månad. Har fått komma till en super bra läkare samma som min dotter kom till då jag fixade det för hennes enorma buksmärtor. Denna gång åker jag inte själv utan min kära tar ledigt och åker med mig, det gör mig rörd. Så efter sjukhuset blir det en heldag i huvudstaden han och jag.
Men nu är det söndag kväll och jag känner mig lite trötter men ändå inte. Blödningarna är desamma och kanske därför jag är lite matt? Så det blir en dusch och en film tror jag nedkrypen i fotöljen. Sedan nya friska tag i veckan så den går fort fort fram till helg igen.
Med det säger jag natti natt då det beger sig.
Jag fick en burk chai latte också av min älskade och jösses säger jag om den drycken. den är himmelsk. Så nu står den här i mitt skåp och skall bara njutas då vi är tillsammans.
Vi har också börjat fundra på vart jag vill åka då den stora dagen kommer i april 50 års dagen hualigen säger jag *fniss* Jag har ju inte varit utomlands mer än i London då min kräk fobi hindrat mig från de länder där man faktiskt kan bli just kräk sjuk. Men jag tänker nog bearbeta den rädslan för med min älskling kan jag besegra berg känns det som. Jag vill verkligen resa iväg 1 vecka till sol och hav, så vi får se.
Ska ju iväg till huvudstaden för en second oppinion på min tarm problematik med om ca 1 månad. Har fått komma till en super bra läkare samma som min dotter kom till då jag fixade det för hennes enorma buksmärtor. Denna gång åker jag inte själv utan min kära tar ledigt och åker med mig, det gör mig rörd. Så efter sjukhuset blir det en heldag i huvudstaden han och jag.
Men nu är det söndag kväll och jag känner mig lite trötter men ändå inte. Blödningarna är desamma och kanske därför jag är lite matt? Så det blir en dusch och en film tror jag nedkrypen i fotöljen. Sedan nya friska tag i veckan så den går fort fort fram till helg igen.
Med det säger jag natti natt då det beger sig.
fredag 21 september 2012
Lite att smälta?
Hemma igen och har sovit en sväng då jag fick lite att smälta kan man säga *fniss* Jag har alltså förmodligen haft ett missfall, eh? I ett tidigt skede då, jaha? Jag som normalt har svårt att få barn då jag har en livmoder har det sagts som är hästskoformad och därmed svårt att få barn. Jag vet inte om detta stämmer då jag snart inte tror på något men då skulle jag ha blivit gravid nu vid 50 års ålder ja ja! Tur kroppen tog hand om det då får man väl säga för det fanns inget spår efter några rester eller så. Däremot en vätskefylld cysta som skulle vara ofarlig plus lite blödning kvar och en förstoppad tjocktarm...men det visste jag ju redan det sista.
Skulle ju få hjälp med den psykologiska biten angående tarmläckagen och tömmningarna men det har som vanligt inte hört av sig. För så är det när man läcker ur tarmen att psykologiskt struntar man att gå på toaletten det få gånger man känner för det blir så mycket elände av det efter. Inte så att man direkt medvetet gör det det har blivit en reflex bara jag inte kan styra. Plus att jag oftast inte känner heller när det är dags, därav förstoppningar. Men detta ska jag ju enligt instruktioner lavemanga varje dag 365 dagar om året??? Undrar just hur slapp man blir då..vanvett säger jag. Men men jag har en tid nu i Stockholm för second oppinion i detta ärende. Jag tänker inte ge mig.
Men blodvärdet var bra om än lägre än jag brukar ha likaså inga infektioner vilket var toppen. För säkerthets test togs klamydia prov och cancer prov då jag ändå låg där så detta är bara att vänta ut nu då. När det bjuds är det bara att hänga med typ ;)
Nu är det helg som vankas och den ska bli mys i stora lass. Detta med graviditet vet jag inte om jag tror på så jag slår bort detta och intar helg stämmningen snart. I natt kommer min kära och då är det vår tid.
Det blir lite handling på eftermiddagen då skåpen gapar tomma här och lite fin justeringar i mitt sovrum..sen en spa kväll.
En underbar helg önskar jag för det ska jag ha *fniss*
Skulle ju få hjälp med den psykologiska biten angående tarmläckagen och tömmningarna men det har som vanligt inte hört av sig. För så är det när man läcker ur tarmen att psykologiskt struntar man att gå på toaletten det få gånger man känner för det blir så mycket elände av det efter. Inte så att man direkt medvetet gör det det har blivit en reflex bara jag inte kan styra. Plus att jag oftast inte känner heller när det är dags, därav förstoppningar. Men detta ska jag ju enligt instruktioner lavemanga varje dag 365 dagar om året??? Undrar just hur slapp man blir då..vanvett säger jag. Men men jag har en tid nu i Stockholm för second oppinion i detta ärende. Jag tänker inte ge mig.
Men blodvärdet var bra om än lägre än jag brukar ha likaså inga infektioner vilket var toppen. För säkerthets test togs klamydia prov och cancer prov då jag ändå låg där så detta är bara att vänta ut nu då. När det bjuds är det bara att hänga med typ ;)
Nu är det helg som vankas och den ska bli mys i stora lass. Detta med graviditet vet jag inte om jag tror på så jag slår bort detta och intar helg stämmningen snart. I natt kommer min kära och då är det vår tid.
Det blir lite handling på eftermiddagen då skåpen gapar tomma här och lite fin justeringar i mitt sovrum..sen en spa kväll.
En underbar helg önskar jag för det ska jag ha *fniss*
Uppe i ottan
Uppe innan tuppen vaknade och utanför fönstret råder en grå dimma. Sovit bra och somnade iallafall till sist i går kväll. Det moler i nedre delen av buken på morgonen och känns som nått skumt tryck. Om 2 timmar ska jag vara på akuten och äntligen få se vad detta är för skit jag fått då? Har inte hunnit handla hem sedan jag fick löning och skåpen gapar tomma här så få se om jag orkar efter sjukhuset? Annars får det bli i morgon.
Äntligen fredag säger jag och i natt kommer min kära. Men nu är det kaffe och en dusch och bege sig till Akademiska sjukhuset uhu!! Hitta en parkering vilket inte brukar vara så lätt så gäller att vara ute i tid. Önskar detta vore gjort redan innan då detta inte är trevligheter. Men men..vi får se vad det är för skumt?
En underbar fredag önskas iallafall. På återhörande!
Äntligen fredag säger jag och i natt kommer min kära. Men nu är det kaffe och en dusch och bege sig till Akademiska sjukhuset uhu!! Hitta en parkering vilket inte brukar vara så lätt så gäller att vara ute i tid. Önskar detta vore gjort redan innan då detta inte är trevligheter. Men men..vi får se vad det är för skumt?
En underbar fredag önskas iallafall. På återhörande!
Borde sova nu
Sitter här mitt i natten och funderar på om man vågar gå och lägga sig. Vågar inte ens kissa nästan. Det pratas om att man blöder sisådär 1 dl om man blöder mycket, 1dl ??? Jag tror jag blödit 2 liter snart. Näe skämt å sido med så mycket så skulle jag inte stå upprätt det ser ju värre ut än det är säkerligen. Men har ingen lust att åka upp mitt i natten heller akut då jag fortfarande står upp. Akuten känns bättre dagtid av nån konstig anledning. Nattetid blir det så definitivt at tmn är sjuk om man måste bege sig in och jag gillar ju inte att vara akut sjuk *fniss* Räcker bra med allt som varit detta år hittills. Blodförgiftningar, operationer både här och där och annat smått och gott. Känns bara som att nu räcker det..jag vill ha lite kul med nångång.
Har i allafall goffat i mig massa spenat och broccoli plus mina blodmediciner för min anemi så jag hoppas jag håller ångan uppe trots det som går förlorat?
Min älskade frågade om jag ville ha han med och han skulle ta ledigt från jobbet...helt underbar är han då han vet min sjukhusskräck. Rörd blir jag också då jag definitivt aldrig haft någon som brytt sig förr överhuvudtaget. Men jag försäkrade honom att jag klarar detta och att hans jobb är viktigare. Ja han är helt underbar. Som han satt med mig då vi åkte med min blodförgiftning och likaså mina föräldrars olycka. Kan bara konstatera att jag är så galet lyckligt lottad som träffat en sådan helt underbar människa.
Så det är väl bara hoppa i elefant blöjjorna då och försöka få lite sömn så klockan blir 9 i morgon bitti. Avskyr att vara ensam på natten då man inte mår bra.
ska njuta i mitt fina rum som nu står klart och jag är så nöjd men har inte hunnit sätta upp saker på väggen osv än då jag vill att det torkar riktigt först. Mödan att fixa detta blev ett gäng blodblåsor i handen, en stelopererad nacke, ryggen gör sig väl till känna och mitt knä med lite grann. Men vad göra? Har inte råd med hantverkare inte ens med rotavdrag så då är det bara att ta saken i egna händer och fixa själv.
Så dags för lite sömn, Natti natt!
Har i allafall goffat i mig massa spenat och broccoli plus mina blodmediciner för min anemi så jag hoppas jag håller ångan uppe trots det som går förlorat?
Min älskade frågade om jag ville ha han med och han skulle ta ledigt från jobbet...helt underbar är han då han vet min sjukhusskräck. Rörd blir jag också då jag definitivt aldrig haft någon som brytt sig förr överhuvudtaget. Men jag försäkrade honom att jag klarar detta och att hans jobb är viktigare. Ja han är helt underbar. Som han satt med mig då vi åkte med min blodförgiftning och likaså mina föräldrars olycka. Kan bara konstatera att jag är så galet lyckligt lottad som träffat en sådan helt underbar människa.
Så det är väl bara hoppa i elefant blöjjorna då och försöka få lite sömn så klockan blir 9 i morgon bitti. Avskyr att vara ensam på natten då man inte mår bra.
ska njuta i mitt fina rum som nu står klart och jag är så nöjd men har inte hunnit sätta upp saker på väggen osv än då jag vill att det torkar riktigt först. Mödan att fixa detta blev ett gäng blodblåsor i handen, en stelopererad nacke, ryggen gör sig väl till känna och mitt knä med lite grann. Men vad göra? Har inte råd med hantverkare inte ens med rotavdrag så då är det bara att ta saken i egna händer och fixa själv.
Så dags för lite sömn, Natti natt!
torsdag 20 september 2012
Nu vill jag att det slutar hända saker
Har målat i dagarna 2 så jag har blodblåsor i händerna. Rustas färg täcker lika bra som om jag skulle tagit vattenfärg. Blir så less! Har fått stryka dessa väggar 5 ggr nu och ändå täcker det inte...har aldrig varit med om nått dylikt? Men å andra sidan har jag alltid målat förr med Beckers. Men dumsnål som man är *suck*
Har fått kopiösa blödningar så pass att jag fått ringa gynakuten nu på eftermiddagen då det t.o.m börjat snurra i skallen. Klimakteriet eller vad? Har tjaffsat detta nu i 1,5 månader och jag är bara föga less på det då man har allt annat elände med i kroppen. Detta är just nu överkurs. Så i morgon ska jag få komma på en akut tid om inte läget förvärras under kvällen. Inte trevligt att gå till gynekolog med störtblödningar men måste kollas hu!!!
Varit ute med en helt underbar liten vovve idag en liten chiwawa. Så otroligt god liten hund och den pinnade på som bara den med sina små ben. Efter promenaden var det så lekfull och helt underbar att gosa med. Blev fasen kär i den lilla så go var hon. Ja tänk om man hade en sådan liten goding då skulle jag aldrig få nått gjort här hemma än att gosa med den Hihi!!!
Så nu ska jag ge mig på den kakao färgade väggen och se om den färgen täcker då? Gör den inte det åker den UT genom mitt fönster *fniss* Ska baske mig åka ner till Rusta och prata med dem för så här ska det ju inte vara?
Så på med storblöjjorna och målarfärgs byxorna..härligt säger jag och tackar gudarna vid sådana här besvär att man är storkund hos Athena *fniss* Likaså att det vid en beställning skickade mig elefant blöjjor Haha!!! Dessa är välkomna nu kan jag säga. Ja det är tusan inte lätt att vara kvinna. Först ska vi ha mens 60% av vårat liv, efter det kommer klimakteriet i x antal år med diverse gosaker. Vi ska föda barn vilket för många är ett marathonlopp av dess like för att inte tala om nästan ett år när man bär barnet i sig med. Undrar om männen skulle palla allt detta? Haha!!!
Nåväl, har min jourtid i morgon och hoppas nu påå en bra gynekolog där. Sist jag var på akuten där var 1989 med ohyggliga smärtor i underlivet. Det fanns inget fel sades det då utan hade nått med gulkropps hormonet sade det. Jag tjatade till mig ett urinprov i allafall ifall att jag hade en UVI and guess what? Jo jag var gravid och det missade det i en gynundersökning???? Så jag hoppas utvecklingen gått frammåt *fniss* Å att jag inte är det denna gång hu!!!
Nu blir det måla, måla och måla!
