Inget kaffe, inget bredband/TV och gjort det jag velat

Tisdagen övergick till onsdag. Idag har varit en inne dag men den började inte så värst bra. Skulle göra mitt heliga morgonkaffe och inser att min kaffebryggare var död. Stendöd! Inte heller hade jag nån sådandär sil att brygga rätt i koppen *suck* Det blev att ila hem till mammsen och sno en av deras då det har flera, tur det bor nära. Jösses, kaffe kan man ju inte leva utan så är det bara. I samma veva hade jag turen att stöta på min kära ute på gården med, inte fyskam och = positv feedback. Men bara av att ses så längtar man ju ihjäl sig till helg. Nåväl, dagen gick lite trögt då jag inte mått så bra i rygg och nacke så jag tänkte ta en lugn dag. Lugn är ju inte min melodi direkt då det alltid kryper i mig eller rättare sagt jag måste vara i rörelse så gott det går för att inte låsningarna ska bli etter värre.

Satte mig vid datorn som är ett lugnt alternativ och vips dog den och Tv,n då nån klåpare med grävmaskin här kanske grävde av nått vad vet jag? Det höll på för fullt här att gräva iallafall. Dött var det överallt i allafall och det ett bra tag. Så då gick det lugna planerna upp i rök.

Stod och tittade på min nymålade TV bänk och stördes av att vitrinskåpet som är av samma inte var vitt också. Tanken har farit massor av gånger men jag har alltid avfärdat det till slut med att man målar inte ett sådant vitrinskåp med 16 fönster, NOPE!!! Piller göra gör min nervklen uhu!! Det är ett evighets göra och då dessa fönster är rundade osv går det inte att tejpa utan man måste måla det på fri hand. Fri hand är inte min grej längre då jag skakar så i händerna. MEN, när jag får en tanke, en sådana där intensiv en så brukar det alltid sluta med att jag gör det med livet som insats typ *fniss* . Oftast har just denna tanke varit på tapeten förr men jag avfärdat den då med att min rygg kommer ta stryk och det kommer kosta 400 kr hos kiropraktorn som jag inte har råd med. Så tänkte jag som så att glo på skåpet gör ju inte det vitmålat, näe! Skjuta fram det gång på gång gör det inte heller vitmålat. Men drar jag med vita penseln rätt över har jag börjat och jag är sån att börjar jag ska det bli klart då finns inget vänta Haha!! Så jag drog ett fett streck med penseln och vips!

Här grundmålad men den är färdig nu. Färgen räckte inte till insidan så det får jag ta vid löning då jag inte har råd med dyr oljefärg just nu. Men hela yttre är färdigt och jädrar i mig vad fint det blev. Nu har jag nästan ett helt vitt vardagsrum.
TV bänken är däremot helt klar och idag kunde jag ställa fina TV.n min kära kom hem med hit i lördags. 32 tums platt TV, skitläcker mot min tjock TV.

Men tro det kryper i mina fingrar att inte innanmätet blev färdigt på skåpet..men tyvärr! 240 kr för 1 liter oljefärg är överkurs för mig denna månad. Här är det svält gräns som gäller till den 19.de igen. Är så trött på att leva på minimum att jag kan spy. Men så är det för oss panchisar..ve och fasa om vi skulle få göra nått kuligt, spendera lite extra på oss själva för att många gånger tillvaron man lever i är inte nådig med all värk osv...näe näe! Se till att det på tronen som enbart sitter på sina arslen får sina ocker löner det definitivt inte är värda många av dem. Å vi sjuka vi kan leva på ingenting vi. Vi är ju ändå sjuka och ska väl inte gå ut och roa oss. Ja, irriterad på min usla lön är bara förnamnet i dag som måste vänta med även en kaffebryggare till nästa lön *suck* om jag ens kommer få råd då?

Att börja jobba är faktiskt min dröm. Om jag ändå kunde 2 dagar i rad som sedan blir 5 dagar i rad men tyvärr. Det orkar inte den kropp jag har under halsen, den är slut!
Men jag hoppas ändå på mirakel faktiskt. Denna biofeedback som ska återkoppla gamla funktioner och ta bort det som gnussat sig fast fel i min hjärna, DET kan vara nått kanske? Klart man inte bara ger upp hoppet helt. 2% kommer alltid hoppas att en dag kanske kanske. Idag jobber jag lite då jag har mina braiga dagar. Men att planera och följa ett schema skulle aldrig gå då värken kamn eskalera på 5 minuter till helvetet själv..där är ju mitt dilemma. Men ge upp tron till fullo det tänker jag aldrig göra.
Vi får se här i november hur det kommer gå med rehabiliteringen?

Så summerar man dagen så var det skit att kaffebryggaren dog bara lite året gammal men gott att jag klarade få på lite färg på mitt skåp, äntligen! Sedan mår ju inte ryggskrället värst bra just nu men det är en annan historia.

Nu blir de ten tonfiskmacka innan sänggåendet sedan natti natt!

Måndag och snart biofeedback

Måndagen avklarad snart och ett uschligt väder ute. Kallt inne så det förslår och det känns som man håller på att bli förkyld i denna kyla. Varit på ett möte idag med en mycket intressant person som jag kommer att ha att göra med under ett tag och en fika hos grannen på eftermiddagen och hjälpte henne lite med datorn.

Pratat med min kära några gånger och det är det bästa av allt *fniss*
Fyllt i massa papper inför besöket om ca 1 vecka på akademiska gällande inkontinens problematiken. Inte värst roliga frågor och ganska intima sådan men ett måste att vara ärlig och denna biofeedback ska fungera till fullo.
Detta är det jag ska gå på http://www.alternativmedicin.se/sok/Beh-023.html

Biofeedback är en metod för att mäta och återföra information om olika kroppsliga funktioner till en person, som utifrån denna information kan lära sig att viljemässigt påverka sina kroppsprocesser.
En person ges omedelbar och fortlöpande information om egna kroppsfunktioner såsom blodtryck, temperatur, muskelspänningar och hjärnvågor. Dessa kroppsreaktioner mäts och delges personen genom en grafisk bild på ett mätinstrument, en ljud- eller ljussignal. Med utgångspunkt från dessa informationer försöker personen att viljemässigt påverka och förändra dessa processer i önskvärd riktning. Huruvida det lyckas eller inte, visar sig omedelbart med hjälp av mätinstrument. Träning med biofeedback används vid problem med spänningshuvudvärk, oregelbunden hjärtverksamhet, rehabilitering av muskler m.m.

Hört att vår vän nu inte har lång tid kvar här efter att ha haft 1 vecka med lite mer vaket tillstånd så har organen nu gett vika och man tillsätter ingen mer vätska eller nått. Det kan i sin tur ge massa konsekvenser då organen inte längre fungerar såsom vätska i lungorna mm. Mig veterligt kan man klara kanske ca 1 vecka helt utan vätska så vi får se hur förloppet blir. Hon är iallafall flyttat nu till hospice en helt otrolig miljö i livets slutskede. Min väninna var där i går och hon kunde knappt säga hennes namn och frågan var om hon visste vem hon var? Det är så fruktansvärt sorgeligt med en människa som varit i full kaliber, fightats för andras rättigheter i samhället med andra ord jurist. En kvinna med så mycket klös i att det var näöstan ofattbart til latt nu bara vänta in dagarna till den slutliga resan, ja vad säger man? Personligen efter att ha varit där kan jag nästan bli en förespråkare för dödshjälp nästan. då inga mer vägar finns att tillgå, då slutet är nära och väntan att få resa iväg blir till dagar och kanske veckor..tror inte någon vill ha det så. När det definitiva är ett faktum och man hålls vid liv med smärtstillande för att göra slutet så lindrat som möjligt, är det humant att ha det så? Att vänta till dagen D? För nånstans tror jag ändå att man vet vad som komma skall fast man inte kan uttrycka sig och rädlan , ångesten måste vara total ju. Eller är det så att man trots man är vaken, sitter upp pallad, har ögonen öppna är helt omdeveten om vad som händer? Personligen hoppas jag att hon slipper vänta såmånga dagar till då hon yttryckligen inte ville detta då hon fick informationen vilken sjukdom hon hade. ´Hon ville inte bli ett kolli, inte sakta men säkert magra av till oigenkännlighet, lida och att det anhöriga skulle få lida, det ville hon verkligen inte. Har inte hört nått idag hur läget är men ska ringa snart och få lite info.
Jag tänker på henne varje dag och det gör ont i mig att ha sett henne som det är nu.

Annars har dagen inte haft några större mirakel mer än at tjag lngtar ihjäl mig till fredag då min kära kommer innan ålands resan. Snart har vi varit tillsammans i hela 6 månader och det är verkligen lång tid för mig som levt som den evige singeln Haha!!! Men mest av allt facineras jag över hur stark riktig kärlek är och hur den bara växer trots att tiden går. Det blir helt enkelt bara mer och mer kärlek. Frågan är bara HUR mycket KAN man älska nån? Finns det en gräns? Ja jag kan bara konstatera at tjag aldrig aldrig varit riktigt kär förr och nu är jag verkligen det. Det bästa är att det är besvarat til l10% och har varit sedan dag 1 och det är häftigt. *fniss*

så med detta tänker jag fixa lite här och vräka i mig lite c- vitaminer då jag känne rlite skum ledvärk i kroppen som inte är den ordinarie uhu!! förlamningen i halva ansiktet släppte i dag iallafall vilket känns gott. det är alltid lite läskigt när den kommer då man blir lite osäker om det är den "vanliga" eller nått annat? Efter min resa på neurologen här med propp besöket så fick man sig en funderare trots att det lyckligt vis visade sig att inte vara en propp så ändå känslan då det sa det att det var det. Fy! Det vill jag aldrig mer höra.

så lite c vitamin och liute pyssel så här på kvälls kröken.

När det beger sig, natti natt!!!

Avskyvärda söndagar

Söndagen här, den fruktansvärda *fniss* Ja jag verkligen hatar söndagar. Men har haft 4 helt otroliga dagar i hop med min kära å ju längre tid man tillbringar med varann ju större blir saknaden så är det. nu blir det en liten kortare vecka då det är Alla Helgon nästa helg så vi ses redan på fredag..men då åker han med jobbet på 24 timmars kryssning så jag får vänta tills lördag i stället. Hoppas bara inte vädret blir skit då det i veckan väntas både det ena och det andra enligt smhi. I natt ska tydligen snöoväder komma in över vårat län uhu!!! Å hela veckan ser bedrövlig ut vädermässigt, fy!!!
Jag har fått tid på kirurgmottagningen, redan! Tog 5 månader och inte några vårdgarantitider här inte. Så få se om detta kan tänkas vara denna biofeedback nu? Har druckit vätska nu sedan i torsdags och till min förvåning i dag när jag uträttade mina behov som inte varit nådiga förr så kom inget läckage, yippieee!!! Helt fantastiskt. Tänk om det är så galet lätt att detta rectocele nöjer sig med massa vätska för att inte krångla? Men gå på toa har ju inte fungerat än då det går 3 dagar emellan. Men det är den psykologiska biten och den får jag jobba på. Är väl så att rädslan för läckagen som nu varat i 8 år ta rman inte bort i en handvändning givetsvis..men ju fler gånger man ser att efter toa besök att det inte läcker ju säkrare blir man väl? Det är iallafall på G nu med hjälpen så bara att supa in allt som går nu så kanske blöjjan blir ett minne blott? Åkte faktiskt ut i helgen med endast en liten binda för at tutmana ödet kan man säga..att ta bort alla skydd just nu är inte att tänka på men väl så skönt att få bort det stora eländet..känns som en befrielse efter alla år och bara grejjen att våga.

Så i dagarna fyra har vi gjort massor och helgen avslutades med go mat i går och bara mys hemma, det är gudagott!
I lördags morse då jag vaknade när min kära kom hem från jobbet stod en 32 tums platt TV här i mitt vardagsrum. Så jag är så glader . Det blev projekt göra om lite på en gång då min TV bänk med den stora kolossen inte var nått rolig alls till den fina TV.n. så den har jag målat om i kväll och det blev jätte fint. Färgen då? Jo VITT såklart.