Har fått kopiösa blödningar så pass att jag fått ringa gynakuten nu på eftermiddagen då det t.o.m börjat snurra i skallen. Klimakteriet eller vad? Har tjaffsat detta nu i 1,5 månader och jag är bara föga less på det då man har allt annat elände med i kroppen. Detta är just nu överkurs. Så i morgon ska jag få komma på en akut tid om inte läget förvärras under kvällen. Inte trevligt att gå till gynekolog med störtblödningar men måste kollas hu!!!
Varit ute med en helt underbar liten vovve idag en liten chiwawa. Så otroligt god liten hund och den pinnade på som bara den med sina små ben. Efter promenaden var det så lekfull och helt underbar att gosa med. Blev fasen kär i den lilla så go var hon. Ja tänk om man hade en sådan liten goding då skulle jag aldrig få nått gjort här hemma än att gosa med den Hihi!!!
Så nu ska jag ge mig på den kakao färgade väggen och se om den färgen täcker då? Gör den inte det åker den UT genom mitt fönster *fniss* Ska baske mig åka ner till Rusta och prata med dem för så här ska det ju inte vara?
Så på med storblöjjorna och målarfärgs byxorna..härligt säger jag och tackar gudarna vid sådana här besvär att man är storkund hos Athena *fniss* Likaså att det vid en beställning skickade mig elefant blöjjor Haha!!! Dessa är välkomna nu kan jag säga. Ja det är tusan inte lätt att vara kvinna. Först ska vi ha mens 60% av vårat liv, efter det kommer klimakteriet i x antal år med diverse gosaker. Vi ska föda barn vilket för många är ett marathonlopp av dess like för att inte tala om nästan ett år när man bär barnet i sig med. Undrar om männen skulle palla allt detta? Haha!!!
Nåväl, har min jourtid i morgon och hoppas nu påå en bra gynekolog där. Sist jag var på akuten där var 1989 med ohyggliga smärtor i underlivet. Det fanns inget fel sades det då utan hade nått med gulkropps hormonet sade det. Jag tjatade till mig ett urinprov i allafall ifall att jag hade en UVI and guess what? Jo jag var gravid och det missade det i en gynundersökning???? Så jag hoppas utvecklingen gått frammåt *fniss* Å att jag inte är det denna gång hu!!!
Nu blir det måla, måla och måla!
onsdag 19 september 2012
Skrattat så tårarna runnit
Avslutade denna kväll med att skratta så jag höll på att kikna här. Läser journalgrodor och dessa är helt sannslösa! Inte konstigt att man blivit illa bemött i vården och ej trodd på tills motsatsen visat sig? Har man sådana anteckningar om sig "my good" Samtidigt skrämmande också. Brukar själv dra ut kopior efter at tjag besökt vården för att kolla vad som skrivits då jag både haft en annan människa och dennes liv i mina journaler fast med mitt personnummer..likaså har min journal sekretess belagts av någon..och när jag frågar av vem då JAG aldrig gjort nått sådant säger det att det är jag *skratt* Varför skulle jag det? Har ju et tpågående ärende efter min olycka där försäkringsbolag inhämtar journaler efter fullmakt från mig..då sekretess lägge rman väl inte *suck*
Nåväl, dessa var bara några av MASSOR och jag har skrattat så tårarna runnit här. Vilka människor det finns och dessa ska man ha tilliten till när man blir sjuk då? Jösses!!!
-Dessutom har patienten noterat färsk avföring iblodet.
-Kommer flera gånger under samtalet.
-Pat har tyvärr länge tänkt på självmord som en utlösning.
-Jag hör inga hjärtslag, men patienten brukar ha det så.
-Kontaktorsak: Svalt en femårings kropp
-Dessutom har patienten noterat färsk avföring i blodet.
-Spyr över läkarens bänk, detta åtgärdas genom att patienten läggs in på bårhus.
-Spydde mängder med silverskedar natten till morgondagen
-75-årig dam med KOL, som för 14-dagar sedan fick sin lungstatus ollad.
-Inkommer med infektion i buken. Problem ej åtgärdat då buken inte kunde lokaliseras i höftleden
-Patienten har drabbats av Diskbång. Jobbar med Förhårdshandikappade.
-Uppjagad man som håller huvudet i vänster hand.
-Informerad om urinväginfektionen som uppstod i samband med örondiarré
-Rektoskopi: Vid undersökning ses trumhinnor helt retningsfria
-Patienten har röda hälar, i underliv och skinkorna
-Har sedan igår fått köttgrytan i halsen vilket inneburit totalstopp.
-undersökning och dr konstaterar: "Inga vaginala kräkningar".
-Patienten tar motvilligt av sig kläderna då han uppger att det inte finns något att se.Får honom ändå att ta sig på överkroppen.
-Underskrift: Anonymiserad Person, överlök.
-Använder sig av friktioner vid oavsiktliga huvudrotationer i samband med mensvärk.
-Status AT: Trött och tagen, pigg och glad.
Gillar denna underskrift av läkaren "anonymiserad person, överlök"
Säger en hel del Haha!!! Många "lökar" har man stött på genom åren sedan man blev skadad och jag kan gå i god för att lök är bättre än läkare på vissa då man stått som ett gapande frågetecken när det briljerat och trott det varit nått mer över mänskligheten Haha!!
Det har blivit ett antal knäppgökar sanna mina ord!
Ja detta gjorde min kväll säger jag *skratt*
Nåväl, dessa var bara några av MASSOR och jag har skrattat så tårarna runnit här. Vilka människor det finns och dessa ska man ha tilliten till när man blir sjuk då? Jösses!!!
-Dessutom har patienten noterat färsk avföring iblodet.
-Kommer flera gånger under samtalet.
-Pat har tyvärr länge tänkt på självmord som en utlösning.
-Jag hör inga hjärtslag, men patienten brukar ha det så.
-Kontaktorsak: Svalt en femårings kropp
-Dessutom har patienten noterat färsk avföring i blodet.
-Spyr över läkarens bänk, detta åtgärdas genom att patienten läggs in på bårhus.
-Spydde mängder med silverskedar natten till morgondagen
-75-årig dam med KOL, som för 14-dagar sedan fick sin lungstatus ollad.
-Inkommer med infektion i buken. Problem ej åtgärdat då buken inte kunde lokaliseras i höftleden
-Patienten har drabbats av Diskbång. Jobbar med Förhårdshandikappade.
-Uppjagad man som håller huvudet i vänster hand.
-Informerad om urinväginfektionen som uppstod i samband med örondiarré
-Rektoskopi: Vid undersökning ses trumhinnor helt retningsfria
-Patienten har röda hälar, i underliv och skinkorna
-Har sedan igår fått köttgrytan i halsen vilket inneburit totalstopp.
-undersökning och dr konstaterar: "Inga vaginala kräkningar".
-Patienten tar motvilligt av sig kläderna då han uppger att det inte finns något att se.Får honom ändå att ta sig på överkroppen.
-Underskrift: Anonymiserad Person, överlök.
-Använder sig av friktioner vid oavsiktliga huvudrotationer i samband med mensvärk.
-Status AT: Trött och tagen, pigg och glad.
Gillar denna underskrift av läkaren "anonymiserad person, överlök"
Säger en hel del Haha!!! Många "lökar" har man stött på genom åren sedan man blev skadad och jag kan gå i god för att lök är bättre än läkare på vissa då man stått som ett gapande frågetecken när det briljerat och trott det varit nått mer över mänskligheten Haha!!
Det har blivit ett antal knäppgökar sanna mina ord!
Ja detta gjorde min kväll säger jag *skratt*
värken i huvudet släppte
Denna dag förbi och jag har sovit bort halva denna då skallevärken blev ett faktum i morse. Vaknade vid 18 tiden i från helvetet och det hade givit sig tack o lov. Då kommer frustrationen och samtidigt glädjen..att det så fort smäller till när det kommer men också hur galet skönt det är när den släpper. Det är Mr Whiplash som löper amok i hjärnan. Varenda litet blodkärl är i anspänning och man kan känna i hela huvudet små knölar överallt. Det tickar likt små bomber som ska detornera och det hugger som om nån står med en brinnande slägga inne i hjärnan och stöter. Nåväl, nu är attacken över för denna gång *suck* Men med ironin om just detta så finns det ju inte enligt 80% av läkarkåren Haha!!! Näe, alltså simulerar jag dessa anfall??? Skulle väl inte tro det va *skratt*
Vaknade iallafall upp med en enorm energi..denna attack var triggad av muskelkramperna från i morse och då är attackerna på ett helt annat sätt än det jag vaknar med direkt från sömnen. Det är värre och sitter 24 timmar och då tror man varje gång att det är den sista. Men nu i kväll fick jag enorm energi och beslutade mig att i lugn takt ta tag i mitt sovrum. Bit för bit sakta sakta med vila mellan. Jag mår verkligen dåligt av dessa gröna vidriga tapeter i detta mörka rum. Det är en sådan tung atmosfär i detta sovrum att man bokstavligen baxnar. Så, jag har dagarna på mig, all tid i världen..så jag har satt igång sakta sakta. Det blir off white och en fondtapet i nougat. Reglad med konstens alla hjälpmedel, nack kragen, njurbältet och back on track. Visst jag kommer må skit ändå men vissa saker är det lättare att ta skiten efter. Det handlar om att få göra det alla andra gör, de friska eller rättare sagt göra det jag kunde göra förr men idag får betala en hög summa för. Men ibland är det värt det. Som sjukpensionär har man ju inte råd att lejja folk och betala så vad gör man? Vi sjukpensionärer har väl rätten att få ha mysigt också i vårat hem om än vi inte kan ta till arbetskraft. Ja ja, jag skiter i om hela ryggraden brakar jag SKA göra detta och jag tar betalningen som med allt annat. Då kan jag iallafall ligga och se nått behagligare än dessa vidriga gröna tapeter!
Så denna dag försvann rätt fort då halva gick till att sova bort trist nog. Har pratat med min kära en sväng med och det är höjdpunkten att få höra hans röst Mmmm!
Nu blir det sussa igen och imorgon kommer en vän till mig från Gävle och vi får några timmar här i stan, det ska bli skoj. Var ett tag sedan vi träffades nu.
Så jag säger godnatt och hoppas på en bättre dag i morgon.
Vaknade iallafall upp med en enorm energi..denna attack var triggad av muskelkramperna från i morse och då är attackerna på ett helt annat sätt än det jag vaknar med direkt från sömnen. Det är värre och sitter 24 timmar och då tror man varje gång att det är den sista. Men nu i kväll fick jag enorm energi och beslutade mig att i lugn takt ta tag i mitt sovrum. Bit för bit sakta sakta med vila mellan. Jag mår verkligen dåligt av dessa gröna vidriga tapeter i detta mörka rum. Det är en sådan tung atmosfär i detta sovrum att man bokstavligen baxnar. Så, jag har dagarna på mig, all tid i världen..så jag har satt igång sakta sakta. Det blir off white och en fondtapet i nougat. Reglad med konstens alla hjälpmedel, nack kragen, njurbältet och back on track. Visst jag kommer må skit ändå men vissa saker är det lättare att ta skiten efter. Det handlar om att få göra det alla andra gör, de friska eller rättare sagt göra det jag kunde göra förr men idag får betala en hög summa för. Men ibland är det värt det. Som sjukpensionär har man ju inte råd att lejja folk och betala så vad gör man? Vi sjukpensionärer har väl rätten att få ha mysigt också i vårat hem om än vi inte kan ta till arbetskraft. Ja ja, jag skiter i om hela ryggraden brakar jag SKA göra detta och jag tar betalningen som med allt annat. Då kan jag iallafall ligga och se nått behagligare än dessa vidriga gröna tapeter!
Så denna dag försvann rätt fort då halva gick till att sova bort trist nog. Har pratat med min kära en sväng med och det är höjdpunkten att få höra hans röst Mmmm!
Nu blir det sussa igen och imorgon kommer en vän till mig från Gävle och vi får några timmar här i stan, det ska bli skoj. Var ett tag sedan vi träffades nu.
Så jag säger godnatt och hoppas på en bättre dag i morgon.
tisdag 18 september 2012
Ingen vidare trevlig dag
Vaknade till en kaotisk morgon med tråkiga besked och vips var migränen ett faktum. Att ha en nära anhörig med psykiatrisk sjukdom är inte lätt det är nog bland det svåraste jag varit med om och då har jag varit med om rätt mycket kan jag säga. Men denna frustration att inte få hjälpa då man helst av allt bara vill bunta ihop alla runt om i en hög då man tycker att så lite händer. Ja jag tycker att det är rena stiltje mot vad jag är van vid. Sjukdommar har jag gått igenom med råge allt från sjukdommar som drabbar 2 personer om året till förlamande handikapp osv. Denna kamp att hitta tillbaka efter det olika diagnoserna osv. Men psykisk sjukdom var nått för mig helt offside då det slog till i min närhet. Svårt att förstå sig på, svårt att acceptera men mest av allt så mastigt som anhörig att se på och inte få hjälpa.
Normalt sett är jag en människa som alltid alltid fixar det mesta med blod , svett och tårar och jag får alltid till det till det bästa. Men detta är utöver min makt och det stör mig.