Vaknad eockså i morse med en nerv som verkar ha kommit i kläm rejält fel i nacken. Halva ansiktet är som lite bort domnat och det gör ont bara man rör på huden. sådana låsningar är inte nådiga då det känns olustigt att bli lätt förlamad. Om det är väderförändringarna som gör det eller att jag legat fel vet jag inte men det lär väl visa sig i morgon. vid förändringar från hög till lågtryck kan t.o.m sådana här saker hända och jag avskyr det. Har lite skräck för just denna förlamnings känsla då det ligge ri minnet då jag blev helt förlamad 2 ggr tidigare. Men det är bara att ta det lugnt så ger det väl sig får man hoppas.


I morgon är det ny vecka igen och nedräkning till lördag kväll då min kära kommer hem igen. Första gången sedan vi träffades som vi gör nått på tu man hand om man säger så en helg men hoppas han får kuligt på båten. Lite lite nervös kan jag ju inte sticka under stol med at tjag är..men det hör väl till då man är galet kär antar jag. Har ju varit några tjejer som intensivt jagat honom sista tiden och det kan ibland var aolustigt fast jag vet att jag absolut inte behöver vara orolig alls..men humant antar jag då man tycker om nån mycket. Eftersom jag aldrig varit kär har jag konstaterat nu så har jag aödrig känt så tidigare men har fått se en syn på vad tjejjer verkligen kan göra för att fånga nån nu och då skämms jag nästan för att vara just tjej. Att man kan sjunka så långt att försöka förstöra om jag säger så trots att man vet att personen i fråga är upptagen. Det är i mina ögon lågt fallande. Men i en bra relation måst eman lära sig lita på..lita på har jag aldrig förr gjort då jag upprepade gånger råkat ut för otrohet och annat tjaffs. Lita på är ett tungt ord och man kan aldrig till 100% lita på nån så är det. Man äger inte nån annan människa och det finns aldrig garantier osv osv i dödagar. Så den känslan får man nog lära sig leva med och hantera om än jag aldrig haft den på tapeten förr. Så helst av allt vill jag bara att det blir lördag fort Haha!!!

Morgondagen ser jag fram emot med spänning om man vaknar till ett vitt vinterland eller ej?

Ska pyssla lite här nu innan sovdags och känner mig rätt trötter så det lär inte bli sent.

När det beger sig, så natti natt!!!

Fredagsmys

En dag som gått alldeles för fort förbi. Tog lång sovmorgon och sedan en cyklet tur i det soliga vädret ner på stan. Men isande kallt var ordet för denna dag om än det var kanonväder.
Har tillbringat dagen med min kära så gott.
Börjat min vägg att få upp trycket i tarmen med vilket denna dag resluterat i 2,5 liter vatten, hujedamig!!! *fniss* Å så här ska det bli nu varje dag så jag kanske får en snäll tarm som börjar fungera igen?

Känner att även musklerna mår kalas av rening som vattnet ger så det är bara bonus att bälga i sig.

För övrigt har jag en stillsam fredags kväll och min kära sussar för nattjobbet här. ska fixa och dona lite här innan jag väcker honom igen.

Så en fortsatt kanon fredags kväll med massa mys och helgen likaså för det ska jag ha.

På återhörande!

En bra dag

En toppen dag i huvudstaden och på Sofia Hemmet. Startade klockan 7 i morse och hade göra på denna E4.a i 2.5 timmar. Det var bilköer av dess like sista 3 milen så jag trodde jag skulle bli vansinnig. Halv 10 skulle jag vara på Sofia hemmet och kvart över 9 satt vi fortfarande i bilkö *suck* Jag fattar inte att folk orkar köra i dessa köer varje dag. Jag höll på att smälla av bokstavligt talat. Det blev buss filen och taxi filen..tänkte som så att jag skiter i vad som händer bara jag kommer fram till min läkartid som jag väntat så på. Å 4 minuter i halv 10 var jag på avdelningen *fniss*

Fick mycket bra information om hur tarmen fungerar och hur min troligen blivit. Att operera är oftast inte bästa lösningen på sådant här då det kan ge mer läckage än det jag har nu. Pärlband och name it också saker som vissa forskat fram men som fortfarande inte har så värst vetenskaplig bevisning. Han är rätt rolig denna läkare då han enkelt med ironi förklarar saker och ting. Ta en person som steker pannkakor..3 blir kanon och dessa visar man stolt upp om man nu tar detta med pärlbandet som jag kallar det. Resterande 15 pannkakor det kommer ingen att få se och likadant det patienter som misslyckats med dessa ingrepp då. Å det är ju så sant. Självklart vill jag inte skära eller göra ingrepp om det finns andra alternativ. Denna läkare botade ju min dotter från över 3 års total stilla tjocktarm. Helvetiska smärtor varje natt så hon mellan varven var nästan okontaktbar. Lika många turer akut in till sjukhus med dessa plågor. På 2 veckor med hans tips var hon bra och det har aldrig kommit igen.

Jag ska nu få upp mitt tryck i tarmen vilket är A och O. Med ett rectocele en buktning är det jätte viktigt att trycket är bra för transporten om man säger så. Annars lägger sig en del kvar och det läcker som i mitt fall. Att få upp trycket är faktiskt så enkelt som, massa vatten. Bulkmedel som hjälper till. Likadant detta att tro att man styr tarmen, näe näe det kan man inte. Att sitta och krysta för att man vill eller måste som det i mitt fall blivit rent psykologiskt då man vill göra sina behov det dagar man inte ska göra nått pga läckagen annars. Det blir en ond cirkel till slut.

Med vatten gärna 2 liter per dag, ingen mjölk som ger gaser, ej råkost utan enbart kokta grönsaker varje dag, ej fiberkost ,olja in bröd mm för smörjning av tarmen och ej salt. Detta kan öka upp mitt tryck och ge mig läckage frihet. Men också i samband med biofeedback. En sorts träning som jag nu har en remiss till att få. Det kommer ta tid och jag kanske inte blir som jag var innan kanske. Jag har trots allt min rygg,diskbråck, demolerade kotor, nerver och mina smärtor som givetvis kan påverka detta med, det icke styrda nervsystemet! Hjärnan och tarmen kan få fnatt av all värk det måste sköta och därmed lägger det ner viktiga funktioner. Kan vara så att mina urinläckage har ett samband med nån buktning längre upp så tarm och urin hör ihop men det visar sig. Är ju utredd med cystoskopi och min urinblåsa är kanin iallafall vilket är toppen. buktningen kan sitta längre upp eller vad han sa. Men får man ordning på det ena hänger det andra ev med också.

Men jag ska ge detta en tid nu och se och vänta in min biofeedback träning. Jag kanske inte blir "skyfddfri" med nån sorts binda typ men kan bli av med det största vidriga blöjjorna och bara det.

I morse 10 minuter innan vi skulle åka fick jag ju förståss gå på toa. Var sist i lördags med hjälp av lavemanger. Så dagen i all ära blev hitta toaletter för detta helvetse läckage. Rätt snabbt blir det då sår och det blöder av dessa läckage så i den synpunkten var dagen skit. Men vi hade ändå mys jag och min kära sen. Avslutade dagen på Kina restaurang och mummsade buffe. Efter det var det att starta upp detta vilket nu innebär total rensning av tjocktarm så allt kan börja om från början. Det är mitt torsdagsnöje uhu!!! Men det gick bra även det och en sväng i morgon med. Karaffen är laddad med massa vatten fullt med citron skivor..nu jädrar ska det bli tryck i min tarm Haha!!!

Min kära sussar och ska jobba natten men kommer i morgonbitti igen och jag ska hoppa i sängen jag med då jag sov endast 3 timmar i natt. Ska jag i väg tidigt är det lögn att sova och vid 5 kom min kära hem och då kunde ju inte jag sova mer.

Så summan av allt denna dag= mycket bra! Ser fram emot att sätta fart och se bra resultat nu.

Så kom skallevärken igen

Vaknat till en ny dag med skallevärk IGEN!!! Blir tokig på denna.I morgon som jag ska vara alert och åka till Sofia hemmet. Hoppas verkligen den ger med sig denna dag och inte eskalerar som i förrgår uhu!!! I natt kommer min kära efter nattjobbet och jag längtar så. Sen har vi massa dagar tillsammans ♥ Vi satt och pratade i går om detta med mina läckage både här och där och jag kom på mig själv att jag minns inte ens hur det var att gå utan en stor jädra blöjja på mig. Det är över 10 år sedan detta helvete började och ingen har brytt sig trots upprepade försök i vården här. Det är skandal tycker jag. Men bara denna tanke att få gå ut och kanske kanske köpa ett par snygg trosor..oj oj! den tanken är obeskrivlig. Å min kära sa att de kommer du få göra. Han är godheten själv som kan ta detta då jag hatar det. Så jag hoppas hoppas det blir min lycko dag i morgon att det säer att visst detta kan vi åtgärda. Ja vi får se?

Vädret denna dag börjar väl se trevligt ut..solen tittar fram lite men hela förmiddagen har det varit öken rent sagt. Jag ska stoppa i mig några panodil zappare här och mota helvetes värken i skallen sedan blir det lite städning på det. måste renskriva min skrivelse med då jag fick lite nyttig info i går av min vän som är jurist. Denna underbara avtals lag som jag inte visste om, den satt fint Haha!!!
Att låta en människa i trångmål skriva på för at tman ska gå fri ur nått man åsamkat tvi vale säger jag om det. Likaså att man kan gå upp i rätten med ärenden som små mål..då förlorar man inte lika mycket om man skulle förlora så att säga. Att stämma ett bostadsbolag kan ju kosta skjortan annars som liten individ. Men å andra sidan har det tillåtit mig och mitt barn bo under ohälsosamma omständigheter i nästan 6 år. Ignorerat, kränkt och diskriminerat mestadels min dotter då som har ett handikapp där sund miljö verkligen är A och 0. Inte för att någon ska bo i mögel men just detta att skyndsamt ta tag då det handlar om människor med lågt immunförsvar, allergiker och atopiker..för det står i lagen. Jag har svårt att tro att jag skulle förlora med allt jag har i bagaget? Men man är fortfarande väldigt liten som ensam individ när kvarnarna börjar mala. Beror också helt på vilka som dömmer den dagen man står där.

Men man vet ju inte om det vänder om efter första brevet? För kvarstår att detta har INTE gått rätt till på nån punkt.

Men nu en dusch, lite kaffe, gå en sväng till mamma och sedan pyssel och framförallt slänga skallevärken i conteinern när jag går ut Haha!!!

En underbar dag önskar jag!

Lägger dessa här

Kopierat mina alster så jag ska hitta dem ifall det försvinner *fniss* så himla kul att sjunga så jag gör det ofta ofta faktiskt.

http://www.karaokeparty.com/en/recording/19477b3d2257f4ad21d26da9e29463056f286b0d
The rose Bette Middler


http://www.karaokeparty.com/en/recording/ab0cb4f9844537b3ecb3d39e861adf8c25719032
Gabriells sång Helene Sjöholm


http://www.karaokeparty.com/en/recording/e2c5b7aba5adfda3a77d5f39933029c1c52c7250
In the ghetto Elvis



http://www.karaokeparty.com/en/recording/fce03ab3e88c395a884891b7eaaa90556fbde78c
För att du finns Sonja Alden



http://www.karaokeparty.com/en/recording/4af9ebb1bef3abb1f74488108dea489b96304f35
I Evighet med Carola

Äntligen fick jag orken att göra min skrivelse

Uhu! vilka dygn. Vaknade sittande sovandes i min fotölj klockan 5 i morse. Då först släppte denna galna skallevärk och jag kunde lägga mig ner i sängen. Helt slut som artist *fniss* Ja skallevärken är visserligen borta idag men hela bröstryggen är totalt ihop låst från BH bandet upp i sista nack kotan. Så nu är det kört igen! Inte har jag råd denna månad att gå och få detta åtgärdat heller då det är en helvetes månad igen med räkningar. Så idag tog jag mina sista krafter i ren jädra ilska och knåpade ihop brevet till VD,n för mitt bostadsbolag. Det är farao skam på torra land att jag fått ersatt/sanerat allt själv efter mögelet. Men jag har bara inte haft krafterna att orka ens skriva om eländet sedan jag flyttade hit. Så mycket har det kostat att bara gå igenom helvetet igen och det har gjort mig matt. Men nu är det gjort! Problemet är bara att dessa människor på lite högre nivå inte flashar ute med sina mail adresser så jag hittar ju inte mailen *suck* Att skriva på papper och skicka känns som en evighet med mina armar men jag har mailat en person som eventuellt kan ha adressen så jag hoppas på det.