Det är utöver mitt förstånd och då kan man bara lägga ihop ett och ett vad summan av det blir. Man blir både arg, ledsen, galen allt i ett. Och framförallt att det i mina ögon går så segt och sakta allt, det är jag inte van vid. Jo jag har andra nära som levt i detta i år också och jag minns då jag fick reda på det för massa år sedan att jag tänkte "hur orkar hon" ta kampen mot det omöjliga kändes det som? Men hon hade turen att få göra det med en som inte var myndig då och hade fortfarande rätten att lägga sig i..det har inte jag idag och det är skit jobbigt! Man mår skit när ens anhöriga mår dåligt och mer när man inget kan eller får göra eller ens har rätten att göra nått. Där tycker jag systemet failar..vart går gränserna till att få hjälpa en människa..jo det ligger vid 18 års ålder. Då har man ingen rätt alls längre och det är som att mamma rollen är utraderad..man är inte mamma längre, tydligen ska känslor för ens anhöriga också då försvinna eller?? Man ska kasta sina känslor eller vad när ens barn kliver över 18 års strecket?
Det lustiga är att jag kan hjälpa min mamma eller pappa det går bra..borde inte de vara myndiga så det räcker vid 78 års ålder kan man ju tycka? Jag spyr bokstavligen på detta med lagen då ens barn fyller 18 speciellt om det är sjuka efter det. Man ska se, lyssna, ta, finnas till och orka men man får inte varken säga bu eller bä eller ens ha nån form av talan. Det gott folk till myndigheter, säger jag skit om. Hur ska man som anhörig handskas med nått så svårt om man inte får bli involverad, få ens öppna munnen eller knysta? Inte förrens man varit där själv kanske man förstår men att bara sitta passiv och se på är inte nådigt..det är dessutom sjukt att man ens ska behöva det. Ja det var min morgon gnällhet..men jag blir så frustrerad bara.
Till det lyckligt ICKE drabbade av sådant kan jag bara önska att det får smaka på själva och se hur det känns. Om ni anser at tman kan koppla på en psykopat kappa bara så där och fullständigt bli känslolös och skita i allt runt sig?
Nåväl, regnet har öst ner i skov här och det är vidrigt mörkt ute. Denna dag tänker jag inte ens gå utanför dörren. Jag har huvudvärken att fajtas mot igen *suck*
Nu blir det lite sen lunch då jag fått styr på skallevärken och värsta illamåendet har gett sig.
På återhörande!
Normalt sett är jag en människa som alltid alltid fixar det mesta med blod , svett och tårar och jag får alltid till det till det bästa. Men detta är utöver min makt och det stör mig.
Det är utöver mitt förstånd och då kan man bara lägga ihop ett och ett vad summan av det blir. Man blir både arg, ledsen, galen allt i ett. Och framförallt att det i mina ögon går så segt och sakta allt, det är jag inte van vid. Jo jag har andra nära som levt i detta i år också och jag minns då jag fick reda på det för massa år sedan att jag tänkte "hur orkar hon" ta kampen mot det omöjliga kändes det som? Men hon hade turen att få göra det med en som inte var myndig då och hade fortfarande rätten att lägga sig i..det har inte jag idag och det är skit jobbigt! Man mår skit när ens anhöriga mår dåligt och mer när man inget kan eller får göra eller ens har rätten att göra nått. Där tycker jag systemet failar..vart går gränserna till att få hjälpa en människa..jo det ligger vid 18 års ålder. Då har man ingen rätt alls längre och det är som att mamma rollen är utraderad..man är inte mamma längre, tydligen ska känslor för ens anhöriga också då försvinna eller?? Man ska kasta sina känslor eller vad när ens barn kliver över 18 års strecket?
Det lustiga är att jag kan hjälpa min mamma eller pappa det går bra..borde inte de vara myndiga så det räcker vid 78 års ålder kan man ju tycka? Jag spyr bokstavligen på detta med lagen då ens barn fyller 18 speciellt om det är sjuka efter det. Man ska se, lyssna, ta, finnas till och orka men man får inte varken säga bu eller bä eller ens ha nån form av talan. Det gott folk till myndigheter, säger jag skit om. Hur ska man som anhörig handskas med nått så svårt om man inte får bli involverad, få ens öppna munnen eller knysta? Inte förrens man varit där själv kanske man förstår men att bara sitta passiv och se på är inte nådigt..det är dessutom sjukt att man ens ska behöva det. Ja det var min morgon gnällhet..men jag blir så frustrerad bara.
Till det lyckligt ICKE drabbade av sådant kan jag bara önska att det får smaka på själva och se hur det känns. Om ni anser at tman kan koppla på en psykopat kappa bara så där och fullständigt bli känslolös och skita i allt runt sig?
Nåväl, regnet har öst ner i skov här och det är vidrigt mörkt ute. Denna dag tänker jag inte ens gå utanför dörren. Jag har huvudvärken att fajtas mot igen *suck*
Nu blir det lite sen lunch då jag fått styr på skallevärken och värsta illamåendet har gett sig.
På återhörande!
måndag 17 september 2012
Måndagen har passerat
Måndagen snart förbi. Denna eviga räkna veckodagar tills nästa helg *fniss* Så enormt tungt när saknaden ta ri en och riktigt rycker i en. Men får focusera på att det blir kvalite då vi ses då vi får längta lite. Tur det finns telefon säger jag så man åtminstone kan höra rösten Hmm!
Jag har fått kli i mina fingrar att göra om mitt sovrum. Den färg som råder valdes av min dotter då det var meningen att hon skulle bo här ett tag till. så blev inte fallet utan hon flyttade bara nmågra månader efter och lämnade kvar ett grönt hujedamig sovrum. Jag avskyr grönt. Dessutom är denna lägenhet så mörk då den ligger på botten plan och har träd utanför från 1947, alltså enorma sådana som helt skymmer himmlen. Det är med andra ord kolsvart i mitt sovrum ALLTID!
Sedan den dagen jag flyttade in i det rummet har jag upplevt det som väldigt tungt. De tär som en tung energi i det rummet. Jag är fritt troende vad gäller liv efter detta, kontakt med andra sidan och allt sådant. Om saker händer som man inte kan förklara så finns nått utöver det vi ser anser jag. Känner man nått så gör man ju det likväl ser nått man inte kan förklara eller känner en lukt osv osv. Jag har känt saker, set med egna ögon och t.o.m fotat saker som jag inte kan förklara. Men det finns på bild och jag vet inte vad det är..likväl lukter och saker som hänt som man sett med blotta ögat. Inte drömt eller gått i sömnen eller fantiserat osv utan sett! Vad det är eller hur, det vet jag inte och det blir väl i betraktarens ögon vad man gör det till?
Men i detta sovrum dog kvinnans som bodde här innan har jag hört sagts. Eftersom jag inte är helt emot livet efter detta kan jag förstå den känsla som råder i mitt sovrum, väldigt tungsinn känsla. Vet inte om denna går att måla bort men definitivt med en ljusare ton kommer rummet bli mer behagligt tror ju jag. Men det är inte lön förrän på onsdag och ska jag måla då lär jag inte bli klar till helgen. Det är enormt mycket väggar och jag klarar inte tempot som förr med min rygg och nacke. Så det kommer ta en bit i taget och helgerna är heliga för mig och då vill jag inte stå här och måla. Men ljust ska det bli därinne relativt fort för jag blir snart crazy på det mörka *fniss*
Fick en liten present av lilla mamma idag denna som jag önskat mig att testa.
Känner mig grå och vit efter den dåliga sommar då nu den lilla sommarbränna man surt kämpade för bleknat av nästan helt nu. Hösten är här vilket ger ökade smärtor då man som smärtpatient inte tål väderförändringar och kallare luft speciellt bra. Har ju aldrig råd att unna mig smink odyl då en sjukpensionärs lön inte är att hurra för så denna fick jag av mamma idag och jag är så glad. ska bli kul att se om recensionerna om den stämmer. Det låter ju som en magi kräm? Haha!!!
Citat: Maybelline New York Dream Fresh 8-in-1 BB Cream
Dream Fresh 8-in-1 BB Cream suddar ut brister i huden som blemmor, kvisslor eller ärr samtidigt som den mjukgör och återfuktar under dagen, helt utan någon olja eller andra tunga ingredienser. Denna BB-kräm ljusar upp din hud samt framhäver och förbättrar medan den även ger solskydd med SPF 30.
Återkommer med min egen recenssion då jag testat den!!!
Nåväl, pratade länge med min kära i kväll och för varje gång påminns jag hur galet lycklig jag är och hur mycket jag älskar honom och han älskar mig. Vi brukar säga som så vem älskar mest och vi kommer alltid fram till att det är enormt rätt och slätt! Det är riktig kärlek det Hihi!!
Så dessa måndagar är extra jobbiga då det precis är början av veckan och det känns som en evighet till lördag. Men så tänker man lite klokt och inser att 5 dagar är väldigt väldigt lite *fniss* Så snart är det faktiskt bara 4 dagar Mmmm!
Nu blir det lite kikandes på datan och sedan natti natt. Råkade ju somna här på eftermiddagen i flera timmar så är inte ett dugg trötter nu. Men men har inget för mig i morgon så det gör inget med en lång sovmorgon.
På återhörande.
Jag har fått kli i mina fingrar att göra om mitt sovrum. Den färg som råder valdes av min dotter då det var meningen att hon skulle bo här ett tag till. så blev inte fallet utan hon flyttade bara nmågra månader efter och lämnade kvar ett grönt hujedamig sovrum. Jag avskyr grönt. Dessutom är denna lägenhet så mörk då den ligger på botten plan och har träd utanför från 1947, alltså enorma sådana som helt skymmer himmlen. Det är med andra ord kolsvart i mitt sovrum ALLTID!
Sedan den dagen jag flyttade in i det rummet har jag upplevt det som väldigt tungt. De tär som en tung energi i det rummet. Jag är fritt troende vad gäller liv efter detta, kontakt med andra sidan och allt sådant. Om saker händer som man inte kan förklara så finns nått utöver det vi ser anser jag. Känner man nått så gör man ju det likväl ser nått man inte kan förklara eller känner en lukt osv osv. Jag har känt saker, set med egna ögon och t.o.m fotat saker som jag inte kan förklara. Men det finns på bild och jag vet inte vad det är..likväl lukter och saker som hänt som man sett med blotta ögat. Inte drömt eller gått i sömnen eller fantiserat osv utan sett! Vad det är eller hur, det vet jag inte och det blir väl i betraktarens ögon vad man gör det till?
Men i detta sovrum dog kvinnans som bodde här innan har jag hört sagts. Eftersom jag inte är helt emot livet efter detta kan jag förstå den känsla som råder i mitt sovrum, väldigt tungsinn känsla. Vet inte om denna går att måla bort men definitivt med en ljusare ton kommer rummet bli mer behagligt tror ju jag. Men det är inte lön förrän på onsdag och ska jag måla då lär jag inte bli klar till helgen. Det är enormt mycket väggar och jag klarar inte tempot som förr med min rygg och nacke. Så det kommer ta en bit i taget och helgerna är heliga för mig och då vill jag inte stå här och måla. Men ljust ska det bli därinne relativt fort för jag blir snart crazy på det mörka *fniss*
Fick en liten present av lilla mamma idag denna som jag önskat mig att testa.
Känner mig grå och vit efter den dåliga sommar då nu den lilla sommarbränna man surt kämpade för bleknat av nästan helt nu. Hösten är här vilket ger ökade smärtor då man som smärtpatient inte tål väderförändringar och kallare luft speciellt bra. Har ju aldrig råd att unna mig smink odyl då en sjukpensionärs lön inte är att hurra för så denna fick jag av mamma idag och jag är så glad. ska bli kul att se om recensionerna om den stämmer. Det låter ju som en magi kräm? Haha!!!
Citat: Maybelline New York Dream Fresh 8-in-1 BB Cream
Dream Fresh 8-in-1 BB Cream suddar ut brister i huden som blemmor, kvisslor eller ärr samtidigt som den mjukgör och återfuktar under dagen, helt utan någon olja eller andra tunga ingredienser. Denna BB-kräm ljusar upp din hud samt framhäver och förbättrar medan den även ger solskydd med SPF 30.
Återkommer med min egen recenssion då jag testat den!!!
Nåväl, pratade länge med min kära i kväll och för varje gång påminns jag hur galet lycklig jag är och hur mycket jag älskar honom och han älskar mig. Vi brukar säga som så vem älskar mest och vi kommer alltid fram till att det är enormt rätt och slätt! Det är riktig kärlek det Hihi!!
Så dessa måndagar är extra jobbiga då det precis är början av veckan och det känns som en evighet till lördag. Men så tänker man lite klokt och inser att 5 dagar är väldigt väldigt lite *fniss* Så snart är det faktiskt bara 4 dagar Mmmm!
Nu blir det lite kikandes på datan och sedan natti natt. Råkade ju somna här på eftermiddagen i flera timmar så är inte ett dugg trötter nu. Men men har inget för mig i morgon så det gör inget med en lång sovmorgon.