Droppen var egentligen i förra veckan då jag fick kasta ut min näst sista ägodel från mitt tidigare liv. Min brudkista som min mormor beställde till mig dagarna innan hon dog. Hon hann inte själv se den. Den har hängt med i mitt rum hela tiden men misstänkte min ständiga nästäppa och problem i halsen att den kunde vara boven. Mycket riktigt. När jag bar ut den ur rummet kom som en vindpust av kloak lukten från möglet efter den. Som när man rör på sakerna efter möglet så pustar det sporer så känns det. Men när den väl var ute kunde jag konstatera att nu är det bara en enda möbel kvar så har jag fått kasta allt. Fan på ren svenska och ingen har sanerat, ersatt inte ens brytt sig. Ja jag kan inte leva med detta hur det behandlat oss..finns inte en chans. så jag är beredd nu om ingen upplösning finns att ta ut mitt rätts skydd och gå till tingsrätten. Inte nått gick lagligt till och med vetskapen att det bodde en svårt allergisk, astmatisk och atopiker i detta som det ialla år ignorerade, hånade osv det är farao en brottslig handling! Att utsätta människor för hälsofara och speciellt med den kännedom det hade om min dotter hälsa. Hon var dessutom minderårig och ett barn då allt började.

Med hjälp av min väninna som är jurist fick jag lite mer tips om lagar som faktiskt går att hävda inom detta nämligen avtalslagen 3 kapitel 36 paragrafen. Att utnyttja mitt utsatta läge då jag var underlägsen i detta med att ha fått gjort så mycket utlägg att jag höll på att ruineras och skrev på nått simpelt papper som det kallade överenskommelse. Mors!!! En slutreglering innan vi ens flyttat? Genom denna lag kan man så häva denna överenskommelse om det styrker att mer hänt typ. Vilket det med råge har. Jag har fått kasta hela mitt hem!! Ska lusläsa den lite mer och spalta upp alla andra lagar det bröt.

I Miljöbalkens 1 kap 3 § nämns försiktighetsprincipen. Principen innebär en skyldighet att vidta åtgärder när det finns risk för skador och olägenheter dvs. Det föreligger en skyldighet att vidta åtgärder för att negativa effekter på hälsa och miljö ska förebyggas. Avsaknad av vetenskaplig bevisning får inte användas som en ursäkt för att skjuta upp åtgärder.

9 kap 3 § och förklaras där "med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig."

Så det känns skönt att ha orkat skriva detta. Varför vi inte fick sanerat, varför inget försäkringsbolag blev involverat och varför man skadereglerade klart innan vi ens flyttat ut! Det är sinnessjukt! Likadant det kränkningar jag fick smällda upp i ansiktet att JAG och mitt barn skulle inte bo i allmännyttan??? vi med våra allergier skulle bo i skogen och vi fick skylla oss själva??? för vad? Haha!! Att det hade lägenheter fyllda med mögel ialla väggar, är det vårt fel? Ja inte förrens jag får rättvisa i detta kommer jag nånsinn att släppa det. Jag har för fasen förlorat hela mitt hem pga dem och pga att det vägrat åtgärder i flera år. Rätt ska vara rätt!!

Nog om det *fniss* Idag är det tisdag och snart torsdag. Längtar så att få komma till sjukhuset och få en förklaring på mina besvär och hoppas givetvis på att dessa ska gå att operera. Att jag en dag kan få slänga mina jädra blöjjer åt fanders och känna mig som en ren kvinna. Ja för det är så det känns, vidrigt att ha dessa läckage. Slippa ta dessa vidriga lavemanger varje dag som inte alls kan vara hälsosamt som det säger här.
Dessa har dessutom slutat fungera då jag inte har denna känsel där nere. ena sorten kan jag ta hur många som helst av och jag känner inte ens en krusning. vi trodde först det var fel på dem då jag inte reagerar alls. Frågade på apoteket i helgen om dessa och det ska tydligen vara dirket på störten fungerande då man tar men jag känne rju ingenting av dem. min kära gav sig ut att vara testpilot i helgen för att kolla om det fungerade eller var fel på dem Haha!!! Å det ska gudarna veta att det inget fel var på dem Haha!! Han han knappt in på toa. Jag däremot kan trycka upp flera stycken och känner ingenting å det är ju knappast normalt?


Men det jag mest längtar efter är att få sätta på mig snygga underkläder och slippa vara livrädd att då jag ska ha intimt med min kära att det ska finnas läckande elände överallt. Det är inte mänskligt att behöva godta eller ens acceptera detta helt enkelt då man är 49 år. Var ju 37 år ca då allt helvete började. Så jag har gjort min beskörda del av förnedring nu tycker jag. Å skylla detta på "whiplash" är bara en tam jädra ursäkt från läkarvården att slippa engagera sig i en sjukpensionär typ , säkerligen en besparing då jag inte är arbetsför och det tänker väl att spelar roll.Är ju inte ute i offentligheten och visar upp mig så som ett jobb innebär..Ja så känns det ju när det gång på gång ignorerar saker man söker för och säger att det inget är..tills motsatsen visar sig vara både det ena och det andra. Whiplash,droppfot å name it man ska inte behöva skita på sig punkt slut!

Å inte nog med det så innebär torsdag att jag får ha min kära här torsdag - söndag också, bara de tär ju guld *fniss*

Näe lite mat i magen ska det bli och lite röra på sig så kanske kanske kotorna vill låsa upp sig lite efter all kramp, vem vet?

Ska ringa min väninna senare och höra om vår lilla vän nu kommit till hospic idag och hur läget är denna dag?

På återhörande!

Positivt

Kanske kanske håller så sakteliga skallevärken för denna gång på att försvinna? Det har lättat lite men sitter i bakskallen och pulserar lite än å näsan är rejält svullen som den alltid blir då skallevärken sätter in. Som om man åkt på influensan i full kaliber känns det som. Usch och fy när en hel dag går åt till sådant och jag sitter fortfarande här i nattsärken från i går typ. Ska försöka ta mig in i duschen för med lite varmt på nacken kan det ge sig lite till. Ja då har man gjort detta för 812.e gången då och förhoppningsvis går det nån vecka till innan den slår till igen.

Har ringt och hört om vår väninna och till min förtjusning hade hon vaknat till idag och varit med lite. Ville upp vilket inte var att tala om men vaken bara det. Ätit lite t.o.m. I morgon bitti bär det av till hospice iallafall, lite drägligare tillvaro.
Så få se vad som händer nu? Ja man vet ju inte..mammas kusin hamnade ju också på hospice och det blev inringda att slutet var nära då organ lagt av osv. Efter ett tag fick han t.o.m lämna hospice till allas förvåning och komma hem. Arbetsterapeufterna kom och fixade hemma osv osv..helt otroligt egentligen. några veckor tror jag närmre bestämt det tog så lämnade han jordelivet men inte pga cancern utan av hjärtat som inte orkade. Så visst har under skett. Han fick en liten liten stund till. Man ha rju hört om att sista dagarna kan vara upp och ner. Endel sover massor till att vakna upp och nästan vara som förr till att dagarna efter lämna..ja det finns ju massa massa olika händelser. Men från i fredags lördags då man trodde att varje andetag var det sista till att vilja gå upp och gå är ju toppen. Ja vi får se vart det bär hän?

Har pratat med min älskling på kvällen och nu är det bara 2 dagar tills vi ses. Han har nämligen tagit ledigt för att åka med mig till sofia Hemmet och ledigt dagen efter med. Så jag får massa dagar med honom, vilken lycka!!! *fniss* Det ser också riktigt positivt ut på smhi,s väder karta till torsdagen som utlovar stor sol över huvudstaden. T.o.m sol över hela helgen. vore ju toppen att gå i huvudstaden efter sjukhuset och bara ha det gott med varann. Äta gott och kika runt. Fast å andra sidan är det alltid gott ihop med honom om så regnet öser ner hihi!!! Ja det visar sig på torsdag.

Nu blir det en dusch, en paj och reprisen av Revenge och Det okända. När huvudvärken börjar släppa är det gudabenådat och man vill bara njuta av stunden att man överlevt denna gång med ungefär. Så än kan jag inte gå och lägga mig.

Men när det beger sig natti natt!!!

Fick besök av galenskallevärken idag

Vaknade med den galna skallevärken idag och den vill inte ge sig en tum ens med tabletter FY! Försöker att röra mig så gott det går då blodcirkulation är A och O Så den inte eskalerar mer men tvi vale säger jag. Denna sjuka huvudvärk utgår alltid från bakhuvudet precis under skalpen. Den typiska "whiplash helvetes värken" Den förlamar och gör en helt ur spel, jag hatar den. Men med tanke på sista tidens känslomässiga saker är det inte konstigt. Det har blivit för mycket helt enkelt. Är inte längre "superwoman" som pallar allt bara inse *fniss* Så jag har i slow motion pysslat lite med ditten och datten alltför att hålla musklerna i nån form av rörelse om än det är svårt.

Har duttat dit mitt ena citat iallafall på mitt vackra sängbord. Det andra blev inte som jag ville då skallevärken dunkade på så det får jag göra om en annan dag. Men det första blev kanon.

Så denna dag får bli en slappardag då allt går lite långsamt känner jag. Vårda min lilla nacke/skalle så denna skit värk släpper förhoppningsvis snart.

Med det avslutar jag för denna dag då det inte känns helt bekvämt att sitta och skriva på datorn med dunkande skalle.

En fortsatt underbar dag!

Har sagt tack och farväl

Åter en underbar helg över om än det varit mycket mycket sorg också. Är så galet glad och lycklig att jag har den man jag har. Han är verkligen mitt allt och finns där till 110%. Han körde oss upp till sjukhuset i går eftermiddag för att jag skulle få en stund med min väninna och säga hejdå och tacka för det hon gjort. Hon sov djupt när vi kom men man kunde se att hon vaknade upp fast ändå inte då smärtorna kom. Men ganska snabbt var det där och fyllde på med smärtlindringen som verkade på en gång och man såg att hon blev lugn och slapp lida. Ögonen flimmrade till ett par gånger men hon var ändå långt borta kändes det som. Hennes allra bästa vän satt och sjöng lite för henne och sa att hon hade all tillåtelse nu att bara somna från allt detta...att få slippa detta lidande och bara vandra vidare till där det ingen smärta finns mer. Ibland såg det nästan ut som om andningen mattades av och man väntade på att det inte skulle bli något mer andetag nästan. Obeskrivligt att sitta vid sidan om.

När jag kom in hade jag jätte svårt att parera tårarna och jag stod länge som i hallen till rummet för att hämta mig så jag inte skulle bryta ihop totalt. tårarna forsade ner för kinderna och jag är ju sådan att börjar jag gråta så finns det knappt stopp. Men en av det anhöriga sa att det är okej att gråta vilket jag inte tycker man ska då man står intill någon som är döende. På nått sett så tror jag ju att det hör fast det inte kan ge i från sig nått att det gör det och det sista man vill är ju att nån ska vara ledsen över en tänker jag. Så till slut kunde jag tygla känslorna och gå in och sätta mig vid sängen. Hon var så liten så liten och händerna var alldeles vita och man såg att naglarna började bli blåa. Infektioner härjade i kroppen då organen sakteliga började lägga av så CRP,n var ju enormt hög i går.

Det sätter heller inte in nån antibiotika eller dropp längre utan man fick badda med små pinnar med tussar av vätska när det blev torrt liksom. Ja jag har ju aldrig varit med i slutskedet nån gång, tack o lov ska man väl säga för jag har faktiskt varit riktigt rädd för det men när man suttit där ett tag kändes det inte längre så farligt eller skrämmande. Det var ett märkligt lugn mitt upp i allt som inte går att beskriva. Även om personen som ligger där och väntar på att få resa ser väldigt sjuk ut så var det aldrig den där läskiga känslan som jag hade trott.
På ett sätt var det ju min vän som låg där men ändå inte. Det kändes som den hon var innan hade gått i förväg på nått vis, jätte svårt att förklara. I samma sekund som allt var så närvarande var det ändå långt borta.