På återhörande.
måndag morgon
Morgonstånd har guld i mun, vette katten? Uppe med tuppen denna gråa morgon. Nu känns det verkligen att hösten är här uhu! Å jag fryser Brr! Men så känns det som ett mellanläge, vad har man på sig nu? Helst skulle jag redan vilja sätta på mig täckjackan Haha! Gud så skönt med gosig varm jacka när det är gråkallt. Men vad ska man då ha när det blir vinter? Men "allergisk" som jag blivit mot kyla i mina muskler är det nog tyvärr täck jackan man får slänga på sig. Så fort det kommer en kall vindpust på denna kropp så krampar ju musklerna direkt. Ett dilemma jag trodde folk fejkade förr då det lassade på sig massor av kläder för att det värkte av vindarna. Nu kan jag bara sälla mig till skaran att så är det!! En vindpust kan sätta igång en värk igenom hela kroppen sanna mina ord. Tack o lov tog det mig 15 år att få sedan olyckan hände men bara konstatera ett sant faktum nu.
Sovit sisådär med i natt då jag vet att jag har tider tidigat att passa. Livrädd att inte vakna till klockan, att det ska bli ström avbrott osv. Men både lilla mamma och min kära ringde här så jag kom upp i tid. Så vid 8 bär det av in för starr operation för lilla mamma denna dag.
Nu blir det en dusch och vakna till. Tidiga mornar är inte riktigt min grej då det tar lite tid att få igång kroppen. Så mycket kaffe är grejjen då Haha!! Hoppas också att det grå molntäcket lättar under dagen.
På återhörande!
Sovit sisådär med i natt då jag vet att jag har tider tidigat att passa. Livrädd att inte vakna till klockan, att det ska bli ström avbrott osv. Men både lilla mamma och min kära ringde här så jag kom upp i tid. Så vid 8 bär det av in för starr operation för lilla mamma denna dag.
Nu blir det en dusch och vakna till. Tidiga mornar är inte riktigt min grej då det tar lite tid att få igång kroppen. Så mycket kaffe är grejjen då Haha!! Hoppas också att det grå molntäcket lättar under dagen.
På återhörande!
söndag 16 september 2012
En mysig helg
Så har helgen gått igen så snabbt så snabbt. Vaknade i lördags morse att det låg en chokladask på mitt bord och rosor runt om. Så fint ♥ på chokladen stod det med kärlek och det var små chokladhjärtan. Sådant gör mig alldeles rörd. Har aldrig nånsinn fått saker av någon jag haft en relation med tidigare. Det gjorde min dag likaså att jag är faktiskt världens lyckligaste.
Lördagens finväder bjöd på en motorcykeltur genom landskapet ut till en go vän och hennes barn 6 mil bort där vi bodde tidigare. Så härligt att susa förbi ute i det fria. Verkligen älskar att åka motorcykel. Väl påpälsad så är det ingen fara men lite läskigt var det när vi körde hem på kvällen och det var kolsvart ute men det gick så fort att vi var hemma på ett litet kick.
Söndagen bestod i diverse saker däribland kom min dotter hem ett tag och vi pratade lite om det ena och det andra, välbehövligt prat med andra ord och för att reda ut lite saker . Efter det åkte hon med hem då min kära skulle hem till sitt. Resterande kväll har det mest varit lite pyssel och i morgon bitti ska jag med lilla mamma in då hon ska operera ögonen.
Har sagt natti natt till min kära då han åter kliver på sina nattpass igen.
Nu blir det en dusch och kolla om det finns nått att titta på på TV play.
Lördagens finväder bjöd på en motorcykeltur genom landskapet ut till en go vän och hennes barn 6 mil bort där vi bodde tidigare. Så härligt att susa förbi ute i det fria. Verkligen älskar att åka motorcykel. Väl påpälsad så är det ingen fara men lite läskigt var det när vi körde hem på kvällen och det var kolsvart ute men det gick så fort att vi var hemma på ett litet kick.
Söndagen bestod i diverse saker däribland kom min dotter hem ett tag och vi pratade lite om det ena och det andra, välbehövligt prat med andra ord och för att reda ut lite saker . Efter det åkte hon med hem då min kära skulle hem till sitt. Resterande kväll har det mest varit lite pyssel och i morgon bitti ska jag med lilla mamma in då hon ska operera ögonen.
Har sagt natti natt till min kära då han åter kliver på sina nattpass igen.
Nu blir det en dusch och kolla om det finns nått att titta på på TV play.
fredag 14 september 2012
En dag som susade förbi
Fredagen lider mot sitt slut och jag ska om bara några timmar få se min kära igen efter en hel lång vecka utan. Dagen har bara flygit förbi och på kvällen var jag hem till lilla mammsen och pappsen och vi mummsade pizza. Jag har tvättat lite och pysslat här och tidigare i dag kom också killarna som skulle gräva upp altan så det är också klart nu. Det gick ner en ca 50 cm ner i jorden för att se om där fanns nån blöta men det kunde inte hitta nått vilket då tyder på markfukten. Det lade så en fuktspärr utmed ytterväggen under plattorna som att mota Olle i grinden lite för mer stigande markfukt, så nu känns det bra. Skulle det bli värre med tanke på att det faktiskt ligger en rutten dagvattenledning här som skulle varit åtgärdad för länge sedan..så skulle jag höra av mig. Men i kväll har inget stigit, inte än.
Jag pratade en sväng med min dotter som inte har mått så värst bra senaste tiden. OCD,n är påträngande värre och hon fightas med både svår panikångest och denne. Har också börjat trappa ner på medicineringen vilket jag inte fattar att man ens kan tänka på då det ser ut som det gör..MEN jag har ju inget att säga till om så jag håller min trut Hmm? Idioti är mitt ord i allfall för det! Å ett stort frågetecken till psykiatrin faktiskt hur det kan ta ÅR i en ung människas liv att rehabiliteras? Varför all denna väntan bara? Var är insatserna så at tman snabbt ska komma tillbaka till det "normala" livet igen inte få mersmak på att vara sjukskriven typ. Vet hur lätt det är att halka efter då jag själv valsade åratal i ekorrhjulet innan jag fick inse fakta för min del att det inte fanns arbetsåtergång. Men rehabiliteringarna ska juu vara i början av sjukhistorien så man inte faller ner i detta träsk att gå hemma. Det är ju faktiskt så att orken tryter ju med tiden därav tycker jag en intensiv rehab med detsamma. Men det är vad jag tycker Hehe!!!
Jag ska iallfall ha en underbar helg med min kära, det har vi alltid han och jag. Det spelar ingen roll vad vi gör om vi gör nått eller ej så är det bara helt underbart. Vad denna helg har att erbjuda har jag ingen aning om bara jag får vara i hans sällskap *fniss*
Ska sussa ett par timmar nu och vid 5-6 tiden är han här.
Jag pratade en sväng med min dotter som inte har mått så värst bra senaste tiden. OCD,n är påträngande värre och hon fightas med både svår panikångest och denne. Har också börjat trappa ner på medicineringen vilket jag inte fattar att man ens kan tänka på då det ser ut som det gör..MEN jag har ju inget att säga till om så jag håller min trut Hmm? Idioti är mitt ord i allfall för det! Å ett stort frågetecken till psykiatrin faktiskt hur det kan ta ÅR i en ung människas liv att rehabiliteras? Varför all denna väntan bara? Var är insatserna så at tman snabbt ska komma tillbaka till det "normala" livet igen inte få mersmak på att vara sjukskriven typ. Vet hur lätt det är att halka efter då jag själv valsade åratal i ekorrhjulet innan jag fick inse fakta för min del att det inte fanns arbetsåtergång. Men rehabiliteringarna ska juu vara i början av sjukhistorien så man inte faller ner i detta träsk att gå hemma. Det är ju faktiskt så att orken tryter ju med tiden därav tycker jag en intensiv rehab med detsamma. Men det är vad jag tycker Hehe!!!
Jag ska iallfall ha en underbar helg med min kära, det har vi alltid han och jag. Det spelar ingen roll vad vi gör om vi gör nått eller ej så är det bara helt underbart. Vad denna helg har att erbjuda har jag ingen aning om bara jag får vara i hans sällskap *fniss*
Ska sussa ett par timmar nu och vid 5-6 tiden är han här.
Hösten är här nu och fukten checkad
Vaknade före tuppen denna morgon till ett vidrigt höstrusk FY!! Det är stormvindar och regnet öser ner utanför. Nu är det höst!!! Sitter och väntar på fuktteknikerna som skall komma nu klockan 8. I natt , så typiskt då det ska komma och se har inte vattnet stigit alls i väggen? Innan varenda dag sedan april ungefär. Men skit detsamma jag har det dokumenterat på bild så det finns gedigen dokumentation. Men nog är det som förgjort?
Ja vi får se vad detta ger? Hoppas hoppas inte fukten gått in i mitt vardagsrum?
ska stjälpa i mig en kopp kaffe så jag håller ögon och öron öppna nu *fniss*
(lite senare)
Då har det kollat här och jag har TORRT inne t.o.m krut torrt, kanon!!
Men detta är troligtvis markfukt. Var perfekt idag att det regnade med så han kunde se fallet på plattorna som inte sluttar innåt men det kan ha varit så att den trätrall som låg här som handikapp anpassningen gjort åt förra hyrsegästen sluttat därav det som jag trodde var mögel eller nått var kalkutfällningar i väggen då regnvatten gått ner mot väggen pga felsluttning då. Men han skulle föreslå at tman lyfter upp plattorna intill där det blir blött och kollar vad som finns där och ev lägger en fuktspärr mot väggen . På lång sikt är ju aldrig fukt bra och kan man förhindra så är det ju bara bra. Så då hoppas jag det är så nu då. Jag med mina dåliga erfarenheter av mätningar som inget visat och likt förbaskat har man mått räv och apparaturen har visat 0 fukt fram till att det borrade in i väggen och där fann allt mögel och skit..sådant gör ju att man blir nervklen. Det sprang ju med dessa apparater och idiotförklarade mig hela tiden att vi simulerade sjukdom..tills motsatsen då visade sig. Berättade detta för killen men dessa hus jag nu bor i har en helt annan konstruktion tack o lov. Med 2 stegsfasad och luftspalt vilket gör att det näst är omöjligt och det ska till mängder med vatten för att det ska bli just mögel. Så då kan jag vara lugn Hehe!!! Jag bor med andra ord BRA nu.
Vår förra bostad var byggd skevt med helt andra väggar där fukten lätt togs sig in.
Ja med dessa besked kan jag lugna ner mig då och hoppas nu bostadsföretaget gör som det blir tillsagda för att mota olle i grinden.
Nu tror jag att jag ska sussa en stund till för hualigen för att vara uppe i detta skitväder.
När denna dag och halva natt går har jag min älskade här igen och jag längtar kopiöst efter det nu att få vara i hans famn igen Hihi!! Äntligen helg igen!
(Å lite senare ändå) ;)
Nu har det ringt igen, det är snabba bud nu..det hade fått klartecken att gräva upp i hörnan på min uteplats redan i nästa vecka för att kolla under plattorna och då ev lägga en fuktspärr. Detta känns tryggt så det inte i förlängningen blir nått utav fukten. Så nu pustar jag ut och går och sussar Haha!!!
På återhörande!
Ja vi får se vad detta ger? Hoppas hoppas inte fukten gått in i mitt vardagsrum?
ska stjälpa i mig en kopp kaffe så jag håller ögon och öron öppna nu *fniss*
(lite senare)
Då har det kollat här och jag har TORRT inne t.o.m krut torrt, kanon!!
Men detta är troligtvis markfukt. Var perfekt idag att det regnade med så han kunde se fallet på plattorna som inte sluttar innåt men det kan ha varit så att den trätrall som låg här som handikapp anpassningen gjort åt förra hyrsegästen sluttat därav det som jag trodde var mögel eller nått var kalkutfällningar i väggen då regnvatten gått ner mot väggen pga felsluttning då. Men han skulle föreslå at tman lyfter upp plattorna intill där det blir blött och kollar vad som finns där och ev lägger en fuktspärr mot väggen . På lång sikt är ju aldrig fukt bra och kan man förhindra så är det ju bara bra. Så då hoppas jag det är så nu då. Jag med mina dåliga erfarenheter av mätningar som inget visat och likt förbaskat har man mått räv och apparaturen har visat 0 fukt fram till att det borrade in i väggen och där fann allt mögel och skit..sådant gör ju att man blir nervklen. Det sprang ju med dessa apparater och idiotförklarade mig hela tiden att vi simulerade sjukdom..tills motsatsen då visade sig. Berättade detta för killen men dessa hus jag nu bor i har en helt annan konstruktion tack o lov. Med 2 stegsfasad och luftspalt vilket gör att det näst är omöjligt och det ska till mängder med vatten för att det ska bli just mögel. Så då kan jag vara lugn Hehe!!! Jag bor med andra ord BRA nu.
Vår förra bostad var byggd skevt med helt andra väggar där fukten lätt togs sig in.
Ja med dessa besked kan jag lugna ner mig då och hoppas nu bostadsföretaget gör som det blir tillsagda för att mota olle i grinden.
Nu tror jag att jag ska sussa en stund till för hualigen för att vara uppe i detta skitväder.
När denna dag och halva natt går har jag min älskade här igen och jag längtar kopiöst efter det nu att få vara i hans famn igen Hihi!! Äntligen helg igen!