Men jag fick krama henne, smeka henne över huvudet och säga hejdå om än jag inte sa det så hon hörde men tackade för allt hon gjort då jag som mest behövde hjälpen förr. Resten tänkte jag och jag tror hon ändå kände. Det kändes iallfall skönt att ha varit närvarande där och då innan hon reser till den "andra sidan"

Min kära väntade utanför avdelningen och när jag kom ut igen då först kom alla tårarna hejdlöst igen. Bottenlös sorg på ett märkligt vis. Tankarna var svåra att släppa under kvällen då vi bestämde oss för att gå ner på Kina restaurangen och äta nått gott för att slippa hem och laga till och allt vad det innebär. Kändes lite som att det var orättvist att sitta där och vräka i sig och där låg hon och kämpade med att få lämna detta jordeliv...så grymt orättvist och så grymt ledsamt bara.

Väl hemma tog vi oss några glas vin för att koppla ner och slappna av lite, jag behövde verkligen det jag som aldrig dricker alkohol annars men att få lugnet kändes det som och släppa tankarna. Så skönt avslappnade blev jag och kvällen blev till slut lite bättre mit ti allt.

Idag har vi hjälpt pappsen att sätta upp en ny köksfläkt så den gammla gick sönder i fredags. Så jag och min kära åkte med honom ut och skaffade ny och satte upp den .
Efter det var det dags för honom att åka hem för att hinna sova för nattjobbet igen. Så vid halv 9 sade vi natti natt per telefon och nu har jag målat lite här då jag fick min oljefärg i dag också.

Nu är det bara inräkning torsdag då vi far till huvudstaden och Sofia hemmet för min tarm. Har min kära med mig då för han har tagit ledigt från jobbet i 2 dagar för att följa mig. Torsdagen ser jag verkligen fram emot nu och förhoppningsvis en lösning på mina vidriga problem kanske? Tänk att kanske kanske få slippa bära dessa vidriga blöjjor..bara tanken gör mig euforisk eller vad det heter *fniss* rätt och slätt vilken lycka!!!! Tänk att få gå ut och köpa snygga trosor och inte alltid tänka på att det måste vara stora så blöjjan går in FY!!!! Minns inte hur det var att bära snygga underkläder faktiskt å bara det att få känna sig kvinnlig igen vilket man inte gör med Athenas större blöjjor. Så håll alla tummar att denna doktor är så bra som han var mot min dotter då för 10 år sedan. På 14 dagar var hennes 3 år överjävliga tarm problem ett minne blott då.

Har packat min utredning härifrån med vad det funnit. Jag bara hoppas att de tär detta rectocele, buktning som gör detta att det inte fungerar och att det går att operera?
At tjag får tillbaka känseln i min tarm och kan komma i från detta att "vägra gå på toa" som det blivit nu. En psykologisk grej för man orkar bara inte läcka som det gör varje gång man går på toa. Nu har det gått så långt att jag inte känner alltid för hjärnan har kopplat ner detta och enda möjligheten är detta vidriga lavemang. Utan dessa blir det total förstoppning.
Hade så i gårkväll och fick köra ett toilax för det gjorde så ont i magen . Inte mycket hände mer än fruktansvärda kramper. Det är skit rent sagt! Så torsdagen är mitt hopp nu.

Vädret då...ja det ska man nästan inte tala om längre. Regn, regn och grått!!!! så långt ögat kan nå. Å det verkar bara hålla i sig.

Med det slutar jag för idag och jag hoppas min väninna får somna lugnt och stilla snart och slippa denna vidriga cancer. Komma till landet långt borta där ingen mer smärta finns.

Ett ljus för kära Ingela tänder jag denna kväll.

Fredagsmys!!

Äntligen fredag och därmed också lön för den fattige. Skåpen fyllda och det känns himla gott! Men vaknade med sjudundrandes mensvärkar så det stod härliga till och visste inte hur jag skulle ta mig i väg i morse. Så typiskt med att detta elände alltid alltid kommer då man ska göra nått *suck* Har haft molande värk nu i 2 veckor och vips dagen innan min kära kommer ska detta bryta loss. Klimakteriet i all ära, det är sjukliga menstruationer! hoppas verkligen jag är i detta slutskede som det säger så jag blir av med detta snart. Om inte lär jag nog snart få äta dubbla doser blodmedicin uhu!!! Ja ja vad är väl det mot vad man kunnat ha??? Man ska inte gnälla för det dödar inte, det härdar och det är bra så mycket bättre.

Har fått träffa min kära i dag flera gånger då jag skjutsade pappsen och det är ju för himla gott att ses om så bara för några minuter *fniss* Ja gott folk så är det att vara kär..åldern har inten betydelse. Man är lika galet kär som om det vore den första gången typ. Där är vi alla lika tror jag oavsett vi är 12, 25 ,50 eller 80 år.

Natten som kommer ska nu passera och i morgon bitti runt 6 är han har Hmmm! Gott!
ska åka upp till min vän i morgon had ejag taänktr och se om hon kanske kanske är vaken. Får se hon kanske redan hamnat på hospice? Får väl höra i kväll.

Men just nu känns det gott. Skåpen fyllda med mat, stadat nästan och tvätten kvar men den går fort. Sedan ska jag spaa lite och bara längta bort denna natt.

Vädret? Mulet men inget regn tack o lov! Det fick vi i natt så det räckte och blev över usch! Varmt är det också ca 12 grader så det är ju ok!

Så lite pysslande här och med det önskar jag en underbar helg till alla därute och var rädda om er!

En tung kväll

Det blev en tung kväll med mycket tårar. Tyvärr var hon inte vaken utan sov tungt. Men när jag klev in i rummet kunde jag bara inte förstå att det var hon? Det fanns inte ett spår av den jag känner och jag trodde att jag gått in till fel person. Så liten och så förändrad. Det gick bara inte att hålla tårarna borta och det var nog tur att hon inte var vaken och såg dessa, det hade ju inte varit lägligt. Samtidigt känns det som att hon inte vet nu att vi varit upp att vi måste åka igen och hoppas att hon är vaken om vi nu hinner vill säga? Såg inte ut att vara så mycket tid kvar så jag funderar at tkanske åka tillbaka i morgon igen. Men vet inte om jag klarar det ensam. Vill absolut inte visa att man är ledsen i en sådan här situation men att få krama om henne. Pga att hon varit orolig och haft mycket värk var hon hårt medicinerad för att få just lugn att somna in i dag och då vill man absolut inte väcka henne då hon behöver denna sömn.

Det var bara så tungt att se i kväll och mitt i det vill man ju inte få denna bild som minne på näthinnan av den hon var. Man vill ju minnas henne som den friska sprudlande tjej med enorm jävlar anamma i sig. Å samtidigt givetvis finnas där i slutskedet. Mycket itudelat!

Jag hoppas bara att hon slipper lida och slipper ligga på detta vis allt för länge. I somras då jag träffade henne sa hon att hon skulle absolut inte ligga och bli nått kolli då slutet kom och se vidrig ut och senast i söndags ville hon åka med min väninna hem fast hon var så sjuk. Ville absolut inte vara kvar på sjukhuset. Å tänker man sig in i det hela så hur fixar man att bara vänta in om man är vid fullt medvetande? Hoppas att mediciner kan ta bort denna känsla vilket jag tror det gör i slutet så det slipper ha panik odyl. Ja hur man än vrider och vänder på det är det bara så sorgligt när det definitiva kommit . så orättvist, så brutalt och hemskt bara. Jag finner bara inte ord just nu.

Annars visar vädret sig från sin sämsta sida denna kväll med..det bokstavligen regnar små spik. Uschligt värre men trots det rätt varmt ut. Har int eätit eller nått sedan jag kom hem vid 7 tiden då jag mest gått här som i nån dvala. Känns bara så ledsamt å så fruktansvärt definitivt. Ett tag sades det att man kunde leva med denna cancer upp emot 10 år men det har gått fasligt fort. För 2 veckor sedan mötte jag ju henne på köpcentrat här i full galopp och fortfarande den verbala tokroliga tjej som hade massa synpunkter om det mesta och fightades för andra till idag en liten liten fågel .

näe måste försöka få i mig nått..vi åkte visserligen efter sjukhuset til lett kondis för att få i oss lite energier jag och min väninna. Kändes som all ork försvann där på sjukhuset. Det blev en timmes babbel där med äppelkaka och vanilj sås och kaffe vilket gjorde gott i magen till cykelturen hem sedan. Men nu är det tomt igen i förrådet känns det som så bäst att få i sig nått.

Efter det natti natt!!

Känns lite tungt i dag

Idag är det en tung dag att förbereda sig att säga hejdå till en vän. Hur gör man det? Eller rättare sagt hur fixar man det? Det där definitiva att det är sista gången det skrämmer skiten ur mig bokstavligt talat. Viss tjag har varit med om att släktingar gått bort men det har varit mer naturligt då det handlar om tidens gång på nått sätt. Att när man blir gammal så händer det. Men en människa mitt i livet, i min egen ålder det är så överjävligt. Det kryper i mig att bara se och man tänker hur i jösse namn känner inte hon, så fruktansvärt. Å ja det drabbar någon varje dag så gott som det gör det men när det kommer inpå en själv..jag är faktiskt vettskrämd . Men klockan 17 i kväll ska vi träffas utanför där och jag måste verkligen samla mig att fixa detta. Jag har lite svårt för detta att se personen så dålig för de tär på nått sett det man bär med sig på näthinnan sedan. Man vill ju minnas det braiga inte det tragiska på nått sätt men som sagt det går ju inte at undvika. Min första upplevelse med döden var jag 13 år. Det gick så fort så fort med min älskade mormor. Från ena dagen till den andre och hennes förändring var hemskast. Jag såg henne ligga där med helt svarta ben upp till höfterna nästan, kallbrand. Hon var inte kontaktbar och jag kunde inte prata med henne eller få ett svar om hon hörde mig. Jo jag vet att hon hörde mig det gjorde hon men från at tha en mormor som var krut tanten själv till att inte ens kunna svara var tufft att förstå då. Hon var ju alltid den som fanns för mig under hela min uppväxt då min egen mamma var sjuk. Det som jag fick i mitt minne var dessa svarta ben och hennes djupa sömn..det ligger som ytterst på näthinnan och jag hade önskat att ingen hade visat mig det då..jag var definitivt inte mogen för det då. Samma år förlorad ejag 3 kära i mitt liv. mormor, morfar och min farmor, alla inom 6 månader. Kanske var det efter det jag blev så rädd vad vet jag. Men jag har haft turen att vara rätt förskonad av sådant resten av livet föruom min vän som valde att ta bort sitt liv men honom minns jag då han var glad och mådde bra tack o lov.

Men jag ska gå upp där i kväll och krama om henne och det måste gå..uhu bara jag tänker på det så kommer tårarna. Men vi är 2 så vi får trösta varann efteråt.

På återhörande

Att säga adjö

Har pratat med en väninna i dag och fått reda på att hennes bästa vän som även jag känner väl nu hamnat på sjukhuset och kommer nog inte att komma hem därifrån. Det har gått väldigt fort. En obotlig tarmcancer som nu kommit till sitt slutskede. Så tragiskt att det gör ont att bara tänka på det. Var bara 2 veckor sedan jag träffade henne och visserligen märktes väl cancerns framfart men nu har den helt tagit överhanden och all medicinering är avslutad. Jag med min sjukhus skräck känner nästan paniken samtidigt som jag jätte gärna självklart måste åka upp. Hon ställde upp för mig en gång i livet då mycket stod på spel då min dotter inte fick skolplikten och en chef inom skolan ringde och hotade mig rejält då jag anmält skolan och inspektionen dömt att min dotter faktiskt inte fick rätten till skolplikt. Som hämnd anmälde det mig bara för att jävlas för det trodde det skulle knäcka mig men se där gick det bet. Jag vann med råge och fick dessutom hänga ut dem i slutänden i pressen för vad det åsamkat mitt barn under 2 år. Men utan min vän den sista gången då det hotade mig per telefon vette katten hur det hade gått. Min vän var nämligen en skicklig jurist och det fick suga strumplästar efter hennes intågande Haha!!! Nu är hon i livets slutskede och jag måste bara klara av att åka upp i morgon trots min galna sjukhus skräck. Å visst jag vet att jag klarar det om än man givetvis kommer må skit efter. Jag klarade ju av min gammla granne som inga anhöriga hade då hon fick cancer och dog. Då andra rutinerade var tvugna att gå ut ur salen för det inte klarade satt jag kvar på sängkanten in i det sista nästan. HUR vet jag än i dag inte men bara tanken att ingen ska dö ensam gjorde mig stark just då. Minns så väl flera gånger jag satt där och hon greppade min tröjja och jag trodde att sista andetaget var förbi och så kom hon igen. Ja då klarade man det men jag drömde rejäla mardrömmar lång tid efter om vissa sekvenser dessa dagar.