(Å lite senare ändå) ;)
Nu har det ringt igen, det är snabba bud nu..det hade fått klartecken att gräva upp i hörnan på min uteplats redan i nästa vecka för att kolla under plattorna och då ev lägga en fuktspärr. Detta känns tryggt så det inte i förlängningen blir nått utav fukten. Så nu pustar jag ut och går och sussar Haha!!!
På återhörande!
torsdag 13 september 2012
Fukt teknikern kommer
Redan torsdag, kanon! Då är det bara morgondagen kvar sedna kommer min älskade. Ja jösses vilket tjat då..men så är det när man drabbas av kärlek . Å det spelar ingen roll om man är 18 eller snart 50 det är samma galna känsla vill jag lova..tror tusan det är starkare nu sedan man blivit lite till åren. För man tar det på ett helt annat sätt och man vårdar det lika så. Ja gudagott är det vilket som Haha!!
Telefonen ringde i morse då jag som vanligt tänkte ta lite sovmorgon. Alltid alltid då jag ska sova lite till så ringer telefonen frenetiskt. Men det var fukt teknikern som ringde och det var väl på tiden. Innan vattnet kommer göra tråkigheter här i min vägg! Så imorgon bitti klockan 8 ljuvliga tid kommer han hit. Det ska väl filma dagvattenledningen som går här vid min altan och så hoppas jag det kollar min vägg och mitt golv noga. Jag som blivit en "mögelhund" efter alla sjuka hus vi bott i har ju fått några skumma symtom som jag inte vet varför? Utslag i ansiktet, ryggen, bröstet och sväller igen i näsan och denna trötthet som är ett ganska genomgående tecken vid mögel har jag erfarit genom mina resor i sjuka hus. Jag är håglöst trött ju. så detta ska bli spännande. nu har ju detta vatten stått och stigit varje dag sedan april/maj så lite skraj är jag ju att det gått in i min golvplatta hu!! Men så är det när man får sådana här fel har jag ju erfarit. Det ska ta månader och år innan man får gehör och att nått händer. nu gick de tju relativt snabbt då 5 månader mot förra lägenheten som tog 4 års tjat *suck* Ja ja jag väntar med spänning i morgon.
Nu ska jag pyssla lite här, få upp mina gardiner jag slet ner i går sedan skulle min älskade dotter ringa och så går denna dag med.
Vädret är fortfarande kanon! Strålande sol och ljummet ute..det gillas starkt.
på återhörande och en toppen dag önskas!
Telefonen ringde i morse då jag som vanligt tänkte ta lite sovmorgon. Alltid alltid då jag ska sova lite till så ringer telefonen frenetiskt. Men det var fukt teknikern som ringde och det var väl på tiden. Innan vattnet kommer göra tråkigheter här i min vägg! Så imorgon bitti klockan 8 ljuvliga tid kommer han hit. Det ska väl filma dagvattenledningen som går här vid min altan och så hoppas jag det kollar min vägg och mitt golv noga. Jag som blivit en "mögelhund" efter alla sjuka hus vi bott i har ju fått några skumma symtom som jag inte vet varför? Utslag i ansiktet, ryggen, bröstet och sväller igen i näsan och denna trötthet som är ett ganska genomgående tecken vid mögel har jag erfarit genom mina resor i sjuka hus. Jag är håglöst trött ju. så detta ska bli spännande. nu har ju detta vatten stått och stigit varje dag sedan april/maj så lite skraj är jag ju att det gått in i min golvplatta hu!! Men så är det när man får sådana här fel har jag ju erfarit. Det ska ta månader och år innan man får gehör och att nått händer. nu gick de tju relativt snabbt då 5 månader mot förra lägenheten som tog 4 års tjat *suck* Ja ja jag väntar med spänning i morgon.
Nu ska jag pyssla lite här, få upp mina gardiner jag slet ner i går sedan skulle min älskade dotter ringa och så går denna dag med.
Vädret är fortfarande kanon! Strålande sol och ljummet ute..det gillas starkt.
på återhörande och en toppen dag önskas!
Ny layout och jag får inte till det?
Har försökt att göra om bloggen lite då jag tröttnat på den förra. Men blir inte klok på detta då det trots att jag skriver hela ord så försvinner sista bokstäverna på det ord som kommer före det markerade? Det så kallade klickorden från bloggerfy. Vet inte hur jag ska få till detta då de tär väldigt irriterande. Ser ju ut som jag inte kan stava ju *fniss*
Nåväl, får väl pula med det en annan dag så kanske jag kommer på knepet? Har iallafall hittat radbrytning vilket inte fanns med på min sidmall tidigare och texten jag skrev blev hiskligt kompakt. Det läser sig säkert men nu har jag stirrat mig blind på alla mallar och layouter så jag struntar i det just nu. Det blir lite gissa orden ett tag fram över.
Nu blir det sängen och sussa då ögeonen går i kors på dataskärmen. Är inte super nöjd med nya layouten men den får duga ett tag. Känner att min skalle inte är så alert längre och jag tappar tålamodet rätt fort för massa pulande. förr satt man till det blev bra om det så tog ett dygn men se det har jag vänt mig av med Haha!! Nu skiter jag i detta och det får bli som det bli då det blir rätt.
Natti natt!
Nåväl, får väl pula med det en annan dag så kanske jag kommer på knepet? Har iallafall hittat radbrytning vilket inte fanns med på min sidmall tidigare och texten jag skrev blev hiskligt kompakt. Det läser sig säkert men nu har jag stirrat mig blind på alla mallar och layouter så jag struntar i det just nu. Det blir lite gissa orden ett tag fram över.
Nu blir det sängen och sussa då ögeonen går i kors på dataskärmen. Är inte super nöjd med nya layouten men den får duga ett tag. Känner att min skalle inte är så alert längre och jag tappar tålamodet rätt fort för massa pulande. förr satt man till det blev bra om det så tog ett dygn men se det har jag vänt mig av med Haha!! Nu skiter jag i detta och det får bli som det bli då det blir rätt.
Natti natt!
onsdag 12 september 2012
4 månader idag
Näe den övre makten hade nog inte tagit åt sig mina böner??? Ingen omstart av systemet, det lag av igen *suck* Idag känns det som det gjorde den dagen jag skulle in och föda min dotter för 22 år sedan. Ohyggliga smärtor i mage och rygg och åter igen känns det som man tagit nån form av högtrycksluft och pumpat upp hela buken. Bara undrar om klimakteriebesvär ska vara på detta vis för då vill jag ge upp nästan. Så här kan man ju inte ha det?
Ländens alla kotor värker så jag tror snart jag blir skvatt galen. Nu är det nära att jag offrar min mage och tarm för att mugga i mig starka mediciner. Men tillkommer det med med illamående, kräkningar och värk av medicinen så är det ju etter värre. Vet inte om det är tålamodet just nu som tryter eller vad det är..har bara inte orken att ha alla dessa "värkar" överallt just nu.
Vädret är iallafall toppen än så länge om man ska se nått positivt och visst finns det annat positivt med..det är just förmiddagarna innan man får igång detta stela h...vete man lessnar mellan varven på det. Idag är det 4 månader sedan blixten av kärlek slog ner i mig. I 4 månader har jag fått förmånen att leva med världens bästa man för det kan jag säga att något goare finns inte. Jag är världens lyckligaste!!!! Å det blir bara starkare och starkare för varje dag som går det är bara helt fantastiskt allt. Han är mitt ljus i livet så är det.
Igår kväll fick jag för mig att undersöka varför det är så dålig luft i mitt sovrum. så fort man blir 2 personer där inne försvinner syret helt. Man nyser, sväller i näsan och luften blir unken. så var det när min dotter bodde i det rummet med. Katastrofal luft. Efter att ha bott i mögel är man super känslig för dålig luftomsättning och man reagerar med allsköns symtom. Men så är det ju så att en lägenhet SKA ha en viss omsättning av byte av luft. Det har inte den här i sovrummet för det konstaterades här vid mätningarna i början. Man kan alltså inte ens skjuta igen dörren så kommer det container lukt i rummet. Men jag gav mig på friskluftsintagen i går. Monterade ner dessa och fick till min fasa se att genom dessa har nog inte så mycket frisk luft passerat genom inte? Det var igenkläggade sedan huset byggdes 1947 tror jag. UHU!!!
Men nu skiner det, är öppna och luften kan passera.
Nu är det bara dra på sig hårdhandskarna och övervinna värken även denna dag. Just nu står det 1-0 till värken känner jag men trägen brukar ju vinna så innan kvällen ska det stå 9-1 till mig Haha!!! Det är bara påt igen!
En underbar dag önskar jag och på återhörande.
Ländens alla kotor värker så jag tror snart jag blir skvatt galen. Nu är det nära att jag offrar min mage och tarm för att mugga i mig starka mediciner. Men tillkommer det med med illamående, kräkningar och värk av medicinen så är det ju etter värre. Vet inte om det är tålamodet just nu som tryter eller vad det är..har bara inte orken att ha alla dessa "värkar" överallt just nu.
Vädret är iallafall toppen än så länge om man ska se nått positivt och visst finns det annat positivt med..det är just förmiddagarna innan man får igång detta stela h...vete man lessnar mellan varven på det. Idag är det 4 månader sedan blixten av kärlek slog ner i mig. I 4 månader har jag fått förmånen att leva med världens bästa man för det kan jag säga att något goare finns inte. Jag är världens lyckligaste!!!! Å det blir bara starkare och starkare för varje dag som går det är bara helt fantastiskt allt. Han är mitt ljus i livet så är det.
Igår kväll fick jag för mig att undersöka varför det är så dålig luft i mitt sovrum. så fort man blir 2 personer där inne försvinner syret helt. Man nyser, sväller i näsan och luften blir unken. så var det när min dotter bodde i det rummet med. Katastrofal luft. Efter att ha bott i mögel är man super känslig för dålig luftomsättning och man reagerar med allsköns symtom. Men så är det ju så att en lägenhet SKA ha en viss omsättning av byte av luft. Det har inte den här i sovrummet för det konstaterades här vid mätningarna i början. Man kan alltså inte ens skjuta igen dörren så kommer det container lukt i rummet. Men jag gav mig på friskluftsintagen i går. Monterade ner dessa och fick till min fasa se att genom dessa har nog inte så mycket frisk luft passerat genom inte? Det var igenkläggade sedan huset byggdes 1947 tror jag. UHU!!!
Men nu skiner det, är öppna och luften kan passera.
Nu är det bara dra på sig hårdhandskarna och övervinna värken även denna dag. Just nu står det 1-0 till värken känner jag men trägen brukar ju vinna så innan kvällen ska det stå 9-1 till mig Haha!!! Det är bara påt igen!
En underbar dag önskar jag och på återhörande.
tisdag 11 september 2012
Systemet igång igen
Den övre makten eller vad har tagit åt sig mina böner Haha!!! Orkar inte med några klimakteriebesvär just nu, har så det räcker och blir över med allt annat. Efter power walken satte systemet igång igen efter uppehållet eller semestern det varit på?? *fniss* 75kg lufttryck i buken är ett minne blott och jag börjar återta formen av mig själv. Härligt!!! Så power walk är grejjen för klimakteriebesvär sanna mina ord. Nu finns hopp för en toppen helg att slippa må illa för det släppte direkt det med. Detta ska nu firas med en rejäl äggomelett med kantarellstuvning och till efterrätt en 200 grams Marabou kakka som jag inte ätit knappt sedan i början på året. Nu bjuder jag mig själv på den och tänker njuta varenda tugga. Man ska vara rädd om sig heter det *fniss* Har pratat med min kära i telefonen och det känns så gott efter varje gång att höra hans röst. Det ger lugn ♥♥♥♥♥♥♥♥ å snart är det onsdag vilket innebär en mindre dag till lördag då vi ses igen.
Fick också responsen från bostadsbolaget då jag krävde "vad händer i ärendet" då kom kopian av beställningen på arbetet som skall göras äntligen. Filmning av dagvattenledningen. Det foton jag skickat med och att någon från det som skall göra detta ska kontakta mig, kanon! Hoppas verkligen det hittar felet som gör att vatten hela tiden stiger i min vägg innan det är försent igen. Se mögel och helvete tänker jag inte genomlida en gång till. Det räcker så bra med det år vi haft detta och det är inte bara ett år utan sammanlagt boendes i mögel och skador i 7 år. Exponeras av mögel, emmissioner, toxiner mm mm i 7 år är en låååång tid. Inte konstigt man mått räv och fått diverse skador. Speciellt min dotter som bott i princip halva sitt liv i sjuka hus pga att man fått tjatat år innan nått gjorts. FY!!! så få se nu då hur länge det tar innan nån tar kontakt? Eftersom det redan nu gått ca 6 månader borde detta kollas helst i förrgår tycker ju jag men det återstår att se. Nu blir det fira med gott att äta.
Fick också responsen från bostadsbolaget då jag krävde "vad händer i ärendet" då kom kopian av beställningen på arbetet som skall göras äntligen. Filmning av dagvattenledningen. Det foton jag skickat med och att någon från det som skall göra detta ska kontakta mig, kanon! Hoppas verkligen det hittar felet som gör att vatten hela tiden stiger i min vägg innan det är försent igen. Se mögel och helvete tänker jag inte genomlida en gång till. Det räcker så bra med det år vi haft detta och det är inte bara ett år utan sammanlagt boendes i mögel och skador i 7 år. Exponeras av mögel, emmissioner, toxiner mm mm i 7 år är en låååång tid. Inte konstigt man mått räv och fått diverse skador. Speciellt min dotter som bott i princip halva sitt liv i sjuka hus pga att man fått tjatat år innan nått gjorts. FY!!! så få se nu då hur länge det tar innan nån tar kontakt? Eftersom det redan nu gått ca 6 månader borde detta kollas helst i förrgår tycker ju jag men det återstår att se. Nu blir det fira med gott att äta.
Vi fick inte vara med och dansa
Tisdagen snart gjord den med. Sovit urruset denna natt för skallen höll på att gå i bitar av värken och somnade som bäst frammåt morgonsidan. Då ringer telefonen så perfekt så det var bara att kliva upp. Dagen skulle ju bestå av Zumba dans trodde jag och min väninna men se där fick vi tji. Det var endast för 65+ och dit var det ju några år till *suck* Så vi sjukpensionärer räknades inte in där..vi har inga förmåner alls vi eller får göra nått som skulle vara gratis och lite kul. *Näe vi har ju en sådan enorm lön som vi kan flasha med och göra allt,Hmmm? Näe så är ju inte fallet.
Ibland räknas vi med som "pensionärer" ibland inte? Lite svårt att veta när man är det eller inte bara? Vi har ju ett kort från Försäkringskassan som man kan visa upp och få billigare på vissa saker men det är tydligen ett lotteri vad som är vad. Vi fick iallafall inte ens prova att dansa vilket jag kan tycka vara snålighet!!! Vad hade det gjort? Så vi tog oss en power walk i stället i ca 45 minuter ut mot landet om man säger så. Vi är så lyckligt lottade att vi har gångstråk så att vi vips är lite på landet känns det som fast ändå mitt i stan. Då gick så en timme till av denna dag. Klimakteriet forstätter med hårda kaliber i kroppen hujedamig! *fniss* Mår som en upp pumpad spärrballong ungefär. Känns som man bara skulle vilja sticka hål på bubblan för att kunna andas, med andra ord ingen skön känsla. Å hur länge ska man nu må så här då? Bleksvettig och känner sig allmänt loj och detta molande illamående hela tiden. Tror jag ska trösta mig med en stor chokladkaka till kvällen för jag känner suget av socker, socker och socker. Är nog lite undernärd på det Haha!!! Har ju ätit så nyttigt nu sedan jag träffade min kära då han inte äter massa onyttigt. Å har faktiskt gått ner till min ideal vikt som min rygg tål att bära 69 kg. Med tanke på min längd på 176 så är det helt okej. I vintras var jag uppe i 78 nästan 79 kg och det var alldeles för tungt för min ryggrad om än inte övervikt eller så för min längd men ack så tungt att bära. Har ju turen att inte gå upp i vikt av det jag äter men gick upp då jag inte kunde gå med mina ben innan operationen. Så det blir en tur till affären och en marabou kaka till kvällen.
Vädret då? Jo toppen än så länge om än det ligger lite mörka moln i faggorna runt staden. Där kan det ligga kvar tycker jag. Idag äntligen fick jag ett liv från mitt bostadsbolag med, på tiden!!!I natt steg vattnet igen och bredde ut sig längs hela långsidan, tyckte till och med det luktade kloak i morse här utanför. råttorna har ju hittat hit med tvi vale och inte vilka söta möss som helst utan rejäla långa grå råttor uhu!! Så nu kan man inte ha altandörren obevakat öppen heller. Men det känner väl lukten av ruttet kanske? Nåväl, ska mota klimakteriet och värken nu med lite pysslande..lägga focus på nått annat rätt och slätt. En underbar fortsatt dag önskar jag. På återhörande!
Ibland räknas vi med som "pensionärer" ibland inte? Lite svårt att veta när man är det eller inte bara? Vi har ju ett kort från Försäkringskassan som man kan visa upp och få billigare på vissa saker men det är tydligen ett lotteri vad som är vad. Vi fick iallafall inte ens prova att dansa vilket jag kan tycka vara snålighet!!! Vad hade det gjort? Så vi tog oss en power walk i stället i ca 45 minuter ut mot landet om man säger så. Vi är så lyckligt lottade att vi har gångstråk så att vi vips är lite på landet känns det som fast ändå mitt i stan. Då gick så en timme till av denna dag. Klimakteriet forstätter med hårda kaliber i kroppen hujedamig! *fniss* Mår som en upp pumpad spärrballong ungefär. Känns som man bara skulle vilja sticka hål på bubblan för att kunna andas, med andra ord ingen skön känsla. Å hur länge ska man nu må så här då? Bleksvettig och känner sig allmänt loj och detta molande illamående hela tiden. Tror jag ska trösta mig med en stor chokladkaka till kvällen för jag känner suget av socker, socker och socker. Är nog lite undernärd på det Haha!!! Har ju ätit så nyttigt nu sedan jag träffade min kära då han inte äter massa onyttigt. Å har faktiskt gått ner till min ideal vikt som min rygg tål att bära 69 kg. Med tanke på min längd på 176 så är det helt okej. I vintras var jag uppe i 78 nästan 79 kg och det var alldeles för tungt för min ryggrad om än inte övervikt eller så för min längd men ack så tungt att bära. Har ju turen att inte gå upp i vikt av det jag äter men gick upp då jag inte kunde gå med mina ben innan operationen. Så det blir en tur till affären och en marabou kaka till kvällen.
Vädret då? Jo toppen än så länge om än det ligger lite mörka moln i faggorna runt staden. Där kan det ligga kvar tycker jag. Idag äntligen fick jag ett liv från mitt bostadsbolag med, på tiden!!!I natt steg vattnet igen och bredde ut sig längs hela långsidan, tyckte till och med det luktade kloak i morse här utanför. råttorna har ju hittat hit med tvi vale och inte vilka söta möss som helst utan rejäla långa grå råttor uhu!! Så nu kan man inte ha altandörren obevakat öppen heller. Men det känner väl lukten av ruttet kanske? Nåväl, ska mota klimakteriet och värken nu med lite pysslande..lägga focus på nått annat rätt och slätt. En underbar fortsatt dag önskar jag. På återhörande!
måndag 10 september 2012
En mindre rolig dag
Åh! så skönt att denna måndag bara har en timme kvar nu *fniss* Har mått illa hela dagen och några dagar bakåt med för den delen. Vet inte vad det är som spökar i min kropp? Har en nacke som inte är av dess like just nu och tror min kota 1 är rejält fast kilad vilket kan ge detta illamående. MEN! så är man ju i det beryktade klimakteriet med som innehåller allsköns härligheter uhu!! Förlorade det underbara för över en månad sedan och har sedan dess kännt mig gravid rejält. Uppblåst, uppstoppad, bleksvettig och allmänt vidrig. Så vad är vad kan man ju undra? Ja gravid kom också upp på agendan och har inte kunnat släppa denna tanken så fick faktiskt bege mig 49 år gammal till apoteket för att införskaffa det första gravid testet i mitt liv idag. Så fruktansvärt pinsamt, gamla tanten *fniss* Men när tankarna börjar mala är det bäst att utesluta iallafall. DET vore rent fruktansvärt om så fallet skulle vara. Så hem efter det med min kära för att kolla detta och svetten lackade kan jag säga. Så utbrister han NÄE!!! Bara att gratulera! Eh? på en sekund forsade svetten i mina händer och jag kände hur syret försvann upp i hjärnan på mig, blev alldeles matt. Men han skojade tack å lov och så var ju inte fallet. Men när det är flera saker på G i kroppen är det bäst att utesluta allt som går och får väl sälla mig till gruppen damer som är i klimkateriet nu då kanske?
Redan vid 38 års ålder sa min gynekolog att jag hamnat där för det såg han sade han, så har jag turen är jag nu i slutskedet, ljuvligt i sådana fall bara illamåendet försvinner. Men det kan också vara så att jag vid mina föräldrars olycka för över 1 månad sedan fick en chock. Det var precis vid ägglossning då. Allt blod jag såg den natten jag som är blodrädd och mina föräldrar skadade blev lite för mycket tror jag så det kan mycket väl stoppat upp också? Hoppas ändå på klimakteriet Haha!! Känner att jag gjort min insats av barnafödande och mensvärkar genom åren så har inte ett dugg bekymmer om det skulle fara sin kos, jag välkomnar det.
Däremot är min rygg och nacke inte mina bästa polare just nu. Sista 2 veckorna har en intensiv värk slagit till genom hela min ryggrad. Den värker likt en glödande stör instucken mellan vissa av kotorna. Musklerna i nacken är så krampade att det värker upp i öronen likt öroniflammation och flertalet gånger har benen försvunnit då jag ligger och synen varit lite knasig. Nerver , nerver och nerver i kläm...men när det blir så här intensivt överallt då kommer mattheten. Har ju inte haft urinläckage sedan jag opererade mig i maj månad men nu är det ljuvliga tillbaka igen och tömmer blåsan i tid och otid. Så det är inte bara lite värk utan tömmningar både bak och fram som inte kan kontrolleras längre. Men å andra sidan så finns ju inte dessa skador så jag måste ju givetvis inbilla mig allt Haha!! Whiplash skador går ju över och försvinner ..vi som säger att vi mår skit är ju bara simulanter som är ute efter försäkringspengar var det ju sagt *fniss* Å jösses så rika vi är också? Hmm! Ja jag undrar just vilket konto alla mina pengar sitter på? Nåväl, dagen snart passerad och jag hoppas inte detta är nått annat än det ordinarie iallafall som höstförkylning eller dylikt? För det har jag inte tid med nu. Jag hoppas jag vaknar upp i morgon och dagen är ett minne blott och kroppen är i sitt ursprungliga värkläge bara, det jag hanterar. Nu ska jag bädda ner mig och se en film för jag kan inte sova än då huvudet och jag inte är överens. Det blir en musikal, romantik film, sådant gillar jag =)
Redan vid 38 års ålder sa min gynekolog att jag hamnat där för det såg han sade han, så har jag turen är jag nu i slutskedet, ljuvligt i sådana fall bara illamåendet försvinner. Men det kan också vara så att jag vid mina föräldrars olycka för över 1 månad sedan fick en chock. Det var precis vid ägglossning då. Allt blod jag såg den natten jag som är blodrädd och mina föräldrar skadade blev lite för mycket tror jag så det kan mycket väl stoppat upp också? Hoppas ändå på klimakteriet Haha!! Känner att jag gjort min insats av barnafödande och mensvärkar genom åren så har inte ett dugg bekymmer om det skulle fara sin kos, jag välkomnar det.
Däremot är min rygg och nacke inte mina bästa polare just nu. Sista 2 veckorna har en intensiv värk slagit till genom hela min ryggrad. Den värker likt en glödande stör instucken mellan vissa av kotorna. Musklerna i nacken är så krampade att det värker upp i öronen likt öroniflammation och flertalet gånger har benen försvunnit då jag ligger och synen varit lite knasig. Nerver , nerver och nerver i kläm...men när det blir så här intensivt överallt då kommer mattheten. Har ju inte haft urinläckage sedan jag opererade mig i maj månad men nu är det ljuvliga tillbaka igen och tömmer blåsan i tid och otid. Så det är inte bara lite värk utan tömmningar både bak och fram som inte kan kontrolleras längre. Men å andra sidan så finns ju inte dessa skador så jag måste ju givetvis inbilla mig allt Haha!! Whiplash skador går ju över och försvinner ..vi som säger att vi mår skit är ju bara simulanter som är ute efter försäkringspengar var det ju sagt *fniss* Å jösses så rika vi är också? Hmm! Ja jag undrar just vilket konto alla mina pengar sitter på? Nåväl, dagen snart passerad och jag hoppas inte detta är nått annat än det ordinarie iallafall som höstförkylning eller dylikt? För det har jag inte tid med nu. Jag hoppas jag vaknar upp i morgon och dagen är ett minne blott och kroppen är i sitt ursprungliga värkläge bara, det jag hanterar. Nu ska jag bädda ner mig och se en film för jag kan inte sova än då huvudet och jag inte är överens. Det blir en musikal, romantik film, sådant gillar jag =)
Måndag
Har tagit mig en lång sovmorgon, det var behövligt. Vet inte vad jag fått i min rygg men ont gör det så det räcker och blir över. Nacken har väl aldrig varit så tjorvig som nu, fattar inte? Tror faktiskt att det smällt ett diskbråck igen i det nedre regionerna då det nu påverkar benen. Benen som jag nyss fått lite alerta efter alla år av haltande..ja då är det nått nytt elände som kommer. Men men man ska ju inte gnälla för det finns betydligt värre saker. Men det skulle ju inte vara helt fel att få någon dag utan värk Hmmm!