Så i morgon åker jag med upp med min väninna och jag hoppas det inte är försent?
Vill säga ett tyst adjö då det verkade som att hon inte var vid fullt medvetande just nu men bara att få säga hej då. Det sista som lämnar en är ändå att höra om än det inte ser eller är vid medvetande. Så vi gör sällskap upp. Det är bara så vansinningt tragiskt allt!

Tagit beslutet att inte behandla mig på ett tag

Onsdagen snart förbi och en dag närmre lördag, gott! Har tagit beslutet i dag att sluta behandla mig på ett tag och se om det kan göra nån skillnad i min kropp. Kan det vara så att jag är överbehandlad tänker jag? För går jag tillbaka till åren efter olyckan så stelnade jag visserligen till helt i övre delen av kroppen men jag hade aldrig dessa problem att kotorna låste sig i ett och nerver kom i kläm med dess vidriga symtom. Då var jag mer som en cementerad påle och hade visserligen ont men inte på detta vis som blivit nu. Det var som stabilt på ett annat sätt då.

Det kanske inte är så att jag ska mjukas upp? Jag har ju förmodligen ärrvävnader efter nackens farande i olyckan som man kanske inte borde töjja och töjja? Det är ju som ett ärr man får på utsidan av kroppen inte sjutton töjjer man det utan konsekvenser. När en nacke får denna schwung i en pisksnärt slits vävnad sönder, det blir blödningar osv som i sin tur ger en ärrvävnad. Beroende på vart den sitter ,givetvis kan man få ont i dessa vävnader..så tror jag iallafall. Det är ju inte för intet kroppen går i alarm och skyddar dessa områden som är skadade genom att t.e.x krampa runt om så det ska få vila och läka. Håller man då på att ständigt slita i detta blir det ju aldrig bra men framförallt tror jag som jag känner det i min ryggrad att man bara underhåller nått som är irriterat hela tiden.

Så nu har jag tagit beslutet i dag att sluta behandla mig för ett tag. Det kommer bli skit rent sagt med diverse vidrigheter i symtom men så länge det inte slår sig på balansen att jag rammlar och inte kan stå upp och tappar synen så kan jag nog klara av det tror jag. Just bara för att se om det lugnar ner sig? Sista åren har varit katastrofala med smärtor och dessa låsningar som inte varit nådiga så jag måste ge detta en chans nu. Jag ska köra micro stabilitets träning av nacken under denna tid och då är det som rehaben efter en bryten nacke som gäller. Knappat någon rörelse alls men så pass att man stimulerar nackens muskler i micro rörelser så det får en signal typ till att börja med. Sedan se vart det leder? Körde liknande för ett par år sedan då det endast handlade om att tänka tanken att titta höger och vänster vilket t.o.m det gav impulser från hjärnan ner till nackens muskler. Den gången fick jag svår skallevärk varenda gång av det lilla men då bodde ja gockså mitt i ett mögel helvetet som i sin tur gav savår huvudvärk så det var svårt att urskilja vad som var vad då.
Jag ska testa iallafall det kan inte bli värre än vad detta är iallafall.

Nåväl, har träffat min kära en kort sväng i dag och det var gott, så gott men så längtar man ju ännu mer till lördag *fniss* Men fick se han iallafall en stund mellan jobben.

Hunnit en sväng till mammsen och pappsen med och fikat och en tur ner i återanvändningsrummet. Hittade faktiskt lite snygga kläder som nu ligger i tvättmaskin, tack för det gratis och allt hihi!!

Mina schabloner jag beställt kom också idag, jätte fina men felstavade *suck* så måste maila företaget att det skickar den ena ny igen då det inte stod dom det skulle Hmmm?

Så kvällen som är kvar blir Revenge den nya omgången som börjat, mummsa glass nerbäddad i soffan. OCH prata med min kära innan han sussar för nattjobbet givetvis. Det är ett måste Hehe!!

Med det önskar jag en fortsatt trevlig onsdags kväll.

Denna magkänsla

I går hade jag ett samtal med en person om just detta med denna magkänsla. Inte vilken som helst utan denna djupa, pockande som kommer då nått ofta kommer att hända i ens liv. Jag kallar den "den varnande" magkänslan. Den slår aldrig fel faktiskt. Men ack så många gånger man ignorerat den fast den funnits där och så har oftast nått mycket mycket tråkigt eller hemskt hänt. Det är inte små grejjer den varnar för utan detta lite mer allvarliga sakerna i livet.

Jag har till för 10 år sedan mest ignorerat min magkänsla. Varför vet jag inte men jag har nog kanske varit en person som gillar spänning, se vad som händer och hänga med till sista andetaget eller at tjag kan fixa detta det kommer bli bra om man säger så. Jag har iallafall inte varit den som backat för nått nästan , ja förutom äta surströmming eller åka ut på havet då det blåser och ialla situationer som gör att man kan spy om man säger så. Fast då har det inte varit magkänslan utan mina värsta grejjer jag inte gillar och min hemska fobi för just spyor.

Men redan som barn hade jag magkänslor och var nog rätt vild av mig. Jag störtade ner för höga höjder med cykel och voltade över styren, körde ut alla mina tänder och skrapade ansiktet blodigt i marken för att vinna cykeltävlingar. Jag trotsade mammas varningar och gick med en okänd person som 13 åring fast jag visste att det var livsfarligt att göra det. Men som 13 åring lyssnade man ju knappast på mammas varningar för man tyckte man klarade allt då och varningar var bara massa tjat. Å vad hände? Jo jag blev offer för en galning som försökte våldta mig. Ett fruktansvärt våld som jag lyckades slita mig fri från innan det blev en fullbordad våldtäkt. Men detta satte hårda spår i många många år så pass tills jag var 30 år då jag sökte hjälp för detta.

Likaså den dagen mitt barn visade upp sidor som jag haft i min mage att nått var fel men inte kunde sätta fingret på vad mer än att en person som betydde mycket i min dotters liv ett tag gav mig signaler i form av att nått var fel. En person som det aldrig skulle kunna hända nått hos då det skulle vara en trygg plats just då mer kan jag inte säga. Men detta slutade trakiskt då det handlade om ett sexuellt övergrepp som i sin tur resulterade i år av rehabilitering för att komma över det vidriga som hänt. År av mardrömmarm, ångest. panik, vaknätter, aggresiva utbrott men framförallt äckel och ett hat jag hoppas jag aldrig mer får uppleva i mitt liv. Man ska inte hata men det finns händelser man får göra det och det är sexuella övergrepp på barn anser jag. Då tar jag ut min fulla rätt att faktiskt hata. För det finns varken ord eller nått som kan förlåta, göra det ogjort eller glömmas bort. Det är den största knivhugg man kan få i sin själ att få leva med minnena av det dels som offer men även som anhörig.
Att se en människa som gjort nått dyligt mot ens barn det går inte att beskriva. Det är en enorm känsla att tygla sig från att faktiskt inte flyga på och nästan döda om jag ska hård dra det. Det finns inte ord. För en vecka sedan stod jag i kassan bredvid den personen som utsatte mitt barn för detta för massa massa år sedan och än i dag kan jag känna hur hatet sköljer över mig då jag ser personen. Jag har varit förskonad tack o lov alla dessa år och det har nog hänt 3 ggr endast. Då har jag fått räkna till 100 och verkligen djupandats för att inte göra mig själv olycklig.

Så en mycket god vän och min chef som inte längre orkade leva kvar här nere bland oss utan valde att ta sitt liv. Den morgonen och hela den dagen då han planerade detta och genomförde det pockade min magkänsla i ett kör. ring, ring !!!! Från det jag vaknade till det jag gick och lag mig. Men jagh var småbarns förälder och det var nått hela den dagen som kom emellena...fast magen skrek RING i ett kör så hur i all sin dagar skulle jag kunna veta? När jag så fick lugnt på kvällen va rklockan för mycket och jag fick en konstig känsla. Det var också då i den tiden han valde att avsluta sitt liv. Tänlk om ja glyssnat? Tänk om jag ringt, hade det förändrat nått? Hade jag kunna fått honom på andra tankar och peppat? Dessa frågor fightades jag med länge men jag vet att det hade inte andrat på något. Han hade gjort detta iallafall då han redan hade bestämt sig.

Och så lärde känna en person jag från första sekund fick väldigt dåliga vibbar av men av nån konstig anledning trodde jag i mitt stilla sinne att jag var nån form av "moder Therese" som kan ändra på och göra allt som det ska vara fast varningsklockorna ringde högt i mina öron nästan varenda gång vi träffades. Men den lilla kämpen som finns i mig såg ändå det positiva att detta blir nog bra. Mors! Det slutade i skyddat boende, år av skräck och lika många år att inte våga lite en enda gång på en man nått mer. Nu blev det ju inte så då jag faktiskt mött den finaste jag bara kunnat möta i mitt liv fast det tog 10 år att göra det. Det var väl det stora "magkänslofallen bland många andra men också det sista som hände fick mig att inse att magkänslan har alltid rätt, den varnar och då ska man baske mig lyssna.

Idag är magkänslan min bäste vän *fniss* dyker den upp är det för att varna och då lyssnar jag. Jag åker inte i väg t.e.x om jag känner den, jag lär inte känna personer jag får denna känsla över osv..nu är det inte ofta den kommer men då den gör det är det en varning med råge.

Men jag fick en magkänsla den dagen jag stötte i hop med min älskade också..inte av den varnande känslan med en magkänsla att "kör" Haha!!! Jag gick raka vägen hem, letade upp hans adress och smsade om en fika..för den magkänslan var så enormt stark att jag gick över alla mina gränser den dagen och t.o.m tog första steget till en date vilket jag aldrig förr gjort å helt på vinst eller förlust. Å vad bidde det Haha!!! Jag har aldrig varit så kär, inte han heller, vi har det oförskämt gott i hop och det är enorm kärlek. Han är min själsfrände som jag hoppas jag får leva resten av mitt liv med.

Så magkänslan är enorma krafter kan jag bara konstatera!!! Å denna ska man lyssna till.

Tråkigheter ömsom hopp

Tagit en välbehövlig sovmorgon denna dag. Sedan ett tag tillbaka har jag hört så mycket tråkigheteratt jag har lite svårt att sortera nästan. Men denna gång är det inte jag i egen hög person det drabbat tack o lov men väl så hemskt. Kan bara konstatera att det är en mycket mycket sjuk värld vi lever i och att många har det riktigt svårt.

Vädret denna dag är väl hyffsat, lite sol ömsom moln men inget regn tack o lov.
I går kväll satt jag och kikade runt via nätet då jag skulle kolla upp lite saker och hittar bilder på den man för snart 10 år sedan som vände upp och ner på hela min tillvaro. Kan säga det var omvälvande och kväljande att se honom igen om än det bara var på bild. Minnet flashade upp likt en tornado över den skräck natten som sedan gjorde att ÅR gick i skräck. Jo jag rehebiliterade mig som det så vackert heter via hjälp från instanser på den tiden men minnet av allt det sitter likt ett skavande ärr i själen tror jag. Jag är glad att alla dessa år gått och jag har blivit lämnad i fred men samtidigt förvånad att bara en bild kan vända ut och in på magsäcken nästan efter så många år? Samtidigt vet jag att jag inte är ensam att drabbats utan det finns säkerligen en varje dag nästan som råkar ut för sådant och får ett ärr i själen för resten av livet. USCH!!!

Till nått trevligare, det är bara en vecka kvar tills jag ska till huvudstaden och få hjälp för min tarm nu. längtar så kopiöst på detta och att inom en snar framtid kanske kanske få slippa mina vidriga blöjjor. Tänk att bara få sätta på sig ett par snygga underkläder och känna sig hel och ren..det minns jag inte hur det var ens. Att få känna sig kvinnlig brukar jag säga *fniss* för med en stor athena blöjja är det allt annat än kvinnlig man är. Om än jag har en enastående man som ser förbi detta så är de tändå mina innersta känslor som alltid pockar att det är äckligt. Jag ser verkligen fram emot detta besök. Dessutom har jag min kära som åker med mig och efteråt ska vi ha en mys dag i självaste huvudstaden. Jag hoppas på att jag kan fira att äntligen bli förstådd i detta och att det går att få hjälp?