Fin väder är det iallafall och bara det! Dagen iall ära består i att hjälpa lilla mamma med försäkringarna nu efter olyckan och lite handling. Bra at tha lite sysselsättning så veckan rinner förbi och det blir lördag morgon igen. Saknar min älskade bara mer och mer efter varje helg vi träffas och i veckan är det 4 månader sedan kärleken damp ner som en klar blixt från ovan i min skalle *fniss* 4 månader, det är inte klokt vad tiden går samtidigt facineras jag över hur stark riktig kärlek är. Jag som alltid varit den evige singeln med några förhållanden hit och dit har aldrig någonsin känt så här och definitivt inte att den bara växer och växer sig starkare och starkare. Det är enormt härligt och häftigt...det finns liksom ingen hejd på det Haha!! Gudagott med andra ord att hitta sin själsfrände..men tror också att efter alla bedrövelser och eländen så har man vuxit och haft tid att tänka på VAD det är man söker i livet och inte utsätta sig mer för halvdanna saker..framförallt inte intala sig att det här bli nog bra om det inte känns bra från början.
Ja jag har hittat min kärlek i livet det kan jag säga och är så glad för det och ska vårda det ömt resten av mitt liv! Nu blir det en dusch och hem till lilla mamma. på återhörande!
Fin väder är det iallafall och bara det! Dagen iall ära består i att hjälpa lilla mamma med försäkringarna nu efter olyckan och lite handling. Bra at tha lite sysselsättning så veckan rinner förbi och det blir lördag morgon igen. Saknar min älskade bara mer och mer efter varje helg vi träffas och i veckan är det 4 månader sedan kärleken damp ner som en klar blixt från ovan i min skalle *fniss* 4 månader, det är inte klokt vad tiden går samtidigt facineras jag över hur stark riktig kärlek är. Jag som alltid varit den evige singeln med några förhållanden hit och dit har aldrig någonsin känt så här och definitivt inte att den bara växer och växer sig starkare och starkare. Det är enormt härligt och häftigt...det finns liksom ingen hejd på det Haha!! Gudagott med andra ord att hitta sin själsfrände..men tror också att efter alla bedrövelser och eländen så har man vuxit och haft tid att tänka på VAD det är man söker i livet och inte utsätta sig mer för halvdanna saker..framförallt inte intala sig att det här bli nog bra om det inte känns bra från början.
Ja jag har hittat min kärlek i livet det kan jag säga och är så glad för det och ska vårda det ömt resten av mitt liv! Nu blir det en dusch och hem till lilla mamma. på återhörande!
söndag 9 september 2012
En helg som gick alldeles för snabbt igen
Helgen föbi igen och det går så himmla snabbt varje gång. Har varit ute på Kulturnatt, käkat gott i trevligt sällskap och sedan vidare till ett annat ställe och mötte upp folk och på det smsade min dotter att hon ville vi skulle komma till ett ställe där det satt och hängde vilket vi gjorde också. Drog med dem sedan ner till en scen och lyssnade till kanon bra musik av ett band som jädrar körde så det kliade i dansbenen. Mitt bland allt folk såg jag fadern till mitt barn..ja det kan tyckas skumt men så har det varit i alla år..en enda avsaknad för min dotters del tyvärr. Men det var ingen trevlig syn vill jag lova..rejält rund under fötterna gåendes och mummlade och fnös för sig själv var synen och jag sa till min kille att bäst att hålla sig på behörigt avstånd. Glad att min dotter inte var med och såg. Men hon har gjort sitt val efter det erfarenheter hon byggt på genom åren själv och det är jag glad för att hon beslutat själv att då inte ha någon kontakt då det oftast slutat med tårar och besvikelse genom åren det få gånger som varit. Vad gör man?
Ja när den ena biten inte kan kommunicera och lever kvar i det förgågna eller vad man ska säga då är det svårt att gå frammåt.Jag har verkligen försökt genom åren för min dotters skull och hennes rättighet att ha 2 föräldrar men det finns en gräns då man får välja om det är värt det? Jag har alltid ställt upp och kontaktat då hon som liten frågade och ville träffas..efterhand hon blev äldre har hon själv kunnat göra det men valt bort det. När man sedan ÅR efter för höra att en dag ska jag berätt sanningen om din mamma som kom via mail till min dotter då satte jag ett stort ? VAD?
Ja sanningen har jag nedskriven i X antal dagböcker från 1989 och frammåt som en dag säkert kommer att läsas av min dotter och kanske fler. Det är dagboksanteckningar varje dag i alla år och där är sanningen! Men jag kan inte annat än bara tycka synd då jag såg det jag gjorde i går. Lite "what comes around goes around" Eller sanningen kommer i kapp! Å sanningen är den att JAG tog mitt ansvar för oss bådas handlande den gången och har så haft helt ensam i alla år..det är sanningen. Mer än så har jag inte kunnat göra och jag anser inte att den som blir lämnad ska vara den som pushar för att den andre ska ta sitt ansvar. Ansvaret ligger hos var och en och det är upp till vad man gör själv som räknas. Vi har bott i samma stad i alla år, vår adress är inget skyddat boende man inte kan hitta så???
Men vi avslutade kvällen med en mjukglass innan vi gick hem och vi höll bokstavligen på att frysa ihjäl efter den, jösses så kallt det blivit uhu!! Nu är hösten verkligen här och det var inget väder för mjukglass kunde vi konstatera långt efter det att vi kommit hem. vi frös som små hundar *fniss* Så nu är det en lång vecka igen innan vi ses och det är verkligen skitjobbigt.
På tisdag blir det Zumba dans med min granne. Skaka loss musklerna i kroppen och det behövs verkligen just nu. Min rygg/nacke börjar känna av höstkylan och jag vet att det kommer inte bli nådigt. Jag verkligen avskyr kyla! Och september /oktober brukar vara månader ryggen inte vill längre då man blir liggandes och inte vet hur man ens ska ta sig ur sängen. I natt vaknade jag med att nästan skrika av smärtorna i ryggen och för några minuter kunde jag känna av och till att benen försvann helt. Hade ingen känsel så förmodligen nån nerv som spökar? Men efter några timmar lyckades jag ändå somna i från det tack o lov.
Nåväl, ska försöka ta tag i denna vecka igen med nya friska tag och som vanligt tragglar jag med med min rökning som jag inte fixar och blir galen av att jag inte gör. Fattar inte vad det är som gör att jag inte kommer till den där sista sista punkten att lägga ner? För mycket runt omkring, osäkerhet eller vad??? Blir bara så besviken på mig själv då jag faktiskt klarar av det men den där lilla lilla procenten vill inte göraa ett avslut just nu, WHY? Men det är bara på det igen..en dag lyckas jag nog för det är inte suget jag har problem med utan denna sociala sak mellan mig och ciggaretten. Endast den som rökt kan nog förstå vad det är..det är en "kompis" i alla lägen som lugnar på ett sjukt sätt= nikotinmonstret i skallen och jag *fniss* Ja ja..nya tag och pyssla lite så går väl denna vecka med hoppas jag. På återhörande!
Ja när den ena biten inte kan kommunicera och lever kvar i det förgågna eller vad man ska säga då är det svårt att gå frammåt.Jag har verkligen försökt genom åren för min dotters skull och hennes rättighet att ha 2 föräldrar men det finns en gräns då man får välja om det är värt det? Jag har alltid ställt upp och kontaktat då hon som liten frågade och ville träffas..efterhand hon blev äldre har hon själv kunnat göra det men valt bort det. När man sedan ÅR efter för höra att en dag ska jag berätt sanningen om din mamma som kom via mail till min dotter då satte jag ett stort ? VAD?
Ja sanningen har jag nedskriven i X antal dagböcker från 1989 och frammåt som en dag säkert kommer att läsas av min dotter och kanske fler. Det är dagboksanteckningar varje dag i alla år och där är sanningen! Men jag kan inte annat än bara tycka synd då jag såg det jag gjorde i går. Lite "what comes around goes around" Eller sanningen kommer i kapp! Å sanningen är den att JAG tog mitt ansvar för oss bådas handlande den gången och har så haft helt ensam i alla år..det är sanningen. Mer än så har jag inte kunnat göra och jag anser inte att den som blir lämnad ska vara den som pushar för att den andre ska ta sitt ansvar. Ansvaret ligger hos var och en och det är upp till vad man gör själv som räknas. Vi har bott i samma stad i alla år, vår adress är inget skyddat boende man inte kan hitta så???
Men vi avslutade kvällen med en mjukglass innan vi gick hem och vi höll bokstavligen på att frysa ihjäl efter den, jösses så kallt det blivit uhu!! Nu är hösten verkligen här och det var inget väder för mjukglass kunde vi konstatera långt efter det att vi kommit hem. vi frös som små hundar *fniss* Så nu är det en lång vecka igen innan vi ses och det är verkligen skitjobbigt.
På tisdag blir det Zumba dans med min granne. Skaka loss musklerna i kroppen och det behövs verkligen just nu. Min rygg/nacke börjar känna av höstkylan och jag vet att det kommer inte bli nådigt. Jag verkligen avskyr kyla! Och september /oktober brukar vara månader ryggen inte vill längre då man blir liggandes och inte vet hur man ens ska ta sig ur sängen. I natt vaknade jag med att nästan skrika av smärtorna i ryggen och för några minuter kunde jag känna av och till att benen försvann helt. Hade ingen känsel så förmodligen nån nerv som spökar? Men efter några timmar lyckades jag ändå somna i från det tack o lov.
Nåväl, ska försöka ta tag i denna vecka igen med nya friska tag och som vanligt tragglar jag med med min rökning som jag inte fixar och blir galen av att jag inte gör. Fattar inte vad det är som gör att jag inte kommer till den där sista sista punkten att lägga ner? För mycket runt omkring, osäkerhet eller vad??? Blir bara så besviken på mig själv då jag faktiskt klarar av det men den där lilla lilla procenten vill inte göraa ett avslut just nu, WHY? Men det är bara på det igen..en dag lyckas jag nog för det är inte suget jag har problem med utan denna sociala sak mellan mig och ciggaretten. Endast den som rökt kan nog förstå vad det är..det är en "kompis" i alla lägen som lugnar på ett sjukt sätt= nikotinmonstret i skallen och jag *fniss* Ja ja..nya tag och pyssla lite så går väl denna vecka med hoppas jag. På återhörande!
lördag 8 september 2012
Kan inte sova
Har haft min lilla gumma här i kväll. Färgat hennes hår snyggt till Kulturnatten och vi har käkat en bit. Så gott att ha henne här hemma. Lite flashbacks från då det begav sig om man säger så. Men jag lider när jag ser eksemen som utbrett sig och förbannar att hon utsätts för luftburna allergen *suck*
SOM jag kämpat alla år att hålla allergierna i schack, alla förmaningar och kurser jag gått. Alla läkarbesök från 6 månaders ålder och restriktioner sen när andra utsätter den allergiske då är det ingenting???? Men i en moders hjärta som kämpat så, hugger knivarna kan jag säga. Nåväl, det är mitt i natten och om sisådär 3 timmar kommer min kära hem å jag kan inte sova men måste försöka iallafall. Längtar ju så *fniss* Så nu blir det en varm dusch och hopp i sängen men känner jag mig rätt kommer jag vrida och vända tills jag hör nyckeln i dörren ha ha!! Kallt är det ute just nu med, hösten är här uhu!!! Så hoppas jag på ett kanon väde ri morgon på självaste Kulturnatten så man kan flanera lite på stan. Men först blir det käka ute med ett par till, det ska bli skoj. Så, natti natt och ha en underbar helg! Det tänker jag ha.
SOM jag kämpat alla år att hålla allergierna i schack, alla förmaningar och kurser jag gått. Alla läkarbesök från 6 månaders ålder och restriktioner sen när andra utsätter den allergiske då är det ingenting???? Men i en moders hjärta som kämpat så, hugger knivarna kan jag säga. Nåväl, det är mitt i natten och om sisådär 3 timmar kommer min kära hem å jag kan inte sova men måste försöka iallafall. Längtar ju så *fniss* Så nu blir det en varm dusch och hopp i sängen men känner jag mig rätt kommer jag vrida och vända tills jag hör nyckeln i dörren ha ha!! Kallt är det ute just nu med, hösten är här uhu!!! Så hoppas jag på ett kanon väde ri morgon på självaste Kulturnatten så man kan flanera lite på stan. Men först blir det käka ute med ett par till, det ska bli skoj. Så, natti natt och ha en underbar helg! Det tänker jag ha.
fredag 7 september 2012
Så maktlös
Mitt huvud och mitt sinne har sett och hört så mycket nu att jag är helt matt i skallen. Vaknade med galenskallevärken i morse och lär få dras med den nu till i morgon. Jag är förbannad och ledsen och mest av allt totalt maktlös. Mitt älskade barn säger jag bara =( Min högsta önskan nu vore att vår allergiläkare fanns kvar bland oss här på jorden och fick se. Men det gör han ju inte och ingen kan nånsinn ta hans plats.
Det gör så ont i mitt modershjärta att se! Jag vet inte vad jag ska göra mer än att sätta ? till det mesta som hänt det senaste åren nu. Ingen ide att vidareutveckla det heller här på bloggen då det kan slå emot mig så jag får fundera i tysthet. Men less och heligt förbannad är förnamnet just nu och jag ska nog klura ut nått, det brukar ja gju göra. Min älskade dotter kommer hem i kväll och jag ska hjälpa henne med håret och hon får slappna av lite här hemma.