Men först ska denna vecka gå och en bit på nästa. Nu blir det lite pysslande här och så småningom har även denna dag passerat.

På återhörande!

Ännu en super helg över

Ännu en mys helg över och söndagarna blir alltid så tunga. Men vi har haft det så gott och bara rått om varann och haft det oförskämt bra. Tog en långpromenad ner på stan i lördags och hann precis ner innan regnet åter kom. Var på bio Persbrants nya


Riktigt bra film men lite otäck så det blev lite hålla för ögon och öron några svängar *fniss* JA! Jag är känslig för vissa grejjer kan jag säga. Men en mycket gripande film.

Efter det blev det god middag som min kära tillagade och på det skulle vi ta oss ut en sväng och dansa hade vi tänkt. Men väl nere på stället var det folk tomt så vi vände, åkte och köpte lite mums och åkte hem igen. Slog på elden i min biogas lampa , tände massa massa ljus och kröp ner i soffan. Så gott att vara 2.

Men nu är det ny vecka på G och 5 dagar till nästa gång. Ska träffa en person i morgon ev som råkat lite illa ut som jag ska försöka hjälpa så gott jag kan. Är det nått ja ghar är det en "käft" och ett jädrar anamma då det gäller orättvisor, kränkningar och myndighets maktmissbruk..så får se vad detta slutar. Hör jag om saker som inte gått rätt till så tänds lågan kan jag säga. Nåväl, söndagen har gåt ti "gå i affärer" och kika , ätit lite mjukglass och lite pizza och nu pysslat färdigt och ska tända min härliga eld här och krypa ne ri soffan och se på Solsidan och en film.

I vecka till löning är det också vilket innebär damm i skåpen uhu!! Så det blir min utmaning att överleva till fredag *suck* nåja, det har jag ju alltid gjort förr så lär väl göra även denna vecka.

Har iallafall kunnat gå ut genom ytterdörren igen...för i fredags var det en härlig herre som tok spydde dels utanför mina sovrumms fönster och på var sida om porten. Mmmmmm kan man tycka om det när man har svår spyfobi!!! tvi vale! min stackars granne blev vittne til ldet härliga och mådde inte så värst bra efter den synen. Jag med min skräck fick kut ain och dra igen alla luft intag i mitt sovrum, hemska tanke så det inte kom in nått här uhuuuu!!! Ja sådan skräck har jag. Obotbar är den också då jag försökt massa gånger att ta terapi för det men tyvärr!!! så i fredags blev det altan vägen på andra sidan för att undvika "ryser" nu har det regnat en hel del så jag hoppas de tgått ner i marken och idag har jag faktiskt gått där om än lite äcklad. Ja så kan det vara om man lider av emetofobi som det heter.

Så nu blir det kladdkaka, lite god glass och mys under filten. Sedan börjar jag räkna ner till lördag morgon igen hihi!!

Äntligen fredag

Fredagen är här och snart lördag morgon. Längtar ihjäl mig *fniss* så pass att jag skulle kunna gå och sova nu så det blir sisådär klockan 5 i morgon bitti hihi!!

Men först måste jag handla lite, ska ev färga håret om jag vågar? Vill ha VITT igen . Men med min korta frilla kanske det ser ut som jag är flintis??? Ja vi får se om jag vågar?

Vädret denna dag har varit både strålande sol och kolsvart himmel på en och samma gång. Kallt till tusen i natt och frost på marken i morse. Hörde via FB av en vän som befinner sig i Dalarna att det fått snö i natt uhu!!! Hoppas verkligen det håller sig lång borta dessa moln. Snö innebär att min kära kommer ha dygnet runt jobb och det vill jag ju inte.

Nåväl, det är helg och helg= heligt och massa mys ♥ . Dotra ringde också på eftermiddgen efter att ha varit och kollat upp hjärtat. Det såg bra ut men det ville ha ett nytt EKG i nästa vecka igen. Förmodligen nerverna som spökar? Men en sten lättade från mitt hjärta då jag är så orolig för henne. Så nu kan jag ta det lugnt och bara njuta av den stundande helgen med min kära.

Sovrummet är klart och kabeltrummorna blev kanon! bilder kommer sen =)

nu till tvättstugan och sedan handling.

En underbar helg önskar jag alla där ute ♥ ♥ ♥

Dagen som bara flög i väg om än seg

5 minuter kvar så är det fredag, yiippiee!! Vilket innebär att det bara är dagen och halva natten till jag har min kära här igen Hehe!!! vilken lycka!

Natten som var sov jag knappt alls. Oron malde i mig då jag fått veta att min älskade dotter haft hjärt kännigar ett tag och inte sökt läkare för det. När hon sedan ringer och talar om att hon fått det i går kväll igen med hjärtrus och jag inte fick åka och hämta henne och köra henne till sjukhuset blev jag utom mig av orolighet. Förstår inte att man ringer och säger en sådan sak och sedan inte vill ta hjälpen..det oroar ju upp mig till bristningsgränsen och hade gjort detsamma om det varit omvänt att jag ringt. Blev så arg att jag bad att aldrig mer ringa hit och infomera om sådana saker då det oroar så man inte kan sova om man inte tar hjälpen sen. Det är väl klart som sjutton man oroar sig när man hör sådana saker. Ett hjärta lattjar man inte med..lägger det av finns ingen nässpray som gör det bra typ då är det kört! Att pojkvännen tar pulsen och bedyrar att det inte är nån fara ger jag blanka fan i ordligt talat. Det är min dotter och hon är mitt allra käraste och en läkare ska kolla om man har problem med hjärtat punkt slut. Görs inte det vill jag aldrig mer höra om nått sådant så är det!

Jag var själv 17 år bara då jag åkte på en kraftig hjärtmuskel inflammation och hamnade på sjukhus. Det var inte att leka med kan jag säga och definitivt inte vänta ut heller , det hade kunnat gå riktigt illa. Så denna dag har gått i seghetens tecken FY!!!
Men!!! Det är fredag just nu och stundande helg då jag ska slå bort alla tråkigheter och bara njuta av livet. Tackar den övermäktige eller vem det må vara för det att jag kan det utan att få dåligt samvete. Helgerna är mina och då får allt elände vänta så är det bara. Har haft mina rejs så det räcker genom åren och nu är det min tid som en anhörig stödjare sa till mig för ett tag sedan. Din omsorg om dig själv är lika viktigt som omsorgen av alla andra, så kloka ord!

Men för att få natten att gå fick jag igår en flaska "ta bort skit" = mögel, brandrök, sporer mm som min granne fått av en sanerings firma. Eftersom jag fortfarande reagerar på det 2 möbler som finns kvar här efter möglet beslöt jag mig i natt för att ta en dust med dem . Jag har skurat dem innan men tydligen ligger det kvar då jag sväller igen i näsa och känner i bröstet. Så nu är det SANERAT med stort S Haha!!! alla låder ut, varje vrå och jag tycker mig känna en klarare luft. Jag är ju extremt mögel känslig efter det vi gått igenom. Att öppna en kartong på vinden där mycket står gör sår i min hals direkt , jag får svårt att andas och det rinner i näsan och sväller i gommen.

Likadant komma till nån som har mögel hemma då är det kört inom 10 minuter. Ett basebollträ i pannan känns det som, så sväller vänster näsborre och en ohygglig huvudvärk. Hart fått det på pränt att det verkligen är så då en vän misstänkte mögel hemma hos sig. Jag gick dit , blev tvär dålig direkt . Hon fick provtagningar senare som visade just mögel i yttre vägg i kök. Så till alla som söker mögel..jag luktar mig fram direkt, 100% säkert Haha!!!! Skämt å sido!

Nu ska jag iallafall ta mig en natt macka se inspelade Revenge och Homeland som jag helt missat att det börjat. Tror det blir ett fotbad med som lite spa innför stundande helg.

När det sedan beger sig natti natt!!!

Psykiatrin

Jag ställer mig undrande till en hel del gällande psykiatrin och dess vård. För det första är jag anhörig och jag har visserligen inte varit i psykiatrin själv och fått vård men följt min dotter nu ett bra tag, närmare bestämt ca 2 år.

Jag är vuxen, har varit med om en hel del i mitt liv, jobbat som stödperson i 4 år för mycket svårt sjuka i alla dess former. Jag har hört, varit på utbildningar och träffat människor i verkligeheten och hört deras historier i från olika delar av vården. Jag är inte utbildad inom vården man jag har gått livets hårda skola som skadad och sjuk igenom den vilket ger en gedigen erfarenhet genom mina 15 år som trafik skadad.

Men nu är jag anhörig till en nyss ung vuxen som det heter. Som anhörig har man då för det första inga rättigheter alls att ens tycka, få säga, berätta eller ens knysta ett pip. Däremot kan jag gå med min mamma eller pappa och andra kan gå med mig utan att nån sticker under näsan om sekretess, fullmakter och rättigheter. Det är facinerande tycker jag.
Att få bry sig om sin "unga vuxna" anhöriga det får man inte eller rättare sagt finns inget intressa från vårdsidan att lyssna fast man kan tycka att anhörigas berättelser vore av stor vikt om den sjuke inte kan uttala sig aknske alltid. Inget av en mammas t.e.x vetande är av vikt då. Är man dessutom sjuk kanske har varit med i vården och blivit kränkt förr och däremd inte har så gods tillit till den kanske man inte berättar allt? Det små små sakerna som kan ha enormt stor vikt i den sjukes rehabilitering kommer kanske inte fram?

I 2 år har jag sett min anhörige gå i ekorr hjulet nu, så ser jag det. En kort periods terapi utförd av någon med matmissbruk erfarenhet eller kompetens var satt på en patient med svår OCD och svår panik ångest näst intill döds ångest. DET har jag svårt att förstå det valet? Men jag kanske är dum vad vet jag? Nåväl. Efter det har det väl inte varit så mycket mer än några läkarsamtal nån gång , tror det är lätt räkneliga. Jo så medicinering givetvis så man kommer upp i nivån att allt ska bli jämna känslor, rak linje som jag säger om dessa. Har själv blivit på prackad dessa SSRI tror jag det heter medikamenter då man som nack skadad KAN bli deprimerad i framtiden hette de då..eller stänga av smärt centrat i hjärnen så är man av med värken för ett tag men inte skadan och orsaken till värken. Men lite detta då är man också ute i vårdapparaten så det slipper en för ett tag om msan nu blir så pass avständ vill säga "ironi" Men man blir ju inte botad utan avtrubbad från verkligheten anser jag. Därav har jag tackat nej då jag inte ens varit i närheten av depression. Den dagen den sorgen anser jag och då är kanske valet ett annat? Nu har jag levt med min nack skada i 15 år så jag tror att jag hanterar den rätt bra utan att bli avtrubbad.

Nåväl, 2 år har gått. En kort period av nån form av psykoterapi inget mer och den svåra OCD,n och panik ångesten består. Då finns en skola man kan gå i och måla och göra saker. Det är ju kanon. Dels finns den sjuke i en insats då av samhället men under tiden då? Efter 2 år som sjuk tycker jag man borde ha fått lite med intensiv hjälp kanske? Om jag går till mig själv efter min olycka så var 2 år oändlighet då man mådde dåligt..och man vill bara bli bättre och komma tillbaka till normala livet..så kände jag iallafall. Lite syndromet snabba ryck innan det faktiskt blir kroniskt bestående.

Att leva med svår OCD kan göra en person helt ruinerad dels. Det kan inte gå tillbaka till gamla saker utan måste inhandla nytt och nytt i ett..vips är man i träsket. Vanliga vanor och göromål i vardagen blir till Himalaya bestigningar. Det bara fylls på och när orken tryter kommer ångesten att man inte klarar av det enklaste och man är i cirkeln och snurrar likt en tornado. Det är så jag ser på detta som ser utifrån en friskt perspektiv och som anhörig till en svårt sjuk.

Jag blir matt, frustrerad och näst intill förbannad att inte mer åtgärdande terapier görs utan åren löper på känns det som. Jag känner en helt annan person i denna anhöriga. En person med enorm styrka, kreativitet, målmedvetande, planer för framtiden osv. Det är så jag känner min anhöriga efter massa massa år. Idag känner jag inte igen på många sätt, så mycket är helt förändrat, det är fruktansvärt tungt att lära känna en ny person för det är så jag känner det fast läkarna säger att så är det inte. Jag tycker rätt och slätt fel? Vart nu regelboken för sådant finns skriven? eller är jag rubbad som inte känner igen min anhöriga? Tydligen vet läkare alltid bäst så jag får väl sälla mig till det dumma då kanske? Jag vet vet väl vad jag levt med i 20 år eller? Å mig vetandes är jag fullt vid mina sinnes fulla bruk.

Jag ställer bara frågan varför det tar sådan tid? Varför när en människa mår påsykiskt dåligt ska det gå år, det fattar inte jag då jag ser det som att må dåligt är ju det jobbigaste som finns. Borde man inte ha mer omfattande hjälp, terapi och framförallt erfarna människor i ämnet då det faktiskt handlar ibland om liv och död.
En dag när det var en hemsk dag blir min anhöriga hänvisad att ringa mamma fast denna var på plats där det fanns personal. Ringa mamma? Mamma som inte ens får knysta eller andas då det behövs fullmakt..förlåt min ironi men jag ställer mig frågande bara. DÅ fick mamma hoppa in, enda gången sedan myndig passerades och utan fullmakt. I en rätt svår situation så passade mamma rollen helt plötsligt utan fullmakt och sekretess in.

Själv klart ställde jag upp och ilade iväg men kan tycka att var man vägg i vägg med terapeufter och what ever utrbildad personal, varför inte hjälpa då?

Ja det är kanske min helt ovetande roll i detta med psykiatrin som en läkare sa en gång till mig då vi skulle få höra om diagnosen vi anhöriga..citat; du har mycket att lära. Mina 20 år som mamma var inte tillförlitliga. Inte heller min syn det jag sett och hört var nått värt i den sjukes rehabilitering. Det synsättet har jag svårt att ta faktiskt att anhörigas berättelser erfarenheter skulle vara icke värda i en patients tillfrisknande. Ja jag säger inget om jag vore svårt psykiskt sjuk själv och mådde dåligt vilket jag aldrig gjort. Men en mammas berättelse var inte vatten värd för är man ung vuxen står man på egna ben, ja visst gör man det men åren tills dess raderas ju inte och det händelser som skett osv osv.

Nåväl, jag tycker det är konstigt att det gått 2 år och att det fortfarande är jobbigt i livet med massor, nya saker tillstött som jag ser det utifrån. Och väldigt lite adekvat hjälp i det hela. Jag menar försäkringskassan drar ju ut cancersjuka mitt i cellgifts behandlingar, andra svårt sjuka ska ut i arbete fast det inte kan stå på benen ens..men det kan kanske ligga i ett skyltfönster med nån klädtrasa på typ? Jag ironiserar det hela men det är nästintill så i verkligheten.

Varför går det så sakta i psykiatrin och vart tog specialisterna vägen där? 2 år av en ung människas liv är rätt långt då det är lätt att falla in i sjukdommen och bli fast där tror jag iallafall.

Jag som är frisk kan inte se nån positiv feedback, detta att komma ut i en tillbaka gång i "nomala livet" Bland friska typ. Näe jag ser inte detta faktiskt. Att vara på ett ställe där alla är olika sjuka ja till en början kanske då man är ny diagnostiserad men inte för länge..jag träffade andra nackskadade i 1.5 månader och det enda som var var att prata sjukdom..hur ont man hade, hur svårt det var osv..det drog inte upp mig direkt utan snarare neråt. Man ville ju bara bli fri från det, komma igen och återgå till det normala. Inte höra all tragik hela tiden. Är det skillnad på psyksika diagnoser tro? Jag jag fattar ingenting mer än jag ser min anhörige som inte alls mår bra då jag ser , hör från osv.

Det är fruktansvärt tungt att vara anhörig och bara stå och glo på sidan och inte få göra nått, fruktansvärt!!! Å det jag hört, sett hittills sätter jag bara ett stort ? till tyvärr! Men som sagt jag är inte utbildad inom detta så.

En go mor och dotter dag ♥

Dagen har gått så fort så fort. Har haft en "mor och dotter dag" ♥ efter att mitt lilla hjärta ringde och inte mådde så bra denna dag. Vi tog en loppis runda och fyndade lite skojsiga saker hon och jag. Jag köpte mig en sådan här! För att få lite varmt inne fast den var inte på loppis.


För bor man i hyreslägenhet fryser man rumpan av sig varje vinterhalvår. Nu börjar kylgraderna komma på mina golv i gen och det är inte nådigt. Som värst förra vintern hade vi 8 grader på köksgolvet och då gick man INTE barfota kan jag lova. Varje kväll är det också som blött i sängen då man ska gå och sussa, vidrigt. Nu har jag mitt underbara extra element tack o lov men skam på torra land att man ska betala extra el för att kunna gå på golvet! Å få lägga sig i en normal varm säng.

Konstaterade också i dag att jag endast har 2 möbler kvar från mitt liv då mögel helvetet slog till. 2002 köpte jag ett nästan helt nytt hem, soffor, bord, vitrinskåp, byråer, sängar mm mm. ALLT tog mögel helvetet, ALLT har jag fått kasta och inte en pryl förutom min dotters säng har jag fått ersatt av bostadsbolaget. Inte heller en enda tyg sak eller allt annat lösöre har det sanerat åt oss. Dert mesta har gått i conteinern pga stank och att man reagerat illa. Detta gör mig galen bokstavligt talat! Jag är skitförbannad över deras beteende från början till slut. alla dessa patetiska fraser jag fått sköljt över mig av dem innan det tog tag i helvetet. JA jag är förbannad då jag tänker på detta hur vi faktiskt blivit behandlade? Det är inte klokt!!! så läönge inte rättvisa skipas kommer jag vara förbannad och sur med råge! Jag har förlorat mitt hem som jag byggt upp från det jag var 20 och flyttade hemifrån. Till att få gå på loppis för att få til lett nytt då jag inte har en buffert som sjukpensionär eller ensamstående mamma som jag varit i alla år. Har ju inte funnits en chans att spara en krona då både jag och min dotter varit sjuka hela tiden.

Mitt nya hem är från loppisar. Ja jag har verkligen fått till det och har det så mysigt man kan med loppis saker MEN jag hade nya möbler innan detta förbannade mögel tog greppet om precis allt. Det saom orsakade oss detta ska stå för att det inte åtgärdade detta då vi sa till 2004. Det ska stå för detta då det lät oss bo till 2009 o möglet, må så jädra dåligt som vi gjorde och allt som tillstötte. jo en viss del har jag fått såsom reducering av hyran några ett år med 20% och för de tomkostnader vi fick av att flytta runt som dårar till olika boenden på slutet plus läkarvården som var sista året men resten då? Å varför anlitades inte ett försäkringsbolag till detta?
Det är min fråga? Å varför sanerades inte våra saker? Med så mycket dynga som växte i varenda vägg och golv. Det toxiner det bildades av allt sammanslaget, emmissioner mm.
Jag kommer aldrig få sinnesfrid förrens jag får rättvisa i detta så är det bara. T.o.m mitt försäkringsboilag tycker detta är mycket märkligt beteende. så jag ska med hjälp av några jurister jag känner ta upp detta helvete till ytan igen. Rättvisa ska sklipas så är det bara.

Nåväl, dagen i all ära blev en mysig dag med min älskade dotter men efter känner jag mig så ledsen. Ledsen för hur allt blivit, vad hon går igenom och jag kan inte riktigt sätta ord på resten. Jag är bara så ledsen! Det tar några dagar efter vi setts att komma igen känns det som. Förr grät jag varje gång men det har liksom tagit slut på mina tårar. Å jag orkar inte gråta mer för jag behöver mina krafter själv. Ja jag blir så sorgsen. Tror att jag fått styrkan lite mer sedan jag träffade min kära då det känns som jag tankar enorma positiva känslor när vi träffas så jag klarar av denna ledsamhet bättre nu mot tidigare. Han är verkligen mitt allt.

Nu ska jag fixa lite med mina loppis prylar då ja ghittade en stor matta chokladbrun från HIMLA, en skit snygg tunika i svart, en gosig mjuk stor halsduk i ljus rosa och lite silversaker till mina nya sängbord. Allt för en spottstyvel.


Så med detta ska jag sussa gott nu och i morgon är det redan torsdag vilket innebär att min älskade kommer om 2 dagar ♥

Dagarna går

Dagarna har rullat på. Har fixat med mina kabeltrummor och det blir så fint. Lite spackling kvar i några hål sedan en sista strykning med oljefärg.


Så har parerat dagarna med ömsom skallevärk/ryggvärk. Vet inte vad det är men mitt huvud eller rättare sagt nacke mår inte bra just nu. Täta skalle attacker hela tiden??? Om jag inte miss minner mig är det just oktober med dess kyliga luft och alla dessa lågtryck som gör sitt i en värkande kropp. Men går jag tillbaka i mitt minne har det varit likadant varenda höst. Jag avskyr verkligen hösten, FY!!

Nåväl, pyssel är skoj och igår fick min kära brudkista som jag fick av min mormor dagarna innan hon dog ta sig upp på vinden. Det lustiga var att när jag drog ut den kom en ångande stank av kloak så där som från mögel lägenheten. Denna stod ju i mitt mögliga sovrum. Har ju kännt nått i detta sovrum hela tiden och blivit galet täppt i näsan så fort jag lägger mig. Så pass att jag fått gå upp och ut på altan för att få luft. när denna försvann blev luften helt annorlunda i går kväll. Nu är jag bara rädd att min kära sekretär är full också??? den som min morfar gjorde på 40-50 talet. Är det så har jag nu förpassat precis allt i mitt hem pga möglet. Och inte fått en enda krona i ersättning av mitt bostadsbolag. Det här gör mig GALEN! Kan jag säga. Inatt sov jag så där pga huvudvärken men var inte så täppt som jag varit. Får se hur det blir frammåt?

nu är de tinte långt kvar tills ajg åker till sjukhuset i Stockholm. min kille har tagit ledigt och följer mig, det känns tryggt. Efter det mötet hoppas jag at tjag kommer få hjälpen att slippa mina förbaskade blöjjor och kan få bli en hel kvinna vilket jag inte är idag. Att kunna få köpa snygg aunderkläder och känna sig fin och framförallt REN. Ja ren är man ju men med läckage är man alltid på sin vakt, känner sig alltid smutsig och det är en enorm stress. Jag hoppas hoppas verkligen att detta rectocele går att åtgärda och att det är detta som orsakar mina läckage?

Men nu ska det spacklas lite till på min trumma. Måste få igång mina muskler lite i nacken så skallevärken släpper helt.

Ja vädret då? Strålande sol i morse var det, nu är det grå skynket åter draget över vår stad och det är så där rått i luften uhu!!! = skitväder i min smak *fniss*

Jag önskar en toppen dag till alla där ute med orden, Var rädda om er!!!

Målar mina kabeltrummor

Måndagen förbi och jag har blivit 900 kr fattigare då min fönsterhiss konstruktion kom idag till bilen. Så nu är det bara fixa detta så det går att dra upp och ner rutan på passagerar sidan igen. Har ju stått en månad nu med träkilar och sett bedrövligt ut pga väntetiderna att få hem denna konstruktion.

Så kom min underbara karl hem med mina efterlängtade kabel trummor 2 stycken idag. Gud så glader jag blev. Han är bara bäst ♥♥♥


Dessa är tänkta till säng bord men skulle ju vilja ha ett bord i vardagsrummet med, så får se vad det blir av dem. Målar i allafall för glatta livet just nu. Var på väg på eftermiddagen att åka på skit skallevärken men tror fasen jag motade den i rättan tid? Därav måleriet just nu. Kände redan i går att halva ansiktet inte var som det skulle men än har det inte gått till attack iallafall, skönt! Bäst att måla på medans man pallar.

Jag älskar ju detta att göra på mitt vis och när allt är målat ska jag hitta en text av nått slag som ska in på självaste bords skivan. Vet inte när, var eller hur jag ska få tag i denna men jag hittar nog den via nätet nånstanns. huvudsaken det blir vitmålade så kan man lägga in texten sedan när man hittat det man letar efter. Vitt blir det iallafall, så där lite ruffigt "shabby chick".