Vi ska käka lite och mysa. För mamma till min dotter kommer jag alltid alltid vara vare sig hon blir 55 eller 72 år, det kan ingen jävel ta ifrån. Ursäkta orden just nu men jag är så ARG!!!! Det är dessutom helg och min andra älskling kommer i natt det är gudagott! Solen skiner det är hyfsat varmt ute än och nu ska jag kurera min galenskallevärk så den kanske kanske ger med sig inom 24 timmar. Känner att jag kan inte skriva det jag skulle behöva skriva av mig då fel ögon läser denna blogg, tyvärr!! Så jag avslutar för denna gång. En underbar helg önskar jag och var rädda om er!!! rätt vad det är kan nått inträffa som vänder om hela tillvaron så snabbt och man står maktlös! På återhörande
Det gör så ont i mitt modershjärta att se! Jag vet inte vad jag ska göra mer än att sätta ? till det mesta som hänt det senaste åren nu. Ingen ide att vidareutveckla det heller här på bloggen då det kan slå emot mig så jag får fundera i tysthet. Men less och heligt förbannad är förnamnet just nu och jag ska nog klura ut nått, det brukar ja gju göra. Min älskade dotter kommer hem i kväll och jag ska hjälpa henne med håret och hon får slappna av lite här hemma.
Vi ska käka lite och mysa. För mamma till min dotter kommer jag alltid alltid vara vare sig hon blir 55 eller 72 år, det kan ingen jävel ta ifrån. Ursäkta orden just nu men jag är så ARG!!!! Det är dessutom helg och min andra älskling kommer i natt det är gudagott! Solen skiner det är hyfsat varmt ute än och nu ska jag kurera min galenskallevärk så den kanske kanske ger med sig inom 24 timmar. Känner att jag kan inte skriva det jag skulle behöva skriva av mig då fel ögon läser denna blogg, tyvärr!! Så jag avslutar för denna gång. En underbar helg önskar jag och var rädda om er!!! rätt vad det är kan nått inträffa som vänder om hela tillvaron så snabbt och man står maktlös! På återhörande
Det blev kiropraktorn akut!!
Yrseln gav sig inte alls idag och det bara eskalerade så vid 12 tiden fick jag ringa min kiropraktoriallafall. Han är en ängel alltid och 1,5 timme senare sitter jag på hans klinik för att bli inplockad och hjälp mellan patienterna. Jag vet i ärlighetens namn inte vart jag skulle vara idag om jag inte hittat honom? Tror jag skulle sitta som en kolli rätt och slätt.
INGEN kiropraktor, naprapath, massör eller sjukgymnas genom mina 15 år som skadad har kunnat hjälpa mig, INGEN! Alla har gjort mig saämre och den ständiga jakten på att hitrta nån som vet hur min kropp skall tas? Jag hittade min kiropraktor genom Hemmest journal (tidningen) En artikel om en tjej svår whiplash som mig som åkte ner till Lund för att få sina behandlingar för att överleva i princip mot detta monster som Whiplash skada av svårare art är. Jag sökte upp den kiropraktorn för ett tele samtal för en sisådär 8-9 år sedan snart. Han berättade om metoden som ja gidag inte ens komme rihåg vad jhan kallade det för. Den hjälper mig iallafall att 1.2 månader frammåt bli av med det värsta smärtorna och det vidrigaste symtomen = få ett så drägligt liv det går med denna sjuka skada. Den gången tänkte jag att jag får ta mig till Lund jag med för då var jag rejält dålig. Hade innan gått igenom stans alla behandlingar och kategorier av behandlare. Jag frågade honom om han visste nån med samma metod inom närmre ram uppåt mina trakter och han säger att visst. Jag har varit mentor till en kille som har praktik i staden jag bor i. Tänkte som så att det är ju för bra för att vara sant.
Så jag fick telenummer och namn och ringer direkt. Snabbt därpå får jag så mina första behandlingar som ganska fort visade sig passa mig som handen i handsken. Jag fick spejs i helvetet. Jag gick rätt ofta det första åren och kombinerade med både sjukgymnaster och träning. Idag räcker det att jag går varje till varannan månad. Dels kan jag hantera symtomen bättre idag mot förr då jag gått Diverse rehab saker men det bästa KBT. KBT för min kraftiga yrsel och det vidriga symtom som kommer från hjärnan pga det.
Och att jag faktiskt fått förmånen att rehabilitera mig på då sveriges bästa rehab hem uppe i alfta på den tiden för just whiplashskadade. Men min skada är permanent och den eskalerar genom kroppen som en löpeld nivå för nivå i ryggraden. Det som med det samma efter olyckan var en liknande arthros på en nivå i nacken har blivit att det gått kota för kota ner genom ryggen och slutligen även satt sig på mina inre organ iform av att smärtorna är för utbredda som i sin tur gör att hjärnan tappat focus på det vanliga rutinerna helt enkelt.
Jag kissar på mig, avföringen släpper när den känner för det. Galen huvudvärk och svår yrsel som gör mig helt oförmögen att ens stå upprätt då dessa attacker kommer. Jag bär blöjja varenda minut av dygnets timmar vilket jag verkligen ledsnat på nu. Men utan min kiropraktors hjäl skulle jag nog inte kunna stå upprätt idag som jag gör. Brukar skämta att tänker han ens tanken att flytta från stan så måste jag flytta med *fniss* Han är grym!!! Så idag fick jag X antal kotor upplåsta och det värsta i nacken så klart. I samma stund som han skickar signaler in i min nacke i sammastund släpper alla vidriga symtom. Inte för gott men för en period tills det åter eskalerar. Så jag blev befriad från galen yrseln idag inom en kick.
Kan nu lugnt gå på Kulturnatten på lördag och behöver inte vara orolig att yrseln kommer igen just nu. Efter allt detta ringer min dotter och mår jätte jätte dåligt sedan i morse psykiskt i sin nedtrappning av medicin för sin OCD och panik ångest. Så mot kvällen for jag till henne för hon ville inte vara ensam om attackerna kom åter. Var inte hemma förrän vid 21.30 oh är nu så trötter att jag ser stjärnor. Men samtidigt så lycklig att jag inte behöver vara orolig att det ska smälla i nacken igen på ett tag.
I morgon kommer så mitt hjärta hem en stund för lite duschning och slappar time hos mig. Ska hjälpa henne färga håret och hon får lite mat i magen och får ta sig en underbar dusch som inte kostar pengar för varje droppe som hon och hennes kille har det hemma. Med detta så kom jag iallafall hem i kväll och slog på stort tills min dotter kommer i morgon oh bakade lite glutenfritt åt henne så hon kan mummsa när hon kommer. En kladdkakka till mig med blev gjord. Så nu väntar sängen och vila efter dagens sysslor. Det tar enormt hårt att se sitt käraste barn fightas mot psyket, mot denna vidriga diagnos OCD och panik ångest . Min älskade lilla gumma som haft nog med alla dessa jädra allergier i alla år sedan hon föddes till att nu drabbas av OCD,n som är vidrig.
I morgon blir det lång sovmorgon och på natten kommer min kära hem till mig efter att han jobbat natt. På det blir det massa kärlek och mys denna helg det kan jag lova. 4 månader har snart gått och jag blir bara kärare och kärare på ett sätt jag aldrig nånsinn trodde existera. Riktig kärlek som är bland det häftigaste , starkaste jag nånsinn upplevt och som bara växer sig starkare. Ibland undrar jag hur kär är man då efter 1 år typ? Om det bara blir värre och värre denna kärlek Haha!! Jag äslar mitt liv!!! Om än mina skador i kroppen huliganiserar med mig jämt å ständigt så övervinner faktiskt kärlek allt! Det kan jag lugnt gå i god för som levande bevis. Så Just nu har jag smärtorna under kontroll och det är gudagott!!! Det är 1-0 till mig helt enkelt!! Nu ska jag sussa om en liten stund och vips är det lördag morgonsida som kommer och jag åter får ha min kära här. Natti natt!!!
INGEN kiropraktor, naprapath, massör eller sjukgymnas genom mina 15 år som skadad har kunnat hjälpa mig, INGEN! Alla har gjort mig saämre och den ständiga jakten på att hitrta nån som vet hur min kropp skall tas? Jag hittade min kiropraktor genom Hemmest journal (tidningen) En artikel om en tjej svår whiplash som mig som åkte ner till Lund för att få sina behandlingar för att överleva i princip mot detta monster som Whiplash skada av svårare art är. Jag sökte upp den kiropraktorn för ett tele samtal för en sisådär 8-9 år sedan snart. Han berättade om metoden som ja gidag inte ens komme rihåg vad jhan kallade det för. Den hjälper mig iallafall att 1.2 månader frammåt bli av med det värsta smärtorna och det vidrigaste symtomen = få ett så drägligt liv det går med denna sjuka skada. Den gången tänkte jag att jag får ta mig till Lund jag med för då var jag rejält dålig. Hade innan gått igenom stans alla behandlingar och kategorier av behandlare. Jag frågade honom om han visste nån med samma metod inom närmre ram uppåt mina trakter och han säger att visst. Jag har varit mentor till en kille som har praktik i staden jag bor i. Tänkte som så att det är ju för bra för att vara sant.
Så jag fick telenummer och namn och ringer direkt. Snabbt därpå får jag så mina första behandlingar som ganska fort visade sig passa mig som handen i handsken. Jag fick spejs i helvetet. Jag gick rätt ofta det första åren och kombinerade med både sjukgymnaster och träning. Idag räcker det att jag går varje till varannan månad. Dels kan jag hantera symtomen bättre idag mot förr då jag gått Diverse rehab saker men det bästa KBT. KBT för min kraftiga yrsel och det vidriga symtom som kommer från hjärnan pga det.
Och att jag faktiskt fått förmånen att rehabilitera mig på då sveriges bästa rehab hem uppe i alfta på den tiden för just whiplashskadade. Men min skada är permanent och den eskalerar genom kroppen som en löpeld nivå för nivå i ryggraden. Det som med det samma efter olyckan var en liknande arthros på en nivå i nacken har blivit att det gått kota för kota ner genom ryggen och slutligen även satt sig på mina inre organ iform av att smärtorna är för utbredda som i sin tur gör att hjärnan tappat focus på det vanliga rutinerna helt enkelt.
Jag kissar på mig, avföringen släpper när den känner för det. Galen huvudvärk och svår yrsel som gör mig helt oförmögen att ens stå upprätt då dessa attacker kommer. Jag bär blöjja varenda minut av dygnets timmar vilket jag verkligen ledsnat på nu. Men utan min kiropraktors hjäl skulle jag nog inte kunna stå upprätt idag som jag gör. Brukar skämta att tänker han ens tanken att flytta från stan så måste jag flytta med *fniss* Han är grym!!! Så idag fick jag X antal kotor upplåsta och det värsta i nacken så klart. I samma stund som han skickar signaler in i min nacke i sammastund släpper alla vidriga symtom. Inte för gott men för en period tills det åter eskalerar. Så jag blev befriad från galen yrseln idag inom en kick.
Kan nu lugnt gå på Kulturnatten på lördag och behöver inte vara orolig att yrseln kommer igen just nu. Efter allt detta ringer min dotter och mår jätte jätte dåligt sedan i morse psykiskt i sin nedtrappning av medicin för sin OCD och panik ångest. Så mot kvällen for jag till henne för hon ville inte vara ensam om attackerna kom åter. Var inte hemma förrän vid 21.30 oh är nu så trötter att jag ser stjärnor. Men samtidigt så lycklig att jag inte behöver vara orolig att det ska smälla i nacken igen på ett tag.
I morgon kommer så mitt hjärta hem en stund för lite duschning och slappar time hos mig. Ska hjälpa henne färga håret och hon får lite mat i magen och får ta sig en underbar dusch som inte kostar pengar för varje droppe som hon och hennes kille har det hemma. Med detta så kom jag iallafall hem i kväll och slog på stort tills min dotter kommer i morgon oh bakade lite glutenfritt åt henne så hon kan mummsa när hon kommer. En kladdkakka till mig med blev gjord. Så nu väntar sängen och vila efter dagens sysslor. Det tar enormt hårt att se sitt käraste barn fightas mot psyket, mot denna vidriga diagnos OCD och panik ångest . Min älskade lilla gumma som haft nog med alla dessa jädra allergier i alla år sedan hon föddes till att nu drabbas av OCD,n som är vidrig.
I morgon blir det lång sovmorgon och på natten kommer min kära hem till mig efter att han jobbat natt. På det blir det massa kärlek och mys denna helg det kan jag lova. 4 månader har snart gått och jag blir bara kärare och kärare på ett sätt jag aldrig nånsinn trodde existera. Riktig kärlek som är bland det häftigaste , starkaste jag nånsinn upplevt och som bara växer sig starkare. Ibland undrar jag hur kär är man då efter 1 år typ? Om det bara blir värre och värre denna kärlek Haha!! Jag äslar mitt liv!!! Om än mina skador i kroppen huliganiserar med mig jämt å ständigt så övervinner faktiskt kärlek allt! Det kan jag lugnt gå i god för som levande bevis. Så Just nu har jag smärtorna under kontroll och det är gudagott!!! Det är 1-0 till mig helt enkelt!! Nu ska jag sussa om en liten stund och vips är det lördag morgonsida som kommer och jag åter får ha min kära här. Natti natt!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)