Vädret då denna dag, kanon! Solen har lyst även denna dag om än det kom lite regn i natt. Men nu känner man att det är höst. Kvällarna inomhus här = svinkalla golv alla redan uhu!! Fasar bara för vintern med ala 8 grader på golvena.

Men så länge solen lyser är det kanon med hösten och allt dess färgsprak. så låt den lysa på säger jag. Regn har vi fått så det räcker.

Näe har inte tid att skirva mer då jag måste måla på. Vill ha det färdigt så fort det bara går.

På återhörande med mer bilder då det är färdiga och vart det hamnade =) Sovrum eller vardags rum?

Åter en helt underbar helg som är förbi.

Det har varit en underbar helg som det alltid är när det är helg nuförtiden.
Vädret har varit toppen med strålande sol så lördagen blev det en promenad ner på stan. Kikandes runt lite där och avslutade med en buffe på kina restaurangen vilket var himmelskt gott. Efter det blev det en promenad hem igen. Det gjorde gott för min rygg som inte visat sig från den bästa sidan sista tiden. Vilade lite hemma för att på kvällen åka ner på ett ställe för oss 40+ kan man säga. Är väl inte topp förtjust i detta ställe då jag hellre dansar på det här stora dans ställena med levande dansband..men det duger. Grannen slog följe som precis hade fyllt år och bjöd på skumpa för det.
Dansade och kollade på folk och drack lite lite champagne..personligen gillar jag inte det då det går direkt upp i skallen på mig men jag smakade lite iallafall. På slutet kom en kille jag känner lite sen förr och slog sig ner..men det var inte bara han som slog sig ner utan även hela hans ölglass med, ÖVER mig! Det rann bokstavligen öl in i trosorna på mig. Inte trevligt kan jag säga då jag sen luktade apa och hade inte alls lust att vara kvar men men..Fick vrida ur kläderna och vackert sitta där med öl ända in i trosan uhu!!! Ett litet tag till blev det innan vi tog taxi hem.

Vaknade rätt sent i dag men hann med massor ändå kändes det som. Bara gått och strosat i affärer min kära och jag sen bjöd han på super god pizza så jag blev så mätt att jag höll på att storkna. Vid 5 sedan var det dags att skiljas för åter en vecka igen. Det blir bara värre och värre för varje gång och man längtar ihjäl sig. Det är rent sagt jätte tungt. Men så är det just nu.

Jag har tillbringat kvällen i tvättstugen för att försöka få bort öl lukten på min skinn jacka som också den blev dränkt uhu!! Lag den vinst och förlust i tvättmaskinen på handtvätt och en kortis i tork skåpet ..den stinker inte längre men får se hur den blir när den torkat? Får impregnera den ev?

Så nu väntar åter en lång vecka igen innan vi ses *suck* vill bara ha honom alltid här *fniss*

Ja jag älskar helgerna men hatar söndagarna.

Nu blir det en dusch lite små pyssel och sängen som väntar.

Intressant samtal

Träffade personal från det förra stället vi bodde på i möglet idag. Det frågade hur vi hade det, jo tack finemang förutom att jag förlorat hela mitt bohag efter allt sade jag och att min dotte rinte kunde bo kvar många månader då allt vi förde med oss från lägenheten var kontaminerat av mögelsporer. Att hon blev sjukare än sjukast då vi flyttat pga det. Ja det var ju förskräckligt och så sjuka ni var. Jo tack har det färskt i minnet. så fick ja gåter höra att ingen personal känd eju något pga at tjag hade det så välstädat alltid Hehe!!! Näe så är det ju at tmögel känner man inte om man inte är känslig för det eller haft med det att göra tidigare. Likadant känne rinte en vanlig person det första, andra eller 4,de gången heller utan man måste bo i det som vi gjorde för att få just symtom.

Så jag talade om att vi lever också med det men vi fick av det fortfarande pga att man vägrade åtgärda i tid. Vi kom och tala om försäkringsbolag etc vilket det aldrig var på tapeten med. Utan det gick ju till som det gjorde i denna härva och det friskrev sig relativt fort redan innan vi var utflyttade. Sa som så att detta ligger som en tagg i min själ hur illa bemötta vi blev. Inte nog med dösjuka så förlorade vi allt till på råga. Fick dessutom sanera själv med det som gick att sanera.

Denne person sa att - jag förstår det och då måste man ju kasta allt då det sätter sig lätt i möbler etc. PRECIS!!!! Men vem/vilka kastar ett helt hem och går ut gladeligen och köper nytt då det är andra som orsakar det? VEM? jo den rike kanske gör det men inte en sjukpensionär och ensam stående mamma. då har man inga buffertar på banken inte. Sannerligen inte efter vårt flackand eöverallt för att kunna andas och slippa akutsjukvård pga sanitär bostad. Ja jösses känner at tjag verkligen går igång om att bara skriva om det Hehe!!!

Men lite lustigt att jag stöter på från den tiden just nu då jag börjat tänkt på att kolla upp detta förfarande lagligen? Som att det ger en extra sporre åter att ta tag i detta som jag faktiskt inte orkat efter allt. Det minsta det kan göra är väl att motbevisa med stöd i lagen att det de gjorde mot oss gick lagligt rätt till? Skulle inte tro det gick igenom? Och denne person sa också att det var att göra det lätt för sig Haha!! Precis! Reglera en skada mitt uppi då den pågår. Inte det smartaste draget kanske? Men att slå ner en redan svag människa som inte orkar fightas för det står så mycket på spel , det hade det mage till att göra? Det var t.o.m ett barn det utsatte för enorm skada för det började innan hon blev 18 år.

Bara i dagarna har jag fått reda på att en familj till är drabbade och på G att flytta. Också det från en gavel lägenhet. Flera jag det senaste 2 åren pratat med har ju sagt att det var känt detta med fasad skadorn på området sedan länge. Men policyn då att så länge inte folk klagar så får det bo i skiten då? Skrämmande om så fallet är!!!

Jag ska sätta mig ner i nästa vecka och kolla lite lagar osv. Ringa några samtal och göra en skrivelse. Jag får inte lugn i mitt sinne förrens detta görs på rättvist sätt, så är det. Jag förlorade mitt hem, mitt bohag, hälsan, min dotters hälsa mm mm. DET ska jag inte behöva betala för.

Ja intressant att ha detta samtal i dag iallafall. I efterhand sägs det helt andra saker mot när det stod där i min lägenhet. Hmmm?

Nåväl, solen skiner fortfarande och det är fortfarande stundande helg "love it"

Äntligen fredag!!

Idag var jag faktiskt uppe tidigare än jag varit denna vecka. Skönt att vara tillbaka på banan igen. Tror min rygg fick en chock i går av allt klippande. Först värkte det järnet till att faktiskt krampa av i ren förskräckelse tror jag . Nu kan jag gå normalt utan att se ut som jag gjort i byxorna *fniss* Lite svårt då man suttit att ta sig upp men betydligt bättre. hoppas detta ryggelände snart är ett minne blott som man kan garva åt.

Det är äntligen fredag!!!! Om bara en halv dag och en halv natt är min älskling hemma här igen och vi får rå varann, MYS!!! Vädret visar sig också från den bästa sidan denna dag. Hoppas det håller i sig i helgen så man kan vara lite ute och njuta av solen. Det behövs nu efter regnperioden som pågått allt för länge här över uhu!

Min altan ser toppen ut från den soliga sidan denna dag. Gräset så nerklippt att det ensdast är rötterna, det gillas. Det behöver absolut inte växa upp nått mer nu innan vintern kommer tycker jag. Men blött är det på min altan, nått så vansinnigt! Hela plattorna var i går kväll täckta av dessa underbara svarta maskar tvi vale!!! Sådana som va ri mitt vardagsrum, hemska fasa!!! Men, markfukt är ju helt okej och gör inget farligt med byggkonstruktionen ju???? Så säger experterna Eh??? Vi får se säger jag Haha!!! Det värsta är väl om det skadar att inte det heller täcker på några försäkringar om det blir mögel? Om inte fasad fukt gör det så knappast markfukt?

Personligen tycker jag resonemanget låter helt galet att inte fukt i dessa hus kan påverka fasaden? Nåja! vi får se?

Jag ska iallafall pyssla lite här, tvätta lite och göra mys inför helgen. Sen ska jag bara ha det fruktansvärt gott ihop med min kära.

En underbar helg önskar jag med hopp om massa solsken!

Dagen gick med hisklig fart

Så var även torsdagen förbi. Vips vad den gick fort då? Är fortfarande galet trött och i morse efter att ha varit upp en sväng tidigt somnade jag om till hemska 13.30, inte klokt ju. Sov visserligen inte så bra natten som var då detta ryggskott gjorde sig påminnt varje rörelse jag gjorde i sömnen så man vaknade till stup i ett. Idag blev jag less på det, just detta att sitta still för det gör hiskligt ont och satte fart att klippa utanför min altan där det växt upp en åker av gräs. Troddde i min stilla ro att när jag överlät utsidan till bostadsbolaget och det sådde gräs att det också skulle sköta det då det var därför jag tog bort min trädgård. Men ack så fel jag hade. Det kör gräsklipparen långt utanför plattorna och spar en mur av gräs som växer upp likt en åker *suck*

Började med min köks sax och insåg ganska snabbt att jag kommer få klippa till år 2015 om jag ska köra med den,´likaså ett antal kiropraktor besök och eventuella kortison injektioner i axeln. Fick låna nyckeln till redskapsrummet och inhämta riktigt doningar i form av MEGA sax. Raffs sa det i hög gräset och en halv meter i varje klipp tag åkte med. Krattade vackert ihop eländet och ner i en sopsäck. Nu är det jämnat med gräsrötterna och jag hoppas verkligen inte det växer upp nå mer nu till vintern. När jag var färdig var jag så torr i munnen och skulle ta ett glas med vatten. Fråga mig inte hur jag betedde mig men av nån skum anledning fastnade min underläpp i glaset och när jag drog bort glaset åkte också halva insidan av min läpp med. Vidrigt jädra ont gjorde detta och det blödde rejält. Så typiskt mig var min tanke..det är ju inte sant. Hur man bara lyckas med det omöjliga gång på gång? Men fint blev det på altanen iallafall om än lite annat svinn *fniss*

Ryggen då...jag den mår väl inte bättre kanske av mina dumheter men det hade den inte gjort vare sig jag suttit en dag till och glott i stolen eller ej. Det börjar redan att svida och bränna i bröstryggen/nacken och sätter jag mig ner nu kommer jag inte upp. Jag är urless på min värk! Å summan av denna dag får jag handskas säkerligen ännu mer med i morgon bitti då jag vaknar men den dagen den sorgen. Jag fick iallafall lite blod genom strömmning i mina muskler vilket inte är skadligt.

Fick av min granne massor av färska kantareller idag också så efter gräs klippningen blev det en stor äggomelett med färska smörstekta kantareller och det var himmelskt gott kan jag lova.

Blev också i dag bjuden på kanelbulle av min andre granne. Hembakta super goda sådana. Så vi drack kaffe här och mummsade kanelbulle på självaste kanelbullens dag. Vilka grannar jag har fått va? Det är slut på grannars skitande katter Haha!! Då bestämde vi också att vi ska åka till Västerås i mars nästa år då mediumet Terry Evans har en stor seans.


Så spännande!! Har alltid velat se honom "live" så att säga och kanske kanske har han nån hälsning med sig från "the others side"??

Dagen gick med en rasande fart iallafall och nu sitter jag här med fötterna i blöt mitt i natten för lite skönhet för dem med. Hungrig som en varg så det blev pannkaka i micron sådana där från Coop med choklad mellan. Himmelskt gott! Framförallt lyx att slippa göra dem själv. Det är faktiskt riktigt goda dessa också. Lyxade til det hela med en alkoholfri carlsberg så det blev lite glamoröst.

Pratat med min kära har jag hunnit med också så man boostar mys tills vi ses igen på lördag morgon Hehe!!! För nu är det bara morgondagen och natten kvar så är han här ♥

Regnat har det också gjort så det räcker idag men det är ju ingen nyhet längre. Regnet verkar vara här för att stanna över vår stad uhu!! Får se om SMHI,s sida håller vad det lovat till lördagen då det är en stor sol över hela vår region? Jag hoppas verkligen då det börjar känns rätt solfattigt nu här. Men hur det än blir kommer min kära hit och bara det är sol och värme så det räcker för mig Hehe!!

Med det avslutar jag för denna dag och på återhörande!